Läkare jobbar med medicinska nyckeltal och nationalekonomer med ekonomiska. Det är hårda fakta och professionen tror på dem. Benhårt. Läkare möter med få undantag förståelse och acceptans. Det gör inte Sveriges nationalekonomer vare sig bland politiker eller folk.
John Hassler är en av de nationalekonomer som ofta är tidigt ute och påpekar bekymren med Sveriges låga BNP-tillväxt och numera nästan obefintliga ökning av arbetsproduktiviteten. Men BNP-bekymmer biter inte. Att den offentliga sektorn har lika mycket resurser nu för tio miljoner invånare som Sverige hade 1990 för drygt åtta miljoner imponerar inte. Att landet pressar in nya volymer service i befintlig offentlig verksamhet bekymrar inte.
Undertecknad har försökt bryta mönstret genom diskussioner med utgångspunkt från andra ekonomiska nyckeltal. Ett sådant nyckeltal är förvärvsfrekvensens utveckling från 1985 till nu. Det nyckeltalet visar samma sak som BNP-utvecklingen, BNP ökar för sakta och förvärvsfrekvensen sjunker över åren.
Ytterligare ett nyckeltal är försörjningskvoten. Media har i åratal pressat politikerna framför sig med budskapet att massinvandring behövs för att förbättra befolkningens sammansättning så att de som är i årsklasserna mellan 20 och 64 år växer snabbare än dem som ska försörjas i åldersklasserna 0 till 19 år och 65 till 100 +. Om hela befolkningen divideras med antalet i åldrarna 20 – 64 år fås försörjningskvoten, ett tal, som är 1,75 för Sverige och 1,68 för Norge år 2017, se diagramkommentar.





