Mer om att kontrollera makten

Patrik Engellau

Förlåt om jag tjatar om det här med att Leif Östling blev petad som ordförande i organisationen Svenskt Näringsliv för att han undrade vad en skattebetalare egentligen får för sina inbetalningar. Vi kan strunta i formalia som att han använde ett svärord i sammanhanget – ”vad fan får man för pengarna” eller något ditåt – ty ordval spelar egentligen ingen roll. Ingen ska försöka inbilla mig att han blev petad från sin betydelsefulla post för att han sa ”fan”. Nej, han blev avsatt för att han vågade ifrågasätta politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet. Jag har forskat lite i det sedan sist och jag är nu övertygad om att de krafter som motade bort Leif Östling var de företag inom organisationen Svenskt Näringsliv som ingår i det välfärdsindustriella komplexet.

Låt mig repetera några teser jag tidigare framfört och som då var mer lösa idéer och utkast men som för var dag känns allt stabilare som förklaringar till vad som sker i vårt samhälle. Stabilare och, tyvärr, läskigare.

USAs president Dwight Eisenhower sa år 1961 i sin ”farewell address” till det amerikanska folket att det fanns en viktig men nästan oupptäckt maktfaktor som försökte styra amerikansk politik och amerikanskt tänkande, nämligen det militärindustriella komplexet. Det bestod av militären själv, en del av politikerna och den privata försvarsindustrin. Alla dessa hade egenintresse av att det amerikanska folket oroade sig för krig och därför ville betala mer till komplexet. (Han sa inte att man inte ska oroa sig för krig, bara att de som tjänar på oron inte ska få bestämma politiken.)

När Eisenhower sa detta för mer än femtio år sedan kostade det militärindustriella komplexet i USA nio BNP-procent. Nio BNP-procent räckte till att bygga upp en maktfaktor som USAs avgående president – en gammal general – fann så anmärkningsvärd att han ägnade hela sitt avskedstal till att peka ut det och varna för det.

I Sverige har vi ett motsvarande välfärdsindustriellt komplex. Det består av politikerna, den statliga välfärdsapparaten och, sedan några årtionden, en privat välfärdsindustri som inte vill gynna sig genom krig och försvar, som hos den amerikanska förlagan, utan i stället gynna sig genom produktion av välfärdstjänster, och som hos oss inte tar nio BNP-procent utan snarare runt 40. Om Eisenhower fann anledning att varna för någon som tar nio BNP-procent, hur mycket mer skulle han då inte finna anledning att varna för någon som tar 40?

I USA på Eisenhowers tid var besten under kontroll. Militären var visserligen militären och försvarsindustrin var försvarsindustrin, men alla politiker var inte deras försvurna. I Sverige idag är det inte så. Det finns visserligen politiker som inte anpassar sig helt efter det välfärdsindustriella komplexets tänkande och ambitioner, men eftersom politiker i Sverige, till skillnad från i USA, helt förväntas lyda sina ledare blir oppositionella svenska politiker, vilket parti de än tillhör, ensamma, ropande röster i öknen.

Fram till i början av 1990-talet var det svenska välfärdsindustriella komplexet inget välfärdsindustriellt komplex utan bara ett välfärdskomplex. Det fanns bara offentliga aktörer. Den så kallade privata sektorn, Sveriges företag, var inte inblandad annat än som skattebetalare. De gillade inte att betala. Därför var de svenska företagens centralorganisation, Sveriges Arbetsgivareförening, SAF, en svuren och uttalad fiende till den offentliga sektorns expansion.

Men i början av 1990-talet inleddes en ny era (och jag var medskyldig genom att på olika sätt agitera för nyordningen) där privata företag inbjöds att tjäna pengar på att som underleverantörer till stat och kommun producera välfärdstjänster, till exempel sjukvård och äldreomsorg. Därmed blev välfärdskomplexet ett välfärdsindustriellt komplex precis analogt med det amerikanska militärindustriella komplexet.

Det är nästan löjligt hur väl verkligheten ibland följer teorins förutsägelser. Om någon för tjugo år sedan hade sagt till mig att SAF snart kommer att 1) omvandla sig till något mindre skattebetalarorienterat och döpa om sig till exempelvis Svenskt Näringsliv, 2) sluta klaga på skatterna, 3) skaffa sig en VD som kallar staten för ”samhället”, 4) låta framföra att invandringen, som gynnar det välfärdsindustriella komplexet på skattebetalarnas bekostnad, är en lysande affär för Sverige och sedan 5) sparka en ordförande som undrar vad han får för skatten – då hade jag inte trott det.

Men jag lär mig. Jag tror till exempel att jag lärt mig att den sista välorganiserade och mäktiga motvikten mot ett totaldominerande politikervälde – den gamla arbetsgivareföreningen SAF – nu inte längre har någon motsvarighet. Även det svenska näringslivet – i varje fall dess huvudorganisation – har blivit så beroende av sin position inom det välfärdsindustriella komplexet att det inte tål att någon av de egna undrar vad han får för de pengar han betalar i skatt.

119 thoughts on “Mer om att kontrollera makten

  1. Bo Svensson skriver:

    Det är för lätt och för billigt att köpa partiledningar så att de agerar i enlighet med det man uppfattar som sina intressen. – Även där makten är spridd ner bland de folkvalda, kan kapitalstarka aktörer tjäna mycket på lobbyverksamhet för att påverka lagstiftning och beslut.

    Detta problem har ingen annan lösning än att vi tar makten som skattebetalare över skattemedlens fördelning.

    All påverkan måste då bedrivas offentligt av skattefinansierade aktörer i inbördes konkurrens om andelar av skatteintäkterna.

    Liked by 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        Genom att tillräckligt många inser det förträffliga i denna föreslagna ordning och att de som försöker argumentera emot, därmed röjer sin antidemokratiska inställning.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Det finns en lösning som inte fungerar nämligen partierna och val till riksdagen, likaså att införa en regel kring att utgifter där marknaden fungerar och där konsumenten har möjlighet bedöma vara eller tjänst och nytta (t.ex. föreningsverksamhet, idrott, sophantering mm) inte hanteras över statliga budgetar. Däremot tjänster som skola och vård och omsorg kan inte hanteras så då det är omöjligt fr konsumenten bedöma och tjänsterna måste ransoneras av kostnadsskäl och alla ska behandlas lika. Dessutom är vi ett glest befolkat land och det ger inte utrymme för konkurrens avseende sjukhusvård eller försäkringssystem. Så det finns i princip fungerande lösningar, men vad du föreslår kan omöjligt fungera eftersom individen inte tar hänsyn till helheten och inte har kunskaper att bedöma.

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Begriper du inte poängen med min lösning för utbildningens utsläppande i den normala ekonomin, har du inga förutsättningar för att förstå några andra argument som annars kunde platsa som svar. – Du är en del av ett system som du inte kan eller vill se på utifrån/uppifrån därför är dina tankar systemets tankar om sig själv. – Systemet försvarar sig mot förändring.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Bo, dina ideer är praktiskt ogenomförbara. Rättsordning talar du om men rättsordning är vad som beslutas i parlament och med åtskiljande av lagstiftande och uttolkande makt. Du undviker problemet med kunskapsbrist. Du undviker marknads imperfektioner där kunskapsbrist är en viktig faktor. Du undviker den mänskliga naturens brist på rationalitet.Du saknar praktiskt genomförbara förslag och de är inte heller filosofiskt relevanta. Så du har rätt i att jag inte köper dina ideer, jag förstår dem, men de håller inte.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Fredrik: Jag tror du har en mycket förenklad psykologisk bild av människor och samhälle. dagens svenska politiska system fungerar dåligt, men kan inte fullt ut ersättas av privata marknader.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag tror att det är din fantasi som brister. Jag är inte utopist. Jag jagar inte perfektionen. Jag vet bara att mycket kan förbättras, enkannerligen det som har aktivt försämrats av efterkrigstidens socialdemokratiska vansinne.

        Liked by 2 people

    • Mats R skriver:

      Bo Svensson, din idé om att öka medborgarnas inflytande över hur skattemedel används är förvisso på många sätt utmärkt, men har det problemet att den nog är svår att genomföra rent praktiskt. Jag tror att det vore enklare, och betydligt mer genomförbart, att tillsätta en partipolitiskt obunden ”förstärkt riksrevision”, eller vad det ska kallas, som kraftigt inskränker politikernas möjligheter att besluta om skatter. Tanken är att varje förslag om ny pålaga ska kunna motiveras, inte från ett partipolitiskt eller känslomässigt perspektiv, utan genom objektivt påvisade behov, och med en utredning av konsekvenserna av den föreslagna pålagan. OK, jag är medveten om att det jag föreslår innebär att jag säger att politikerna inte alltid företräder folkmajoriteten, men varför ska man låtsas att saker är annorlunda än de faktiskt är?

