När jag var grabb blandade jag till svartkrut och byggde kanoner av grova kopparrör som min pappa rörmokaren försedde mig med. Sedan sköt jag på egenhändigt byggda skepp, det vill säga barkbåtar. Det smällde inte så mycket.
Det finns TV-serier som lämpar sig alldeles utmärkt för att se ett avsnitt i veckan. Så kallade ”monster of the week”-upplägg, med avslutade avsnitt (tänk Arkiv X, Criminal Minds och så vidare) passar perfekt för den sortens tittande. Andra serier, där allt hänger ihop, vill jag hellre se i ett svep, som den nya och helt oemotståndliga serien The Offer, som streamar på Paramount och Tele 2 play.
Bara för att det karolinska enväldet hade två homonyma kungar, den första med ordningsnumret XI och den andra numrerad XII, kan man inte dra slutsatsen att epoken uppvisade samma karaktärsdrag tvärs igenom historien. Tvärtom drev Elvan och Tolvan helt olika politiska projekt även om båda var diktatorer (om än tämligen civiliserade). Elvans livsprojekt var att få ordning på landets finanser och bygga en formidabel krigsmakt. Tolvans stora, självpåtagna uppgift var att så fort som möjligt – det tog arton år – föröda allt som pappan byggt upp och lämna Sverige i större elände än på länge. Hela processen från den lovande uppgången till det platta fallet tog bara fyrtio år (vilket antyder att historien tvärt emot vad många hävdar inte gick så mycket långsammare förut).
Just nu så malträteras vårt samhälle hårdare än på länge av de medelmåttor till politiker som med hjälp av deras lojala journalistkår styr oss. Under turerna kring oppositionens misstroendevotum mot ”vår” justitieminister framstod Sveriges ansökan om medlemskap i Nato och landets internationella rykte i minst sagt underlig dager. Regeringen försatte sig själv i en bisarr situation när de måste muta sig till fortsatt maktutövning genom att lova att stödja kurdiska intressen i Syrien och sedan tvingas att blidka Turkiet för detta, oklart hur, men under alla omständigheter med skattebetalarnas medel. Det hela landade, som vi vet, i en antiklimax, där Morgan Johansson fick sitta kvar.
Marinhistorikern Northcote Parkinson (bilden; 1909 – 1993) blev världsberömd sedan han troligen år 1955 – uppgifterna varierar – presenterade sin första lag om byråkratin i en artikel i The Economist. Lagen var självklar och därför enkel att begripa, förenlig med de flesta människors spontana uppfattning om byråkratier och dessutom roligt beskriven. Lagen var ödesbestämd att bli en succé.
När Joakim Lamotte nu lägger av med sin journalistik på grund av alla hoten förundras man verkligen över varför rättsväsendet inte agerat när han gång efter gång polisanmält hoten, med namn och allt.
En röst har tystnat. Efter åratal av hat och hot, nerlagda polisanmälningar och smutskastning i public service och de stora mediehusen har Joakim Lamotte nu sagt adjö till den granskande journalistiken.
Hans belackare, hatarna från den PK-marinerade politiska och journalistiska så kallade ”eliten” och från de kriminella grupperingarna, känner sannolikt både lättnad och belåtenhet över att denna obekväme sanningssägare till sist drar sig tillbaka. Vi andra inser att det är något som är riktigt obehagligt och skevt med ett land där myndigheter och mediekår ser mellan fingrarna med dödshot om det riktas mot en person med ”fel” åsikter.
Världsbanken har just kommit med en etthundrasjuttiofemsidig som vanligt ganska tråkig men proffsigt genomförd rapport om det ekonomiska världsläget. Läs den om du tror att världens problem med sådant som inflation och avtagande tillväxt kommer att gå över i närtid.
En ny brittisk film om islam har väckt kraftiga reaktioner. Muslimer protesterar och kräver att filmen förbjuds. Filmmakarna hotas med döden.
Filmen hade premiär i Storbritannien den 3 juni år, men efter aggressiva demonstrationer utanför biograferna stoppade biografkedjan Cineworld visningarna.
Man ska alltid läsa det finstilta i ett avtal först, innan man undertecknar. För att vara på den säkra sidan. Avtal är till för att hållas. Eller Pacta sunt servanda, vilket alla skriver som alltid vill briljera med sin högtstående latinska bildning.
