MOHAMED OMAR: Den vite mannens skuld

Belgiens kung Philippe besökte nyligen den forna kolonin Kongo. Han passade då på att uttrycka sin ånger över belgarnas missgärningar i landet.

Mellan 1885 och 1908 styrdes Kongo av den belgiske kungen Leopold II.

Han menade belgarna hade gjort sig skyldiga till bland annat ”exploatering och dominans, ojämlika förhållanden, diskriminering och rasism”.

Kung Philippe höll tal parlamentet i Kinshasa, huvudstad i landet som idag heter Demokratiska republiken Kongo:

”Under denna min första resa till Kongo vill jag, just här, framför Kongos folk och de som fortfarande lider i dag, bekräfta min djupaste ånger för dessa sår från det förflutna.”

Enligt västerländska medier var dock vissa kongoleser missnöjda. De ville ha en formell ursäkt.

”Den enkla ånger som har uttryckts är inte tillräcklig”, sa till exempel universitetsprofessorn Antoine Roger Lokongo till CNN.

Den amerikanska tevekanalen pratade även med folk på stan som uttryckte besvikelse.

Själv tror jag att den vanlige kongolesen inte bryr sig ett dugg om några ursäkter. De är bara glada att ha fått fint besök från ett rikt land i Europa och hoppas på goda relationer och kanske även investeringar och donationer.

Jag tror att den vanlige kongolesen skulle föredra att bo i Belgien framför hemlandet, trots all den hemska rasism som fortfarande sägs grassera här i Europa.

Nyheten om den belgiske kungens besök i Kongo påminde mig om en Tarzanfilm från 2015.

Filmen, där svensken Alexander Skarsgård spelar rollen som djungelhjälte, utspelar sig i Kongo någon gång efter Berlinkonferensen 1884-85.

Skurkarna är belgiska slavhandlare och storskurken heter Léon Rom (Christoph Waltz). Han är en europeisk gentleman i linnekostym och panamahatt, därtill from katolik.

Léon Roms katolska fromhet uttrycks dock på ett ovanligt sätt: Rom stryper folk med ett radband, en så kallad rosenkrans som katoliker använder för att räkna när de läser Ave Maria och andra böner.

Är inte detta kristofobiskt? Tänk om man istället hade haft en arabisk slavhandlare som skär halsen av folk med en kroksabel samtidigt som han ropar Allahu akbar? Det hade förmodligen setts som islamofobiskt. Trots att sådant faktiskt har varit vanligt förekommande i islams historia. Däremot känner jag inte till något verkligt fall då en from katolik strypmördat någon med en rosenkrans. Det känns betydligt längre från verkligheten.

Hade det funkat med en muslimsk skurk som bankar ihjäl folk med en Koran? Tror inte det.

Onda vita män i Afrika:

När muslimer förekommer i negativa sammanhang klagar förstås muslimerna. Men också icke-muslimer som anser sig stå upp för sina medmänniskor. Det finns gott om kristna som är engagerade mot det man uppfattar som ”islamofobi”. Men när kristna skildras på ett negativt sätt tiger muslimer. Så vitt jag vet finns det ingen muslimsk grupp som bekämpar kristofobi. Inte heller finns det någon islamisk stat i världen som finansierar kampen mot kristofobi eller över huvud taget ser den som ett problem. I Sverige öser vi dock generöst skattepengar över skumma organisationer som påstår sig motverka islamofobi.

Tarzan ska alltså göra slut Léon Roms slavhandel och befria slavarna. Man undrar: den islamiska slavhandeln hade pågått i Kongo under hela Tarzans liv, varför brydde han sig inte om den? Det är först när kristna européer håller på med detta som Tarzan känner sig manad att ingripa.

I filmens inledning lever Tarzan, eller John Clayton som han egentligen heter, ett stillsamt liv som lord i London då han blir inbjuden till Kongo av den belgiske kung Leopold som styr landet. Till en början är Clayton/Tarzan skeptisk till att resa, men övertygas av amerikanen George Washington Williams (Samuel L Jackson), som vill följa med på resan för att hitta bevis för att kung Leopold använder sig av slavar för att suga ut kolonin.

Borde inte Tarzan ha känt till den arabiska slavhandeln i Kongo? Hur kunde han lämna det afrikanska landet i händerna på dessa skurkar för att leva ett stillsamt liv i London? Varför ser han mellan fingrarna på vad araberna gör, men agerar så fort han får nys om belgarnas brott?

Få känner till att belgarna mellan 1892 och 94 faktiskt utkämpade ett krig mot araberna i Kongo. Kriget beskrevs av samtidens européer som ett korståg mot slaveriet.

Man kan läsa om detta i en lärd artikel i tidskriften Ord & Bild från 1893: ”Om arabernas uppror i öfre Kongo och de senaste händelserna därstädes”.

Artikelförfattaren P. Möller skriver:

”Araberna i dessa trakter komma dels från Zanzibar, dels från kuststäderna i Arabien; en lukrativ handel med elfenben och slafvar, af hvilka de flesta erhållas genom razzior bland den infödda befolkningen, är hufvudändamålet för deras vistelse här.”

Slaveriet är sanktionerat i både Koranen och i profeten Muhammeds undervisning. Muhammed själv ägde slavar, även sexslavar. Muslimska teologer klarar fortfarande inte av att säga att Muhammed gjorde fel, att han inte kan vara en moralisk förebild i alla avseenden. Koranen tillåter att slavinnor utnyttjas sexuellt av sina herrar.

Man bör inte glömma att det framför allt var kristna européer som bekämpade slaveriet, motiverade av sin tro. Som till exempel den kände missionären och upptäckaren David Livingstone. År 1855 blev han den förste europé som såg Victoriafallen.

I detta avseende ligger Tarzan-filmen nära verkligheten. Det var vita hjältar som befriade afrikanerna från slaveri. Livingstone sägs ha varit tillbedd som en gud av sina afrikanska vänner. Detsamma gäller Tarzan.

Livingstone ansåg att kampen mot slaveriet var viktigare än hans upptäckter. I ett brev till redaktören för The New York Herald, skrev han:

”And if my disclosures regarding the terrible Ujijian slavery should lead to the suppression of the East Coast slave trade, I shall regard that as a greater matter by far than the discovery of all the Nile sources together.”

Muslimer ägnade sig åt slavhandel i massiv skala från 600-talet och fram till 1900-talet. I Saudiarabien avskaffades slaveriet först 1962 efter påtryckningar från John F. Kennedy. Man tog inte själva initiativet.

Arabiska slavhandlare:

På 2000-talet sade den högt uppsatte saudiske teologen Saleh al-Fawzan i en av sina föreläsningar att slaveriet är en del av islam. Han sa också: ”Slaveri är en del av jihad, och jihad kommer att finnas så länge islam finns.”

Var är den islamiska upprördheten över slaveriet? Var är självkritiken och ursäkterna? Var är den öppna och ärliga diskussionen om slaveriet i de islamiska skrifterna?

När kommer ättlingarna till de arabiska ledare som härjade i Kongo att uttrycka ånger? Det är överhuvudtaget inte en fråga. Om någon föreslog något sådant skulle det förmodligen araberna bli upprörda och svara: ”Men vi gjorde inget fel!”

I arabiska länder är det fortfarande norm att skönmåla sitt förflutna i stället för att som i det moderna väst, svartmåla det.

Du kan stödja min verksamhet genom att bli månadsgivare på Patreon eller swisha till 0760078008 (Andersson).

Mohamed Omar