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Den ordning jag starkt rekommenderar är inte bara enkel att få att fungera utan löser en massa problem samtidigt.

        Man kopierar bara in en fördelningsplan till sin internetbank varefter de pengar man betalar i skatt, fördelas som man bestämt. Man kan fritt ändra på staplarna.

        Genom att denna makt då finns hos medborgaren, blir det åter angeläget att få vårt medgivande till diverse satsningar och det samhällsengagemang som krävs för demokratins fortbestånd kommer att stärkas.

        I skattefiansierad verksamhet används nu en betydande andel av tiden till att dokumentera vad man gör så att de anslagsbeviljande myndigheterna skall få underlag för sina beslut men allt detta faller bort, när intäktsflödet istället bara beror på allas bedömning av kvalitén och angelägenhetsgraden i utbudet.

        Gilla

      • Moab skriver:

        Bra förslag, om målet är exempelvis Schweiz så måste det ske i flera steg. Ditt kan vara ett, som jag gärna sett viderutveckling med en redovisning till alla medborgare med deklarationen för vad och vem ens pengar går till så man kan se vad fan man får för pengarna.

        Liked by 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        MOAB – den ordning jag visar på, är mera demokratisk och långsiktigt hållbar än den man har i Schweiz. – Folkomröstningar kan ju faktiskt landa i sinsemellan oförenliga resultat: prestationsfri försörjning till alla och låg skatt. – T ex.

        Gilla

  2. Petrus skriver:

    Engellaus käpphäst om det välfärdsindustriella komplexet, d v s att möjligheten att tjäna pengar inom vård-skola-omsorg med hjälp av skattemedel gjort storfinansen mindre benägen att vilja krympa den offentliga sektorn, är ett bra exempel på att saker och ting inte alltid är vad de ser ut att vara.

    Ett annat bra exempel är ryska revolutionen och vilka som finansierade dem och hur väst låtsades intervenera mot bolsjevikerna som störtat den forne allierade – tsaren.

    Jag vet inte om den typiske DGS-läsaren är tillräckligt mentalt preparerad för att svälja mitt budskap att de svenska moderaterna skiter ganska högaktningsfullt i att försvara de tillgångar den övre medelklassen och den lägre överklassen ackumulerat utan har andra primära målsättningar, som att vräka in så många invandrare som möjligt. Jag tror inte det. Men låt mig ta några exempel. Regeringen Bildt som tillträdde 1991 hade ganska enkelt kunna låta kronan flyta eller lättat trycket på denna genom att behålla Lucia-beslutet ( =mindre statsutgifter & mindre import p g a nykomlingar) samt genom att kapa ner u-hjälpen. Man hade också kunnat hjälpa upp kronkursen genom att avskaffa arvs- och förmögenhetsskatterna för att därigenom få hem snarare än skrämma ut kapital. Det man i stället gjorde var att sänka reavinstskatten precis när de bundna aktierna avskaffats så att utländska investerare skulle kunna köpa aktier tokbilligt på konjunkturens botten innan en ny sosse-regim trädde till och höjde reavinstskatten igen.

    Liked by 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Det där är en anakronism. Det som fick statsfinanserna att falla i början av nittiotalet var inte bidrag till utländska lycksökande bedrägare, som nu, utan s.k. arbetslöshetsförsäkring som i huvudsak betalades ut till svenskar.

      Liked by 1 person

      • Petrus skriver:

        I början av 90-talet var ju andelen ”inhemska”, oimporterade arbetslösa och andra bidragstagare högre än idag. Demografin såg annorlunda ut. Men fyllde man på med mer folk som inte behövdes kunde man ju utgå från än högre kostnader för människor som inte behövdes på arbetsmarknaden. Det här ledde ju till att man till slut fick lov att banta den yttersta generösa svenska arbetslöshetsförsäkringen. Jag misstänker att man längre fram kan komma att behöva plocka bort det som är kvar av det gamla systemet för långtidsarbetslösa och låta alla få socialbidragsnivå på ersättningen precis som i Tyskland numera. Ju fler som inte behövs på arbetsmarknaden, desto större blir trycket på att göra bidragssystemen mindre generösa. Annars kan inte fler dela på samma kaka. En del bidragstagare inser detta men törs ändå inte rösta på SD eftersom de sagt att man vill samarbeta med moderaterna och nu också vill återgå till ett mindre generöst system för långtidssjukskrivna. Så det borde helt klart finnas en logisk ”marknad” för ett parti som vill försvara nuvarande nivåer i bidragssystemen genom att kapa ner importen av folk som direkt och indirekt ökar antalet bidragstagare.

        Vill komplettera med att påpeka att grundorsaken till att konjunkturdippen i början på 90-talet blev värre i Sverige än i andra länder var att man samtidigt försämrade ränteavdragen och införde en fast kronkurs som höjde räntorna. Det här gjorde att efterfrågetrycket i ekonomin störtdök och därmed skatteintäkterna.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Det var både idiotiskt och socialistiskt av Carl Bildt och Anne Wibble att betala ut så mycket pengar att det sänkte budgeten och tog ifrån den förment borgerliga regeringen makten, medlen och trovärdigheten att föra borgerlig politik.

        Gilla

    • Moab skriver:

      Började det med Bildt i Sverige? Utan att veta så verkar det troligt, var det där vänstern och pk-ismen formade ett amalgam med den gamla högern och ideér som byggde på massinvandring, rasblanding alá Coudenhove-Kalergi, EU och en världsregering tog fart? Skälen kvittar men alla är nu för en stor stat och massinvandring, söndra och härska, för att inte medelklassen skall kunna göra uppror mot den nya överklass som är etablissemanget, så använder man massinvandring för att skapa en evig konflikt mellan den skötsamma klassen och invandrarna så att vi ständigt jagar vår svans så att våra mediokra politiker kan fortsätta styra efter behag utan att bli utmanade av någon som inte skolats i det viktigaste av allt, lojalitet mot de informella hierarkierna, som Carl Bildt sade till Reinfeldt, vem lät dig bli statsminister? Vi har en skendemokrati och därav hatet mot outsiders, om de så heter SD, Farage eller Trump, eller Bernie Sanders. Man måste skolas in och godkännas för varje trappsteg upp, och något fåtal når toppen och Bilderbergsgruppen och Davos.

      Jag gissar att vi har ett fönster på ca 10år med någorlunda fria val, sen stängs denna möjlighet eftersom det inte går att hålla tillbaka folks insikt om den katastrof som massinvandringen utgör, snart känner alla någon som våldtagits eller blivit rånad eller inte fått ett jobb för att en invandrare blev inkvoterad. Det är nu det gäller.

      Vi anklagar:

      Liked by 8 people

      • stefan schiller skriver:

        MOAB – Det tar inte 10 år, det går förmodligen betydligt fortare. Mycket tyder på att vi går mot en ekonomiskt och politiskt turbulent period (med början 2018, jfr. Armstrong Economics). I övrigt en mycket bra kommentar.

        Liked by 1 person

      • stefan schiller skriver:

        Martin Armstrong är en av de mest (namn)kunniga personerna när det gäller ekonomisk rådgivning (till regeringar, större företag, etc.). Han har, bland annat, skapa The Economic Confidence Model som är en ekonomisk vågteori. Teorin kan användas för att skapa scenarier. Dessa har visat sig vara mycket träffsäkra.

        Martin Armstrong har som ambition att informera ekonomiskt (och politiskt) intresserade människor runt om i världen. Vilket vi får vara tacksamma för.

        Hänvisar – allmänt: (”www.armstrongeconomics.com/blog/page/2/”), ett aktuellt exempel: (”www.armstrongeconomics.com/armstrongeconomics101/understanding-cycles/did-the-economic-confidence-model-pick-the-trump-tax-reform/”)

        Gilla

  3. svenne skriver:

    ”Men jag lär mig. Jag tror till exempel att jag lärt mig att den sista välorganiserade och mäktiga motvikten mot ett totaldominerande politikervälde – den gamla arbetsgivareföreningen SAF – nu inte längre har någon motsvarighet”.