Sedan Platon och Aristoteles har alla stora filosofer haft teorier om samhället (underligt vore det väl annars med tanke på att samhället är mänsklighetens existensform; människan är ett samhälleligt djur, sa Aristoteles). Fantasifullt lagda tänkare som Sokrates, Marx och Toynbee (och jag) har också utvecklat mer eller mindre trovärdiga teorier om systematiska och därför också begripliga och förutsägbara historiska utvecklingsmönster. Marx idéer om historien som klassernas slagfält och om den benhårda och förutbestämda kampen mellan kapitalister och proletärer är nog den mest kända. (Om du inte minns gick hans tids klasskamp ut på att proletariatet skulle övervinna kapitalistklassen och därefter inrätta ett jordiskt paradis som kallades kommunismen.)
Den 1 juni trädde en ny lag mot hedersbrott i kraft. Inte oväntat har lagen bemötts med protester från muslimska invandrargrupper. I en aktuell ledare i Expressen diskuterar Sofie Löwenmark hur effektiv den nya lagen kan komma att bli, med tanke på att den tycks ha svagt stöd inom de grupper där hederskulturen är som mest utbredd. Löwenmark skriver:
För tjugofem år sedan startade jag en börs för små, unga företag, sådana som sedermera har fått beteckningen ”startups” på svenska. Börsen hette AktieTorget och lever, sedan jag sålde verksamheten, vidare under annat namn på engelska eftersom svenska ord anses töntiga i finansbranschen och för övrigt i nästan hela näringslivet, fråga vilken CHRO (personalchef) som helst så får du höra.
I ett inlägg för några år sedan, ”Kan man vara svensk och muslim?”, tog jag upp en del motsättningar mellan islam och svensk kultur. Inlägget fick många kommentarer, både här på Det Goda Samhället och på Facebook. De flesta höll med om att det finns flera verkliga motsättningar mellan svensk kultur och islam.
Det är kaos lite varstans i det här landet. Ja, inte bara i Sverige, utan även i andra delar av Västeuropa. Den som vill resa utomlands behöver numera proviant för att orka sig igenom säkerhetskontrollerna.
Ledning, säkerhetsföretag och andra som verkar på flygplatserna borde ha kunnat förutse att det skulle bli en reseboom den första sommaren efter pandemin. Likväl är det kaos i snart sagt varenda storstad.
Ett märkvärdigt fenomen som uppstått under de senaste tio åren är att man får påminnelser om man reserverat tid eller plats på en restaurang, en vårdcentral, hos en frisör eller snart sagt vad som helst. Jag tycker illa om det eftersom undertexten till mig som gjort beställningen är att ”vi utgår från att du är en slarver som inte kan hålla ordning på din almanacka och därför skickar vi denna påstötning”. Jag känner mig behandlad som ett dagisbarn och blir därför förolämpad. I förra veckan gjorde jag en lunchbeställning på en restaurang och fick tre sms-påminnelser samt två email med anmodanden om att trycka på en knapp för att bekräfta mottagandet av anmodandena.
År 2007 besökte jag och dottern en mängd gymnasieskolor på öppet hus. Vi var på gymnasiemässa i Älvsjö och kom hem med 13 kilo skolbroschyrer, tryckta på glansigt papper.
Valet föll på Kärrtorps gymnasium, då rankat som det tredje mest populära av alla gymnasier i Stockholm. Och skolan var verkligen bra, dottern gick 2010 ut med väldigt bra betyg som tog henne vidare i livet.
”… sådant ska Edert tal vara, att Ja är Ja, och Nej är Nej.
Vad därutöver är, det är av ondo.”
Markus 5:37
Så har det då hänt igen! Vi har fått uppleva att ännu en omröstning i riksdagen, i en viktig fråga, avgjordes genom en majoritet med en rösts övervikt. Samma mönster som tidigare med en majoritet, bestående av regeringspartiets ledamöter, några ledamöter som var frånvarande och så regeringens stödpartier som ”avstod” från att redovisa sin uppfattning, d.v.s. som tryckte på den gula knappen. Vi har sett det här mönstret vid flera tillfällen under de senaste åren. Viktiga frågor ska inte avgöras på det sättet.
IS-terroristen Shamima Begum, som fråntogs sitt brittiska medborgarskap, fruktar nu för rättegång i Syrien, där hon kan komma att dömas till döden för sin medverkan i IS folkmord.
