Jag minns Stormaktstiden

Jan-Olof Sandgren

Olof Rudbeck beskrev en gång Sverige som ”det sjunkna Atlantis”. Atlantis var ett mytiskt rike omtalat i Platons dialoger, och som givit näring åt människors drömmar om en perfekt och tekniskt fulländad civilisation, fylld av lyckliga medborgare

Jag reste runt en del i världen på 70- och 80-talet. Och vart jag kom möttes jag av människor som betraktade Sverige som något av mänsklighetens hopp. Man talade gärna om jämlikhet, Olof Palme, solidaritet, hederliga politiker, fri sex och fri sjukvård, och en demokrati som verkligen fungerade. Det var svårt att inte drabbas av ett visst högmod.

Därtill kom vår omvittnade generositet. Vi betalade hisnande en procent av BNP i bistånd. Svenska statschefer drog sig inte för att på jämlik fot umgås med tredje världens ledare, som Julius Nyerere, Daniel Ortega och Nelson Mandela. Sverige var verkligen en humanitär stormakt. Det började kanske runt 1970 och fortsatte i ungefär 25 år. När Carl Bildt sedermera myntade begreppet, hade stormaktstiden redan avklingat.

Myten om Sverige handlade inte bara om vad vi har gjort. Utan kanske mer om vad vi inte har gjort. Vi har genom historien hållit oss borta från det mesta av europeisk storpolitik – med Karl XII och Gustav II Adolf som lysande undantag. Vi lyckades undvika bägge världskrigen. Vi missade kolonialismen, nazismen, fascismen, slavhandeln, feodalismen, Romarriket och Nato. Napoleon tog sig ända till Moskva, men aldrig till Sverige. Habsburgska imperiet gjorde halt vid Danmark. Vi har inte genomgått några revolutioner. Dackefejden var en krusning på ytan jämfört med bondeupproren på kontinenten. Den socialdemokratiska politiken räddade oss från både kapitalismen och kommunismen.

Trots vår stolta historia (som jag säger utan det minsta ironi), är Sverige ur europeiskt perspektiv lite av ett blankt blad. Det har därför varit ganska lätt att i vårt samhälle projicera in egna politiska visioner. Ungefär som det avlägsna bergslandet Tibet blivit måltavla för människors drömmar om andlighet. Sverige har, när vi väl tog steget ut ur isoleringen, fungerat som en experimentverkstad för Utopia.

En utopi kan hålla sträck i årtusenden som i exemplet Atlantis. Men när den väl möter verkligheten sjunker den i havet, ibland med kraften av en tsunami. Vad var det då som sänkte den svenska stormaktsdrömmen? Var det Palmemordet? Var det inträdet i EU? Eller var det helt enkelt det faktum att en mängd vanliga människor efter Balkankriget sökte sig till Sverige? Skillnaden mellan människor och humanistiska idéer är nämligen att människor ibland ställer till problem.

På min näthinna finns ett ögonblick, som med skoningslös precision illustrerar mötet mellan två världar. Dåvarande invandrarminister Birgit Friggebo konfronteras med en upprörd folkmassa i Rinkeby. Inför rullande TV-kameror, efter anklagelser om att regeringen inte gör tillräckligt för att motverka rasism, höjer hon händerna i luften och manar alla att gemensamt sjunga ”We shall over come”. Konceptet hade ju funkat för Martin Luther King så varför skulle det inte funka för en svensk invandrarminister?

Efter den uteblivna allsången, var det som att Sverige aldrig riktigt återhämtade sig. Stormaktstiden var över.

30 reaktioner på ”Jag minns Stormaktstiden

  1. Enough skriver:

    Ja, Jan-Olof, det kanske är vårt öde, att alltid sticka ut i ”fel” kategori i världen, som numer är ganska liten, jämfört med för bara 50-100 år sedan.

    Inga krig på 200 år, har skapat en sorts naivitet och falsk trygghet, att alla andra också kan och vill leva så. Verkligheten ser inte ut så, för nästan inga andra människor, har det så bra i grunden som vi, det blir bara en drömmande utopi.

    Resultatet av denna gränslösa naivitet ( om godhetsknarkande) blir, att vi har skapat ett samhälle, som kanske kommer att slå världsrekord i klyftor inom några decennier. För de flesta i detta land kommer inte att vilja ge upp sina privilegier när det blir skarpt läge, vi har inte ändlöst med pengar, det kommer snart att bli uppenbart.