    Det är ju viktigt att olika företeelser alltid balanseras av motvikter för annars riskerar det hela att braka iväg åt något extremt håll. Historiska exempel är ju Hitlers Tyskland, Stalins Sovjetunion och Mussolinos Italien. Dessa figurer hade lyckats kväsa alla tendenser till opposition. Allteftersom de blev starkare och starkare så ökade antalet medlöpare som ville ta del av de fördelar som kunde erbjudas om de blev lydiga lakejer. Uteblivna motvikter till diktatorerna resulterade ju i slutänden med en katastrof.

    Vi har nu en parallell till detta i det som Patrik benämner som ”politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet”. De som tidigt har försökt att agera som motvikter, till den destruktiva riktning som den förda politiken har haft under lång tid, har tystats på ett mycket effektivt sätt. Kväsningen har inte skett genom statligt våld som i de ovan nämnda diktaturerna utan på ett mer subtilt sätt nämligen genom förtal, nedlåtande epitet, nekade anställningar osv.

    Men det finns ju ett ganska stort antal medlöpare som nu skär pipor i vassen på skattebetalarnas bekostnad som t.ex. advokater och ägare till flyktingförläggningar. Bristen på motvikter har resulterat i att landet nu befinner sig i en situation som måste betraktas som extrem. Trots att Sverige betraktas som en demokrati har den opposition som vågade sticka upp huvudet blivit kväst utan våld, men på ett diktatorliknande sätt.

    Liked by 11 people

  4. Göran Fredriksson skriver:

    Jag fick onda aningar redan i slutet av 1960-talet när Försvarsdepartementets anslag (som fram till dess hade varit den största utgiftsposten i statsverkspropositionen) blev mindre än socialdepartementets för första gången. Försvarsutgifterna uppgick då till 3 % av BNP + ett påslag för att ny teknik var extra dyrt.

    Liked by 4 people

  5. O.T. skriver:

    Utan att allmänheten har tillfrågats har medias självutnämnda inkvisitionsdomstolar infört ett förbud för vanliga medborgare att vara förbannade över den politiska utvecklingen och ge uttryck för sin rättmätiga sorg och vrede över förstörelsen av Sverige. All vrede går nu under beteckningen ”hat”.

    Invandringskritiska skribenter, debattörer och opinionsbildare är kättare, inte människor. Kättare bränns inte längre på bål, det skulle se lite illa ut mot den proklamerade värdegrunden och dessutom bli jobbigt att ta reda på askan. Men att spika upp dem på den sociala skampålen genom häxprocesser och uthängningar i media tjänar samma syfte.

    https://juliacaesar.blog/2017/12/26/thomas-mattsson-och-stoltheten/
    Och media understödjer utvecklingen.

    Liked by 12 people

    • Per-Anders skriver:

      Hat stämmer bra. Kritik framförs nu av politiker som personangrepp. Politikerna hatar bloggar som denna. Det är på grund av att de blir totalt pulveriserade om de ger sig in i debatt på bloggar som denna.

      Liked by 2 people

  6. Gunnar skriver:

    1. Även om vi sjunger konkurrensens lovsång vet vi alla att varje enskilt företag gör nästan allt för att slippa undan. Vi har därför fått stifta lagar mot uppkomsten av monopol och oligopol. Likaså mot tagande av muta och mer dolda hämmande allianser.

    För att ordna något bland djungelns lagar har vi försett oss med en internationell patentlagstiftning. Vi har helt enkelt försökt tygla och formalisera egenintresset. Inte genom att ta bort det, utan genom att rikta om det – in i mera sunda banor. Så det gynnar en teknisk och social samhällsutveckling.

    Tänk egenintressena som olika blänkande dankar. Varje danks tyngd representerar då vikten av ett intresse. Lägg dem sedan i en stor halvklotformad glasskål. Då inordnar sig alla stålkulor i en balans med varandra. Balansen dem emellan blir tämligen harmonisk. Såvida inte en av kulorna dominerar.

    Det Välfärdsindustriella komplexet har dock lyckats växa till en jättedank som pressar undan alla övriga mindre – enbart i kraft av sin storlek och dominans.

    Och den största danken växer hela tiden till sig via de resurser den suger upp från det offentligt finansierade. Och då finns inga egentliga mothållande krafter. Glasskålen har förvandlats till ett slags gökbo, med en enda jättekula i mitten.

    Liked by 2 people

    • Gunnar skriver:

      2. Men var det inte just detta lagstiftningen mot monopol och oligopol skulle förhindra? Att ingen aktör skulle få växa sig så dominant att de kvävde de övriga, enbart i kraft av sin storlek?

      Planeterna Jupiter och Saturnus är också klot. Även de växer i kraft av sin storlek. De fungerar som jättestora dammsugare som effektivt drar till sig materia.

      Ersätt ordet materia med ordet resurser och vi fångar de mer destruktiva mekanismerna bakom det Välfärdsindustriella komplexet. Att ett stort klot besitter förmågan att rensa bort och suga åt sig resurser – och då lämna en tom öken bakom sig. Som förhindrar en mer produktiv utveckling. Just det som monopol- och oligopol-lagstiftning ville förhindra. Samhället och politikerna har här misslyckats med att styra in egenintresset i mer sunda banor.

      Liked by 3 people

      • Jaxel skriver:

        @Fredrik Ö
        Det vore onekligen bättre om vi själva köpte de tjänster vi behöver, exempelvis av omvårdnad och sjukvård.

        Men hur få det att fungera i praktiken?

        Hur hanterar man den situation som uppstår när människor inte själva klarar att köpa den vård de behöver?

        I det mer marknadsorienterade USA har den opersonliga staten ersatts av det lika opersonliga försäkringsbolaget. Tveksamt om försäkringsbolaget av typen aktiebolag är båttre än ”försäkringsbolaget” staten.

        En personlig kommentar. Min mor är på grund av grav demens beroende av mycket omfattande vård. Innan vi vände oss till kommunen kollade jag lite om det fanns några privata alternativ. En,
        Inte allt för djup, rundfrågning indikerade att några privata alternativ, där jag betalar, inte finns.

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Det räcker, som du konstaterar, att avskaffa förbuden. Olika personer passar olika finansiella lösningar. För de flesta normala är antagligen försäkring den attraktivaste modellen, d.v.s. riskdelning i ett kollektiv. Det är absolut nödvändigt att den som bestämmer har skin in the game, annars går systemet under p.g.a. moral hazard. Staten kan ställa krav på minimal finansiell täckning för framtida utgifter. För det krävs inte att den också köper försäkringen eller producerar tjänsten.

        Gilla

      • Jaxel skriver:

        Min svåger som är egen företagare har en sjukvårdsförsäkring med mycket god tillgänglighet. Han ringer på morgonen och får träffa en läkare samma dag. En sån tillgänglighet till sjukvård skulle jag också önska mig.

        Jag tog kontakt med försäkringsbolaget och framförde min önskan. Fick fylla i ett omfattande formulär angående mina tidigare och aktuella sjukdomar. Resultat: Bolaget ville inte låta mig teckna en försäkring.

        Försäkringsbolagen vill helst att deras försäkringstagare skall vara fullt friska. Har du någon allvarlig sjukdom i bakgrunden skall du inte göra dig besvär. Det är i alla fall min erfarenhet.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Du skulle ha tecknat innan du blev sjuk. Det är ändå elementärt. Annars är det försäkringsbedrägeri. Men man borde i detta fall få köpa tjänsterna till samma pris. Antagligen är det staten som förbjuder riktiga aktuariska beräkningar.

        Gilla

      • Mooab skriver:

        @jaxel

        Måste man inte applicera konservativa principer, dvs inte ändra för mycket för fort? Svenska folket är inte redo att ta ansvar för sina liv fullt ut. Mot detta kan ställas att man kanske förlorar nästa val så reformer kan rullas tillbaka. Hur som helst så med en rejäl dödlig sjukdom under bältet så börjar det för mig bli konkret att staten stjäl min utmätta tid för syften jag enklast kan beskriva som onda. Endast mina barn håller mig tillbaka. Jag hatar och anklagar:

        Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Fredrik: du för fram tanken på privata försäkringssystem för sjukvård. Varför? Du har ju ett levande exempel i USA hur det då fungerar. Man har dyrast vård i den industrialiserade världen och ändå lämnas många utanför. Det ligger ett försäkringsmässigt problem bakom detta. Olika avgifter i olika riskgrupper och att de med låg risk inte vill vara med ger en selektering av mer sjuka = mer försäkrade osv. Filosofiskt är det bäst försäkra vid konceptionen innan man vet hur det kommer att gå. Det är logiskt/filosofiskt mest rättvist ala Rawls, men det är också billigast och effektivast utifrån att vi anser människor ska behandlas medicinskt på samma sätt oavsett vad de producerat och det är väsentligt. Hur kommer det sig att en one-payer system fungerar bäst (hela västvärlden har den typen av system utom USA dvs skatten betalar vården (men det finns en del hybrider i länder med stora inkomstskillnader där man även kan söka privat vård, men det går ut över modellen ovan. Varför fungerar det bättre vid sidan av att ala är försäkrade och ingen ligger utanför? Effektivitet i produktionen av vård dvs inga särskilda försäkringshänsyn ger mindre administration, samma medicinska bedömningar, likvärdig ensartad hantering mm.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        För mycket filosofi. There is no try. Do, or do not. Angående sjukvårdsutgifternas storlek i USA återspeglar det bara mönniskors fria val; i Europa förhindrar socialism och ransonering människorna att konsumera så mycket jukvård som de önskar och har råd med. Ett alltigenom onsint system, uppenbarligen sadistiskt motiverat. Det finns inget förlåtande inslag i socialismen.

