Patrik Engellau: Ett kompromissande folk

Patrik Engellau

Mao Zedong var en mördartyrann, kanske den värste genom tiderna. Men man når inte så långt som han gjorde – han blev inte ens mördad som de flesta onda envåldshärskare utan fick dö av sig själv – utan att ha avsevärda intellektuella utförsgåvor. Han skrev till exempel ett stort antal rätt trista men för samtiden troligen relevanta böcker och framför allt det lilla häftet ”Maos lilla röda”, en kultbok med sentenser som jag länge, lite på skämt, hade som toalettbok. Jag minns särskilt den sedelärande berättelsen om den dåraktige gamle mannen som flyttade berg. (Hemligheten var att han skyfflade en bit om dagen och aldrig gav upp trots att omvärlden skrattade åt honom.)

Mao skapade också ett tankeverktyg som jag tycker är användbart. Han skilde mellan ”antagonistiska” och ”icke-antagonistiska” motsättningar. Antagonistiska motsättningar är sådana som inte kan bli föremål för kompromiss eftersom kontrahenterna inte tänker ge sig eller för att en medelväg av något annat skäl inte är möjlig. Icke-antagonistiska motsättningar är sådana där det finns utrymme för förlikning och det kan löna sig att skicka fram förhandlare.

I Sverige har vi inte haft några allvarliga antagonistiska konflikter om vi bortser från buller som Den Stora Daldansen år 1743. Skotten i Ådalen år 1931, när fem strejkande arbetare sköts av militär, var troligen snarast en olyckshändelse om än med tragisk utgång. Konsekvensen av våra historiska erfarenheter är att svenskar har en tendens att tro att det inte finns något annat än icke-antagonistiska konflikter. Vi tror alltid att det är läge att medla. När Margot Wallström tillfrågades om exempel på framgångar i hennes feministiska utrikespolitik framförde hon att Sverige använt ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd till att utbilda fler kvinnliga medlare för tjänst i världsorganisationen.

I december förra året inbjöd Sverige till fredsförhandlingar mellan Yemens regering och huthirebellerna. Ett möte avhölls på Johannesbergs slott i Uppland. Det svenska stuket illustreras av en tidningsrubrik i Aftonbladet: ”Kaffepaus ett av fredsmäklarnas hemliga vapen”.

En intervjuad statsvetare förklarade det svenska engagemanget så här:

Att Sverige denna gång står värd för de så kallade konsultationerna om Jemen kan dels bero på det historiska engagemanget i fredsdiplomati och medling, dels på att Sverige har varit drivande i frågor gällande Jemenkonflikten under tiden i FN:s säkerhetsråd.

Det kan ligga något i detta, men bakom återfinns den svenska föreställningen att alla osämjor kan skötas som en svensk arbetsmarknadskonflikt där ingenting är så omöjligt att det inte kan klaras genom en hård nattmangling genomförd av skickliga förhandlare.

Sverige vet inte att det existerar antagonistiska konflikter där det inte finns någon anledning att resa till magnifika konferenscentra annat än för att få lite vila eftersom den underliggande konflikten inte tillåter några kompromisser. Mycket riktigt fortsatte kriget i Yemen som vanligt efter äventyret i Uppland, men det kommer troligen inte att inspirera den feministiska utrikespolitiken att dra några lärdomar.

Här är jag rädd att Sverige kan stå inför en nog så obehaglig uppläxning av verkligheten.

Ordförande Maos distinktion mellan de två typerna av motsättning är inte så glasklar som det i förstone kan tyckas. En möjlig läsning är att de motsättningar som uppträder i verkligheten rent objektivt tillhör den ena eller den andra sorten. En annan läsning är mer sociologisk och utgår från olika gruppers olika benägenhet att placera tillvarons tvister i den ena eller den andra kategorin.

Lika fördomsfullt men självsäkert som jag hävdar att det för svenskar bara existerar icke-antagonistiska konflikter – det finns saker som är sanna även utan vetenskaplig bevisning – så påstår jag att motsatsen gäller för många av Sveriges invandrare. Jag tror att klanfolk har en benägenhet att betrakta konflikter som dyker upp som antagonistiska. Det betyder att dessa invandrare är kulturellt betingade att räkna med allvarliga slagsmål i situationer där en svensk skulle nöja sig med ett litet gruff.

Jag tror att det är nyttigt att lära sig att värdera potentiella konflikter efter detta slags skala. Alldeles nyss gjorde jag en högergir tvärs över en cykelfil för att utnyttja en oväntad parkeringsficka på Birger Jarlsgatan och blev åthutad av en cyklist som ansåg att jag hade riskerat hans liv. Jag är stolt över att jag inte lät mitt allmänna missnöje med cyklister driva ärendet till ett stort gräl utan i stället bad om ursäkt för att jag på grund av glädjen över parkeringsfickan underlåtit att markera svängen. Samhällsklimatet beror på skitsaker som denna. I Mellanöstern verkar folk ha en tendens att döda varandra. Tur för mig att cyklister i Stockholm för det mesta verkar vara svenskfödda miljöpartister och motsvarande.

