Småland tidigt 70-tal. Framför kyrkan, vackert belägen på en liten kulle där vägen delar sig, fanns en busshållplats med byns enda lyktstolpe. 300 meter därifrån en nerlagd skola, tillfälligt ockuperad av traktens raggare – lite eufemiskt benämnd ”ungdomsgård”. Inredningen bestod av två pingisbord, en secondhandsoffa, kassettbandspelare, nedbrunna blockljus och ett berg av porrtidningar. Riktigt mysigt, tyckte jag och mina 14-åriga kompisar.
Vi vet så lite. I varje fall vet jag så lite. Jag vet att västerlandet sedan ett antal sekler gjort ekonomiska underverk medan resten av världen mest varit avundsjuk och förbannad och på senare tid i ökande utsträckning migrerat till västerlandet för att bli delaktig i miraklet. Men jag vet inte vad som är hemligheten bakom västerlandets framgångar.
Idag är det den 28 december och i kalendern står det att det är ”Värnlösa barns dag”. Dagen var allmän helgdag i Sverige fram till 1772. Vilka är de värnlösa barnen?
Dagen firas för att minnas de barn som kung Herodes lät mörda i Betlehem. Han hade hört av de tre vise männen, stjärnskådarna från öster, att ”judakonungen” skulle födas där. Herodes ville inte veta av någon rival. Han kunde ju inte veta att Jesu rike inte var av denna världen.
”När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen, på konung Herodes tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem och sade: ’Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.’ När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.”
Fredagen den 22 december blev en kyrka söder om Kairo härjad av en ilsken pöbel. Det skedde strax efter den islamiska fredagsbönen, så troligen blev de upphetsade av imamen. Det är inget konstigt. Det är ganska vanligt att protester och upplopp bryter ut efter fredagens predikan i moskéerna. Vi såg det tydligt under den så kallade ”arabiska våren”.
Muslimerna som attackerade kyrkan påstår att den höll på att byggas och att man inte ville ha någon kyrka där. De krävde att det som fanns skulle rivas.
Men vad var den omedelbara anledningen till deras ilska? Det som gjorde att man gick till attack just nu. Jo, man trodde att de kristna hade installerat en klocka. De hade hört klockan klämta. Ryktet spreds snabbt att ”de kristna ringer i sina klockor” och det var detta som hade upphetsat dem och lett till att man samlades efter fredagsbönen i moskén för att tillsammans förstöra kyrkan.
Förlåt om jag tjatar om det här med att Leif Östling blev petad som ordförande i organisationen Svenskt Näringsliv för att han undrade vad en skattebetalare egentligen får för sina inbetalningar. Vi kan strunta i formalia som att han använde ett svärord i sammanhanget – ”vad fan får man för pengarna” eller något ditåt – ty ordval spelar egentligen ingen roll. Ingen ska försöka inbilla mig att han blev petad från sin betydelsefulla post för att han sa ”fan”. Nej, han blev avsatt för att han vågade ifrågasätta politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet. Jag har forskat lite i det sedan sist och jag är nu övertygad om att de krafter som motade bort Leif Östling var de företag inom organisationen Svenskt Näringsliv som ingår i det välfärdsindustriella komplexet.
Påven Franciskus firade midnattsmässa på julnatten i Peterskyrkan även i år. Det är en mässa som hela världen följer via direktsändningar i radio och tv. I sitt jultal jämförde han dagens extrema massinvandring till Europa från Afrika och Mellanöstern med Josef och Maria som sökte någonstans att övernatta i Betlehem.
I julevangeliet, evangelium enligt Lukas, kapitel 2, vers 1-20, läser vi att på kejsar Augustus tid skulle ”hela världen” skattskrivas. Josef och Maria reste då till Betlehem, som var Josefs hemstad. Det var fullt på alla härbärgen, så paret fick tillbringa natten i ett stall. Där födde Maria sin son, Jesus. Det är denna scen som avbildas i julkrubban:
”Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.” (Luk. 2:7)
Olof Rudbeck beskrev en gång Sverige som ”det sjunkna Atlantis”. Atlantis var ett mytiskt rike omtalat i Platons dialoger, och som givit näring åt människors drömmar om en perfekt och tekniskt fulländad civilisation, fylld av lyckliga medborgare
Jag reste runt en del i världen på 70- och 80-talet. Och vart jag kom möttes jag av människor som betraktade Sverige som något av mänsklighetens hopp. Man talade gärna om jämlikhet, Olof Palme, solidaritet, hederliga politiker, fri sex och fri sjukvård, och en demokrati som verkligen fungerade. Det var svårt att inte drabbas av ett visst högmod.
