Själv har jag ett drygt halvsekellångt politiskt intresse bakom mig. Jag började följa de politiska debatterna i elva-, tolvårsåldern när familjen skaffade TV året 1957. Jag minns debatten mellan Högerns Jarl Hjalmarsson och Kommunisternas Hilding Hagberg. Och Bertil Ohlins intellektuellt skarpa attacker på Tage Erlander. Efter de första formativa åren har jag fortsatt följa rikspolitiken och dess ”utveckling” och förändring. Jag har på senare år alltmer funderat över vad bildning är och hur det är beställt med våra makthavares (rikspolitiker, myndighetschefer och storföretagsledare) kunskaper och bildning. Jag tycker mig också ha sett en förändring av de personligheter som blir politiker och som tilldelas de högsta posterna inom rikspolitiken.
Dagens barn och ungdomar mår allt sämre. Folkhälsomyndigheten konstaterar att unga med psykosomatiska problem, som söker vård, och som får diverse därtill relaterad medicinering fördubblats sedan 80-talet. Varför är det så?
Statliga experter har lagt pannan i djupa veck och presenterade nyligen en rad tänkbara orsaker. Dessa inkluderar osäkerhet inför framtidens arbetsmarknad, ökade socioekonomiska skillnader, och försämrad skola (där friskolereformen och skolpengssystemet lite luddigt dyker upp under rubriken ”Skolan fungerar sämre”).
Jaså, du har kommit ut ur garderoben nu?
Så sa en god vän till mig när jag berättade att jag börjat skriva i Det Goda Samhället. Det var sagt i all välvilja, eftersom det här är en person som sympatiserar med många av mina konservativa värderingar, och som dessutom är orädd och vågar sticka ut hakan när det behövs. Det var, gissar jag, också en anspelning på vad många mindre orädda och ”hakutstickande” skribenter och debattörer mycket väl skulle kunna tänkas säga om den katolska chefredaktören som bytte plattform. ”Bitte Assarmo har kommit ut ur garderoben och erkänner numera öppet att hon är…” Ja, vadå?
Jag vacklar mellan två motsatta uppfattningar i en viktig fråga nämligen vad som är felet med Sverige. Ibland presenterar sig det rätta svaret för mig i blixtbelysning, men av detta blir jag bara nedslagen. Blir du nyfiken på hur det kan hänga ihop?
Som vanligt är det ofta en artikel i Dagens Nyheter som leder mig fram till fördjupade insikter om var den svenska skon klämmer – inte för att tidningen skulle kännetecknas av någon djupare diagnostisk förmåga, snarare tvärtom, ty läsarna presenteras ofta uppfattningar som är så uppenbart aviga att till och med vanetänkandet, som brukar tåla all PK-ism, kan sätta i halsen.
Den senaste omröstningen om Brexit, där en hård Brexit röstades ner, avgjordes med bara en röst. Nu avslöjar brittiska tidningar att det var den tidigare Labourpolitikern Fiona Onasanya som avgjorde röstningen.
Den 35-åriga Onasanya dömdes i januari till tre månaders fängelse efter att ha hindrat rättvisans gång och ljugit för polisen om en trafikförseelse.
Det har varit klimatvecka i Uppsala. Man kan undra varför. En miljövecka vore givetvis mycket vettigare, men man får förmoda att det är viktigt för kommunen att öda skattebetalarnas pengar på det som för tillfället är inne – och vad är mer inne än klimathotet? Det gäller att visa upp sin godhet, att inta rätt position gentemot dem som inte har vett att inse hur nära undergången vi har kommit.
”Jag har så svårt att ta ordet heder i min mun, när vi talar om det förtryck, den förföljelse, den stympning och det besinningslösa våld som riktas mot barn och unga, med heder – bara som en falsk och usel ursäkt. Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det.”
Statsministerns egna ord vid S-kongressen häromveckan. Löfven har tydligen börjat hålla med oss ”islamofober” och ”rasister” och helt utan egenartade förbehåll av typ socio-ekonomiska orsaker eller vitt patriarkalt förtryck. Löven lägger inte skulden på vår sekulära och jämställda kultur eller på män i allmänhet.
När vänstermänniskor lägger fram politiska förslag säger de ofta att det är för samhällets bästa. Men det är skillnad på äkta och falska samhällen, och skiljelinjen går vid den punkt där man med politiskt tvång där oliktänkande hotas med bestraffningar.