        Gilla

      • Jaxel skriver:

        @moab
        Tack för din personllga kommentar. Det är inte helt lätt att i ett sånt här forum svara, men det gläder mig att du tänker på dina barn.

        @Fredrik Ö
        Jag föreslog bolaget att eventuella sjukepisoder relaterade till min befintliga sjukdom skulle undantas. Bolaget tyckte ändå att det var för riskabelt. Och andelen 60+ som är helt frisk är nog rätt liten.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag upprepar bedömningen att statens förbud och regleringar — faktiska och i rättspositivistisk anda antagna eller förmodade — ligger bakom att inga personliga avtal baserade på aktuariska beräkningar tecknas. Bristande konkurrens är en proximativ orsak. Det är rent av så att man kan frukta mer förbud, straffskatter och regleringar om storleken på den privata sjukförsäkringsbranchen skulle bli för stor och om personer som uppfattas som VIK:s klienter skulle tillåtas bli kunder. Maffiaheder ligger bakom din situation.

        Gilla

    • Björn skriver:

      Precis så, och vi har fått en ny sorts anonyma makthavare; de som ansvarar för de allt större ”gemensamma” upphandlingarna åt VIK! ”Sopranos” var nog bara en ”lekstuga”, jämfört med alla dolda kontakter, givande och tagande, som sker ”under täcket” där! Trots hemlighetsmakeriet, har ju faktiskt några skrämmande exempel, läckt ut under året!

      Liked by 2 people

  7. olle reimers skriver:

    Fullt adekvat och relevant jämförelse. Intresset ljuger inte, brukar man säga. Varför skulle det vara annorlunda i Sverige?

    Egentligen, om man tänker efter är hela det svenska samhällsssystemet designat att bli ett välfärdsindustriellt komplex. Skillnaden mot USA:s militärindustriella är att vi inte kan föra ut våra vapen i världen där vi själva har instigerat krig. I stället importerar vi vårdtagare.På något sätt måste vi dock säkra finansieringen . På sikt räcker inte de svenska skattebetalarnas plånböcker till.

    Hota med deportation och terrordåd i andra länder kanske är en metod?

    Liked by 4 people

  8. Eva Danielsson skriver:

    Eftersom jag gillar privata aktörer inom den offentliga sektorn, fast det skulle behövas bättre kvalitetsuppföljningar, så undrar jag om SAF skulle behöva återuppstå? Som en organisation bara för företag som inte driver skattefinansierade verksamheter.
    Så länge media har statligt presstöd och vi tvingas på ett skattefinansierat public service, så finns inga krafter kvar som håller emot staten. Ett nytt kraftfullt SAF skulle behövas. Så kan Svenskt Näringsliv fortsätta fjäska för staten och propagera för gränslös invandring, men kunna möta visst motstånd i alla fall.

    Fast det viktiga nu är att byta ut regeringen. Helst till några som vill bevara Sverige som suverän nation och vill svenska medborgare väl. Och som inser att hjälp till nödlidande måste ske på plats och slutar locka hit dem. Och slutar försörja friska vuxna även om de har tillfälligt uppehållstillstånd. Kraven på att jobba och betala skatt ska vara lika för nyanlända som för svenska medborgare. Kraven på att följa lagar och regler ska också vara lika. Lika krav och likabehandling är bättre ”värdegrund” än ”allas lika värde”.
    Dagens curlande av nyanlända åderlåter ekonomin men skapar också onödigt stora motsättningar. Kulturskillnaderna i sig ökar konflikter och otrygghet i samhället”. Detta behöver inte förstärkas av orättfärdiga förmåner för nyanlända.

    Liked by 10 people

  9. Magnus Rosensparr skriver:

    SAF:s sorgliga degenerering till Svenskt Näringsliv kommer nog att ta något decennium att reparera, så det är inget vi är hjälpta av i närtid. Då återstår endast politikerväldet att förändra. Om bara det procentuella antalet politiker, som motsvarar 1961 års motståndare till det militärindustriella komplexet i USA, kunde uppbådas här hos oss idag skulle mycket vara vunnet. Låt oss säga att det idag finns 13 % politiker i riksdagen som är villiga att strama åt vårt komplex, och att dessa ökar till 25 % efter valet nästa år. Tänk sedan att den nyligen tillkomna uppstickaren Medborgerlig Samling (MED), i sitt första försök, lyckas erövra 10 % av rösterna i samma val (merparten från Alliansblocket och kanske några procent från det andra blocket). Då har vi plötsligt 35 % som kan ta upp kampen. I takt med att välfärden slutar att leverera och att intäkterna minskar vid kommande lågkonjunktur, måste statsmakterna verkligen börja hushålla med krympande resurser. Det är en god början.

    Gilla

  10. oppti skriver:

    Han skulle nog frågat ”vad får vi för pengarna”
    Det är ingen på hans nivå som får valuta för inbetalda skatter-de tjänar för mycket för det.
    Men att samhället inte kan förvalta våra skattepengar på ett optimalt sätt är det inte bara Leif Ö som kan se.
    I dagens efterlängtade tidning ser jag två exempel på detta. Engelska skolan får allt fler elever, elever som flyr från skolor i kaos.
    Danderyds sjukhus klarade vården i helgen, kaoset var hanterbart. Men bäst fungerar St Göran , detta eftersom sjukhusledningen lyssnar på de anställda. Kanske för att ledningen och personalen har samma lönsamhetsmål.
    Två privatiserade företag inom offentlig sektor!

    Liked by 2 people

  11. Steven Jörsäter skriver:

    Detta förklarar den obehagliga tystnaden i den svenska debatten. Företagsledarna, som förr kunde ryta i lite, har fullständigt tystnat. Det gäller allt ifrån klimathysterin (som många tjänar pengar på) till flyktingindustrin. Är detta också förklaringen till kollapsen av den borgerliga politiken? De borgerliga partierna lät ju förr understundom, åtminstone en läpparnas bekännelse, yppa något om att värna skattebetalarna. Nu är det tyst. Man vill sänka skatten på arbete men det är bara för att öka skatteintäkterna, inte för att minska dem.Moderaterna rasade fordom mot transfereringarna, ”Stoppa transfereringarna” hette det. Alltså skyfflande av pengar mellan skatter och bidrag och mellan stat och kommun. Flyktingindustrin innebär nu ett transfererande som aldrig har sett sin like. Men kompakt tystnad råder. Är de borgerliga politikerna nu köpta av ”näringslivet”.

    Kanske är det land som tror sig om att vara det minst korrumperade i själva verket ett av de mest korrumperade?

    Liked by 10 people

    • Björn skriver:

      Det är regeringen och ytterst MP, genom sina styrmedel(”miljöskatter”), som avgör vilka företag/branscher som ska vara lönsamma eller försvinna! Och för att över huvud taget få verka, måste de dessutom uppvisa ”rätt” inställning till ”värdegrundsarbete”, ”miljöpolicy” och ”mångfaldsperspektivet”! Därför allt krypande och fjäskande från företagsvärlden! De flesta är mao i praktiken redan förstatligade!

