Stockholms stad och den våldsbejakande extremismen

Thomasgur1

Thomas Gür

På sociala medier ser jag frågan ställas om Stockholms stads ”inkluderande insatser” för hemvändande ”från strider utomlands” kan tänkas omfatta dem som till exempel bistått kurdiska peshmergas i Irak i motståndet mot IS eller de bidragit med humanitära insatser för flyktingar i eller från Syrien och Irak.

På det måste svaret, med utgångspunkt i dokumentet i fråga ”Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism” (http://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1798005), vara: Nej.

Den ”strategin” handlar om förebyggande eller eftervårdande (punkt d: ”Efterperspektiv”) insatser gentemot dem som deltar i ”våldsbejakande extremism”, så som det förtydligas redan i första raden av dokumentet.

Det autonoma kurdiska styret i norra Irak och dess styrkor som försvarar styrets territorium, dess invånare och de som tagit sin tillflykt där, eller de organisationer som försöker lämna humanitärt bistånd, kan inte ses som ingående i det ”samlingsbegrepp för rörelser, ideologier eller miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning och som främjar våld för att uppnå ett ideologiskt mål” som definierar ”våldsbejakande extremism” för att citera dokumentets andra stycke.

I övriga dokumentet talas dessutom vad gäller ”stöd till föreningar och andra aktörer lokalt”, i förebyggande syfte, bland andra ”Islamska förbundet och moskén i Rinkeby-Kista”. Det talas sålunda inte om, oavsett vad man skulle anse om saken, att arbeta förebyggande för att hindra folk att resa ned för att strida mot IS och då samarbeta med till exempel några kurdiska organisationer.

Slutsatsen är att Stockholms stad är beredd att bistå med ”inkluderande insatser” till de hemvändande som i Syrien/Irak deltagit i eller bidragit till genomförande av mord, lemlästningar, våldtäkter och förslavande i Irak/Syrien, men inte beredd att bistå med liknande insatser till dem som stridit för att förhindra den typen av vidriga brott eller sökt underlätta för dem som drabbats av sådana brott.

Så illa och så vämjelig är alltså hållningen från de partier som idag har majoriteten i Stockholms stadshus – socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet och feministiskt initiativ.

4 thoughts on “Stockholms stad och den våldsbejakande extremismen

  1. pappasvenpappasven skriver:

    Reblogga detta på pappasven och kommenterade:
    Jovisst måste det finnas en agenda. Då flera stycken vill vara med och tycka så kanske inte det finns ett tydligt mål. MEN det spelar inte så stor roll eftersom de flesta som bestämmer ser att det går ”åt rätt håll” till exempel att Sverige just nu tar emot oerhört många per capita jämfört med alla andra inom EU. I förhållande till anlända tar vi 1/3 EN TREDJEDEL mot förväntat 1/50-del dvs 15 gånger för många…..

    Gilla

  2. widugauja skriver:

    Väldigt konstiga slutsatser. En rimligare tolkning är att Stockholms kommun helt enkelt inte ser folk som slagits mot IS som ett problem. Sympatisörer till IS och i ännu högre utsträckning folk som deltagit i strid för dem utgör en fara för sin omgivning och om man inte kan åtala dem för något så måste kommunen hantera deras existens på något sätt. Man kan inte bara släppa dem vind för våg.

    Bara för att människor faller utanför kategorin ”våldsbejakande extremism” så innebär det inte nödvändigtvis att Stockholms kommun inte är beredda att bistå dem. De faller dock utanför vad det aktuella strategidokumentet handlar om.

    Gilla

  3. Ingrid Clenman skriver:

    Angående gårdagens blogg om Stockholms stad och insatser för att hjälpa hemkomna IS-stridande, vill jag göra en jämförelse med Kanada, det land jag nu föredrar att bo i framför Sverige. Kanadensiska medborgare som lämnar landet för att strida på IS sida i Syrien och Irak får sina kanadensiska pass ogiltigförklarade. De kan därför INTE återvända till vårt land. Detta bestämdes redan tidigt förra hösten. Andra som står på väg att resa till IS stoppas när de försöker lämna Kanada och deras pass ogiltigförklaras också. Regeringen vägrar att uppge hur många pass som har ogiltigförklarats, men i höstas lär det ha rört sig om cirka 30 stycken, omkring 130 troddes befinna sig hos IS. Alltså verkar antalen vara betydligt lägre än i Sverige. Och då får man komma ihåg att Kanadas befolkning är omkring 35,5 miljoner, varav mer än 1 miljon var muslimer 2011. Kanada tog emot mer än 250 000 immigranter 2013, betydligt fler i fjor. Kanada är ett verkligt mångkulturellt land, Sverige är det inte trots de styrandes ansträngningar. I Kanada behandlas alla lika, alla måste jobba lika hårt för att försörja sig, staten gör det inte. Immigranter lyckas i allmänhet alldeles utmärkt när de väl lärt sig det språk de behöver (engelska eller franska), och ofta utan det också.

    Sverige har mycket att lära av Kanada, men det kan aldrig bli ett verkligt mångkulturellt land, såvida inte en stor procent av de etniska svenskarna utvandrar därifrån. De är synnerligen välkomna i Kanada!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s