Nästan alla människor jag träffar numera, i varje fall om de är vita män 40+, har samma uppfattning som jag i samtidens snackfrågor, till exempel om migrationen och metoo-kampanjen. Men nästan ingen av dessa törs säga vad de tycker annat än om de anser sig vara i säkert sällskap. Ibland är de rädda för repressalier, till exempel att bli förbigångna vid tjänstetillsättningar, ibland räds de bara obehaget att bli hållna för brunråttor (vilket såklart är nog så otrevligt framför allt om anklagelserna kommer från frun eller döttrarna).
En fredag i Uppsalamoskén år 2011 lyssnade jag till en svavelosande predikan som fördömde och förbannade den ”otrogna regimen” i Syrien. Regimen hade satt sig upp mot Guds lagar. Efter sina uppmaningar till jihad och kamp för att störta Assad (och så klart alla andra ”otrogna regimer”, som till exempel den svenska, den franska, den tyska med flera) lyfte han sina händer mot skyn och bad snyftande, med upprörd och skälvande röst: ”O, Gud, förgör de otrogna! Förgör dem, såsom du dränkte allt folk på Noaks tid!”
”Amen!” svarade församlingen i kör. Därmed tog de en stor risk, tänkte jag. För tänk om imamens bön skulle besvaras. Ja, tänk om Gud verkligen skulle förgöra alla otrogna, det vill säga alla som inte är sunnifundamentalister (och säkert även en del sunnifundamentalister av fel slag). Där har vi ett uppslag till en saga, tänkte jag. Den skulle kunna bli en slags islamisk version av Dickens berömda julsaga. Som titel föreslår jag ”Imamen som blev bönhörd”.
År 1981 gick en sovjetisk ubåt som hette U 137 på grund i Blekinges skärgård. Den ubåten fanns. Varför den körde upp på ett skär i Blekinge vet man inte. Besättningen var kanske berusad. Men fartyget existerade definitivt. Det satt fast i flera dagar och kunde avbildas av dussintals ditresta fotografer. Sedan drogs båten loss under diverse diplomatiska förvecklingar.
På sajten Politism kan man gå in för att hålla sig a jour med de senaste vänsterfjanterierna. Den 19 december manar Mohammed Ryback oss att kasta ut jultomten: ”Är det inte dags att vi gör oss av med jultomten?”
Jultomten är ju sådan där ”en vit gubbe” som man inte har någon nytta av. Ja, ungefär som Shakespeare och Newton med flera med flera. Dessa vita gubbar som får de ”rasifierade” att känna sig utanför.
Så först vill Ryback att vi kasserar tomten för att han är vit. Sedan påstår han att svenskarna är så korkade att de inte ens känner till att tomten är turk: ”Jag menar, skyddshelgonet Sankt Nikolaus som jultomten grundar sig på var ju ändå turk.”
Eftersom jag normalt bara gnäller och klagar på saker så tänkte jag ägna en av årets dagar åt att vara tacksam, nämligen denna julafton. Jag kastar mig nu hejdlöst ut i tacksamheten.
Jag lever ett enastående behagligt liv fast jag vet inte riktigt vem jag ska vara tacksam emot.
John Emerich Edward Dalberg-Acton, den kände Lord Acton, sa som bekant att makt korrumperar och att absolut makt korrumperar absolut. Jag undrade vad han menade. ”Korrumpera” är ju ett ganska diffust begrepp. Som vanligt frågade jag herr Google och skickades till ett annat citat av lorden av innebörd att ”absolut makt förstör moralen”. Kanske lite tydligare. Om man skulle göra observationen mer generell så kunde den kanske formuleras som ”framgång undergräver sig själv” eller, vilket jag tycker mig ha iakttagit i historien, ”i varje framgång ligger fröet till dess egen undergång”.
Julen är en urgammal nordisk fest. Men sedan tusen år tillbaka har ett viktigt inslag i julfesten varit berättelsen om Jesu födelse i stallet i Betlehem. Så här sjunger vi: ”Och över stad och land i kväll, går julens glada bud, att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud.”
Inte undra på att Sveriges Imam Förbund, som år 2009 fick 416 000 kronor av de svenska skattebetalarnas pengar för att ”bekämpa islamofobi”, på sin sajt muslim.se förklarade att den muslim som sjunger med i ”Nu tändas tusen juleljus” ska räknas som avfälling eftersom budskapet ”fullkomligt avviker från islams troslära”. Det finns knappast något som är mera hädiskt för en muslim än att påstå att Gud skulle ha blivit människa!