48 reaktioner på ”Patrik Engellau: Ett kompromissande folk

  1. A skriver:

    Det var mycket bra skrivet P.E. Jag stöter på detta hela tiden, och det är nån variant av kålsuparteorin tror jag. De tror inte att nåt har någon betydelse. Som jag ser det så betyder detta att svensken kommer att få nya herrar, eller så måste han vakna. Egentligen var det nog bara en tidsfråga innan allt detta skulle hända, med en sådan metalitet. Kan man inte försvara sitt eget så ska man inte ha nåt. Det är ju inte så svårt. Gamla pålitliga lagar.

    Mvh A

    Gillad av 16 personer

  2. Fredrik Östman skriver:

    ”Skotten i Ådalen år 1931, när fem strejkande arbetare sköts av militär” — Här är giftet och lögnerna igen! Det var inte de strejkande arbetarna som marscherade, utan en kommunistisk demonstration ett hundratal meter från sitt mål att lyncha hederliga utländska arbetare. Dagen innan hade de kidnappat och torterat minst en av dem. De som dog var deltagare och åskådare som träffades av rikoschetter, eftersom soldaterna sköt i marken framför tåget för att stoppa det.

    Gillad av 21 personer

    • Niklas R skriver:

      Om jag inte missminner mig sköt plutonen på, vad som verkade vara, en jordvall. Men direkt under ytan var det en stenmur som gjorde att skotten rikoschetterade.
      I övrigt en korrekt återgivning av vad som hände.

      Gillad av 7 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Men trots att detta hände för 88 år sedan så kommer sossarna dragande med detta i tid och otid. Hur var det nu med Baltutlämningen? Är det nåt sossarna vill kännas vid?

      Gillad av 3 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        Socialdemokraterna motsatte sig demonstrationen och våldet mot strejkbrytarna. Men när tillfälle gavs att hugga sina allierade i ryggen, så vände Per-Albin Hansson på kuttingen och byggde upp en mytologi kring Ådalen 31 på vilken SAP har vunnit val sedan dess.

        Gillad av 2 personer

      • Niklas R skriver:

        Det lustiga är att sossarna pratade inte om det förr. De var inte ens på begravningen av offren. Detta på grund av det sekteristiska hat som finns mellan kommunister och sossar.

        Det är först på 70-talet när det börjar bli lite sviktande opinionssiffror för sossarna som de blåser liv i den gamla historien om Ådalen och då kommer även alla de skrönor som folk tar som historia idag om vad som hände.

        Gillad av 4 personer

      • P I Persson skriver:

        Så lyder texten på de mördade arbetarnas gravplats på Gudmundrå kyrkogård :
        ”Här vilar en svensk arbetare.
        Stupad i fredstid. Vapenlös, värnlös.
        Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger.
        Glöm honom aldrig”. (Erik Blomberg).

        Men det är just vad ni uppmanar oss att göra. Att glömma klasskampens offer. Och lyckas ganska bra, ty historielösheten är bedövande.

        Men skotten i Ådalen kommer för alltid att påminna arbetareklassen om den rättfärdiga och nödvändiga kampen.

        En gång i tiden flyttade jag och familjen till Höga Kusten. Bland det första vi gjorde var en utfärd till ganska närbelägna Lunde där vi beskådade monumentet och gjorde en rekonstruktion av demonstrationståget 14 maj 1931. Jag berättade för barnen om bakgrunden och vi gick en del av demonstrationstågets väg från Frånö till Lunde. Aldrig någonsin har jag försökt påverka mina barn i politiskt hänseende, men de skulle veta vad som faktiskt hänt och därefter ta egen ställning.

        Nedanstående film ger en bra mycket sannare bild av stämningsläget än flertalet av kommentarer här gör. Lägg f ö märke till att Socialdemokratiska partiet visst var en bärande del av resningen, bl a leddes tåget med fanor från socialdemokratiska ungdomsklubben. Och Rickard Sandler talade för partiet vid begravningen. I motsats till vad någon här fräckt och vilseledande påstår.
        http://www.filmarkivet.se/movies/nar-de-stupade-adalsarbetarna-fordes-till-vila-i-adalens-jord/

        Gilla

  3. Jan Andersson skriver:

    Är Sverige en ankdamm? Ja och nej, vi har fortfarande en effektiv företagskultur med platta hierarkier och en stark uppfinningsförmåga som kommer av nedärvd och förvärvad kunskap och friheten att få framföra sina idéer utan att trampa några mellanchefer på tårna (eftersom de är bortrationaliserade av kostnadsskäl). Det är den som äger ett problem som brukar lösa det, eller vara pådrivande för att få fram en lösning. Det är fantastiskt att de tillåts få göra det.

    Detta verkar inte gälla politiken där allting verkar omöjligt att förändra utan att förvärra problemen. Kanske dags (läs: mycket hög tid i elfte timmen) att se över hur mycket tjänstemän det finns i alla departement och kanslier överallt. Fler kockar lagar inte en bättre soppa.

    Gillad av 8 personer

    • Elof H skriver:

      Som du antyder så är problemet att (nästan) alla dugliga jobbar i näringslivet. Politiken och det offentliga får nöja sig med bottenskrapet, naiva idealister och rent-seekers.

      Gillad av 2 personer

      • Dnam skriver:

        Problemet är förutom det att de dugligaste verkar skita i Sverige och i många fall sällat sig till förrädarna. Var dig själv nog har aldrig passat så bra som idag på svenska toppar i näringslivet. Jag vet, de flyttar till min kommun i strid ström.