Det skriver den amerikanske ekonomiprofessorn Robert Higgs i en artikel på Independent Institute.
Eurovisionsschlagerfinalen närmar sig och lika säkert som amen i kyrkan kommer nu protesterna från ett stort antal mer eller mindre kända svenskar. Finalen äger nämligen rum i Israel, och vad kan väl vara värre? Israel – den enda demokratin i hela Mellanöstern och det enda landet i världen vars blotta existens ifrågasätts när utrikespolitiken inte faller omvärlden på läppen. Det räcker med att Israel försvarar sig mot raketattacker från Hamas och Hizbollah för att svenska medier, politiker och kändisar ska ställa sig på barrikaderna.
Johan Westerholms kunniga och insiktsfulla artiklar (numera lagda bakom betalvägg) på ledarsidorna.se om hur en del radikala muslimer infiltrerat eller välkomnats in i det socialdemokratiska partiet ger mig ingen ro. Den åtminstone partiella sammansmältningen mellan en del av den svenska arbetarrörelsen och en del av den muslimska diasporan tycks ha gått längre än vad jag hade fattat. I så fall kan det förklara varför socialdemokraterna, trots att statsministern påstår sig göra det hela tiden, har så svårt att komma med tillräckligt övertygande uttalanden mot hederskultur och hedersvåld.
Ända sen slaget vid Poitiers (mellan kristna och muslimer i Frankrike) år 732 har folken i det som kom att kallas Europa, gjort flera försök att ena sig till ett rike, till exempel genom Karl den store, Napoleon, Hitler och, efter andra världskriget, Europeiska Unionen (EU). Målet för vissa medlemsstater i EU är en ”ever closer union” och i slutändan en europeisk federation, medan vissa andra förespråkar en lösligare union med en så kallad subsidiärprincip, det vill säga att beslut tas på lägsta möjliga nivå.
Nyligen skrev jag en text om att det inte är globalisterna – Rockefeller, Soros, de multinationella företagen, EU, kanske FN och så vidare – som är mina huvudfiender utan i stället det svenska politikerväldet. Där fick jag en hel del mothugg av läsare för vilka det internationella kapitalet et consortes är den makt som verkligen styr världen. För dem saknar det svenska politikerväldet självständig betydelse och bara är globalisternas nickedockor.
Det är svårt att bevisa att det inte ligger till på det sätt som globalistteoretikerna menar men det är lätt att förklara varför man, jag i det här fallet, inte gillar globalistteorierna.
Idag läser jag om en man som vill sterilisera sig för klimatets skull. Han är redan vegan, har slutat flyga och bor i en husbil och nu har han alltså deklarerat att han också tänker sterilisera sig. Allt för klimatet.
– Låt inte mig hindra, skrev en person i ett kommentarsfält på Facebook, och jag och min man skrattade högt när vi såg den torra, sarkastiska kommentaren. Vi kom överens om att folkhumorn är i princip omöjlig att ta död på, och att det inte är lika lätt att kuva människor som politikerna och de stora mediehusen tror. Inte ens den nya klimatsekterismen har kunnat ta död på människors förmåga att tänka själva.
Jag kommer att tillsammans med min fru tillbringa någon månad i det Rom, i vilket hon bott och arbetat men jag bara besökt några gånger som turist. Jag har i flera år läst latin och ännu längre intresserat mig för antiken. Hon, min fru, vet oftast vad som kommer att dyka upp bakom nästa gathörn och vilken stämning och vilket folkliv som karaktäriserar olika kvarter. Det gör inte jag. Jag tror att jag, lite lätt överdrivet, vet mer om Rom under republikens sista årtionden än om dagens stad.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 31/3) pratar Mohamed Omar (Eddie) med Ludvig Almgren på podden Children in Noizville. Påsken är, liksom de flesta svenska högtider, en blandning hedniskt och kristet. Ordet påsk kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”gå förbi” och påminner om hur dödsängeln i Egypten gick förbi det judiska folkets hus utan att röra dem. Den svenska påskens kristna dimension vilar på denna judiska grund. Påskens innebörd förändrades av de kristna från att handla om det judiska folkets befrielse ur träldomen i Egypten till att handla om Jesus korsfästelse, död och uppståndelse. Till denna dimension kan man lägga den hedniska – påsken som vårfest. Den dimensionen finns bättre uttryckt i det engelska ordet easter och tyskans ostern som sägs komma av namnet på den germanska fruktbarhetsgudinnan Ēostre. Omar och Almgren läser och kommenterar dikter av Karlfeldt och Olof Thunman samt två svenska påskpsalmer.