Muslimska ledare, imamer, uttalar sig ibland i svenska media och svarar på frågor om religionen eller deltar i en religionsdebatt. Deras deltagande behövs eftersom människor läser och ser mycket som väcker frågor om just islam. Mycket av frågorna och de svar som imamerna ger handlar om vad som står i Koranen, islams heliga skrift. Men hur står det till med kvaliteten på imamernas svar? Hur förhåller de sig till sanningen?
Koranen är cirka 1400 år gammal och enligt muslimsk tro baseras den på profeten Muhammeds uppenbarelser i Mekka och Medina. Under åren 610-632 fick han där ta emot Guds (Allahs) ord, förmedlade av ängeln Gabriel.
Macron har i fransk TV gett en fyrtio minuter lång intervju, som blivit mycket omtalad (i Frankrike, inte här; våra massmedia tycker en tågurspårning i USA är mycket mer intressant än viktiga, politiska händelser utanför den anglosaxiska världen).
Statstelevisionen här i Sverige summerar Fälldins gärning här och här. Till social bakgrund, utbildning och personlighet kunde inte två personer vara mer olika. Men de uppvisar också stora likheter.
Jag häpnar ofta över den välvilliga kallblodigheten hos många unga människor som anser att Sverige lätt kan ta emot många fler migranter och att detta med säkerhet bara skulle göra nationen gott. Exempelvis har centerledaren Annie Lööf gjort sig ryktbar genom förslaget att Sverige med fördel skulle kunna ta emot ytterligare 31 miljoner migranter. Hur tänker de?
Sakta men säkert börjar ett av det politiskt korrekta Sveriges mest överordnade tabun eroderas, nämligen det som hävdar att det inte finns något samband mellan det ökade inflödet till vårt land av migranter och den ökade frekvensen av brottslighet, särskilt grova våldtäkter. Allt fler skribenter, och även politiker, börjar nu kräva att sambandet mellan etnicitet och kriminalitet måste kartläggas.
Debattören Jenny Sonesson, som vid flera tillfällen har kritiserat Svenska kyrkans ansvarslösa hållning i invandringsfrågan, uppmärksammade i ett inlägg på Facebook den 20 december en tweet av Växjöbiskopen Fredrik Modéus. Hon skriver:
”En färsk tweet av biskopen i Växjö stift. Sammanfattar problemet med Svenska kyrkan. Total sammanblandning av Bibeln och dagspolitik. Finns olika politiska åsikter om vad ’human migrationspolitik’ innebär! Bisarrt att använda 2000 år gammal religiös berättelse för att ställa krav på samtida lagstiftning. Det finns gott om kristna i t ex Kanada som inte förordar svensk huvudlös migrationspolitik a la 2015 som Svenska kyrkan. Bedrövligt att Annie Lööf, EBT och Jan Björklund förra året skrev under Juluppropet. Religion och politik måste skiljas åt! Heder åt AKB och Moderaterna som principfast inte skrev under.”
Och så här skrev biskopen i sin tweet tidigare samma dag:
”Lek med tanken att Jesus, Maria och Josef tvingades fly till Sverige. Hit hade de inte varit välkomna. Här råder murarnas politik. Vi behöver en mer human migrationspolitik, för barnens skull.”
Av 2 kap 1 § regeringsformen framgår att ett slags yttrandefrihet ska råda i Sverige. Så här står det:
Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet:frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden
Vad är en hycklare? En feg, falsk figur som låtsas vara något han inte är. Till och med Jesus avskydde hycklare, kanske den enda typ av människor som gjorde honom riktigt upprörd. Mohammed brände en gång ner en hel moské fylld med människor, med motiveringen att de som fanns därinne var hycklare.
Så varför är hycklare så hatade, att till och med profeterna går i taket? Man kan säga att hycklare är förrädare på minst tre olika plan:
Sverige har många likheter med Schweiz. Båda länderna har ungefär lika många invånare och har en lång tradition av fred och demokrati. En skillnad är att Schweiz med sin direktdemokrati lägger större vikt vid medborgarskapet. Schweiz är indelat i 26 kantoner med stor självständighet, som kallar medborgarna till folkomröstningar och val ungefär 5-6 gånger per år. När det i Schweiz talas politik dröjer det inte innan någon använder begreppet ”folket, suveränen”. Det är alltså starkt inpräntat att det är folket som bestämmer vilken politik som ska föras och att politikerna ska leverera den politik som folket har beställt.