        Gillad av 9 personer

      • Göran N skriver:

        Hönan och ägget…..Jag har arbetat som organisationskonsult i större delen av mitt liv. I tjänstemanna delen i stora svenska organisationer. Såväl offentliga som privata. Iofs mest stora välkända privata och mina observationer av offentliga är 5 välkända organisationer som ni alla hört talas om.
        Jag har sett resultatet som Elof H beskriver. Men jag har också sett vägen som leder dit. Alla medarbetare som anställs är/var från början samma goda ”grundämne”. Men i takt med socialiseringsprocessen (kulturprocessen!!!) och de mekanismer som driver respektive typ av organisation är det väsentligen olika mekanismer som skapar framgång. Och medarbetare är lyhörd för dessa mekanismer. Och utvecklar därför olika färdigheter.

        Privat: företaget och medarbetarna mäts hela tiden mot marknaden och dess konkurrenter och de framgångsrika företagen är väl positionerade på marknaden. Tydliga mätbara mål, klara långsiktiga visioner. Utvecklingen av lämpliga stödsystem och verktyg ständigt närvarande process. Medarbetarna får hela tiden återkoppling på sina insatser. Allt sker i dialog mellan medarbetare och chef. Liknelsen med idrottsvärlden är nästan för enkel, men så enkelt är det. Och samtidigt så svårt….för Schumpeters teori, kreativ destruktion, från 1940-talet är om än inte alltid axiomatiskt sann, så en bra liknelse vad det handlar om.

        https://sv.wikipedia.org/wiki/Kreativ_förstörelse

        Offentliga (min bild av), några exempel: Oklarhet vad som är organisationens mål (output, vad skall organisationen leverera) på ett års sikt. Då valde man oftast att se budgeten (som är en restriktion) som sitt mål. Och om målet är att inte göra av med mer pengar än budget är en rationell strategi att göra så lite som möjligt.
        En annan ofta spridd devis var ”vi gör allt rätt från början”. Bra devis! Men blir till en mindre katastrof när man skapar följsamhet kring devisen genom att offentligt i grupp och avdelningsmöten läxa upp alla som gjort något fel. Då gömmer sig medarbetarna och utför de uppgifter de är spiksäkra på att göra rätt och ser till att dessa upptar all tid. Det blir inte mycket gjort i en sådan organisation, men det gör inte så mycket på kort sikt. Speciellt som outputen är oklar….Och så gör vi liknelsen med idrottsvärlden……
        Och Schumpeters teori om kreativ destruktion finns oftast inte närvarande hos offentliga organisationer.

        Den offentliga organisationen är därmed med mina ögon en miljömässig katastrof för medarbetarna där ovissheten vad som skall hända framöver är stor. Återkoppling mer eller mindre slumpmässig och oftast av korrigerande karaktär. Kräver att medarbetaren är på helspänn för att parera eventuell kritik. Energin, och därmed tiden, går alltså åt till fel saker.
        Det såg ut att vara väldigt stressande att arbeta i dessa organisationer. Sjuktalen var väsentligt högre än i de privata organisationerna.

        Så på sikt blir det som Elof H skriver stor kompetensskillnad mellan privat anställda och offentligt anställda.

        Gillad av 5 personer

      • Kaja skriver:

        Elof h. Vad baserar du ditt uttalande på? Menar du att alla lärare och all vårdpersonal är
        Svagbegåvade? Nu hade du otur när du försökte tänka

        Gilla

    • Axel skriver:

      Svenskt näringsliv saknar kompetent personal som inte finns. Hade regeringen varit lika framgångsrik och kompetent som näringslivet. Ja då hade dom fixat fram kompetensen som näringslivet efterfrågar. Slutsatsen blir: Regeringen tillhör landets B lag i jämförelse med näringslivet.

      Gilla

  4. Bo Svensson skriver:

    Rättsordning har ju ambitionen att göra konflikter hanterliga som annars skulle vara ”antagonistiska”.

    Att muslimska invandrare, särskilt av det sysslolösa slaget, har så lätt att ta till våld, beror på avgrunden mellan deras uppfattning av sig själva som en sorts adel och den normale svenskens bild av dem som värdelösa parasiter.

    Normalt vinner man rang här genom att framstå som en trevlig och kompetent samhällsmedlem men i den rangordningen skulle de hamna i botten eller utanför.

    Gillad av 7 personer

  5. svenne skriver:

    ”Det betyder att dessa invandrare är kulturellt betingade att räkna med allvarliga slagsmål i situationer där en svensk skulle nöja sig med ett litet gruff.”

    Denna skillnad i beteende är sannolikt den tröskel som omöjliggör en fredlig samlevnad inom landets gränser mellan ”pursvenskar” och migranter från utomeuropeiska länder.

    Om ett folk under århundraden har levt i en tradition där det gäller att skydda klanens heder, gömma dottern och frun inkapslade i olika tygkreationer, betrakta kvinnor som andra klassens medborgare, vara hårt tyglade av en kompromisslös religion och besvara en upplevd ”kränkning” med reflexmässigt våld så krävs det andra metoder än ”den svenska modellen” för att bryta detta mönster.