    Den stadigt under ”utveckling” uppbyggda fattigklassen, främst av de senaste 20 årens migranter, kommer att leva i djup misär, ungefär som de gjorde, i de länder i Mena som de kom från. För de har inte förmåga att resa sig och leva som vi strävsamma, dom är chanslösa! Grattis alla ”vi står inte ut” m.fl. som försöker döva sina samveten med vår välfärd som insats.

    Liked by 7 people

  2. Enough skriver:

    …..Vill bara addera till sista stycket, en tanke…..

    De, som köpts sig hit, välfärdsmigranterna, är/var ofta inga fattiglappar i sina ursprungsländer, många är/var ganska bemedlade, och har betalat många 10.000-tals kronor för att ta sig hit. Nu har dom en framtid på samhällets absoluta botten att se fram emot, dom kanske ångrar sig, hur kommer deras chanslösa barn att hantera det…..

    Vi vet redan, dom reagerar/agerar redan i förorterna, vem tror att det kommer att minska?

    Liked by 6 people

    • Lev Barkland skriver:

      Helt klart @ENOUGH. Själva övergången för dessa grupper från i globalt perspektiv relativt välmående bidragsförsörjning och välfärdsbruk till just ett liv i misär – den övergången blir … ‘intressant’. Hur skall de nödvändiga indragningarna gå till? Det är naivt att utgå ifrån att vi bara kirurgiskt kommer att skära loss de senaste 20 årens välfärdsmigranter från den svenska ‘transaktionskroppen’. Det vore förstås önskvärt att försöka göra något sådant men politiskt kommer det nog inte var möjligt. Det kommer att bli generella försämringar. Priset vi kommer få betala för att sluta försörja välfärdsmigranterna från MENA är att det sociala skyddsnätet för våra egna anvförvanter också rycks undan. Våra handikappade, utslitna och kroniskt sjuka samt fattigpensionärer och allmänt lågpresterande eller otursdrabbade. De skall också ned i misären. Skillnaden kommer att vara att MENA-folket kommer att reagera våldsammare.

      Den nivå av brottslighet som vi har nu i våra särskilt utsatta områden är egentligen artificiellt låg. Vi köper oss lugn och frid genom bidragsutbetalningarna. Jag tror att om man leker med tanken på en framtida svensk regim, om säg 5 år, som i ett annat opinionsläge än dagens verkligen kommer att göra inskränkningar i de relativt nyinvandrades rätt till bidragsförsörjning och välfärd. En regim som försöker att implementera en sorts sund tröskel för införsäkring i svensk allmän välfärd, som skall föregå fordringsrätt på nämda välfärd. Ett antal års självförsörjning exempelvis. Den regimen (även om jag själv skulle stödja den) leker med elden. Görs det på fel sätt tror jag inte att ett inbördeskrigslikt tillstånd är långt borta. Frågan är om det finns något rätt sätt.

      Liked by 1 person

  3. Palle skriver:

    Jan-Olof: Birgit Friggebo och hennes sjungande var för mig väldigt avslöjande på det sättet att det hela visade hur det politiska etablissemanget ofta tar för givet att människor delar samma ideal och värderingar som detta etablissemang tar helt för givna. Att människorna, dvs väljarna = politikernas uppdragsgivare, kan ha andra prioriteringar finns inte på deras karta.
    Carl Bildt var f.ö. med vid detta besök i Rinkeby, och jag minns fortfarande hur han vid ett annat tillfälle fick en fråga från en journalist på radio. Frågan var om det fanns någon som helst övre gräns för hur många flyktingar Sverige kunde klara av att ta emot. Bildt fick frågan upprepad för sig ett par gånger, men han kunde ö.h.t. inte förstå frågeställningen – hans svar var att antalet, som kom till Sverige inte på något sätt gick att styra, det blev vad det blev. Ungefär som någon form av naturkatastrof således – trots att redan vid den dåvarande Balkankrisen färdades flyktingarna över ett flertal gränser för att anlända till vårt land (en hel del valde även att stanna i Tyskland då som nu).

