Den franska beskickningen

Patrik Engellau

När Napoleon år 1815 slutgiltigt förlorat sin makt efter slaget vid Waterloo var det inte bara kejsaren själv som tappade fotfästet i tillvaron utan även tusentals andra människor som lojalt tjänat och försörjts av den store härskaren. Inte minst konstnärer och hantverkare, som ägnat sina liv till att skapa glans, stil och ära åt den slagna regimen, blev tvungna att bekymra sig över sin  försörjning.

Redan sju år tidigare hade det portugisiska hovet under regenten João VI tillsammans med några tusen förnäma portugiser flytt till Rio de Janeiro undan Napoleons generaler som då var i färd med att erövra den iberiska halvön. João VI tyckte att Brasilien saknade stil, kultur och intellektuell resning och tog efter Napoleons fall chansen att bjuda in en grupp arbetslösa franska kulturpersonligheter och skickliga yrkesmän. År 1816 anlände den så kallade Franska Konstbeskickningen till Rio. Där fanns tavelmålare, arkitekter, en låssmed, skulptörer, musiker, finsnickare, en medaljgravör, körsnärer och musiker, totalt uppemot hundra personer inklusive familjemedlemmar.

Det gick inte så särskilt bra för beskickningen. För det första hade João inte tillräckligt med pengar för att kunna slå på stort. För det andra levde brasilianarna mentalt kvar i barocken och var inte intresserade av någon modernisering. Men de franska artisterna lyckades ändå lägga en grund för de sköna konsternas utveckling i den lite efterblivna före detta kolonin.

En beskickningsmedlem var konstnären Jean-Baptiste Debret som stannade femton år i Brasilien och tycks ha målat av allt han såg. I Frankrike hade Debret förfärdigat pampiga oljemålningar i enlighet med de akademiska idealen, men i Brasilien gjorde han mer skisser och akvareller och framför allt handlade hans bilder inte längre så mycket om att hylla högheter, utan om sociologiska betraktelser av det brasilianska samhället. Det tog hundra år innan hans tavlor kom på modet. Nu är de dyrgripar i Brasilien. Här är en.

I enlighet med sina sociologiska ambitioner har Debret försett åtskilliga av akvarellerna med förklarande texter. Han skriver att portugiserna (medan hovet fortfarande fanns i Lissabon) försökte hindra kolonin från att utvecklas, bland annat genom att begränsa utbildningen. Särskilt kvinnorna drabbades av detta. Kvinnorna var därför blyga och undanträngda och vågade knappt prata med utlänningar (som han själv, kan man tänka).

Den här bilden visar en husmor ”utan särskild förmögenhet” i sitt hem. Bredvid henne står en korg för sysaker. Upp ur korgen sticker en läderpiska som husmödrar alltid hade vid sin sida för att vid behov kunna läxa upp slavarna. På britsens gavel sitter en fastkedjad lejonapa. Den mest högrankade slaven sitter vid sin husmors fötter. Hon är lite finare än de andra slavarna vilket syns på att hon är mulatt och har kardat hår. De andra slavarna är svarta och kortklippta. Flickan på stolen jobbar hårt med alfabetets bokstäver fastän hon uppenbarligen inte längre befinner sig i den yngre skolåldern. De små svarta barnen kan vara barn till slavar. Här är de liksom på dagis.

35 reaktioner på ”Den franska beskickningen

  1. Myteriet på Helsingör skriver:

    https://samnytt.se/95-766-beviljade-uppehallstillstand-arets-forsta-nio-manader-som-ett-helt-jonkoping/

    Mer från Brasilien, igår South Carolina och Charleston (röstat till bästa stad i USA 2017 i Condé Nast), och det verkar som minst hälften av de som skriver här gör det från utlandet, Österrike, Frankrike, Thailand, på en båt osv..