    Jag tror inte att detta överhuvudtaget är möjligt eftersom det hela tiden kommer hit ”nyanlända” som under sitt liv har impregnerats i detta tankesätt. Vi kommer till slut att förlora initiativet eftersom vi med tiden kommer att översvämmas av migranter som bär på ett för oss helt främmande kulturmönster och som politikerna inte vågar ifrågasätta.

    Gillad av 10 personer

    • Benjamin Dhover skriver:

      Amen. Rista i sten och introcera diskret nytillskotten i Halland och Gotland. Framtida arkeologer som försöker begripa hur ett helt begick kollektivt självmord kommer att tacka dig.

      Gilla

  6. Eva Danielsson skriver:

    Vår benägenhet att tolka alla konflikter som icke-antagonistiska ingår i den sympatiska svenska kultur som snart kommer att vara ett minne blott. De flesta av ca två miljoner invandrare har en annan syn på saken. I klankulturer respekteras bara överlägsenhet i anseende och styrka. Att vara fridsam och kompromissande är att ha förlorat från början.
    Ändamålet helgar inte medlen om man är ute efter något. Det ska vara schyssta metoder när man vill skapa något. Men när man måste försvara sig eller de sina eller sin kultur och nation, så måste man ta till vad som krävs. Inte mer och verkligen inte mindre. Vårt politikervälde utsätter oss för muslimsk ockupation vilket medför olika angrepp på alla plan i samhället med brottslighet, våldtäkter, ekonomiska pålagor osv, och då måste både detta politikervälde motas liksom de som står för krigshandlingarna. Den förda migrationspolitiken gör att alla numera behöver vara på sin vakt mot alla okända mörkhyade män var man än möter dem. Politikerväldet har skapat ett samhälle där man inte kan förutse reaktioner hos andra – ett samhälle utan tillit mellan människor och utan tillit till samhällsinstitutionerna. Små dispyter mellan bleka svenskar i trafiken framstår som något snarast gemytligt i jämförelse.

    Gillad av 16 personer

  7. Dandersan skriver:

    Min förhoppning är att den som kan vända klimatfrågan är en liten strejkande tonåring.
    Hon visar med all tydlighet hur lite vi behöver veta för att bli desperata och hur illa det är med kunskapen om klimatet samt hur styrd informationen om detta är.
    De vuxna i rummet kommer att kliva fram och förklara att det knappast är CO2 som givit oss värme och 17% fler soltimmar på 40 år!
    Vad det är är en annan historia som kommer att berättas förr eller senare.

    Gillad av 2 personer

  8. Svallvågor från 60-talet skriver:

    Visst begriper jag det mer än övertydliga avståndstagandet från Mao – genom att placera ut en av hans skrifter på dass.

    Känn din fiende brukar det heta. Man skall inte bara läsa det man tycker om. Ibland måste man kammar hunden mothårs.

    Själv lånade jag Hitlers ”Mein Kampf” på biblioteket i min ungdom. Ville se in hästens mun. För att kunna tänka själv. Och då måste man få röra sig utanför boxen. Annars kan man inte stå på egna ben. Man måste klara av att tänka självständigt.

    Av samma orsaker har jag ända sedan ungdomen känt mig obekväm med alla former av masshysteri. Där en masspublik synkroniserar sina starka känslor. Och man ger sig hän och skriker ut den egna hänförelse, långt bortom all sans och vett. Och låter kollektivets masshysteri ta över.

    Ser stora likheter i den hänförelse kvinnor visade upp för Hitler, när han for förbi stående i sin öppna mercedes. Och den dyrkan en publik ger sitt fotbollslag som publik på en läktare. En dyrkan med nästan erotiska undertoner. Samma fenomen kan artister vara utsatta för. En hänförelse som släpper taget om det egna förnuftet. Samma hänförelse visade Maos rödgardister upp inför en ideologi. Och sin ledaren.

    Hitler och Mao – gjorde båda framgångsrika karriärer som massmördande tyranner. Båda styrde som envåldshärskare. Båda gav ut egenhändigt skrivna alster. Och båda omgavs samma hänförelse.

    I vår tid är det dock accepterat att lyfta citat ur ”Maos lilla röda”. Detta skulle inte ha förelegat om inte vissa reminiscenser förelåg från vänsterns fornstora dagar på 60-talet. Som gett svallvågor in i vår tid.

    Tvekar någon?

    Tänk om någon skulle ta lösa citat ur Hitlers ”Mein Kampf” och bygga upp något vederhäftigt, sant och giltigt ur denna skrift. Vem skulle ta en sådan person på allvar?

    Detta säger något djupt och centralt om vår egen tid. Att vi lever i en osynlig acceptans. Att vänsterns massmördande tyranner är något bättre än högerns.

    Än har vi inte vänt på alla stenar. För massmord är väl massmord – vart de än uppträder?

    Gillad av 9 personer

    • Niklas R skriver:

      Hitler var socialist. Mycket av det som han sa i sina tal, och som jag misstänker även står i ”Mein Kampf”, skulle hyllas även idag av socialisterna, så länge de inte fick veta vem som är avsändaren.

      Tror det har gjorts några sådana tester av studenter där de översatt några av Hitlers tal och läst upp dem för socialister för att se deras reaktioner.

