I en artikel i The Spectator World (18/11 2022) argumenterar skribenten för att ”woke capitalism” inte är något annat än en bluff. Som exempel tar man upp fallet med ”kryptomogulen” Sam Bankman-Fried.
Ibland kan man inte ens lita på herr Google, så långt har det gått med fejk njus. Jag trodde att politikerföraktet var en av de vanligaste och starkaste lidelserna i vårt land. Men när jag frågar Google hur många gånger begreppet förekommit på internet det senaste året svarar han 721. Det får mig att ifrågasätta hans omdöme. I varje fall kommer det inte att förhindra mig från att ge politikerna, särskilt statsministern, välvilliga tips, som jag hämtat i Amerika, om vad de kan göra för att rycka upp sitt anseende.
När man som socionom arbetar med socialbidrag inom socialtjänsten får man en mycket stor kunskap om övriga bidragssystem som det svenska samhället bistår inflyttade med, efter erhållet uppehållstillstånd. Till människor som inte kan, eller inte vill arbeta. Jag ska ge er ett typexempel.
En kvinna från Somalia, vi kan kalla henne Aisha, har valt att flytta till Sverige med sin make och deras fem barn. Aisha har från dag ett efter beviljat uppehållstillstånd rätt till följande ersättningar från Försäkringskassan:
Nu, alla barn, så blir det barnprogram. Jag börjar med en riktigt svår fråga. Är naturen god eller ond? Va? Ingen sträcker upp handen! Men känn efter då. Vad tycker du, Marcus? Är naturen god eller ond? Kom ihåg att ni måste tänka själva och inte lyssna på gamla stofiler som jag. Det är ju ni som står för framtiden.
Jag talade nyligen med min vän rammakaren som vältaligt gick igång när han jämförde svenskens foglighet med danskens rakhet och förmåga att säga ifrån. Han undrade vart den blågula bärsärken hade tagit vägen? ”Vi ligger ju absolut minst tio år efter våra grannar vad gäller att sätta ned foten mot massinvandringens avigsidor”, menade han. ”Bärsärksgenerna är nog utslussade ur genpoolen för länge sedan”, svarade jag, ”och danskarna har ju aldrig haft det humanitära hybris som våra politiker sövt ner det svenska folket med.” Detta i den omnipotenta förhoppningen att vi ska vara en förebild för hela mänskligheten. Storhetsvansinne hos eliten i kombination med lydig följsamhet hos folket är en svensk djävulsbrygd som kan sluta med ett undergångsscenario.
Ännu ett klimatmöte går mot sitt slut. Ett möte då världens toppskikt ska samlas och slå sina huvuden ihop för att rädda jorden. Men hur seriösa är egentligen dessa klimatmöten? Med tanke på att hundratals av deltagarna tar sig dit med privatjet skulle jag säga att de är eventen främst verkar vara trendiga jippon för det absoluta toppskiktet.
Det är mycket jag aldrig slutar förundra mig över men när det gäller skolan, i varje fall den svenska, finns det ett missförhållande som jag alldeles särskilt aldrig slutar förundra mig över – framför allt som jag (och andra, det ska erkännas) under en tredjedels sekel oavbrutet utpekat felet för ansvariga skolpolitiker och tjänstemän – nämligen att skolor och högre lärosäten sätter sina egna betyg. Sådant leder nästan oundvikligen till betygsinflation, ett akut svenskt problem som våra härskare årtionde efter årtionde underlåter att lösa.
Varför läsa historiska romaner? En anledning kan vara att de blandar fakta och fiktion, vilket kan göra dig nyfiken på att ta reda på hur det i själva verket var. Man sporras till att läsa historia. Det kan vara på Google eller på biblioteket eller både och. En roman kan levandegöra historien på ett sätt som faktaböcker inte kan.
Den litterärt och socialt överbegåvade Oscar Wilde gjorde skandal i det viktorianska England genom att inte smyga och skämmas för sina homofila böjelser utan tvärtom stoltsera med dem. Han dömdes till straffarbete och dog så småningom utfattig i ett trist hotellrum i Paris. Men dessförinnan skrev han bland annat romanen Dorian Grays porträtt.
Inte ens de i MP/S-regeringen var speciellt intresserade av att plocka hem några ”svenska IS-män” från deras fångenskap i Syrien.
Detta trots alla förmildrande beskrivningar som både våra politiker och statsfinansierade medier använt sig av för att benämna de mest fanatiska, grymma och bestialiska mördare som världen någonsin skådat.