    Min analys är att det ovan är ostoppbart, över 120,000 människor på ett år, och en regering utan SD, ett nytt DÖ och en polis som inte ens kan skydda sig själv och ett nedlagt försvar, så det vi gör på dessa sidor är bara ett intellektuellt tidsfördriv, inget ont i det. Jag tycker dock att DGS skulle kunna förena nytta och nöje, skit i samhället och tänk på oss! Kan man inte öppna en parallell kolumn där alla med erfarenhet av att emigrera kan dela med sig av sina erfarenheter för att underlätta för andra att lämna det sjunkande skeppet?

    Liked by 4 people

    • cmmk10 skriver:

      För c:a 10 år sedan var jag i chock över att vi importerade motsvarande Kungälv varje år. Nu skall vi importera ett nytt Göteborg vart femte år. Sverige har cancer!

      Börjar siffrorna bli helt ogreppbara och är det inga av våra beslutsfattare som förstår vad som ligger i tangentens riktning?

      Finns det ett problem i att varje kommun bara verkar ha ett enda mål; att växa? En kommunpolitiker är uppenbarligen beredd att skövla allt vad natur heter bara det kan ge ett arbetstillfälle eller få en barnfamilj att flytta dit.

      Liked by 1 person

    • Tex skriver:

      Arbetsmarknad är ett skämt! Det finns 10 000-tals svenskar inskrivna hos AF.

      Tyvärr finns inte samma ”belöningssystem” från Regeringen, till de arbetsgivare som i första hand anställer svenskar.

      Planen är att platta till Sverige och befästa EU-regionen, genom att undanhålla etniska svenskar.

      Landet Sverige är borta, kan någon säga när det roliga börjar, eller vad som är så bra nu…
      Skolvåld?
      Överfulla skolor?
      Bilbränder?
      Utanförskapsområden?
      Terror?
      Religiösa friskolor?
      Utbyggnad av främmande religioners kyrkor och deras makt?
      Rån?
      Våldtäkter?
      Droger?
      Vapenhandel?
      Människors ökande ohälsa?
      Blåljus attackeras?
      Vårdköer?
      Förturssystem?
      Hatet mot alla svenskar som vill återställa Landet Sverige?
      osv…

      Räkna idag på en central gata, hur många svenskar Du möter som visslar, sjunger eller småler av glädje!

      Gilla

      • naimlap skriver:

        I ärlighetens namn vill jag påstå att, denna utveckling har verkligen stöttats och subventionerats helhjärtats av den svenska röstboskapen. Vid valet år 2010 var hela 95% av väljarna anhängare av sin egen, sina barns, barnbarns, släkt och goda vänners utplåning. Fyra år senare var de 87%, som tyckte det var en god idé att, få ett sämre liv.
        Nu vid valet i September tyckte 82,5% att, planerna på att göra livet surt för sina barn var det bästa alternativet av alla. Om det är den sortens ”demokrati,” som svenskarna praktisera är demokrati? Ja, då betackar jag mig för demokrati ty den lindrigt sagt vedervärdig.

        Gilla

  2. Fredrik Östman skriver:

    Vart tog det uppwwööwwra föwwdömandet av historiska skeenden vägen? Räcker det numera att det är underförstått? Nudge, nudge, know what I mean, know what I mean? Candid pictures, eh? Nudge, nudge? Know what I mean?

    Det sämsta tänkandet är det tänkande som inte ens sker. Antagande och misstanke styr våra uppfattningar.

    Gilla

  3. Y.G. skriver:

    Känslan av tillhörighet hämtar näring ur det intima.
    Ur närheten själv. Det är naturligt att reagera med frustrationen när den blir hotad. Trygghetens motpol stavas främlingsskap.

    En del vill, av ideologiska orsaker, fördöma den typen av känslor. Som om alienation gick att förbjuda.
    Och kallar dessa känslor för främlingsfientliga.
    Som om känslor av otrygghet utgjorde ett brott.

