PATRIK ENGELLAU: Vad är en kvinna?

För några månader sedan invaldes den första svarta kvinnan i USA:s högsta domstol. Ketanji Brown Jackson heter hon. Eftersom den demokratiske presidenten Joe Biden hade nominerat Judge Jackson till posten och eftersom Jackson gjort sig känd som vrålfeminist visste de republikanska senatorerna var de skulle sätta in stötarna i lämplighetsförhören.

Jackson förhördes i tretton timmar i tre dagar. Förhören handlade mest om att de republikanska utfrågande senatorerna ville sätta dit Jackson för att hon inte tog avstånd från transkvinnor, således män som bytt kön och därefter sopat tävlingsbassängerna med den återstående amerikanska kvinnliga simmareliten. Veckans skandal när förhören pågick var att en sådan könsbytare, Lia Thomas (bilden), ett simningsproffs från Pennsylvania University genom könsbytet avancerade från den ungefär den fyrahundrade bästa simmaren till den bästa. Lia Thomas var en ledande amerikansk skamlig händelse när förhören pågick så det var inte underligt att Ketanji fick det hett om öronen.

Den svåraste frågan fick domarkandidaten från den republikanska senatorn Marsha Blackburn. Jag blev ganska besviken på frågan. Jag tyckte den var elementär. Men det tyckte inte domare Ketanji Brown Jackson och det märktes. Ungefär 16 minuter in i programmet får domare Jackson av politiska skäl svårigheter att svara på sådant som man inte anade kunde erbjuda intellektuella svårigheter:

MB (ungefär 15 minuter in i programmet): Håller du med att skolorna i Amerika ska lära barnen att de själva kan få välja sina kön?

KBJ (besvärad): Jag har inga kommentarer kring vad skolorna får lära ut.

MB: Håller du med domare Ginzburg om att det finns bestående fysiska skillnader mellan män och kvinnor?

KBJ: Hm, hm. Jag är inte bekant med frågan eller fallet så jag har svårt att uttala mig.

MB: Tolkar du domare Ginzburgs uttalande om män och kvinnor på så sätt att hon avsåg att det finns skillnader mellan manliga och kvinnliga människor?

KBJ: Jag har inte tillräckligt med information om det aktuella fallet för att kunna uttala med tillräcklig säkerhet.

MB: Kan du definiera ordet kvinna för mig?

KBJ: Ska jag definiera kvinna?

MB: Ja.

KBJ: Det kan jag inte. Jag är inte biolog,

MB: Menar du att ordet kvinna är så ovanligt och kontroversiellt att du inte kan förse mig med en definition? Det faktum att du inte kan ge mig ett klart svar på frågan vad en kvinna är understryker farorna med den typ av politiskt korrekt utbildning som erbjuds i amerikanska skolor.

Sedan jag roat mig en liten stund med att hånskratta åt Ketanji Brown Jackson, en kandidat till USA:s författningsdomstol, som alltså inte är säker på vad som menas med en kvinna. Men sedan erinrade jag mig hur Platon hade slitit med liknande frågor och hur han blivit tvungen att konstruera en hel parallellvärld för att få det hela att gå ihop.

  • Vi kan låtsas att du har en hönsfarm, sa Platon (och därmed inget nedsättande sagt om kvinnor, jag använder bara det åskådningsexempel filosofen själv brukade för att illustrera sin tankegång.) Du har sett så många hönor att du aldrig skulle misslyckas med att identifiera en höna när du får se en. Har jag rätt, frågade Platon.
  • Visst, sa jag, det där gick ju inte att säga emot.
  • Men samtidigt, sa Platon, har du noterat att ingen höna är den andra lik. Du har umgåtts med tusen sinom tusen hönor men du har inte funnit två som är precis lika varandra. Hur kan du då veta att det finns något som kallas höns?

Det kunde jag inte svara på.

  • Välkommen till min idévärld, sa filosofen. Tingens äkta väsen ligger inte i den värld där vi existerar ty där är allt för kaosartat och förvirrat. Vi vet inte ens att det finns höns även om vi ser dem framför oss varenda dag. Men det vi uppfattar och känner igen är inte hönan eller hästen eller druvan utan dessas idé som är något som existerar vid sidan av tingen men ändå representerar deras essens mer än något av de levande exemplaren själva kan göra. Det som gör en höna till en höna är inte hennes jordiska uppenbarelse utan förekomsten av en storslagen idé, hönans idé.

Fast jag tror inte att det är för att hon är platonist som Ketanji Brown Jackson framstår som en sådan falsk människa utan för att hon inte vågade erkänna att hon är politiskt korrekt. Det var ändå ett fint jobb som stod på spel och hon fick det.

Patrik Engellau