Finlands enades i motstånd mot en angripare. Också Sovjet enades i försvaret mot Nazi-Tyskland.
Detsamma sker nu i Ukraina.
Finland lyckades frigöra sig från Ryssland eftersom Lenin ansåg det vara viktigare att först etablera makten i det egentliga Ryssland än att samtidigt tvingas kontrollera en vasallstat. Ändå kunde ett självständigt Finland få en stabil regering först efter ett blodigt inbördeskrig.
I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med skribenten Nikodemus Ungh. Han skriver på den libertarianska sajten Mises.se. Sajten tillhör Ludwig von Mises-institutet, en tankesmedja grundad 2010 och uppkallad efter den österrikiske ekonomen och tänkaren med samma namn (1881-1973).
Året som gått går till historien som det hittills våldsammaste året i modern tid i vårt land. Men inte ens 63 dödsskjutningar, otaliga sprängningar och skjutningar har fått de större mediehusen – och framför allt inte public service – att uppdatera sin verklighetsbild till det rådande läget. Istället fortsätter de desperat att försöka hitta förklaringar som skuldbelägger alla utom just de kriminella själva. Under hela förra året fortsatte därför public service, bland annat med hjälp av sitt stjärnskott Diamant Salihu, bygga på myten om att kriminaliteten beror på det svenska samhället och, följaktligen, det svenska folket.
Det finns en risk att den som läser mer än två eller tre av mina krönikor håller mig för en oförbätterlig misströstare och dysterkvist den där man för trevnadens skull inte gärna vill ha i sin närhet. Men eftersom jag liksom alla andra människor är ett socialt djur vill jag inte tåla att bli utstött ur de vanliga, välkomnande människornas församling. Så jag får väl anstränga mig lite för att, åtminstone tillfälligt, se ljusare på tillvaron. Hur gör man det?
Jag vill tjata något om förbränningsmotorn, ottomotorn, den som idag sitter i de flesta fordon. I grunden är det en 130 år gammal konstruktion med utgångspunkt i ångmaskinens kolv, cylinder och vevaxel. Tekniken är idag väl beprövad, billig att massproducera och mycket tillförlitlig.
Förbränningsmotorn har ständigt förbättrats och förfinats. Idag är den exempelvis betydligt effektivare, har högre verkningsgrad, än för bara 20 – 30 år sedan. Då och då minns jag min tröga Volvo 245 från runt 1980 som i bästa fall nöjde sig med en liter bensin varje mil. Annat är det med grannens ganska nya Volvo V70 som nöjer sig med hälften och dessutom är betydligt piggare.
På nyårsafton gick den förre påven, Benedict XVI, bort. Det var inte oväntat precis, han var krasslig redan när han avgick för snart tio år sedan, och hans hälsa har inte blivit bättre sedan dess. Då och då, när jag besökte Rom och Vatikanstaten under mina år som katolik, såg jag honom på avstånd, när han i sakta mak promenerade i sin trädgård. Lite varstans i Vatikanen kunde man stöta på någon av alla de katter han tagit hand om och gett ett nytt hem.
Jag var på nyårskonsert i Berwaldhallen. Musikstycken från Straussklanen och Frans Lehar spelades. Ett stycke var från 1862, ett annat från 1905. Balett och operasång ingick också. Det slog mig att en symfoniorkester måste vara ett av de finaste kulturella avtryck som mänskligheten har gjort.
När Gud skapade världens såg Han också till att det uppstod en konflikt mellan politiker som fördelar budgetar och underställda instanser, till exempel skolor och husläkarmottagningar, som tar emot pengarna och använder dem. Användarna anser alltid att de behöver större anslag och politikernas oföränderliga inställning är att användarna kunde nöja sig med mindre.
Igår var jag på labb för att lämna prover inför ett besök på vårdcentralen. Av outgrundliga skäl har min vårdcentral avskaffat det fullt fungerande laboratoriet som funnits i lokalerna sedan vårdcentralen invigdes för 65 år sedan så numera får patienterna på min vårdcentral vackert åka annorstädes för att ta prover. Därför befann jag mig igår morse på en vårdcentral i en annan ort utmed samma tunnelbanelinje. Det blev en minst sagt märklig och på alla sätt oangenäm upplevelse.
Bara ett par månader sedan Tidöavtalet publicerades verkar Dagens Nyheters ledarredaktion med förfäran ha förstått vad avtalet innebär. Det innebär att sverigedemokraterna har minst lika mycket att säga till om som om partiet suttit med i regeringen. Tidningen upprörs över vad sverigedemokraterna har mage att lägga sig i:
Min släkt på faderns sida vet jag knappt någonting om – de kom från Iran. Jag vet mer om moderns sida, men också där är uppgifterna knapphändiga. För de var okända människor.