    Tydligen stannade konstnären Jean-Baptiste Debret femton år i Brasilien. För att sedan återvända hem. Han hade då i målningar skildrat en för honom främmande värld.

    Men känslor av främlingsskap och avstånd kan även uppstå där man vuxit upp. Om förändringen blir påtaglig.

    Här en beskriven frustration, uttryckta i nästan poetisk form. Den återfinns i bokverket ”Östergötland – ett bildverk”, från 1958. Där det går att läsa;

    ”Leonard Fredrik Rääf bodde till en början i Kisabygden på Tomestorp …, i en vild och vacker trakt med många stenrammel, små blänkande sjöar, slingriga skogsvägar och fattiga torpställen.

    Men för renlevnadsmannen Rääf var den inte vild och orörd nog; tidens slapphet och ondska, allmänna dekandens, bekvämlighet och kättja hade infekterat trakten – pesthärden var gästgivaregården i Kisa.

    ‘Under loppet av mina första lantmannaår undergick födelsebygden stor förändring. Vid gästgifaregården Kisa, nära min bostad, uppväxte en liten köping med bosättning af en stor hop slödder och vinglare, hvaremot de kunniga och vettige män, som i min barndom prydde och gagnade samhället, så småningom bortdogo eller afflyttade, utan att erhålla liknande efterträdare.

    Jag beslöt då att försälja mina dervarande fastigheter och nedslå mina bopålar uti nästgränsande härad Ydre …’ ”.

    I dag är det skamligt att känna som Rääf gjorde. Fördömelsens bila hänger lätt över den typen av känslor, som Rääf gav uttryck för. Ändå rör känslorna enbart det svenska.
    Inget handlar om ras, religion, hudfärg eller etnicitet.

    Rääfs text om främlingsskap, kan i dag upplevas som rak och rättfram. Likt Jean-Baptiste Debrets målningar och akvareller.

    Mellan dom och oss ligger ett historiskt avstånd.
    Men inte i beskrivningen av det annorlunda – i känslan av främlingsskap. Där känns både Rääf och Jean-Baptiste Debret moderna. Vi känner igen det från vår egen tid. Men då med skammen som följeslagare.

    Liked by 4 people

  4. Myteriet på Helsingör skriver:

    Off-topic, till Motvikt och Lästips: jag har bara skummat sidan men mitt intryck är att den främst samlar länkar för er själva, det är mycket svårläst och svårnavigerat om man antar att den typiska läsaren skulle vara en indoktrinerad person som inte har detta som specialintresse. Sajten trycker in allt på förstasidan och en ny läsare skräms säkerligen bort, vad är inkörsporten? Vad är viktigast? Måste man klicka och läsa på allt? Vissa länkar leder en in på märkliga ställen. Jag tycker det är ett lovvärt initiativ men tror tyvärr att formatet inte är genomtänkt eller ändamålsenligt. Ett konkret förslag skulle kunna vara att hitta indoktrinerade testläsare och se hur länge de står ut.

    Liked by 2 people

    • uppstigersolen skriver:

      Jag har läst den här sidan dagligen i över tre år. Jag kommenterar ibland. Jag får varje dag några nya artiklar. Jag går aldrig tillbaka till gamla artiklar. Jag uppfattar sidan som en tidning. Du läser, funderar, kanske skriver en insändare (går inte numera i MSM) och kastar sen tidningen. Visserligen kastar jag inte DGS på riktigt, det är mer symboliskt. Så prenumerera så får du varje dag, OBS, varje dag nåt tänkvärt att läsa.

      Liked by 1 person

      • uppstigersolen skriver:

        Jag ber om ursäkt till Myteriet. Jag läste dåligt och trodde det gällde DGS. Nu känner jag ju igen stilen från Myteriet så jag borde förstått bättre. Nästa namn blir väl Kameleonten, eller?