      Gillad av 4 personer

    • cmmk10 skriver:

      ”Båda gav ut egenhändigt skrivna alster. Och båda omgavs samma hänförelse.”

      Kanske något futtig jämförelse, men jag plågade (skummade) mig igenom Fredrik Reinfelds magnum opus – Det sovande folket – för något decennium sedan. Där framgick det med all önskvärd tydlighet, att han önskade förstöra det svenska från grunden och att han hatade den svenska samhällsmodellen. Folkutbytet (folkmordet) låg s a s i tangentens riktning.

      Gillad av 1 person

  9. Dnam eksnad skriver:

    Jo jag har fått många nävar i motorhuven av antagonistiska danska cyklister som jag vill hävda utan att veta är uppfinnare av cykelnazismen. Den yttrar sig så att man cyklar på en omgjord bancykel (de som saknar bromsar som man använder i velodromer) i kanske 50km/h och allt som är ivägen skall bara inte finnas, rödljus gäller knappt (och stannar man så balanserar man för fötterna sitter fast). Så danskar som jag annars anser vara ofta kloka och pragmatiska är vad gäller cyklandet galna dödsbejakande nazister, jag har sett blod vid den farligaste hörnan flera gånger, två kollegor har fått sluta efter att ha fått hjärnskador vid cykling. Bärsärken kommer fram i dansken vid cykling.

    Efter detta sidospår så förvånade mig lite att Patrik inte tog upp det uppenbara, att huvudkonflikten idag i Sverige är antagonistisk, det är nämligen så att våra ledare vill ha det så här, vad betyder då så här? Det betyder, framförallt, fler människor från dysfunktionella länder och från kulturer där våldet styr. Denna grupp är den utan jämförelse demografiskt snabbast växande i Sverige, genom snabbare barnafödande, invandring och nettoutvandring av svenskar. Så Sveriges framtid är en afrikansk-arabisk-muslimsk hybrid, tillsammans med spillrorna av svenskarna, en folkblandning som aldrig levt i fred någonsin, någonstans i världshistorien. Vem kan på allvar tro att någon tror att Sverige skall bli det första landet där det sker? Ledarsidorna skriver idag om IS barn, och att man i Frankrike kommit fram till att det aldrig blir människor av dem, precis det skrev jag igår, men problemet är mycket mera allmänt, ALLA som växer upp i hem med våld och där hat och våld lärs ut blir monster, vi kan se det även i vänsterhem i Sverige och denna uppfostran är kärnan i många kulturer. Man uppfostrar monster, barnsoldater som blir vuxna. Vilka barn på skolgården slåss och leker avrättningslekar? Ta en titt.

    Så huvudkonflikten som byggs upp är antagonistisk, man har ju kunnat se det länge, på alternativsidan där vi befinner oss så suktar man efter dialog, man radar upp argument efter argument som man hoppas och tror att ledarskiktet och pk-isterna ser, Bitte är väl det bästa exemplet på DGS nu, men efter tag så inser man att ledarna inte bara inte lyssnar, utan vad de gör är istället att utöka områdena som blir antagonistiska, senast så har ju klimatet blivit ett sådant. Man tror på konsensus eller är förnekare. Så etablissemanget och pk-isterna och deras våldsamma stödtrupper agerar redan som segrare och erövrare, som om de vunnit ett krig, och varför skulle de inte göra det? Inget motstånd bjöds, alla inom etablissemanget, hela 7-klövern, media, forskning och akademi, rättsväsen osv, gick över till fiendesidan och lämnade en stor del av folket på en ledarlös fiendesida, som en massa splittrade snapphanar i skogen, utan ledare, utan koordination.

    Gillad av 17 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Vill bara påpeka att vi i min skola på bondvischan ibland lekte arkebusering på skolrasten. Den som föll ihop mest realistiskt vann. Pursvenskar alla, utom Tonka som var från Holland och Timo som var finne. På helgerna lekte vi Andra världskriget i skogen med träbössor. Hemvärnets knattrande övningar på andra sidan sundet ingick i leken som ett fjärran berg eller bambulund ingår i en japansk trädgård. Vi byggde plastflygplan och ställde upp noggrant målade soldater och tanks. Ibland åkte vi in till staden på kvällen för att se krigsfilmer hos ROSIS.

      Inbillar mig likväl att kulturberikarna nuförtiden leker andra krigslekar.

      Gillad av 4 personer

      • Dnam skriver:

        Jag lekta också krig, massor, men det var ett led i ens moraliska uppfostran, som är motsatt den man ser på skolgårdar idag hos vissa.

        Gillad av 3 personer

      • uppstigersolen skriver:

        Kulturberikarna håller inte på och fjantar med träbössor. Nej riktiga grejor ska det vara. Ingen behöver simulera att de faller ihop utan allt är på riktigt. Än så länge har de inte börjat skjuta pursvenskar i nån större omfattning men håll i er, den som väntar på nåt ont ska nog inte behöva vänta för länge.

        Gilla

    • Richard skriver:

      ”på alternativsidan där vi befinner oss så suktar man efter dialog”

      Jo, många skribenter verkar naivt göra det. Men både de som faktiskt gör det och mer sluga skribenter som kan verka göra det men egentligen har annan agenda kan göra nytta.