Det finns en massa skiljelinjer och motsättningar i samhället, till exempel mellan män och kvinnor, invandrare och svenskar, stockholmare och landsortsbor, Dödspatrullen och Shottaz (om dessa vid det här laget inte hunnit skjuta ihjäl varandra), aik:are mot djurgårdare, hattar mot mössor, rensamer mot bofasta norrlänningar och så vidare. Alla fattar att dessa och andra motsättningar har olika dignitet. En del tonar bort i historiens mörker medan andra tillhör en framtid i vardande. Vilka har någon sorts betydelse för vad som just nu sker i samhället?
Upprördheten var stor härförleden över att vissa läkarkliniker utför så kallade ”oskuldskontroller” och ingrepp i slidan på kvinnor för att de ska blöda på bröllopsnatten. Vilket självfallet är helt fruktansvärt.
Men varför all denna upprördhet? Våra styrande politikers vilja har sedan Riksdagsbeslut 1975 varit att vi ska låta så många som det bara är möjligt flytta hit från Mellanöstern och Nordafrika. För att på så sätt göra Sverige ”Mångkulturellt”.
Svenskarna beskrivs ofta som ett udda folk, som allt sedan vikingatiden gått sin egen väg på grund av bistert klimat och isolering från övriga Europa. Har man inte levt här i minst tre generationer är det svårt att begripa sig på oss. Därför har vi också parkerat oss längst upp till höger på GAL/TAN-skalan. Men vi sticker även ut på ett annat sätt, som känns mer otippat. Sedan efterkrigstiden tycks vi ha blivit världens mest trendkänsliga land.
I de nedre tonåren tyckte jag mycket om att rida. Jag gillade hästar och läste allt om djuret. Jag kunde svaret på 10 000-kronorsfrågan om hästar som en tjej på teve missade i finalen. (Programledare Baehrendtz frågade efter namnen på de tre hingstar som räknas som anfäder till det engelska fullblodet. De hette Herod, Eclipse och Matchem.)
Svenska kyrkan har tillsammans med vår statliga radio och television under en lång rad år ägnat sig åt att propagera för islam, genom att normalisera denna för Sverige och västerlandet destruktiva, farliga och helt främmande religion och totalitära politiska ideologi. Vilket den uppmärksamme lyssnaren och tittaren har noterat.
För några dagar sen fick jag sms från en vän som bor i närheten. Hon var både förbannad och förtvivlad. För andra gången på bara några veckor har det brunnit bilar på parkeringen utanför hennes hus. Och hennes dom över de senaste regeringarna är hård:
– Det är skit med allting i Sverige idag. Ingenting är normalt längre.
För ett par månader sedan berättade jag här på sajten att jag sedan ett drygt halvår tillbaka gått med i Svenska Journalistförbundet som frilansmedlem. Jag tänkte att det är bra att eventuellt kunna få hjälp om jag skulle hamna i någon upphovsrättslig tvist vad gäller text eller bild. Men också för att få en inblick i hur journalistkåren resonerar inifrån: Vad ligger ribban för att ventilera de samhällsproblem som kåren skildrar? Finns det någon allsidig utblick eller är det bara värdegrund och politisk korrekthet som gäller? Jag har tidigare som journalist varit med i förbundet under flera årtionden och nu var jag nyfiken på hur den tillhörigheten kunde tänkas se ut idag. Och presskort är inte fel att ha.
Jag förklarar för dig att jag har tänkt att skriva en internationell bestseller baserad på en sann historia som ska innehålla allt, kärlek, intriger, svärmande unga människor, storpolitik och konflikter mellan länder. Påven ska också vara med och dela ut syndernas förlåtelse till dem som engagerar för att i revolutionär iver utrota den fiende som detta internationella uppbåd av goda människor riktar sina vapen emot.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag någonsin skulle hålla med miljöpartisten Per Bolund om någonting men plötsligt händer det. När jag läste hans uttalande om att den nya regeringen beslutat sig för att behålla den fullkomligt vansinniga plastskatten kunde jag inte annat än nicka instämmande:
”Det är närmast ironiskt. Så mycket som de här partierna har ägnat sig åt att baktala den”.
Exakt så. Medan de borgerliga partierna befann sig i opposition riktade de ofta in sig just på plastskatten när de kritiserade den rödgröna, och senare den röda, regeringens klimat- och miljöpolitik. Nu är det alltså annat ljud i skällan.