    Liked by 10 people

  4. Kent Forssgren skriver:

    ”DACKEFEJDEN VAR EN KRUSNING PÅ YTAN JÄMFÖRT MED BONDEUPPROREN PÅ KONTINENTEN.”
    För bönderna i Sverige var det ingen krusning på ytan.

    DÅ SOM NU VAR EN FRÄMMANDE MAKT INBLANDAD. HITKALLAD AV MAKTEN.
    Likheter finns med det som sker i dag.
    Tänk Reinfeldt med flera och makten i Bilderberg!
    Det blev också ett inbördeskrig: bönder mot bönder.
    Är det inte ett inbördeskrig som pågår i Sverige också i dag: mellan nyblivna invånare i landet och svenskar?

    Ur Vilhelm Mobergs bok MIN SVENSKA HISTORIA – BERÄTTAD FÖR FOLKET – FRÅN ODEN TILL DACKE:
    ”Sveriges långa tradition av rättsstatlighet har utgjort själva ryggraden i det svenska samhällsbygget, och därmed i de framgångar som länge varit förknippade med svensk ekonomi.”

    LANDSKAPSLAGARNA var på medeltiden folkets lagar.
    När dessa lagar inte passade överheten så ändrade kungen lagarna: till namnet RIKSLAGAR.

    DET SISTA LANDSKAPET SOM ERÖVRADES VAR SMÅLAND.
    Dackefejden var ett bondeuppror mot Gustav Vasa åren 1542-1543, under ledning av Nils Dacke, en bonde från Visselfjärda i södra Småland.

    BÖNDERNA SLOGS BRUTALT NER MED HJÄLP AV BLAND ANDRA 6000 TYSKA LEGOSOLDATER.
    Dessa drog runt i hela landskapet, våldtog kvinnorna, dödade de försvarslösa männen och brände ner deras gårdar.
    Genom medial konspiration tillsammans med biskoparna, lyckades kungen också få med sig folket i Dalarna till Småland.

    EN STORM RÖR NU UPP DEN NYLIGEN SÅ LUGNA SVENSKA YTAN.
    Invällarna, den politiska makten, kyrkan och media är alla folkets fiender.

    Liked by 10 people

  5. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Intressant och kul skrivet som vanligt, lite kommentarer men först en invändning. Jag tror att den översvallande välvilja Du möttes av på Dina resor kanske till viss del var färgad av vilka Du mötte. Man kan gissa att det rörde sig om vänsterkretsar. Jag mötte samtidigt många som hade en annan inställning som kan sammanfattas i vad en ledande amerikansk politiker sagt om Carl Bildt och som nog även kan gälla landet Sverige: ”medium size dog with a big dog attitude”.

    Så till självbilden. De faktorer som betytt mest för Sveriges agerande internationellt har varit:

    • Viljan att snygga till imagen efter WW2
    • FN-agerandet har varit en del av detta
    • Den märkliga svenska blandningen av amerikanisering och socialism har öppnat vägar i politiken, t ex i Nord-korea-frågan
    • Ledande svenska vänsterpolitiker har haft en romantisk vurm för frihetsrörelser ute i världen, gärna sådana med inslag av vapen och våld. Kanske ett surrogat för att man inte haft egna blodiga kamper att utkämpa på hemmaplan.
    • Omvärldens bild av Sverige har nog bleknat i takt med att ledande svenska politiker blivit allt mindre färgstarka. Till det kan läggas den senaste tidens bild som tecknas i internationella media, en bild som kommer att ta lång tid att snygga till

    Liked by 4 people

  6. worlpresscomsite skriver:

    Hans Högqvist
    Ja, vad kan det vara Jan-Olof?
    Några år kring millennieskiftet bodde jag i Tanzania ingift i en av de större stammarna nära Lake Victoria. Bland ca en miljon afrikaner var jag och ett norskt missionärspar de enda vita.
    Min fru och jag byggde hus i detta ett av världens fattigaste områden och jag blev känd för att behandla de som arbetade för oss väl, om de skadade sig eller blev sjuka ordnade jag med det. Vi hade respekt för alla omkring oss, oavsett om de var fattigbönder, lärare eller handelsfolk.
    Security officer, som hade daglig kontakt med presidentens kansli, gjorde sig bekant med mig på en bar utan att jag visste vem han var, för att pejla in vem jag var och vad jag hade för av sikter. Min gode vän, som är läkare utbildad i Europa och var god vän med Julius Nyerere från studenttiden i Dar es Salam, upplyste mig om vad det handlade om, så under trevlig samvaro över några öl flikade jag in i samtalet med säkerhetsofficeren att mina tankar om TZ var de bästa och att jag gärna bidrog till utvecklingen av landet men att politiken hade jag inget att göra med eftersom det var det Tanzanianska folkets sak. Därmed blev jag ”godkänd” och lärde känna parlamentsledamöter och även utrikesministern (som var av samma stam som min fru) med flera potentater vilka ibland bad om min åsikt i olika frågor, t.ex etanolinblandning i bensin, vad jag trodde om hjälpen från Kina kontra EU (jag förordade Kina eftersom de spelade rent spel!) för att nämna några.

