
Ju större erfarenheter jag får av livet och världen, desto mer förvånad blir jag att människor faktiskt kan samarbeta och att samhället faktiskt, i lyckliga fall, kan fungera. De självklaraste ting blir vid närmare betraktande obegripligt motsägelsefulla.
Ta exemplet västerländska statsskick, Sveriges eller något annat västerlands. Det trodde man kanske var ett någorlunda sammanhållet och konsistent projekt, men så är det inte. Jag har länge retat mig på att vi systematiskt bortser från konceptets fundamentala inre motsägelser eller kanske, ännu värre, väljer att sopa dem under mattan för att människor inte ska fatta hur underligt och rentav magiskt allt är.
Det är lätt att skaka på huvudet och göra sig lustig över ”genusvetenskapen”. En annan, mer avvägd reaktion är att tillstå att det som benämndes kvinnokampen var en viktig del av förra århundradets utveckling, men att de orättvisor som fanns nu i allt väsentligt är avskaffat. Vilket styrks av internationella 




Har vi någonsin talat så mycket om ”vansinne” och ”galenskap” som vi gör idag? ”Something is rotten in the state of Denmark” heter det i Shakespeares Hamlet, men nu verkar det vara den svenska statsbildningen som angripits av röta. Sverige är sjukt säger många. Och svenska politiker har blivit galna. Somliga tycker till och med att vårt land borde tvångsomhändertas eftersom vi uppenbarligen inte kan ta hand om oss själva.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 27/2) pratar Mohamed Omar (Eddie) med Richard Sörman, docent i romanska språk och tidigare forskare och lärare i franska vid Uppsala universitet. Sörman är även skribent här på Det Goda Samhället. I podden berättar han om sin syn på konservatismens återkomst. Vad är skillnaden mellan konservatism och liberalism? Har intresset för konservatism något med massinvandringen och mångkulturen att göra? Konservatismen, menar Sörman, betonar ”det givna”, det sammanhang vid föds in i som vår familj, vårt språk och vår kultur. Detta medan liberalismen betonar det möjliga, vad individen kan göra med sitt liv. En motsättning mellan konservatism och liberalism är dock inte nödvändig.