PATRIK ENGELLAU: En muntergöks profetior

Det finns en risk att den som läser mer än två eller tre av mina krönikor håller mig för en oförbätterlig misströstare och dysterkvist den där man för trevnadens skull inte gärna vill ha i sin närhet. Men eftersom jag liksom alla andra människor är ett socialt djur vill jag inte tåla att bli utstött ur de vanliga, välkomnande människornas församling. Så jag får väl anstränga mig lite för att, åtminstone tillfälligt, se ljusare på tillvaron. Hur gör man det?

I Gamla Testamentet förekommer ett femtontal profeter. Ett svårmodigare gäng får man leta efter. Det normala mönstret är att de skäller ut människorna för att människorna avvikit från Guds väg och därvid syndat på alla upptänkliga sätt. Om ni inte ångrar era synder och söker Herren så är det slut med er, varnar profeterna.

Det kan låta bakvänt att jag skulle ta sådana tungsinta siare till förebild när jag för en gångs skull bestämt mig för att låta lite positiv, men det finns reson i metoden ty i allmänhet tycks många människorna tagit till sig profeternas varningar. Herren har bara behövt förinta några av de mest förhärdade rötäggen. Är inte det hoppingivande så säg!

Profeten Jesaja kan inte öppna munnen utan att i Herrens namn läxa upp folket. ”Ja, från norr skall olyckan bryta in över alla landets inbyggare. Och jag skall gå till rätta med dem för all deras ondska, därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och tillbett sina händers verk.”

Uppriktigt sagt, håller inte olyckan på att bryta in över alla Sveriges inbyggare med elprischocker, klimathysteri, gängbrottslighet, sprängningar, bidragsbedrägerier och skollärare som inte kan grammatik och än mindre rättstavning? Och var ska vi leta efter orsakerna till dessa besvär? Tror någon att eländet beror på att våra ledare disponerar alltför få miljarder kronor? Tror någon att regeringen kan komma till rätta med problemansamlingen med hjälp av några nya paragrafer i lagboken? Det tror inte jag. Ej heller Jesaja tror att det är där det kniper.

Lösningen ligger alltid i en omvändelse. Herren talar genom profeten Jeremia: ”Bättren edert leverne och edert väsende; så vill jag låta eder bo kvar på denna plats”.

I sextiofemte kapitlet hos Jesaja kommer uppgörelsen när profeten förklarar att Herrens ”utkorade skola besitta landet” men ”I som övergiven Herren… har jag bestämt åt svärdet”.

Har jag blivit galen? Skulle jag inte vara lite uppåt och göra en optimistisk, förväntansfull betraktelse? Tråkigt nog för mig tror jag inte riktigt på Gud men det hindrar inte att jag menar att stor och relevant lärdom kan hittas i Bibeln. Vad alla profeterna vittnar om är hur människorna blir besatta av tokiga idéer och att deras samlade dumheter så småningom leder dem i fördärvet. Vad annat var våra svenska ledares i stort sett eniga beslut om att lägga ned sex kärnkraftverk? Vad annat var det stora invandringsprojektet om vilket det rått nästan total politisk enighet?

Men dessa politiska favoritprojekt, att lägga ned kärnkraften, att importera miljontals svårintegrerade människor från främmande kulturer och ge dem betalt för att kunna bevara sin främmande kultur, att bekämpa gängbrottslighet med lågaffektiv korvgrillning, att omvandla hela landets produktionsapparat till eldrift med teknik som ännu inte är färdigutvecklad, allt detta har ju skett av godhet och med de bästa avsikter, invänder du kanske.

Nej, säger jag, dessa idéer har inte drivits av godhet eller ens, som en del vill urskulda sig, av naivitet. De har drivits av övermod, av hybris. Politikerna och deras villiga redskap har trott sig ha övermänskliga, gudomliga förmågor. Jesaja skulle ha sagt att de syndat genom att sätta sig i Guds ställe när de trott sig kunna omvandla landet med vätgas och andra slags teknik som ännu inte kan brukas i industriell skala. Har socialpolitiken och biståndet haft några positiva effekter på länge? De till synes lovande trollkonsterna visar sig vara bedrägerier.

Vad är det då för glatt och hoppfullt med detta? Jo, att det är så lätt för oss, det svenska folket, att låta fjällen falla från våra ögon och se klart vad som sker runt omkring oss. Några som prompt väljer att hålla sig kvar i de politiska förvillelserna kommer, som Jesaja burdust uttrycker det, att vara bestämda åt svärdet medan de som öppnar ögonen och erkänner det de redan vet, vilket faktiskt kan göras på några minuter om man bara vill, ska ”äta, dricka och glädjas”.

Patrik Engellau