    Nu till saken!
    2002, om jag mins rätt, blev jag tillfrågad av en minister om SIDAs presentation av programmet för TZ. Där läste jag som första punkt att allt arbete skulle ha genderfrågan som grundsten i alla hjälpprojekt! Det var givetvis hans fråga så jag behövde inte läsa längre utan bara så på honom och suckade. ”Do they really think that gender is a problem for us?” sade han med emfas. Vad svarar man?
    Radikalfeminismen eller rabiesfeminismen menar jag är en stor del i förfallet av Sverige och Sveriges anseende i omvärlden och det hade blivit synligt redan då! Galenskapen blev officiell med den ”feministiska regeringen” med ett Löv under kvinnornas dyra klackar som ledning. En socialistisk multimiljonärska som utrikesminister har ytterligare sänkt svenska folkets anseende i världen……

    Det är nödvändigt med båda sidor, den ”hårda” manliga och den ”mjuka” kvinnliga, för att ett land ska fungera bra.
    Utan tvekan ser jag den ”hårda” som prio ett – försvar, rättsväsende, kommunikationer, näringsliv och utbildning (faktaorienterad sådan!) är grundförutsättningar för det ”mjuka” som sjukvård, socialt skyddsnät (inom rimliga gränser – mobiltelefon, dator och soffgrupp ingår inte).
    Ekonomin måste var i ordning innan det går an att skaffa det där extra – det vet alla arbetande män. 😉

    Liked by 11 people

    • Enough skriver:

      Feminismen, är som kommunismen, kan bara ta över vad andra har byggt, förstår inte varför och kan omöjligen varken förvalta eller utveckla.

      Idag fostras både pojkar och flickor till att bli feminister, i det kvinnodominanta skolväsendet. Förr eller senare kommer det att slå tillbaka, genom en ökande andel missnöjda och utslagna män.

      Liked by 5 people

    • Kent Forssgren skriver:

      INTRESSANT DET DU BERÄTTAR OM DINA ERFARENHETER AV ATT LEVA BLAND FOLKET I TANZANIA.
      Och dina erfarenheter av kontakter med SIDA.

      Jag har en god vän, som jag misstänker att du känner. Jan R.
      Han har varit bosatt i Afrika under större delen av sitt vuxna liv. Han har verkat t.ex, i Rhodesia, Kenya, Kongo och Centralafrikanska Republiken. Där, i området Kawadja, var jag involverad i ett av hans lantbruksprojekt, vilket handlade om odling av oljeväxten Jojoba och wild-game management. Jan bor nu i Uganda, i en av SIDA övergiven anläggning.

      JAN VAR AVSKYDD AV SIDA FOLKET OCH HAN AVSKYDDE DEM!
      Hans ägnade sig nämligen bland annat åt effektiv privat hjälpverksamhet, med resultat som höll sig på lång sikt.

      Han berättade till exempel följande:
      När SIDA efter ett års verksamhet i en by, hade borrat en brunn för dricksvatten, övergav man platsen.
      Vad hände därefter? Pumpen gick sönder. Man hade nämligen inte lärt upp någon hur brunn och pump skulle skötas. Man hade heller inte lämnat några reservdelar till anläggningen.

      Vad gjorde Jan då?
      Han for till Tyskland och köpte där på ett militärt överskottslager, det materiel som saknades. Skeppade utrustningen till Kenya, mutade tullen och levererade det till byn.
      Där lärde han upp några personer som fick ansvar för att sköta brunnen. Allt bekostat av honom själv.