      Gilla

  12. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Två enkla sökningar på Svenskt Näringslivs hemsida visar var sympatierna ligger:

    • En sökning på ”skatt småföretagare” ger 140 träffar
    • En sökning på ”vinster i välfärden” ger 521 träffar

    Orsakerna till bildandet av Svenskt Näringsliv var:

    • Storbolagen, främst de stora industriföretagen och bankerna, ville hellre sköta kontakterna med staten själva än via näringslivets organisationer
    • Storbolagens direktörer ville inte beblanda sig med bråkiga småföretagare
    • Man ville sänka kostnader genom att slå ihop organisationer, kvar blev arbetsgivarfrågorna

    Industrifrågorna har fått stått tillbaka pga storbolagens agerande och pga avskaffandet av Industriförbundet och dess motsvarigheter inom olika industrigrenar. Förlorarna på denna utveckling är främst småföretagen som inte har någon röst längre. Förlorare är kanske också på sikt industrin och industrigemensamma frågor eftersom välfärdssektorn tar det mesta av utrymmet. På sikt är industrin beroende av forskning, utbildningssystem, skatter, näringsklimat etc. En motsats till den svenska situationen finns i Tyskland med bra exempel både på hur industrin organiserar sig och hur man samarbetar med statliga intressen.

    Vinnare på den svenska utvecklingen:

    • Facken stärks med hjälp av Svenskt Näringsliv vilket försvårar en uppluckring av arbetsrätten
    • Välfärdsföretagen har fått en stark röst
    • Staten har stärkt sitt inflytande över näringslivet och kräver politisk följsamhet av företag som vill delta i handelsdelegationer

    Liked by 4 people

  13. Moab skriver:

    Att vara främlingsfientlig idag är att inte vilja ge bort hela sin inkomst till invandrare och VIK? Vilken är skattesatsen vid vilken man blir främlingsfientlig?

    Pk-isterna, hur har de landat i att alla måste göra precis som dem, att just det som staten väljer ut som det goda är det alla måste göra? Varför tar de inte 10% mer av sin lön och skänker till flyktingar?

    Vi anklagar:

    Liked by 7 people

  14. Stig Fölhammar skriver:

    Du har nog rätt i din förmodan om Svenskt Näringslivs förvandling, Patrik. Den stöds i varje fall av en uppgift från ekonomen Hans Jensevik, som i en av sina videoföreläsningar berättar att han en gång talade med Svenskt Näringsliv om den risk som förelåg för en resursomfördelning från den marknadstyrda delen av svensk ekonomi till den politiskt styrda delen. Svaret blev: ”vi protesterar och bråkar inte. Om politikerna inte vill ha företag i Sverige, så vill de det inte – det är ingenting vi kan göra åt det”. Enligt Hans Jensevik startade emellertid Svenskt Näringsliv en ”Företagklimatmätning”, som de publicerar då och då.

    Liked by 2 people

  15. Bo Svensson skriver:

    Jag tycker mig minnas att protesterna tystnade långt innan. – Man kan tolka tystnaden som att man hade direkta kanaler till makthavarna och inte behövde argumentera offentligt och senare som att vad de folkvalda gjorde eller underlät, inte längre betydde något när makten flyttats till EU.

    EU kan ju tolkas som att man gett upp om demokratin för att istället ta de tunga besluten i slutna sällskap utan insyn och därmed slipper man ju delta i det därefter meningslösa offentliga samtalet om samhällsfrågor.

    Liked by 2 people

    • Bo Svensson skriver:

      Hur diskussionen går i dessa slutna sällskap, kan man ju spåna om:

      Det de folkvalda har med sig, är lagstiftningen och skattemedlens användning, näringslivets aktörer avgör var de skall förlägga sin verksamhet och bankesektorn kan dra undan mattan för alla som agerar på tvärs mot deras egen folkblandningsagenda. – Genom sin makt att avgöra vilka värden som skall motivera kreditvärdighet och därmed nivån på ränteläget i trilskande länder.

      Liked by 1 person

  16. Holger Eriksson skriver:

    Patrik,

    Intressant artikel, men det finns andra bakomliggande orsaker:

    Inte bara den offentliga sektorns obegränsade expansion sedan 60-talet med allt högre skatter utan även fackens ökande makt med åtföljande konflikter, var röda skynken för SAF. Därför stödde SAF konkurrens på arbetsmarknaden, inte bara för att få ner priserna utan även för att minska fackens inflytande, vilket moderaterna anammade redan på 80-talet. Löntagarfonderna var ett speciellt rött skynke för SAF.

    På 90-talet var det depression i Sverige fram till 1997. Sedan dess har facken nästan helt förvunnit, LO hörs inte av och strejker och lockout har i princip försvunnit som stridsmedel. Detta har blivit allmänt accepterat, och det måste givetvis politikerna och Svenskt Näringsliv ha kommit överens om. Således, kan inte Svensk Näringsliv klaga på facket längre, men i gengäld kallar de ”staten” för ”samhället”. Därför hör man inte längre uttryck som ”den ofantliga sektorn, staten, Pomperipossa” osv. som tidigare. Så nu skall alla krama varandra. Tänk att på 90-talet tog man varandra i hand då man möttes då man hälsade, nu skall all kramas. Vad skall det vara bra för?

    Samtidigt producerar Sverige nästan inget annat än insatsmedel för konsumtion i Sverige för landets välfärd: bilar, energi, läkemedel, friskolor, etc. Exporten är inte så viktig längre, eftersom Sverige är ett självspelande piano där varje tangent som slås ner blir till ett nytt hus, nytt bostadsområde eller ny infrastruktur. Emellertid, kräver musiken att allt fler människor bor i dessa hus och reser med dessa pendeltåg. Mot denna PK-bakgrund kommer inte bara Göteborg utan alla större städer i Sverige att grävas upp och byggas ut. Snart har hels Sverige grävts upp, vilken ger en massa jobb – men till vilken nytta?

    Således, hur skall detta vansinne kunna brytas? Det skulle ju innebära att 30% av Sveriges nuvarande arbetskraft blir överflödig. Idag är nog 70% av alla invandrare (asylanter, välfärdssnyltare, tiggare, etc.) överflödiga i det svenska samhället. Politikerna är ju livrädda för vad detta skulle föra med sig. Därför gäller det att – till varje pris – skapa nya jobb, vilket är enklast genom att gräva och bygga. Mer komplicerade produkter, som TV, PC, mobiltelefoner, fartyg, vindkraftverk, batterier, o.s.v. klara Sverige inte längre av producera. Allt skall importeras, t.o.m. människor importeras oberoende av deras kvalitet (kunskap, utbildning, färdighet, kultur), för att fylla upp välfärdsmålen: alla skall ha något att göra, alla skall ha någonstans att bo och något att äta, och alla skall ha pengar för att göra detta. Därför kan man säga att invandrarna är prostituerade av politikerna att bo och äta ihjäl sig. Arbeta ihjäl sig krävs inte längre, dessa dygder försvann på 90-talet.

    Frågan är hur det självspelande pianot skall kunna stoppas när det nu spelas av både staten och Svenskt Näringsliv? Alla makthavare spelar på samma piano. Det är också slående hur alla MSM-media trummar i takt med detta självspelande pianot. Dessutom talar EU om vilka melodier som skall spelas!

    Svaret är att det tyvärr inte finns någon gemensam kraft som motvikt till denna PK-kartell.

    Hälsningar

    Holger Eriksson

    Liked by 4 people

  17. Stig Rydmark skriver:

    Sverige har säkert flest inofficiella världsrekord i diverse galenskaper. En kvalificerad gissning: störst antal tolkar per capita.

    Gilla

  18. Aha skriver:

    ”Batikhäxorna” som vurmar för de ensamkommande vars nota nu är ca 50 miljarder är själva sinnebilden för en hämningslös expansion av det välfärdsindustriella komplexet. Det verkar inte bekymra dessa tanter om det går så långt att ena halvan av befolkningen servar den andra. ”Vi har råd, vi är rika” är deras mantra.
    Batikhäxorna, de folkliga kritikernas elaka benämning, är godhetstörstande kvinnor med fler konstnärliga utövare (såsom batikmålare) än vad som är vanligt. Sannolikt har de också låga inkomster och är därmed också små skatteinbetalare. Det senare lär de inte ägna någon större uppmärksamhet åt.

    Det är klart att Östling får fan så lite för pengarna med sådana påivrare som batikhäxorna.

    Liked by 6 people

  19. Per-Anders skriver:

    Patrik Engellau! Du ska inte skämmas för att du var med och drev fram privata aktörer inom sjukvård och skola. Dock kanske du glömde bort att ta bort makten över dem och ge den till brukarna. Idag är det inte jag som brukare som bestämmer utan politikerna. Jag kan inte väja den vård jag vill ha utan bara den som politikerna har bestämt att jag ska få välja mellan. Jag har aldrig träffat på en brukare som har fått en fråga från någon politiker vad de önskar inom långvården, äldrevården eller liknande. Det snackas bara över huvudet på oss medborgare.