      När skiten träffar fläkten är det bättre ju fler svenskar som är förberedda. Och en massa hjärntvättade zombies kanske kan börja vakna genom att läsa en sådan text. Med tur hinner de vakna tillräckligt för att kunna börja förbereda sig och på så sätt bli en tillgång när det väl gäller.

      För många är det en process som tar viss tid. Jag vet till exempel en som inte verkar ens ha börjat sätta sig in i den förbjudna frågan trots att han är väldigt vaken i de flesta andra avseenden 😉

      Gillad av 3 personer

    • olle reimers skriver:

      De baserar sin strategi på just det enkla faktum som Patrik så observant påpekar: att svensken söker förhandlingslösningen även där en sådan inte finns. (Plötsligt dyker den elakt tänkta dalogen mellan den välartade Per Ahlmark och hans nyblina hustru den något mer förfarna Bibi Andersson vid deras första köttsliga möte skulle kunna ha låtit. I mina ögon speglar den liksom Knut Hamsuns brutala uppvaknande vid mötet med Hitler just den naiviteten väldigt väl.)

      Men det är ju klart; vi är alla uppfostrade tiill att söka förhandlingslösningar i alla lägen. Svårigheten för oss är att kunna urskilja de fall från där någon sådan inte finns från det som ändå, för allas vår överlevnads skull, måste anses vara den riktiga hållningen, nämligen att ändå alltid söka den.

      Jag erkänner gärna att jag under alltför lång tid trott alltför många människor om gott och i de fall där jag inte gjoet det har de befunnit sig på behörigt avstånd (Hitler, Mao, PolPot m.fl.) Men det kom till en punkt när jag insåg att det inte gick att föklara vissa händelser på annat sätt än att dessa var genomförda med berått mod av personer som hade eller sökte makt.

      För mig har det inneburit att allt som kan misstänkas vara manövrer för att söka mer makt över andra människor a priori betraktas som sådant och att det därmed är vederbörande som har bevisbördan för att han är oskyldig på den punkten. Rakt emot grundprincipen om oskyldig tills motsatsen har bevisats. Den principen gäller således, i min ögon numera, inte för politiker eller andra som påstrå sig ha goda ambitioner för andras räkning.

      Det kan vara en bra utgångspunkt för framtida diskussioner om hur samhället ska organiseras. Ju mindre makt enskilda ges över andra; desto bättre!

      Gilla

  10. Dnam eksnad skriver:

    För att spinna vidare på spåret att vi är i krig, eller redan har förlorat ett, eller åtminstone det första stora slaget eftersom vi togs på sängen, så kan jag också notera att jag inte argumenterar om parkeringsplatser i Malmö längre, om man ser att det är en invandrare som snor platsen, och eftersom det kan vara svårt att se innan man knackar på rutan så struntar jag i att argumentera. Det har varit nära ögat och äldre människor som inte förstått vad som händer i Sverige har ju blivit ihjälslagna. Faktum är att jag på alla sätt undviker Malmö idag, och min by växer så det knakar från av barnfamiljer som flyttar hit, fler och fler hipsters kan också ses i sina skägg, toppluvor och strålande godhet.

    Ett annat tecken på att vi förlorat, eller befinner oss i krig är ju att SD inte åstadkommer något annat än att växa, och att truppförflyttningar mellan partierna i sjuklövern i huvudsak handlar om positionen i förhållande till fiendestyrkan, få vill befinna sig i frontlinjen men några procent står och väger hela tiden, KDs senaste uppgång direkt efter att man vill förhandla med fiendesidan är väl ett tecken. Men SD har ju från allra första början behandlats som främmande makts trupp, ingen dialog skall ske, så demokratins väg har ju stängts av etablissemanget, 7-klövern och media, från början. De visste och vet att detta är en antagonistisk konflikt, en som leder till krig, eller som nu, vår långsamma utrotning, det är ju bara vår sida som inbillat sig att demokratin och dialogen lever. Jag rullar tummarna tills denna pollett ramlar ner mera brett: de vill faktiskt ha det så här. Innan detta accepteras så kan fiendesidan fritt agera som i krig och vi kan låtsas att de vill ha dialog, det säger sig självt hur det slutar.

    Gillad av 10 personer

  11. Jari Norvanto skriver:

    ”Mycket riktigt fortsatte kriget i Yemen som vanligt efter äventyret i Uppland, men det kommer troligen inte att inspirera den feministiska utrikespolitiken att dra några lärdomar.”

    Den svenska delegationens slutsats är väl att det är för mycket män som ansvariga för konflikten där nere. Kanske kan de få större framgång i, med eller utan dialogpolisens hjälp, medla hemmavid, bland de importerade patriarkaten de varit toleranta nog att släppa in.

    Gilla

  12. Jari Norvanto skriver:

    ”Tur för mig att cyklister i Stockholm för det mesta verkar vara svenskfödda miljöpartister och motsvarande.”