      Bara ett exempel på hur engagerade svenskar på egen hand, med små summor pengar men desto mer kunskap, kan åstadkomma ett hållbart och utvecklande biståndsarbete i Afrika.

      Liked by 5 people

      • worlpresscomsite skriver:

        Hans Högqvist

        Hej Kent. Jag hade ingen kontakt med SIDA och arbetade heller inte för någon NGO. Över huvud taget hade jag väldigt lite kontakt med andra än ursprungsinnevånare, vilket i TZ innefattar även araber som varit där i tusen år – elfenben och slavar ursprungligen, indier och några kineser.
        Jag ägnade mig åt familjen och kämpade för att i någon mån förstå kulturen i stammen vilket visade sig var långt utanför mina korta studier under universitetstiden. Under det första året träffade jag en katolsk nunna, från USA, som bott i området i 28 år så henne bad jag ge mig en grundläggande orientering. Hon tittade länge på mig medans hon funderade och sa ”nej, det kan jag inte eftersom ju längre jag har bott här desto mindre förstår jag.” 🙂
        Visserligen var väl hennes övertygelse inte till hjälp att förstå de märkliga sederna i denna krigarstam men jag förstår hennes upplevelse och några råd fick jag i alla fall angående äktenskapet.
        Jag lyssnade, såg, frågade och fick även handgripliga lektioner. Att vara vänlig, hjälpsam och visa respekt för alla, även de fattigaste vilket föll sig naturligt för mig uppskattades upp i toppskiktet i landet (kanske inte av personer på Svenska ambassaden! 🙂 ). Men jag var också tvungen att visa att jag kunde använda våld ( och var tvungen att göra det vid ett par tillfällen ) för att få respekt. Bland annat visade jag att jag kunde skjuta bra med deras jakt/ strids pilbågar ( med förgiftade pilar! ) som mina nattvakter föredrog framför hand eldvapen, vilket det givetvis pratades om i den lilla staden. Alla visste vem jag var! Trotts att vi numera är skilda så har vi gemensamt kvar huset.
        Man ( och då menar jag man, våldtäkt är närmast ett okänt fenomen ) ska vara ödmjuk, försiktig men inte rädd i dessa avlägsna områden i Östafrika, är du feg och backar så kan du vara illa ute. Ha aldrig dyr klocka eller mobil synligt. Ett par hundra är en enorm summa på landsbygden så det kan man ha i beredskap att överlämna vid rån, ha småsummor som syns när du betalar. Standardråden.
        Jag vill tillägga att jag är mer orolig när jag rör mig i Malmö eftersom ett rån här förmodligen innebär misshandel även om jag lämnar ifrån mig vad jag har!

        Gilla

  7. Eskil skriver:

    Det politiker som gör gott i verkligheten är krassa och cyniska realister men med hjärtat på rätt ställe. De skadligaste politikerna är de som demonstrerar att vägen till helvetet är kantat av goda intentioner.

    Liked by 1 person

  8. Mötet med sig själv skriver:

    Det finns naturligtvis många olika tanketrådar inom en och samma människa. Och än mer i ett samhälle. Och det gäller även för hur vi betraktar vår egen historia.

    En av trådarna kan se ut så här;

    I vår egen vikingatid hölls samhället fortfarande ihop av släktskapets band, i form av ett klansamhälle. Styrka och enighet växte inifrån och utåt.

    När länder, riken och imperier uppstår distribueras mycket av denna klanens makt successivt till olika samhällsinsinstitutioner. En försvagning av släktband ersätts med institutionaliserad styrka, fördelad och differentieras i mer nya makthierarkier. Land, riken och imperier uppstår. För Sveriges del har detta skifte tagit minst tusen år.

    I det mer nya Sverige kastas vi delvis bakåt i historien genom mötet med nya migrantgrupper. Plötslig möter vi oss själva som vi var för mer än tusen år sedan. När ett starkt klansamhälle gällde. Vi ser oss själva i spegeln, fast med en fördröjning på över tusen år.

    Men för denna vår tidiga historia har vi drabbats av en gemensam dissociativ amnesi. En glömska som sipprat undan genom århundraden av utveckling. Och drabbat ett helt folk – det moderna svenska.

    Och inför detta nya möte vet vi inte hur vi skall reagera. Vi vet bara att vi inte kan befinna oss på två olika ställen – samtidigt – med tusen års avstånd. Något måste nog ge vika. Precis som det en gång gjorde när vi övergav vårt eget tidigare organiserade klansamhälle – som då var vårt.

