Vänstern har vanligtvis ett underifrånperspektiv och borgligheten ett ovanifrånperspektiv när de närmar sig olika frågeställningar. Skolan är ett sådant exempel. Vänstern är emot friskolor då de anser att vissa föräldrar inte har intresse/kunskap/ekonomi nog att välja skola varför deras barn hamnar i de sämsta skolorna (vänsterelitens egna barn går dock ofta i friskolor) medan de borgliga tycker det är självklart att föräldrar skall få välja den bästa skolan för sina barn. Båda perspektiven har merit, vad som är objektivt bäst blir i slutändan en politisk fråga.

helena

Helena Edlund

Under sitt tal i Almedalen härom dagen, gjorde Anna Kinberg Batra sitt allra bästa för att gnugga in ett nytt begrepp i lyssnarna: Det Nya Utanförskapet. Exakt hur många gånger detta nya utanförskap nämndes i talet har jag inte koll på, men det var många. Tillräckligt många för att Kinberg Batra skulle få ta emot en hel del spott och spe i de obligatoriska recensionerna efteråt.

mohamed omar

Mohamed Omar

Nathan Hamelberg, som presenterar sig som discjockey och antirasistisk aktivist, gör i en krönika i tidningen ETC den 4 juli ett viktigt konstaterande. ”Vänstern”, skriver han, ”är ofta ängslig för är att tala om att det finns krafter till höger inom islam. Om det hade handlat om motsvarande grupper fast kristna hade det varit enkelt att mobilisera emot”.

BitteA

Bitte Assarmo

På sista tiden har jag känt en stor saknad och sorg efter mina föräldrar. Pappa dog 2007 och mamma 2012, så sorgearbetet är över och livet har gått vidare, därför har det förbryllat mig att jag känt sorgen så starkt. Men plötsligt slog det mig. Det är inte sorgen efter mina föräldrar som är så stark. Det är sorgen efter det de representerar: Pliktkänsla, flit, hänsyn och förnöjsamhet.