    Liked by 3 people

    • Redaktionen skriver:

      Inom skolan blev det trots allt ett visst brukarinflytande genom vad jag döpte till ”kundvalsmodellen”, alltså pengsystem. Jag kämpade i flera år för att få motsvarande infört även inom sjukvården, där systemet hade gett fantastiska fördelar, men det blev bara en tumme (med rätten att fritt välja vårdcentral). Man borde ha gjort motsvarande även inom andra individuella tjänster såsom äldreomsorg, men så blev det inte. Där infördes i stället (mot min distinkta rekommendation) den så kallade entreprenadmodellen med just de defekter du pekar på. Entreprenadmodellen passar bara till kollektiva tjänster, till exempel parkskötsel.

      Patrik

      Liked by 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        Genom extern betygssättning och alla skattemedel ägnade ändamålet förkovran utbetalda i takt med att man förkovrar sig, kan man lämna resten åt marknadskrafterna.

        När man sedan märker vilka enorma vinster i resurser och frihet detta ger, bör väl alla inse poängen med att släppa myndig styrning till förmån för individers fria val i ett utbud.

        Idén luftades en gång att alla skulle få samma summa per år (?) att fritt spendera på skattefinansierade tjänster och det kunde väl fungera om de som hade medel över fick dela med sig till dem som hade slut på sina.

        Gilla

      • Östanskog skriver:

        VIK är herr Engellaus konspirationsteori. Välkommen till gänget, förresten. Eller som vi säger i Finland: ”Välkommen till Hermannis Ungdomsförening.”

        Gilla

      • tobbewallin skriver:

        Entreprenadmodellen inom äldreomsorgen är egentligen ett återinförande av utauktioneringen av fattighjon. Skillnaden är att det är hela äldreboendet/fattigstugan som auktioneras ut till den som kräver lägst pris. För 100 år sedan skedde auktionerna individuellt.

        Liked by 1 person

    • Moab skriver:

      Du har inte makten över dina pengar, det är det avgörande, inget är privat. Först betalar man skatt, sedan skall en gigantisk administration bestämma vad medlen skall gå till.

      Är det bara jag som hatar politiker?

      Liked by 1 person

      • Bengt skriver:

        Moab 27 december, 2017 at 16:12 frågar:
        ”Är det bara jag som hatar politiker?”
        Svaret på frågan torde vara ”nej”.

        Bra att du är så nyanserad att du, förmodar jag, inte hatar politikerNA! Viktigt tycker jag att inte generalisera och dra alla politiker över en kam. Du kanske borde bli politiker? En älskad sådan som är alla till lags.
        Det är inte särskilt föredömligt att hata människor, vare sig de är politiker eller besserwissers i största allmänhet!

        Gilla

      • Petter skriver:

        Det är som om etablissemangen tappar allt mer verklighetskontakt. När de utmanas försöker de inte samla sig för att presentera bättre förslag och politik, utan hemfaller åt känslor som bara stärker deras hat mot omgivningen. Etablerade partier i väst liknar alltmer från väljarna isolerade sekter.
        http://erixon.com/blogg/

        Gilla

  20. Lars skriver:

    Patrik, det här resonemanget håller inte och är inte värt att dissekera. Det räcker nämligen med ditt påstående att Välfärdssektorn omfattar 40 av BNP för att avfärda resonemanget i sin helhet. Skatterna är idag ca 45 % av BNP så du har tagit med hela offentliga sektorn; polis, militär, väg och vatten, bostäder osv. Inom denna budget dvs som andel av skatterna så avser en stor del transfereringar dvs socialförsäkringssystemen och vill du påstå att pensioner, bostadsbidrag, sjukbidrag, a-kassor upprätthålls av ett militant komplex som tjänar på det så är du fel ute. Om du vill propagera och se världen ur nyliberal synvinkel, religiöst orienterad tro på privata marknader i alla lägen, så är du i samma moderata gäng som alltid och som aldrig haft ett svar på samhällsfrågorna. Titta för Guds skull på USA och inkomstfördelningen hur den utvecklats de senaste trettio åren och inse att så vill inte svensken ha det. Vill du det? Det förefaller som att du kapar invandringsfrågan och använder den som hävstång för nyliberal politik. Det är inte smakfullt. Framförallt är analysen exempel på tokhöger och då återvänder vi till 68-generationen och hur de sögs upp till höger och vänster i ideologiska rörelser utan real förankring.

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      ”Nyliberalism” ”liberalism” är begrepp som hellre kunde stavas normalitet. – Rättsordning är i grunden en ordning för att alla skall betala vad det kostar och en redig marknadsekonomi är alltså en del av rättsordningen.

      Utrymmet för politik och myndig styrning har bara det utrymme som ofullkomligjeterna i rättsordningen lämnar.

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Tongivande liberaler har/hade inte det som krävs av intelligens, stringens och konsekvens. En stabil liberal ordning kompatibel med verkligheten https://www.flashback.org/t407579 kräver ekonomisk garant som villkor för rörelsefrihet.

        Det fanns ju i gamla tider i form av att ens släkt blev betalningsskyldig om man hade ihjäl någon men en bättre ordning är krav på brottsförsäkring. – Ibland begås det ju brott mot anhöriga.

        Det skulle innebära den tillräckliga begränsningen av den globala rörligheten och bevis på garant kunde då fungera som visum.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Nyliberalism eller neoklassicism förknippad med Chikago universitetet är förknippat med namn som Eugen Fama, Lucas, Friedman m.fl. Man står för en modell med balanserad budget och överlåter stimulanser på penningpolitik. Man tror på den ‘effektiva marknaden’. Man tror på liten stat och avreglering. Mnn tror på ‘Washington Consencus’ för utvecklingsekonomier dvs fria kapitalrörelser, öppna gränser, avtreglering bank och finans, inga tullskydd, inga subventioner. Det ligger även bakom Euron dvs den europeiska politik som lett till så stor arbetslöshet i södra Europa. De nordostasiatiska länder som rest sig ur fattigdom har inte tillämpat nyliberal politik. Finanskrisen 2008 visade med all tänkbar tydlighet att det finansiella marknaderna inte är ‘effektiva’. Den anemiska återhämtningen visar med allt tänkbar tydlighet att penningpolitik inte förmår ersätta finansiella stimulanser.

        Rättsordning! Vilket ord. Varför inte kalla det ‘gubbröra’ eller ‘månljus’ ? Betyder ju inget.

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Politik är korruption, galet kringsprättande av skattemedel, författande av regelböcker för verksamheters legala bedrivande som driver folk till självmord och rättsordning bör väljas istället.

        Under en redig ordning för bank och finans krävs ingen politik och ingen finansinspektion, ingen riksbank och ingen EU-myndighet för stävjande av oseriös kreditgivning.

        Det behövs faktiskt inte ens valutor. – Bara någorlunda stabila mått på värde. http://www.alternativ.nu/index.php?topic=161643.0

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Hur man skapar arbetslöshet i södra Europa: Såg ett program i spansk TV från ett olivodlingsdistrikt. – Tidigare en livaktig region, storgodsägare som gav jobb åt folk i byarna med skötseln av träden, skörden och oljeframställningen.

        Det tog EU-politiken död på. Nu får storgodsägarna sina inkomster från subventioner åt olivodlingarna och behöver inte bekymra sig om att producera någonting. – Verksamheten tvärdog och maskineriet står och rostar, ogräset växer högt i lundarna som ingen har skött på många år. – Byarna töms på folk och dör.

        Liked by 1 person

    • Redaktionen skriver:

      Enligt Statskontoret (http://www.statskontoret.se/var-verksamhet/forvaltningspolitikens-utveckling/offentliga-sektorns-utveckling/arliga-uppfoljningar/) var statens inkomster 50 procent av BNP år 2016. Man brukar räkna med att ”nattväktarstaten ” kostar tio BNP-procent. Återstår 40 till komplexet. Klart att bidragssystemet ska räknas till komplexets verksamhet. Att skyffla bidrag är en jätteindustri som sysselsätter massor med människor.