Den förste som tog namnet Råbock var Hans Jonsson Råbock, född i juli 1664 och död den 22 november 1746 i Bleckåsen i Alsen i Jämtland. Namnet är ett soldatnamn. Före honom hade de sonnamn. Hans Jonsson var son till Jon Hansson som var son till Hans, född på 1620-talet. Den förste Råbocken var dragon, men också skomakare. Dragon betyder beridet infanteri, men dragonerna i Jämtland hade inga hästar.
Rapport har varit ute och frågat Einsteins på gatan hur duktiga de är på att spara el. En del Stockholmare är jätteduktiga!
De låter inte något vara stand-by, tänder få lampor och skruvar ner elementen. Använder inte ens föreningens bastu. En hipstertjej kanske inte direkt duschar snabbare, men hon tänker i alla fall på det.
”Idag sänker vi priset på bensin med 14 öre litern. För detta betalar staten 7 miljarder kronor. För samma summa hade vi fått 11 000 sjuksköterskor.” Så skriver journalisten Emanuel Karlsten i ett inlägg på Twitter och protesterna mot hans vilseledande formuleringar har inte låtit vänta på sig.
År 1936 publicerade den amerikanske journalisten Marquis Childs, efter att ha studerat några års socialdemokratisk politik, en internationell bestseller om Sverige som hette Sweden: The Middle Way. Childs menade att Sverige representerade ett slags lagom maktdelning mellan den tidens politiska huvudmotståndare som hade olika benämningar – höger och vänster, kapital och arbete, borgare och socialister – vilket egentligen bara var alternativa beteckningar för samma underliggande sociala konflikt. På så vis lyckades Childs långsiktigt definiera Sverige i världens ögon. Vi var landet som förde en respektabel socialpolitik och tog god hand om de fattiga – sedermera kallade socialgrupp tre och därefter de utsatta – utan att för den skull skada hönan som la guldäggen, det vill säga företagsamheten.
Katarina Gunnarsson har gjort ett bra reportage i P1 Morgon om det våld i hemmet som många invandrarbarn tvingas uppleva under sin uppväxt (29 december 2022).
Barnen ska, enligt föräldrarna, härdas genom en brutal och våldsam uppfostran, med hugg och slag och ren misshandel. Vilket kan ses som en delförklaring till varför så många unga invandrarkillar i våra utanförskapsområden blir extremt våldsamma gängkriminella, redan i väldigt unga år.
Som alla veta låter ödet alltsomoftast ovanliga händelser, som ändå har en inre förbindelse, av tillfällighet inträffa ungefär samtidigt. För två veckor sedan hittade jag Selma Lagerlöfs samlade verk i bokhyllan och började läsa eftersom detta uppenbarligen var en vink från försynen, något som bevisades av att det på Sveriges Television strax efteråt kommo två dokumentärer om författarinnan.
En av skiljelinjerna i svensk politik det senaste kvartsseklet har gått mellan nationalister och internationalister. Nationalisterna vill försvara fosterlandet, medan internationalisterna tycker att fosterlandet inte spelar så stor roll eftersom man lika gärna kan bo i Spanien som i Hyltebruk.
Idag är det nyårsafton, och med den kommer löften om ljusare tider. I alla fall ljusare i bemärkelsen längre dagar. När det gäller det mentala tillståndet i Sverige är jag mer tveksam. Jag försöker se positivt på framtiden, men det är så mycket som är skevt i landet jag lever i att det blir allt svårare. När jag ser tillbaka på 2022 ser jag en rad företeelser som är oerhört provocerande för alla oss som tror på ett demokratiskt samhälle, och mest oroväckande är den allt mer nonchalanta synen på yttrandefriheten. Högt uppsatta politiker såväl som ledarskribenter på de största plattformarna tycks numera nicka bifall till villkorad yttrandefrihet. Och det är riktigt, riktigt illavarslande.
DN har nyligen återigen spekulerat över möjliga slut på kriget mellan Ukraina och Ryssland. Tidningen behandlar tre möjliga alternativ. Som vanligt är DN rädd för verkligheten.
Det enda alternativ med någon sannolikhet är det som innebär en seger för Ryssland. Det skulle – på kort sikt – medföra något slags fred, tills Rysslands imperieambitioner finge det att inleda aggressiva handlingar mot någon annan granne. Tyvärr, sett ur Rysslands perspektiv och många av dess nyttiga idioters i väst är detta inte möjligt. Ukraina har andra avsikter.
Då och då blir jag intervjuad av någon som vill berätta historien om min stora omvändelse för några decennier sedan från starkt troende till skeptiker. Sådana pånyttfödelser är välkända från historien. Berättelsen är ungefär densamma oavsett vilket själstillstånd konvertiten lämnar och vilken ny sinnesbeskaffenhet han intar.