        Gilla

    • Joakim skriver:

      Var och en hittar sin bubbla. Många bubblor blir det. DGS tillhör en trevlig bubbla, utan ängsligt flackande blickar. Se gärna DGS som inspiration för eget tänkande, i all anspråkslöshet. Själv betraktar jag Patrik som en mycket god och fantasirik stigfinnare.

      Liked by 1 person

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Myteriet…
      Menar du Det goda samhället?
      Detta är en blogg och inte en tidning. Kan förstås ses som en dagstidning där nya inlägg hela tiden hamnar överst i flödet.
      I grunden dagboksanteckningar.

      Gilla

      • Myteriet på Helsingör skriver:

        Jag var oklar, jag menade lastips.se, jag har testat på min gamla mamma, hon fick ingen reda i det och det hjälper inte att se lite halvdåligt heller.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag har givit min gamla mamma Julia Caesars bok, tryckt på papper. Funkade inte heller. Jag röstar ALDRIG på en NATIONALIST! Propaganda och Fake News rapas upp som av ett lydigt barn. Chockerande.

        Gilla

    • Torbjörn Johnson skriver:

      Mysteriet på Helsingör; En eloge för en bra kommentar, tack! Detta är bara början, vi har planer och jobbar på en fortsättning. Du är välkommen att få veta mer och gärna påverka. Använd Lästips kontaktformulär så svarar vi privat. Välkommen!

      Gilla

  5. olle holmqvist skriver:

    En tragisk svensk figur är Anders Zorn som förnedrats till Rikemans Peningplacering. Säkra grejer – I verkligheten målade Zorn – Folket i glädje, midsommardansen, i vardag en naken ung kvinna badar sin lille son i strandvattnet – och arbete. Kvinnor i trista enahanda bryggerlokalen – klistrar etiketter. Arbeterskor i sitt värv…

    säker placering

    Liked by 1 person

  6. Björn Larsson skriver:

    En källa till underhållande anekdoter från Napoleons krig (och århundradet efter och före) är kavalleriet.

    När Wellington ledde den Brittiska kampanjen i Spanien fick han sällan välja sina närmast underlydande. Efter att ha fått beskedet att en officer kommer att ansluta sig till honom, som hade suttit på dårhus som det hette då, men som han måste ge befälet över en av sina brigader (minst) av politiska skäl, för att han var personlig vän med The Prince of Wales, så skrev han i ett brev till ministern i London som formellt ansvarade för såna nomineringar:

    ”- I hear that he is a madman.”

    Ministern svarar:
    ”- It is true that he is sometimes a little mad. But during his lucid intervals he is uncommonly clever. I trust that he will not have a fit during the campaign. Although he looked a bit wild when embarking from London.” 😀

    Det lilla rekryteringsproblemet löstes dock snart av sig självt när han hoppade ut genom fönstret från en flervåningsbyggnad i Lissabon.

    Blücher, en av de högsta befälhavarna i Britternas allierade Preussen, ska ha sagt till sin kollega Wellington att han var gravid! Med en elefant…
    Efter Preussens tidigare förödmjukande nederlag mot Frankrike hade Preussens kung sparkat 142 av generalstabens 144 officerare. Blücher var en av de två som kvalificerade sig för att förbli i tjänst. Vad säger det om resten?

    Det finns t.o.m. ett uttryck på engelska som lyder:
    ”- He’s so crazy that even cavalry officers notice it.”

    It’s madness, but there’s system to it. För att skoningslöst kunna hugga, sticka och trampa ihjäl andra människor är viss psykisk sjukdom meriterande (och/eller en konsekvens). För att tveklöst sätta sitt eget och sina kollegors liv på spel, likaså. Så här såg kavalleristernas arbetsmiljö ut:

    Liked by 2 people

  7. styggestig skriver:

    Hej Patrik!
    Prata med din brasilianska lärarinna om det förestående valet och skriv en drapa om vem som kommer att bli president och vad detta kan tänkas komma att innebära för Brasilien.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.