      Patrik

      Liked by 2 people

      • Lars skriver:

        Om man ska tala om ett komplex typ det militärindustriella måste man väl rimligen bygga på att det industriella komplexet är vinstdrivet och att det offentliga är sammankopplat dvs det är vinstintresset som driver. De som arbetar privat eller offentligt på lägre nivåer dvs avdelningschefer och under drivs normalt inte av vinstintresse utan av operativa mål och av den kultur som är förhärskande dvs man gör sitt jobb! Beslut tas högre upp i verksledning eller politik. I Sverige saknas vinstintresset för offentlig verksamhet vid sidan av vad som privatiserats, men onekligen är ledningsfrågorna väsentliga t.ex. riskdag/regering, landsting, kommuner och självklart spelar kultur och operativa mål in och befordran av egen karriär.

        Socialförsäkringar har man i flertalet i-länder i olika former, privata i vissa länder och en del privat även i Sverige. Kunder här är definitivt den individuella klienten som vill säkra sin överlevnad som pensionär eller vid olycka. Det privata vinstintresset är i Sverige negligerbart. Motsvarande gäller vård och omsorg.

        Min slutsats av resonemanget är att styrningen av offentlig sektor och ledningsfrågorna är väsentligast och det sätter fokus på hur belöningssystemen fungerar, vem som befordras till ledningsposter, hur urvalet går till och hur kunskap och kompetens värderas. Idag fungerar tydligen varken sjukvård, försvar, skola, migrationsverk, tull, polis och pensionerna är underfinansierade.

        Hur sjutton ser det ut i politiken och på GD stolarna runt om i landet? Hur effektiviserar man utan en ledning som har fokus och kompetens? Hur möter man drev och hur sköts feedback och media dvs hur kan man förankra i befolkningen?

        Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Ja, artikeln du länkar till, där betraktar du värderingar som odlas i olika organisationer, jag vill se dem som del i kulturen i dessa organisationer och del eller stöd för uppgiften som man definierat den. Du pekar med rätta på biståndsorganisationer, jag tror det är som du säger. Men andra exempel finns eller har funnits t.ex förr i tiden eller numera försäkringskassor som kontrollerar och försöker ifrågasätta sjukskrivningar (och det slår fel det med pga sättet man gör det på t.ex.försöka ersätta läkaransvaret). En annan tp av system är pensionsutbetalningar, som i princip är helt datoriserat och sker med mycket lite personal involverat. CSN som söker kräva in student lån. Riksskatteverket som försöker kontrollera deklarationer. Mål och uppgifter är olika för olika organisationer och kulturen tror jag ofta formas utifrån det och utifrån hur belöningssystem ser ut dvs hur ledningsorganisationen utformas. Organisationer som Nutek, Vinova etc fungerar ju på andra sätt.

        Problemet som jag ser det avser detta, hur styr man verksamheterna? Och hur borde man styra? Uppenbarligen inget lätt problem och dessutom olika för olika verksamheter.

        Jag känner igen mig i dina beskrivningar av hur ‘godhet’ och ‘andra betalar’ genomsyrar det svenska samhället och det förstår jag som mycket avlägset t.ex. den socialdemokratiska retoriken och sparsamheten och iakttagande av betydelsen av incitament och kontroll om man går till Möller och 30-talet. Man stöter på dessa märkliga resonemang stup i kvarten och inte minst i media. Mot det måste man kunna sätta krav på effektivitet och sparsamhet som värderingar som måste löpa genom organisationer av alla slag.

        Att ändra kultur i organisationer och samhälle är knappast enkelt. Jag gissar att för genomslag medialt och tydligt måste man dra in bidrag där frågeställningen är tydlig och det betyder idrott, föreningsstöd, stöd religiösa församlingar och olika företeelser som är små i sig men har ett tydligt budskap och ger effekt genom kvantitet t.ex. halvera SIDAs budget och sluta använda NGOs. Biblioteken kanske skulle kräva avgift. Stöd till tidningar och mycket av konst och kultur dras in. Universitetsutbildningar och sk forskning minskas ned och koncentreras på tunga ämnen.

        Men de tunga frågorna om exempelvis organisation och styrning av landsting kräver djupare kunskap och att man prövar olika former tror jag. Partierna….vem kommer åt deras organisation? Lagstiftning om interna valprocedurer?

        Huamig, inga enkla lösningar som att sänka skatten förslår.

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        ”Man brukar räkna” duger inte. På senare tid har dessa utgifter minimerats. Dessutom har VIK-utgifterna fått en rasistisk-aktivistisk inriktning, så att svenska mottagare missgynnas och utländska gynnas.

        Gilla

    • Håkan Johansso skriver:

      Tja……denna rappakalja var i alla fall ganska smaklös!
      Ungefär som ouppvärmd lapskojs för tredje dan under repmötet i regn och 3+ ute.
      Samma gamla trötta vänsterretorik!

      Gilla

      • Lars skriver:

        Du förstod väl inte resonemanget och du symboliserar för mig alla de skäl som får mig ta avstånd från moderater och höger. Har ni smak på Östermalm, Lidingö och i andra reservat? Klass? Försök resonera.

        Gilla

  21. Albin Klara Bert Karlsson Månsson Blunder Morson Blandson U skriver:

    Personligen står jag emot att bli köpt. Så det är bra att jag inte har sådan makt att jag kan påvkera, då hade jag blivit utkastad. Kanske inte för vad jag säger utan för att jag hade redat upp o boet

    Liked by 1 person

  22. Christer H skriver:

    En förbisedd aktör i det ” välfärdsindustriella komplexet” är Sveriges 290 kommuner.

    Nationalekonomen Hans Jensevik har jämfört det svenska kommunsystemet med det
    sovjetiska kolchossystemet och menar att det föreligger stora likheter.

    Kommunerna har gått från att vara medborgarnas gemensamma organ för förvaltning av
    medborgarnas gemensamma angelägenheter till en organisation som är största fastighets och markägare i varje kommun och också största arbetsgivare.

    Är det folket som i fria val väljer folkets företroendemän och förtroendekvinnor till att sköta
    den kommunala verksamheten?
    Nja, val är det var fjärde år, samtidigt med riksdagsvalet. Då väljer vi det som
    fd riksdagskvinnan, docenten i nationalekonomi Ann-Marie Pålsson så träffande kallade
    ” Knapptryckarkompaniet” till riksdagen samtidigt som vi medborgare har att välja mellan
    vad ca 2,5 % av medborgarna som är medlemmar i något parti nominerat åt oss andra
    97,5 % icke partimedlemmar att rösta på.

    Knapptryckarna – riksdagsmännen är styrda av partiledningarna genom ett stenhårt
    belönings och mobbningssystem.

    Våra kommunala förtroendemän och kvinnor görs snabbt till nickedockor av den kommunala
    tjänstemannaorganisation i kraft av det gigantiska informationsövertag som tjänstemannasektorn har gentemot politikerna i kommunstyrelse och andra nämnder.

    En liten sak som är ganska klargörande i frågan vem som är högsta hönset ( tuppen) i kommunen.
    Vem har högst lön i kommunen, kommunstyrelsens ordförande eller kommundirektören ( kommundirektörerna)?

    Alltid kommundirektören.

    Liked by 2 people

    • Hans Jensevik skriver:

      I kolchosen finns en kolchoshövding som är högste partimedlem på kollektivjordbruket och som lyder direkt under politbyråns ordförande i huvudstaden. Jag har varit verksam inom kommunsektorn från 1970 och efter år 2000 och statsminister Persons centraliseringar av den kommunala makten till sig så kallade jag skämtsamt kommunstyrelsens ordförande i kommuner där jag var kompis med kommunalrådet denne för kommunal kolchoshövding. Som Värmlänning blir det ofta så att skämten innehåller en gnutta sanning ……

      Allvar nu, det finns inte mycket kvar av det kommunala självstyret och kommunerna är illa rustade idag att ta emot och assimilera (det är ett fackuttryck inom migrationsteorin) invandrarna när de kommunplaceras. Det finns sex videos om detta på Youtube. Du får länken här till den första.
      http://www.youtube.com/watch?v=BA1Sc-MrP_4

      Patrik har också gjort en intervju med mig som är värd att titta på. Du hittar den på DGS-TV.

      Liked by 3 people

  23. Sixten Johansson skriver:

    Varje land har sin egen historia, ekonomi och befolkning. De yttre olikheterna kan göra det svårt att se hur utvecklingen överallt i väst går i samma destruktiva riktning. Sverige är bara extremast och kommer att förfalla snabbast pga de samverkande effekterna av välfärdsindustrin, konsensustrycket, statsideologiseringen, de centrala fostringsanstalterna, olika aktörers och sektorers symbiotiska omfamning och den långt gångna feminiseringen och infantiliseringen.