Den perfekta stormen hette en film från år 2 000 som handlade om att vädrets makter hade sammangaddat sig på djävligast tänkbara sätt och satte skräck i några amerikanska fiskare ute till havs. Beteckning förefaller helt adekvat för den förödelse i världsskala som politiken – såväl den nationella som den internationella och, tyvärr allt oftare, den amerikanska – genom sin högmodiga tro på sin egen rättfärdighet och kompetens håller på att koka ihop. Som häxorna i Macbeth står ledande politiker från hela världen och rör samman sattyg medan de mässar sina recept:
Ibland tänker jag på vilket fantastiskt land Sverige hade kunnat vara om inte våra styrande socialdemokratiska politiker drabbats av hybris i mitten av 1970-talet och fått för sig att just Sverige, med sina då lite drygt åtta miljoner invånare, skulle rädda hela världen.
Jag har tidigare här på sajten skrivit om min berbiske vän, Mazigh Kiri Kessai, som bott i Sverige i 30 år och som ger mig ett välbehövligt utifrånperspektiv på mitt eget land. Förra gången berättade jag om hur han oroade sig för att svenskarna håller på att ge bort sitt land till hela världen. Svensken till och med betalar för sin egen undergång, ansåg han. Kiri är oerhört intresserad av svensk historia, nationellt sinnad och tacksam över att få vara här, men han upprörs över att många svenskar inte hyllar och försvarar sitt eget kulturarv, som han anser att vi är i färd med att utradera. Han är ivrig att få dela med sig av sina tankar för att på så sätt ”kunna göra någonting för Sverige”.
Inom de mjuka vetenskaperna dit nationalekonomin får räknas (om den över huvud taget ska räknas som vetenskap) vet man aldrig något säkert eftersom det som verkade säkert igår kan vara tvivelaktigt idag. För ett år sedan förklarade världens ledande nationalekonomer att de inflationstendenser som kunde iakttas var övergående medan prishöjningarna numera knappt anses ha börjat. Du skulle aldrig kliva på ett flygplan som säkerhetstestats av nationalekonomer.
En fråga som nationalekonomin enligt min mening slarvar med är den kanske viktigaste av alla, nämligen hur ekonomisk tillväxt går till, alltså vilka mekanismer och krafter som gör att en del samhällen plötsligt utvecklar ett imponerande välstånd. För att förstå detta och förklara för mig själv skrev jag för tjugofem år sedan följande berättelse som ingen etablerad nationalekonom mig veterligen har tagit på allvar.
Inte brottsoffren.
Enligt P1 Morgon får de häktade i Malmö ta emot färre besök på grund av överbeläggning på häktet.
– Det här gäller förstås även barn som sitter i häkte. Hur drabbar det här dom?
PODCAST I ett avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Mohamed Omar (Eddie) med Sudden och Wincent från podden Nedströms kultur.
I avsnittet diskuteras populärkulturens politiska betydelse, maktens relation till kulturen och det pågående kulturkriget i västvärlden.
Jag såg ett program på Riks som handlade om att Socialdemokraterna vill återvandra ukrainare. Det ligger ekonomi bakom för Sverige har ej råd att ta emot hur många flyktingar som helst, men man kan undra varför det är så viktigt att återvandra just ukrainare. Jag tycker det verkar som rasism mot européer, kristofobi och som att S ej vill ha en massa kristna ukrainare i Sverige som i framtiden ska bli svenska medborgare och rösta konservativt och nationalistiskt. I Ukraina skulle SD och KD vara ultraliberala.
Ibland är det svårt att hitta något att skriva om. Inte för att det saknas material, utan för att det finns för mycket. Idag är en sån där dag när jag sitter och grunnar och tänker men har svårt att fokusera på någon specifik stollighet bland alla de stolligheter som skett på sistone. Därför blir detta inte så mycket en krönika som en redogörelse för några av de galenskaper som politikerväldet och delar av journalistkåren utsatt oss för på sistone.
När utanförskapets unga skjuter ihjäl varandra i en allt snabbare takt, går landets justitieminister Morgan Johansson ut och grötmyndigt förklarar att detta beror på att kommunerna inte gör sitt jobb och att skolan behöver mera resurser.
Att dessa skolor redan idag får betydligt högre ersättning per elev än resten av landets skolor, nämner han inte. Inte heller verkar han inse att hans utfall mot kommunerna torde kunna tolkas till borgerligt styrda kommuners fördel.
DET GODA SAMHÄLLET 