Kära medborgare,
Det finns, vad jag har kommit fram till, tre olika filosofiska grunder eller konstruktionsprinciper för ett politiskt ledarskap.
Den första tänkbara konstruktionsprincipen är att använda det mänskliga intellektet till att tänka ut hur samhället borde vara beskaffat. Detta har prövats exempelvis i kommunistiska samhällen. Ett eller flera politiska genier – Karl Marx, Vladimir Lenin, Enver Hoxha, Mao Zedong, Pol Pot, Fidel Castro, Rossana Dinamarca – har tänkt ut hur samhället borde vara beskaffat för att bli perfekt och sedan målmedvetet strävat efter att skapa denna fulländning.
Igår, på morgonen den 19 december, greps fyra män vid räder i Sheffield i Storbritannien. Männen misstänktes för att ingå en islamistiska grupp som höll på att bygga bomber i syfte att attackera julmarknader.
Terrorgruppen Islamiska Staten gick nyligen ut med en varning om att attackera julmarknader i Storbritannien. IS publicerade bilder av blodiga knivar, en jultomte på väg att slaktas och budskapet ”Vi skall förgöra ert land”.
Måndagen den 11 december skakades bussterminalen Port Authority i New York av en explosion. Det visade sig att en 27-årig jihadist, Akayed Ullah, hade en rörbomb fastsurrad på kroppen som oavsiktligt utlöstes i en passage i terminalen. Folk flydde i panik.
Trump har genom sitt erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad, och framtida flyttning av USA:s ambassad dit, utlöst starka protester i arabvärlden, FN och i EU.
Flera politiker och kommentatorer påstår att denna gest försvårar fredsprocessen som går ut på en tvåstatslösning, det vill säga inrättandet av en israelisk och en palestinsk stat.
Tänk dig två ententesoldater i en skyttegrav i Flandern under första världskriget. De har helt olika attityder. Den ene gör som man hade förväntat sig, alltså gömmer sig så mycket han kan och skjuter när han blir beordrad. Den andre, däremot reser sig över värnet och vet inte till sig av indignation över tyskarnas beteende.
”Ser du”, säger han upprört, ”nu skjuter de igen. På oss! Ska det vara ett kulturfolk, jag bara frågar.”
Nu står medborgaren där med ett vardagsproblem, till exempel om han ska cykla mot enkelriktat för att slippar trampa runt kvarteret eller om han ska stoppa de där 800 kronorna som han just fått från kunden för stolreparationen i fickan eller om de ska in i bokföringen. Eller om hon ska passa på att vabba eftersom det blev sent på styrelsemötet i bostadsrättsföreningen i går.
Mina morföräldrar var födda på 1880-talet. En ko, häst och några hönor. Vatten hämtades i källan i skogen. ”Dasset” fanns bakom vedboden. Konsumbussen passerade en gång i veckan.
Mina föräldrar, födda 1915, flyttade till Stockholm i början på 1950-talet. Vi barn föddes sent 1940-tal. Tills vi var i 10-åldern bodde vi i en omodern lägenhet på Söder. Omodern betyder endast kallt vatten, inga värmeelement samt toalett i farstun.
I boken Vakna upp! Dags att dö! avfyrar författaren Dan Ahlmark en dundrande bredsida mot vår tids politiska, kulturella och mediala etablissemang.
Bokens titel hämtade han från filmen Blade Runner från 1982. Det var Leons sista ord (Wake Up! Time to die!) till den omtöcknade replikantjägaren Deckard (Harrison Ford), som han avsåg att döda.
Filmen är en dystopi och det är så Ahlmark ser Sveriges framtid om vi fortsätter på den inslagna vägen. Det finns en känsla av kris i denna bok, att vi står inför undergången:
”Bara med ryggen mot väggen inser och gör man vissa saker, och vilken vägg är hårdare och mera definitiv än döden.”
Rubriken syftar på mig och har formulerats av bloggaren Knut Lindelöf. Visserligen håller jag inte med Lindelöf i sak, men det är inte utan att jag blir smickrad av att tillerkännas en så framstående position.
För Mikael Nyberg, skribent i Aftonbladet, är jag ”Doldisen bakom den nya brunblå högern”. Det är jag som ligger bakom de senaste årtiondenas politik: ”Borgerliga och socialdemokratiska regeringar har sedan dess [1990-talet; PEs anmärkning] genomfört en rad av förslagen” som min tankesmedja presenterat.
DET GODA SAMHÄLLET 