    Bruce Charlton har gett en djuplodande bild av PK och andra uttryck för den suicidala utvecklingen (hans bok kan läsas på nätet). På charltonteaching.blogspot.com fanns i går artikeln ”Five degrees of Political Correctness / ‘convergence'”. Det som Patrik kallar VIK motsvarar ofta BC:s term ”byråkratin” i Storbritannien. I artikeln beskrivs hur företag, organisationer och institutioner gradvis självmant går ner sig i PK-träsket och till sist tappar bort sina ursprungliga mål och intressen.

    Inför 2018 har jag grunnat på vilka strategier jag realistiskt och uppriktigt vill förorda. En slutsats blev att Sverige nu är så infantiliserat att SD bör hålla sig helt borta från makten och ansvaret åtminstone de närmaste 4 åren. SD bör satsa på att bli ett balanserat och kunnigt vuxenparti och klart, ironiskt och välgrundat markera mot alla 7K-partierna. Utan minsta samvetskval ska vi dissidenter låta 7K och alla deras väljare löpa linan ut. Bara en hårdhänt verklighet ger vuxenbarn möjlighet att mogna och skaffa sig ryggrad.

    Liked by 1 person

      • Sixten Johansson skriver:

        Ja, det blir viktigt att rösta på SD (eller proteströsta på vilket annat parti som helst utom sjuklövern). De väljare som röstar på 7K ska under mandatperioden noga påminnas om sin delskuld. Men det vore ett stort misstag av SD att ta på sig någon del av ett regeringsansvar 2018 eller att förespegla sina väljare att det vare sig är möjligt eller bra. Först måste sjuklöverns, medias och övriga PK-rabiatas makt och inflytande malas sönder av verkligheten och av SD:s och alla dissidenters välriktade värjstick, ironi, hån och fakta. (Lite diskussion om detta nu i kommentarsfältet på fristad.eu ”Ta er samman, politiker”).

        Liked by 3 people

    • Lars skriver:

      Troligen rör vi och jag ihop begreppen för oss själva och andra. Patrik tar ju upp det välfärdsindustriella komplexet som en sammanväxt av privata bolagsintressen och offentliga (ofta personella) och menar att innan den utvecklingen så fast det inget komplex utan endast en offentlig sektor. I detta komplex är då vinstdrivande bolags intressen utslagsgivande för funktionaliteten. Normalt ser jag inte vinstkrav som negativt för företag, inom offentlig verksamhet borde det motsvara andra sidan av samma mynt nämligen kostnadsminimering. Jag tror det problemen uppstår pga de privata bolagen vill ha ökad verksamhet och det offentliga släpper på kostnadsminimering som krav och naturligtvis även pga kostnadskontroll uteblir.

      Sedan invänder jag mot Patrik att han buntar samman alla offentliga utgifter och kallar dem välfärdsindustri. Vissa delar är försäkringsmässiga dvs hela socialförsäkringens områden och innebär transfereringar från de som arbetar till exempelvis de som är sjuka eller pensionärer. Jag kan inte se att det finns en automatisk expansionslust organisatoriskt på de områdena, snarare har vi sett en urholkning av transfereringar och underfinansiering av pensionssystemet, vilket i sig beror på politiken och ledningen (och de analyser och föreställningar om ett bra samhälle som frodas). Vård och omsorg bedrivs i alla utvecklade länder, privat eller offentligt och här är det närmast organisationsformen som är intressant, effektiviseringssträvanden eller inte. I Sverige har den sektorn levt under pressad ekonomi ett par decennier och inte expanderat, så här anser jag effektivitetsfrågan, styrning och ledning viktigast. Den kommunala sektorn sysslar ju förövrigt i hög grad med produktion av varor och tjänster av nyttokaraktär som vägar och bostäder och offentlig service. Här skulle man kunna se privat verksamhet i högre utsträckning för t.ex. föreningsverksamhet, idrott, bibliotek mm. Här handlar det mer om externa effekter eller om svårigheter skapa en marknad (som jag inte tror det är problem med). Myndighetsutövning är ett annat område som polis, tull, domstolar mm och de affärsdrivande verken ett annat område. Infrastruktur ytterligare ett område. Subventioner och stöd till växande näringar ett annat. Arbetsmiljöverk, arbetsförmedlingar och annat inom arbetsmarknadspolitiken kan självklart ifrågasättas utifrån effektivitetsaspekter, men de avser inte direkt välfärdsomfördelning utan avser skyddsnät för den arbetande befolkningen.

      Sedan finns aspekten att alla organisationer har en strävan att överleva och att expandera och säkra sin verksamhet. När konkurrens på marknader saknas behöver kontroll och yttre tryck komma från ägare och revision och via olika former av utvärdering. Det är jag övertygad om fungerar uselt i Sverige. Ett yttre tryck finns i och med att Sverige slagit i skattetaket sett utifrån att högre skatt hämmar utvecklingen av privat näringslivsverksamhet. Eftersom rationaliseringspotentialen är lägre för tjänsteproduktion än varuproduktion innebär det ett konstant kostnadstryck på det offentliga.

      Förövrigt tycker jag inte det politiska systemet och det mediala fungerar i Sverige och förmågan att skära bort och effektivisera saknas i hög grad. Men jag tar inte gift på att det gäller alla verksamheter, men ser man exempelvis på polisen så undrar man vad det är fråga om eller på att arbetsfömedlingen ökat antal med 6000 de senaste åren…(invandringen).

      Liked by 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        Måste meddela att jag slutar läsa dina inlägg. – Där är för tätt med ord och för glest med tankar.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Bo, titta i spegeln, skåda din publik! Narcissos såg det vackraste han kunde tänka sig och blev förälskad i sig själv.

        Gilla

  24. Samuel af Ugglas skriver:

    Nog den mest intressanta artikeln på DGS. Framför allt de många spretiga kommentarerna som klargör hur lite svensken vet om socialisterna härjningar under 100 år.
    Välfärdsindistruella Komplexet är så otroligt svåröverskådligt och är endast och allena till för att kriminalisera den enskilde medborgaren. Friheten till liv och egendom är en MYT!

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Jag minns ett samtal med en socialist, en politisk flykting från Chile, på 80-talet. Det fastnade i minnet. Han hävdade att det inte fanns något medelklassparti i Sverige.
      Det ligger en del i det tänker jag. De sammanpressade nettolönerna, olika former av bostadslotterier, marginalskatteeffekter mm gav antagligen upphov till snedvridna incitament där arbetsinsatsen och belöningssystemet undervärderades och är antagligen en faktor i den svenska utvecklingen. Politisk jämvikt mellan ett LO parti och en framväxande nyliberal höger var knappast produktiv (men en del har ju förändrats både negativt och positivt). Under det hela tycks medvetenheten om ekonomiska realiteter förtvinat både avseende privatekonomi och offentlig och samhällsförhållanden.
      Politikerna hade det lätt under 60-tal till 80-tal att administrera en växande ekonomi och lovade mer av allt. Sedan brast det.

      Liked by 1 person

  25. Wilmaalfons2 skriver:

    När ska Sverige sluta att importera judehatare och jihadister till full försörjning och tillgång till alla s.k välfärdssystem? Nu dras det in på allt och alla ”svenskars” tillgång på sjuk -och tandvård m.m.
    Den ”globala humanitära stormakten” som Reinfeldt lanserade har faktiskt inte en outtömlig kassa att ösa ur!

    Liked by 1 person

  26. O.T. skriver:

    Denna obalans i rapportering är oerhört absurt och avslöjande!
    Ett politiskt ställningstagande av en (!) person (3000 ord) i jämförelse med det eskalerande hotet mot kvinnofriden och den tredje överfallsvåldtäkten i Malmö på kort tid (800 ord)!

    Lärarens dåliga omdöme innebär en ytterst marginell betydelse som samhällshot, medan våldtäkten är toppen på ett isberg och ett samhällshot av enorm storlek, som tidningen väljer att blunda för.

    Mina frågor:

    Innebär systemmedias pressetik att man ständigt mörkar renodlade invandrarbrott?
    Varför saknar hemvist alltid betydelse, när våldtäkter, ofta i grupp, utförs av utomeuropeiska män?
    Varför är strålkastarljuset alltid starkt, när brottsliga gärningar utförs av vita män?
    Mitt svar är:
    Att det är regeringens samhällsintresse som skildras av följsam systemmedia, inte medborgarnas.”

    http://word.harrietsblogg.se/

    Gilla

  27. Wilmaalfons2 skriver:

    Varför kan inte någon kommentera mitt inlägg? Är ni för fega, eller har ni inte sett vad som sker framför våra ögon????

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.