I New York har en folkvald i fullmäktige i Brooklyn blivit avskedad efter att ha twittrat att staten Palestina inte existerar, skriver The Federalist.
Kalman Yeger fick genast ett ultimatum från stadens borgmästare Bill de Blasio att be om ursäkt. Yeger vägrade, och sparkades från fullmäktige med motiveringen att han hade ”avhumaniserat” palestinierna.
Englands utbildningsminister Damian Hinds föreslår att de föräldrar som vill hemskola sina barn ska registrera sig hos de lokala myndigheterna, skriver The Times. Förslaget har lagts för att myndigheterna ska kunna ingripa i de fall där hemskolningen håller för låg kvalitet, och inte motsvarar kraven.
Hej och hjärtligt välkommen till Det Goda Samhällets relationsspalt! Ett samhälle i förändring bjuder på många nya utmaningar, och relationer förblir inte opåverkade. Därför startar vi denna spalt. Vi ger dig möjlighet att skicka in dina frågor om familj, vänner, kärlek och intimare spörsmål – och få hjälp att lösa frågeställningar som kanske ingen annan kan bistå med råd kring. Du får givetvis vara anonym och frågorna och svaren publiceras här på Det goda Samhället. Du åtnjuter källskydd och jag har tystnadsplikt.
Låt mig presentera mig kort, om du inte känner till mig: Jag heter Katerina Janouch, är journalist, författare och samlevnadsexpert med lång erfarenhet och flera böcker i ämnet i bagaget.
Det är något nästan rörande över svenska mediers ständiga försök att släta över den ökande brottsligheten. Nu senast hade Expressen TV full sjå att försöka få de upprepade knivattackerna som ägt rum i London senaste tiden, och som vi skrev om i det Goda Samhället den 28 mars, att framstå som något bagatellartat. Att Londonpolisens talesman pratat om en epidemi nonchalerades i inslaget – istället tog man rikskriminolog Jerzy Sarnecki till hjälp och lät honom berätta den ”sanning” som vi ju alltid får oss till livs av våra svenska medier.
Advokaten och den före detta socialdemokratiske justititieministern Thomas Bodström skrev nyligen en intressant debattartikel i Dagens Nyheter. Artikeln var inte intressant på så vis att han framförde några nya, övertygande eller i övrigt trovärdiga uppfattningar utan i så måtto att den oavsiktligt avslöjade den fundamentala idétorkan i debatten om hur vi ska lösa samhälleliga problem, i det här fallet gängvåldet.
Nu ska jag inte sätta mig på några höga hästar och låta påskina att jag minsann har lösningen ty det har jag inte. Detta bekymrar mig faktiskt mer än att Bodström inte har den. Att politiker inte vet hur landet ska styras är inget att förundra sig över, men om en vanlig nettoskattebetalande medelklassare står rådlös är situationen desto mer oroväckande.
Nya data från SCB visar hur den pågående förändringen av demografin fortsätter med en dramatisk ökning av personer med utländsk bakgrund varje år. I slutet av 2018 var de nästan tre miljoner människor eller närmare 29 procent av befolkningen. Ser vi till folkbokföringen så har personer med utrikes bakgrund sedan millennieskiftet ökat med nästan 1,4 miljoner medan de med svensk bakgrund har minskat med upp mot 24 000 personer.
Detta om man räknar på det sätt som jag tycker är mest rättvist: delar dem som har en inrikes- och en utrikes född förälder 50/50 mellan svensk och utländsk bakgrund.
Det är alltid någon annans fel i vänsterns värld. Att själv ta ansvar för att lösa sina problem har de svårt att tänka sig. Vänsterdebattören Liv Beckström argumenterar i en ledare i Dagens Arena den 1 april 2019 för ”sociala insatser” mot övervikt: ”Förbättrad folkhälsa kräver mer än träning”.
Hon citerar ur det nationella målet för folkhälsopolitiken som är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation”.