Bland det otrevligaste jag vet är managementkonsulter som håller personalpeppningsföredrag om modernt ledarskap för ett gäng kontorsråttor och uppmanar råttorna att tänka utanför lådan. Det är en björntjänst mot råttorna ty om de mot förmodan skulle förstå vad okonventionellt tänkande betyder och därtill hade det dåliga omdömet att presentera några okonventionella idéer för sina chefer så skulle de troligtvis direkt avskrivas som olämpliga för varje slags avancemang inom bolaget.
När Julius Caesar klev över floden Rubicon 49 f.Kr lär han ha yttrat: ”Alia iacta est” eller ”Tärningen är kastad”. Som statsman måste han ha gjort mängder av uttalanden, men just de här tre orden överlevde hans ämbetsperiod med drygt två årtusenden.
Jag har aldrig förstått mig på det där med så kallad klimatkompensation. I mina öron låter det ungefär som att man betalar grannen för att hon ska vara trogen mot sin man så att man själv kan ligga runt utan dåligt samvete. Rika människor betalar för att göra sånt som de uppmanar vanliga dödliga att inte göra, liksom. Nu kan man dessutom ”diktaturkompensera” genom att betala en slant till Anne Ramberg och resten av gänget i Civil Rights Defenders.
Ur minnet ska jag återge en berättelse som jag läste för ett antal år sedan.
På ön Zanzibar, närmare bestämt i tätorten Zanzibar City på öns västsida, hade det brittiska imperiet under sina glansdagar en viktig geografisk stödjepunkt. Inte minst var ön betydelsefull på grund av det strategiska läget i Indiska oceanen. Vid den här tidpunkten, slutet av 1800-talet, hade de stora oceangående segelfartygen en anhalt vid ön inför vidare färd mot Indien, Kina och andra spännande destinationer österut.
Yttrandefriheten är bland det heligaste västerlandet har hittat på. Tillsammans med de övriga demokratiska fri- och rättigheterna, till exempel äganderätten, näringsfriheten, slaveriförbudet och tryckfriheten utgör de rättsstatens fundament. Om man kröner alla dessa oskattbara institutioner med rösträtten, marsipanrosen på prinsesstårtan, så får man demokratin. (Vad barnen än får lära sig i skolan kan rosen ensam aldrig bilda någon prinsesstårta.)
Mehdi ”Dumle” Sachit sköts till döds i Rinkeby på juldagsmorgonen. Han presenteras så här i Expressen samma dag:
”Han var en tungt kriminellt belastad man, dömd för bland annat grovt sexualbrott, våldsbrott och narkotikabrott, med en central placering i kriminella Rinkebynätverket ‘Dödspatrullen’.”
Trots allt detta var Sachit fri att gå runt på gator och torg och noja, som en fri man. I min bok borde hans sammanlagda fängelsetid för de nämnda brotten ha varit minst 20 år.
Det har länge varit känt att långa män har högre inkomst och högre social status (och högre värde på den sexuella marknaden) än korta män.
Diskrimineringen kan, enligt wikipedia, visa sig i form av ”omedvetna mikroagressioner”.
Åtskilliga studier sedan lång tid tillbaka bekräftar detta förhållande. Kolla till exempel denna studie
Mats Waltré skrev häromsistens på Det Goda Samhället en angelägen artikel om bl.a. hur stats-TV och statsradio är organiserat. Angeläget därför att det är viktigt att stats-TV och statsradio granskas då de har en mycket stark påverkan på opinionen. I själva verket kan det vara det enskilt viktigaste att få stats-TV och statsradio att vara mer opartiska och sakliga – kärnan i deras åtagande som nyhetsförmedlare – om man vill ändra opinionsläget. Vi är ju många som vill det.
Kanadensaren Jordan B. Peterson blev världsberömd när han motsatte sig en kanadensisk lag enligt vilken, ungefär, varje medborgare skulle ha rätt att bli till- och omtalat med ett självvalt pronomen, alltså inte de traditionella ”han” och ”hon” utan exempelvis ”zi” eller ”xim” eller ”hen” eller något annat som medborgaren själv hade hittat på. Det här var några år sedan och sedan dess har Peterson blivit alltmer världsberömd framför allt, påstås det, bland unga män. Hur kan all denna berömmelse komma sig?
Vi har under en stor mängd år lärt oss att när unga invandrare misslyckas i Sverige och blir kriminella är det helt och hållet svenskarnas fel.
Dessa beskyllningar brukar vanligtvis komma från framträdande debattörer, författare och föreläsare med invandrarbakgrund, som till skillnad från oss har ständig och stor tillgång till de största tidningarnas debattsidor.
