Kristina Jonäng

Nu diskuterar vi invandring som om välståndet var en given storhet. Välståndet förutsätter befolkningsomflyttningar och öppenhet. Välstånd i Sverige har alltid byggt på öppenhet. Liberalisering av handel på 1700- talet, reformer och strukturomvandling i jordbruket som möjliggjorde ökad export på 1800-talet. Under 1900-talet byggde vi vidare på ett välstånd parallellt med att vi utvecklade en av världens mest öppna ekonomier. När vi var för många på 1800-talet kunde en miljon människor emigrera till USA och när vi var för få på 60-talet raggade svenska företag arbetskraft i Grekland, Italien och Jugoslavien. Många stora svenska företag etablerade sig tidigt ute i världen. När människor i modern tid tvingats på flykt runtom i världen är Sverige en naturlig destination, därför att dom känner till svenska företag, känner till svensk öppenhet eller har en anhörig som fått jobb i Sverige.

Nu handlar debatten i sämsta fall om att stoppa tiggeri och i bästa fall om hur EU ska fördela flyktingströmmarna mer jämt mellan nationerna. Ingen pratar om att den svenska modellen förutsätter öppenhet eller att hela vår historia har kantats av såväl utvandring som invandring.

Det kommer vara svårt att vänja sig vid tiggare på gatorna och att i nästa steg se en helt ny arbetsmarknad växa fram. Men en övermogen demokrati och en öppen industrination som Sverige måste tåla alla sorters strukturomvandlingar, både de som direkt späder på en välståndsökning och de som riskerar skapa spänningar under tiden. Iallafall om vi vill utveckla välståndet och undvika stagnation.

När strukturomvandlingen på landsbygden i Sverige var inne i sin värsta fas på 1800-talet, dvs när befolkningen ökade kraftigt, innan den verkliga emigrationen startat och innan vi börjat industrialiseringen ökade inkomstskillnaderna samtidigt som arbetsmarknaden diversifierades. Levnadsstandarden ökade hos alla samtidigt som många blev relativt fattigare och överflödiga på landsbygden. En ögonblicksbild i människors vardag då skulle kunna beskrivas som kaos, samtidigt som förvandlingen var förutsättningen för fortsatt ökat välstånd för alla. Vi genomgår en strukturomvandling nu också. Ingen har facit ännu. Men man kan förmoda att vi behöver rörlighet och flexibilitet på arbetsmarknaden, troligen även en ständigt ny blandning av kompetenser och erfarenheter.

Det är lätt att vara förespråkare av ökad invandring när skiften ska fyllas på redan etablerade industrier. Vi måste också klara att argumentera för invandring när svårigheterna hopar sig och arbetsmarknaden behöver moderniseras. I en tidigare blogg har jag skrivit om min morfars farfar Bernt Andersson som sparkades ut från sitt föräldrahem år 1859 när den ensamstående fadern saknade möjligheter att försörja honom. Bernt kastar sig i väg till okända delar av världen, inte för att det var hans högsta önskan, utan därför att han blev tvingad. Så såg världen ut då, så ser den ut idag. Ibland är vi svenskar tvungna att ge oss av, ibland anser människor på andra sidan jordklotet sig nödda och tvungna att försöka ta sig till Sverige. Så är läget. Vi människor måste klara att hantera det och leva mitt i det. Hela tiden. Det är den rörligheten som skapar välstånd. Allra helst i Sverige.