Taiwans president Tsai Ing-wen hyllar USA:s engagemang för Taiwan under Trumpadministrationen, rapporterar Breitbart. Engagemanget är starkare än någonsin, sa president Tsai under ett tal som livestreamades från Hawaii och sändes på en tankesmedja i Washington.
Jag bor på Gärdet. Närmsta större handelsplats är Fältöversten. Där finns det två apotek. I det ena, som ligger närmast den av mig använda ingången, arbetar huckleflickor. De är trevliga, vänliga och, så vitt jag förstår, kunniga.
Dem undviker jag. Jag går istället till det andra apoteket. Där har kvinnorna inte hucklen.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 24/3) pratar Mohamed Omar (Eddie) med Dolf om George Orwells dystopiska roman 1984. Romanen, som kom ut 1949, skildrar ett totalitärt, kommunistiskt samhälle. I provinsen Airstrip One (före detta Storbritannien) i landet Oceanien övervakas och kontrolleras medborgarna av det styrande partiet som bara kallas Partiet. I Sanningsministeriet är huvudpersonen Winston Smith en tjänsteman som ansvarar för att bevara Partiets propaganda genom att ändra historien för att visa att Partiet alltid har rätt. Från 1984 har vi bland annat fått uttrycket ”Storebror ser dig” (Big Brother is watching you). I podden pratar Mohamed Omar och Dolf om likheter mellan romanens samhälle och Det Nya Sverige. I båda samhällena finns en politisk korrekthet som står över det korrekta, alltså den faktiska verkligheten. I romanen har Partiet motsägelsefulla slagord som ”Okunnighet är styrka” och ”Krig är fred”, medan vi i Det Nya Sverige har ”Mångfald är styrka”.
Någon gång på 1980-talets slut deltog jag i en konferens i Schweiz om ett fenomen som idag kallas penningtvätt. Världen rörde sig långsamt mot ett kontantlöst samhälle och det förelåg ett behov av att bekämpa fri rörlighet av kriminella pengar. Själva fenomenet var inte lika hett som idag men dock besvärande och ökande. Den frågeställning som konferensen hade att ta ställning till var hur det internationella banksystemet med alltmera sofistikerade betalningssystem skulle ställa sig till ökande krav från politiker på att banker skulle ta på sig en polisiär roll som kontrollant av att överförda medel inte hade åtkommits genom brottslig verksamhet.
Om du inte tidigare ansett mig för paranoid så kanske du kommer på bättre tankar efter att ha läst denna text. Ibland undrar jag själv om jag inte är sjukligt misstänksam. Alternativet är att världen är galen.
Den som ifrågasätter mediernas okritiska förhållningssätt till Greta Thunberg och hennes klimatskolk riskerar att få sparken. Det fick frilansjournalisten Bill Wirtz erfara efter att han skrivit ett ironiskt inlägg på Facebook, där han drog en hypotetisk jämförelse mellan mediebevakningen av Thunberg och en tonårig pojke som skulle skolka för någon annan fråga, som exempelvis minskad invandring.
Irans regering lägger minst 80 gånger mer pengar på religiös propaganda, utbildning och andra religiösa aktiviteter än på katastrofberedskap, visar en granskning av den nationella budgeten efter de svåra översvämningarna som nyligen drabbade landet.
Efter de svåra översvämningarna som nyligen drabbade landet har landets myndighet för samhällsberedskap, NDMO, haft en viktig roll i katastrofhjälpen. I den senaste budgeten har myndigheten fått motsvarande 3 miljoner dollar, varav närmare hälften, 1,4 miljoner, är öronmärkta för löner och arvoden.
Mao Zedong var en mördartyrann, kanske den värste genom tiderna. Men man når inte så långt som han gjorde – han blev inte ens mördad som de flesta onda envåldshärskare utan fick dö av sig själv – utan att ha avsevärda intellektuella utförsgåvor. Han skrev till exempel ett stort antal rätt trista men för samtiden troligen relevanta böcker och framför allt det lilla häftet ”Maos lilla röda”, en kultbok med sentenser som jag länge, lite på skämt, hade som toalettbok. Jag minns särskilt den sedelärande berättelsen om den dåraktige gamle mannen som flyttade berg. (Hemligheten var att han skyfflade en bit om dagen och aldrig gav upp trots att omvärlden skrattade åt honom.)
DET GODA SAMHÄLLET 