    Historia kan pendla och upprepa sig, men likväl går historien i nya banor. Ingen vet ännu hur dagens klansamhällen klarar av att möta den svenska moderniteten – sett på lite längre sikt. För vi lever i själva kollitionsögonblicket.

    Liked by 1 person

    • Kent Forssgren skriver:

      INTRESSANTA TANKAR.
      Kan tillägga att vårt samhälles sociala utveckling är äldre än tusen år.
      Utvecklingen började efter att den senaste stora istiden lämnat oss.
      Den senaste istiden startade för 115 000 år sedan och tog slut för 10 000 år sedan.
      Sakteliga så försvann isen, havet höjde sig, marken steg upp och gröna växter började gro.
      Så fantastisk är naturens inneboende kraft.
      Stenåldern började när den moderna människans förfäder börjar tillverka stenverktyg. Detta skedde för ca 2 till 300.000 år sedan. Under stenåldern börjar människor skapa ett boende i en social miljö.

      Den arkeologiska vetenskapen har under de senaste decennierna genomgått en lavinartad utveckling och vår uppfattning om den förhistoriska kulturutvecklingen har ställts i ett helt nytt ljus, främst när det gäller sten- och bronsåldern. Traditionella och stereotypauppfattningar om olika ”kulturer”, utvecklingslinjer och diffusionistiska förklaringar till förändringar genom spridning av människor, idéer och andra kulturelement, har ersatts med en klar insikt om att mänskliga kulturyttringar är resultaten av regionala anpassningar till den omgivande miljön och dess resurser, d.v.s. den ekologiska situationen och dess kontinuerliga förändring.
      I denna bokserie finns en mycket fascinerande och uppdaterad beskrivning av det svenska sociala samhällets utveckling.
      ARKEOLOGI I SVERIGE.
      av Göran Burenhult.
      Tre delar. Från tiden 2.300 f.kr.

      Liked by 1 person

  9. Lars skriver:

    Ja, Sverige under 70-tal och 80-tal och även senare var en mycket välkänd modell man bl.a. läste om i USA på universitet och högaktat på många andra håll och haft en roll för politiken i Europa som exempel. Vad var det som var exemplet? Kombinationen av en mycket livskraftig internationell exportindustri och ovanligt många stora företag parat med starka fackföreningar, socialdemokrati och framförallt utbyggda välfärdssystem. Det var framgången på båda dessa områden och att de lät sig samsas inom samma land som var föredömet, inte biståndspolitik (visst, fint få lite pengar) mm, inte den svenska moralen, utan kombinationen av kapitalism och välfärdssystem.

    Efterhand som Sverige halkat efter ekonomiskt i rankningen så fallerar Sverige som exempel och numera nämner man Danmark som exempel istället för Sverige. Sedan skakar man naturligtvis på huvudet åt invandringspolitiken och moralkakorna, denna hybris man har i Sverige.

    Annars vill jag återigen avråda från att bygga egna teorier på att ‘socialismen’ förstört Sverige. Utvecklingen från 80-tal och framåt stödjer inte den bilden av Sverige varken vad gäller media, parlamentarism eller olika regeringar eller styrelse av kommuner och landsting. Talet om ‘socialism’ vinner bara proselyter inom MUF och M och är i sig innehållslöst. Från 80-talet är det nyliberalism som spelar allt större roll i ekonomisk politik i Europa och USA och resten av världen. Svensk industri hade strukturella problem. Utbildningssystem klara brister. Det politiska systemet fallerar oavsett kulör på regeringarna. 90-tals krisen blev onödigt stor och politiken därefter har varit exportorienterad och efterfrågan på hemmamarknader har hållits tillbaka. Globalisering har skjutit fart och EU spelar större roll. Invandringspolitik och bostadspolitik är dock fullständigt hemmasnickrade problembarn med stor ekonomisk betydelse direkt på statens finansnetto och på längre sikt kulturellt (normer, värderingar, beteende), kompetensmässigt (skola) och sammanhållning (solidaritet, tillit).

    Gilla

  10. Rikard skriver:

    Hej.

    Dronterna lär ha varit välsmakande fåglar, sävliga i rörelserna och herre på täppan på sin ö.