I Apples klassiska reklamfilm ”1984”, se bilden och videon, som visades för 38 år sedan krossade en ung atletisk kvinna – som representerade Apple – Microsofts datormonopol. Analogt skulle man kunna säga att den svenska riksdagen (troligtvis) kommer att krossa den svenska tryck- och yttrandefriheten 2022. Den 16:e november väntas nämligen riksdagen rösta för en ändring i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen som kraftigt kommer att begränsa dessa friheter. Den nya lagen om utlandsspioneri innebär i korthet att det blir brottsligt att röja uppgifter gällande internationella samarbeten som stör Sveriges relation till andra länder. Två omröstningar krävs visserligen eftersom det gäller en ändring i grundlagen och första röstningen ägde rum i april i år. Endast V och L röstade emot då.
Det är förstås alldeles för tidigt att skriva Tidöavtalets historia men så mycket har ändå hänt att man kan ana vartåt det lutar. Det handlar om småsaker men småsaker har en tendens att förändra sig ungefär som barn, det vill säga enligt principen ”små barn, små bekymmer; stora barn, stora bekymmer”.
Titeln ”läkare” kan användas till mycket, inte minst för att driva aktivism. När nu vissa läkare går ut i pressen och protesterar mot att Tidöavtalet innehåller formuleringar om att rätten till välfärdstjänster ska vara hårdare knuten till medborgarskap måste man fråga sig vad de egentligen är ute efter. När blev det farligt och fult att medborgerliga rättigheter åtnjuts av medborgare – och på vilket sätt skulle det gå emot läkaretiken?
Om man någon dag inte har något särskilt att skriva om så finns alltid en praktisk utväg och det är att söka upp FN och rota bland organisationens beslut, deklarationer, mål, resolutioner, överenskommelser och andra salvelsefulla dokument för främjande av fred, välstånd och mänsklig lycka. Nästan allt framstår som blåögt fjortistrams. Jag ska ge ett exempel och ta mig an den svåra frågan huruvida världens ledare, som unisont ställt sig bakom allt detta, verkligen är så korkade som det verkar eller om det är något annat som ligger bakom.
Jag förhöll mig rätt så skeptisk till allt lyriskt tal från statstelevisionen om det ymniga kompetensregn som föll över Sverige 2015. Enligt SVT blev vi översvämmade av läkare, lärare, molekylärbiologer och kärnfysiker från det välrenommerade universitetet i Damaskus.
Som du rimligtvis noterat aktar jag inte för rov att uttala mig om saker för vilka jag saknar såväl den erforderliga utbildningen som den nödvändiga erfarenheten. Ändå prickar jag enligt egen uppfattning ofta rätt vilket beror på att jag har en metod. Metoden är att utgå från att allt är ungefär så enkelt och alldagligt som det ser ut på ytan och att människor oftast drivs av småaktiga men för det mesta tyglade egenintressen.
I ett annat liv hade jag blivit kriminolog istället för socionom.
Det finns väl ingen annan akademisk disciplin där det går att göra en strålande karriär på att man ingenting vet. Ju mer och längre man studerar, desto mindre vet man. Och ju mindre man vet, desto mer upphöjd kan man räkna med att bli.
Många människor osäkrar sin revolver när de hör uttrycket identitetspolitik utan att riktigt ha förstått detta politiskt korrekta koncept. Jag ska därför förklara saken och är övertygad om att revolvrarna kommer att osäkras ännu mer när polletten trillar ned.
Den 10 november 1483 föddes den store reformatorn Martin Luther. Han döptes följande morgon på Sankt Martins dag och fick helgonets namn. Martin var en biskop i staden Tours vid Loires vänstra strand i nuvarande Frankrike.
I Sverige kallades den 11 november ”Mårten biskop” och föregående dag ”Mårtens gås”. Efter reformationen, då man slutade fira Martinsmässa denna dag, fortsatte man att hålla gåsgillen föregående afton, och även att fira Martin Luthers minne.
När jag gick i låg- och mellanstadiet på Södermalm under sextiotalet fick vi gratis tandvård. Fluorborstningen av ”gaddarna” en gång om året och hålen lagade med amalgam. Vår tandläkare var en ganska sliten kvinna i övre medelåldern, som gick under öknamnet Bergsprängar´n. Ett vad jag förstår vanligt tillmäle på skoltandläkare från unga grabbar på den tiden som ville elda upp sig inför varandra i ett rituellt mandomsprov vad gäller att uthärda smärta.
En statlig litteraturkanon hör inte hemma i en demokrati. Det ”förklarar” 35 svenska författare, som skrivit under ett klagande upprop som publicerats i Expressen. Ingen av dem verkar vara medvetna om att de flesta länder i Europa har just en litterär kanon. Eller menar Camilla Läckberg, Theodor Kallifatides, Inger Edelfeldt, Viveca Sten och de övriga att Europa främst består av diktaturer? Kan någon räcka mig en skämskudde, tack!
DET GODA SAMHÄLLET 