    Och tur för cyklisten att PE inte var en färgstark nybyggare med handgripligare sätt att ta sig an vardagens små utmaningar. Tur för båda helt enkelt. Homogenitetens fördelar demonstrerad. : )

    Gilla

      • Göran Holmström skriver:

        Tyckte att just 1a April kunde man får retas lite, skall jag var helt ärlig som jag nästan till 100% alltid är. Så är jag så förbaskat imponerad av dom flesta som skriver här, får orden att hamna rätt, stavelserna att bli vackra ihop. Till det kloka ord och för det mesta vettiga åsikter,
        Skulle jag klaga och kritisera lite så, så önskas funktionen Gilla flera gånger då vissa texter och inlägg är så bra att man faktiskt kan bli lite rörd.
        Du med flera är mycket begåvade.

        Gillad av 3 personer

      • Göran Holmström skriver:

        Håller faktiskt på och skriver en trots mina brister, Titeln Does God even like religion.
        Hållet på och (forskat) är väl ett för starkt ord då jag inte har några titlar, men läst och studerat är väl mer rätt.
        Lite intressant är att några som arbetar heltid med Gud och människan.
        Har nu producerat en avhandling som styrker det jag envist hävdat ett tag.
        Nämligen att den stränga krävande Gud kom in i människans liv när vi vart bofasta.
        Vilket indikerar att Gud användes av ”Tolkarna” prästerna för att styra människan.

        Gilla

  13. Aha skriver:

    För många med mig när man läste krönikan poppade säkert Islam upp som ett uppenbart antagonistiskt inslag men att Engellau i omsorg bloggens välbefinnande inte valde Islam som exempel.
    Den dag muslimerna är i riksdagsmajoritet är Sverige ett annat land. Makten kommer då förmodligen många gånger att utövas antagonistiskt. Feminister, kristna, judar, HBTQ (och brottslingar) har all anledning att se upp.

    För övrigt har vi Sveriges riksdag för inte så länge sedan haft antagonistiskt benägna individer, nämligen kommunister. De huserar nu i V. Frågan är hur mycket antagonism som finns kvar i V.

    Många 68-or valde antagoniska grupperingar såsom Göran Rosenberg (liksom Lagercrantz som behandlades i en krönika häromdagen). Guillou och Ascberg är andra namn.
    De borde vara satta under samma undantag som fd nazister.
    Nu är Aschberg i frihet och jagar nättroll. Guillou har blivit champagnesocialist. Göran Rosenberg är allmänt respekterad och får göra betraktelser i radio.

    Antagonisterna har klarat sig bra.

    Gillad av 6 personer

  14. Djupgående tjäle skriver:

    Tänker så här. Sveriges egen kända historia innehåller många blodiga element och uppgörelser. Kunde man färdas i en tidsmaskin ut till allmogen på landsbygden, skulle ändå en sen järnåldersmiljö inte skilja sig särskilt mycket från en tidig 1800-tals miljö.

    Djurhållning, boende och arbete uti hagar och på åkrar, och i skogen, var tämligen likartad. Och själens daning tämligen lika mellan generationerna. Med hednatemplet eller kyrkan mitt i byn.

    Vi har aldrig levt i någon verklig mångkultur. Bara inom olika sociala skiktningar. Och till det har tillkommit ett antal påverkande handelsvägar.
    Där våra egna vatten fungerat som äldre tiders autostrador, men med tämligen gles trafik av varor och idéer.

    Bygdens vardag bakom plogar och åder, och årstiders växlingar satte upp naturliga gränser för vardagslivets levnad. Romarrikets mer turbulenta vågor nådde inte särskilt högt upp. Och de vågor som nådde fram klingade av till låg höjd. Kontakterna var begränsade. Förutom att yngre män gärna gick i sold längre söderut. Och kanske kom hem igen, med annorlunda intryck från en mer doftande värld av etnisk mångfald.

    Det är ättlingar till detta enhetliga folk som i nutid fått för sig att alla typer av konflikter kan lösas inom en kompromiss. Så där lagom svenskt och urvattnat på verklig substans, och insikter om vad människan egentligen är kapabel till.

    Det är denna kollektiva oerfarenhet av världen som gör det möjligt att utropa Sverige till en humanitär stormakt.

    Häromdagen skrev Anders Leijon om skogens betydelse för den svenska folksjälens danande. Och visst hade han rätt. Skogar, fält, hagar, åkrar och ängar, och dess olika djur, har tillsammans med årstidernas växlingar, gått in i den svenska folksjälen. Och gjort den till vad den är.

    Moderniteten sitter inte särskilt djupt inom oss. Inte som kultur betraktad. Inte så djupt som vi gärna vill inbilla oss. Det är den svenska yrvakenheten inför det svåra och djupa som nu ställer till problem.

    Klan, nya religioner, kärnfull etnicitet, kulturell olikhet, består av en annorlunda materia, än den enhetliga mylla svenska rötter är sprungna ur.

    Det förhandlingsutrymme vi kulturellt vant oss vid kanske inte existerar inom ökenkulturer, där skogars sus och älgspår över myrar aldrig funnits.

    De djupaste insikterna föds inte inom en monokultur.
    Särskilt inte den som så länge legat bunden i norr, med djuptgående tjäle i marken.