    Den, som bättre än andra lyckas erövra och kontrollera resurser blir kvar i loppet. Den som tror på högre ideal än så blir det inte.

    Frågan är om den som glömmer att höga ideal är lyx bör bli kvar i loppet – livet har ingen domare, inget poängsystem, och ingen belöning annat än om du står när andra faller ifrån; folk som frände, individ som kollektiv.

    Så, för svenskarna gäller att välja om de vill vara dronter, råttor, löss, eller vargar.

    Så filosofisk kan man bli av dina texter, även om jag tror att mina tankar är omoderna och obehagliga för de flesta. Om de är rätt eller fel, vare sig moraliskt eller på riktigt, avgörs dock inte demokratiskt eller genom debatt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

      • olle reimers skriver:

        Jag vill försvara Rikards rätt att uttrycka sig på det sätt han vill. Dessutom tycker jag personligen att hans tilltal enbart är ett trevligt uttryck för en lått underfundig humor!

        Liked by 1 person

  11. Lasse Forss skriver:

    Det som fällde vårt land var de höga skatterna. Plötsligt hade vi 85 % marginalskatt och som om inte detta var nog, infördes löntagarfonder. Sverige hade efter andra världskriget en oförstörd industri. När de krigsdrabbade länderna fick bygga upp sina samhällen på nytt, kunde Sverige surfa på andra länders olycka.
    Med skatte- och löntagarfondspolitiken kom vändningen. Länder som deltagit i kriget började närma sig vår standard. Ja inte bara det, man kom i kapp och gick förbi.
    Av det kan man bara dra följande slutsats: Sverige drabbades hårdare av den socialdemokratiska politiken än vad andra världskriget drabbade de i kriget deltagande länderna.

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Kan hålla med om högskattepolitik och löntagarfonder, men den debatten och de skatterna varade mellan ca 1975 och 1985, ungefär ett och ett halvt decennium, sedan kom skattereformen och löntagarfonderna skrotades och från 1992 (varför släppte man inte kronan?), så det är orimligt att peka på politiken under ett och ett halvt decennium och hävda att det slog ut Sverige.

      Läser man game företagsprofessorn, Ulf af Trolle, så pekade han på den ekonomiska politiken och den övervärderade kronan på 70-talet och början av 80-talet, den solidariska lönepolitiken (som var relevant så länge urbanisering och ökad industrialisering pågick) och den misslyckade borgerliga politiken under Bild. Mycket industri slogs ut i onödan pga för hög fast valutakurs (Feldt devalverade i mitten på 80-talet). af Trolle var minst lika förbannad på den borgerliga politiken.

      Med detta sagt att det är trivialt att påpeka att socialdemokratin var vid makten under stora delar av den framgångsrika efterkrigstiden och trivialt påpeka att borgerligheten efter 1970-talet var vid makten vid ett antal tillfällen och senast under 2000-talet åter misslyckats.

      Var sanningen om Sverige och årtiondena efter 1970 och de senaste två decennierna ligger är nog ingen så överens om förutom att få kunniga personer pekar ut att det var ‘socialismens’ fel. Det är propaganda från borgerligt håll, men uppenbarligen har de inte med det lyckats peka ut en annan väg vad jag kan se utan misslyckats var gång de varit vid makten och satt Sverige i en sämre situation än innan.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Lasse Fors: Danmark har högre skatter än Sverige men går mycket bra efter ‘kartoffelkuren’ slutet förra århundradet. Skattetrycket är inte särskilt extremt jämfört med länder som Frankrike eller de nord europeiska staterna. Med detta konstaterande så kan vi dra slutsatsen att det inte är skattetrycket som fällt Sverige (trots moderat propaganda) utan det handlar om offentligt kostnadstryck och effektivitet, invandring och om hur näringslivets struktur utvecklats de senaste trettio åren, nysatsningar, nya växande medelstora företag mm.

      Gilla

      • Lasse Forss skriver:

        Det blev ju en borgerlig regering som avskaffade löntagarfonderna. Men skatterna vågade man inte ge sig på. Det var Kjell-Olof Fäldt som hade modet och insikten att genomföra den största skattesänkningen någonsin. Ivrigt påhejad av Stig Malm som lär ha myntat uttrycket att det svenska skattesystemet var perverst.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.