    Gillad av 4 personer

  15. Magnus Rosensparr skriver:

    Nja, man kan nog säga att PE:s nationalkaraktäristik av svensken kan vara giltig så länge man håller sig till normala förhållanden, men endast och bara då. Går man utanför detta blir saken helt och hållet annorlunda, för att inte säga artskild. I den svenska folksjälens djupaste skrymslen finns också den absoluta motsatsen till den svenska folksjälens av idag glättiga och gemytliga yta. Detta är orsaken till varför vi till varje pris måste undvika en total svensk samhällskollaps, som det är så populärt att tala om idag p.g.a.alla de stora ”utmaningar” vi står inför i Sverige. Spegelbilden (egentligen urbilden) långt där nere i djupet är nämligen en rå, skoningslös, hård, illvillig, brutal, samvetslös, obarmhärtig, vildsint, oförsonlig och livsfarlig urkraft. Den har hållits kedjad i sitt djupa mörker under långt mer än tusen år, men den har överlevt. Den bär också på alla de ursvenska arvsynderna; egennytta, lömskt hat, förakt för lagarna, liknöjdhet för det allmänna bästa, obetänksam gunst för utlänningar och envis avund sins emellan, vilket påpekats av Sveriges siste katolske ärkebiskop Johannes Magnus. Om den urkraften skulle släppas helt fri, skulle nog t.o.m. Mao Tse-tung bli chockad och Pol Pot mållös.

    Gillad av 1 person

    • W skriver:

      Intressant.
      Vad kommer att hända om den okända urkraften släpps lös?
      Du nämner i samma andetag obetänksam gunst för utlänningar så mot vem/vilka skulle urkraften rikta sig?

      Gilla

  16. O.T. skriver:

    http://katerinamagasin.se/att-skaffa-sig-en-spokidentitet-sverige-ar-en-barnlek/
    Myndighetssverige är en lekstuga med vars hjälp vem som helst enkelt kan skaffa sig en spökidentitet och sedan leva ett liv vid sidan av systemet. Skatteverkets kontroller är obefintliga, Transportstyrelsens likaså och Migrationsverket agerar godtroget och anmärkningsvärt naivt. Därför fortsätter tusentals människor uppehålla sig illegalt i Sverige. Vilka de är och var de finns vet ingen. Blir de påkomna efter åratal skyddar det magiska ordet asyl dem från alla påföljder.

    De vill alldeles tydligt ha det så,här.

    Gillad av 3 personer

    • Dnam skriver:

      Nu är vi där igen. Naivt. Jag insåg att det vill ha det så här en gång när jag insåg att ALLA, eller 80-90% av kommentarerna byggde på någon slags bortförklaring, naivitet, ointelligens, främmande makt, grupptryck, jag vad som helst, utom, att de faktiskt vill ha det så här. Migrationsverket har ju en agenda som inget har med lag och ordning att göra. Den är att få hit så många muslimer som möjligt och liknande. Se i dagarna BRÅ, redan INNAN man har gjort undersökningen så har man de sociala standardbotrförklaringarna redo, och den kvinnliga utredaren förväntar sig ett oförändrat resultat, tro fasen det, hon kan ju sålla i datan som hon har lust. Det finns ju överhuvudtaget ingen grund för att lite på BRÅ, de har alla en agenda och vill ha det så här.

      Mitt råd är att alltid tänka, sitter jag och ursäktar eländet igen? Sen skriv.

      Gillad av 6 personer

  17. Gunnar Strandell skriver:

    Patrik!
    Mitt liv har gett mig en uppdelning där det finns tre typer av konflikter med olika kommunikationsform:
    1. Värderingskonflikter. De kan inte lösas. Samtalsformen är debatt.
    2. Målkonflikter: De kan lösas om man ärligt talar om målen. Samtalsformen är diskussion.
    3. Intressekonflikter: De kan alltid lösas med en kompromiss. Samtalsformen är dialog.

    Att Mao hoppade över målkonflikterna kan bero på att han det svårt med ärligheten.

    Som du så riktigt påpekar har det offentliga Sverige drabbats av fobi för värderingskonflikter.
    Alla uppger sig ha samma värdegrund, ärkebiskopen har dialog med muslimer och politiker kan göra vilka kompromisser som helst med gott samvete.

    Jämför med kärnkraftsdebatten där Torbjörn Fälldin pratar om sin övertygelse. Något som idag övergått till att handla om teknik och pengar och ger en diskussion istället för debatt riksdagen.

    Länk 3:28 min:
    https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?artikel=866271

    Gillad av 2 personer

    • olle reimers skriver:

      Gunnar Strandell; jag kan inte se att målkonflikter kan lösas genom dialog; särskilt inte om man är ärlig.

      Om den enes mål är en världsregering baserad på ekonomiska intressen och den andra är att bevara nationalstater och därmed demokrati och yttrandefrihet kan det inte funka. I det första ligger mer makt åt mig; i det andra mer makt åt alla.

      Jag ser ingen som helst kompromisslösning mellan dessa. En måste bort; helt enkelt!

      Gilla

      • Gunnar Strandell skriver:

        Olle!
        Det jag ser hända i världen är att den söker sig mot en lösning som både har global ekonomisk kontroll och nationalstater med demokrati och yttrandefrihet.
        Diskussion om målen har ersatt debatten mellan kapitalistiska och socialistiska värderingar.

        Svenska politiker deltar i Bilderberggruppen, Trilaterala kommissionen och World economic forum utan att släppa sina grundläggande värderingar.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.