Många människor osäkrar sin revolver när de hör uttrycket identitetspolitik utan att riktigt ha förstått detta politiskt korrekta koncept. Jag ska därför förklara saken och är övertygad om att revolvrarna kommer att osäkras ännu mer när polletten trillar ned.

De förklaringar som presenteras på nätet är i allmänhet obegripliga för den som inte redan på förhand vet vad det handlar om. Så här definierar Wikipedia identitetspolitiken:

Identitetspolitik är politiska ställningstaganden som grundar sig på perspektiv utifrån tillhörighet till en sociokulturell grupp i syfte att bevara denna grupps ställning och stärka dess intressen. Därigenom kan människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de har som medlemmar av grupper.

Detta går enligt min mening inte att begripa. Jag har en mycket bättre förklaring som är grundad i biologins inneboende drivkrafter och kanske till och med darwinismen fundamenta.

Tänk dig att du har ett provrör fyllt med näringslösning. Snart kommer bakterier och andra mikrober som svävar omkring på jakt efter föda att upptäcka näringslösningen. De kommer att proppa sig fulla med livsmedlen och därmed få energi att föröka sig exponentiellt till dess att maten tar slut och återstående mikrober dör av svält. Exemplet illustrerar en biologisk grundlag som säger att lättillgängliga näringskällor skapar fördelaktiga livsbetingelser för de arter som är specialister på just den aktuella typen av näring och därför kommer att föröka sig tills näringen tryter.

Politikerväldets starkaste inneboende drivkraft är att ansamla makt till politiker. I vår typ av samhälle är makt nästan synonymt med pengar. Väldet samlar alltså på sig pengar. Denna ansamling med pengar fungerar precis som näringslösningen i provröret i bemärkelsen att den lockar alla penningkonsumerande organismer att utveckla effektiva metoder att tillgodogöra sig näringen.

På det viset utvecklas nya organismer som är specialiserade varianter av arter som redan tidigare fanns men inte haft anledning att mutera för ändamålet att konsumera just den här sortens näring. (Ungefär som när Björnligan uppstod och specialiserade sig på att stjäla Farbror Joakims rikedomar; så länge det fanns guld kvar i pengabingen kunde arten Björnliga leva vidare.)

Till exempel har arten Bög troligen alltid funnits liksom arten Ursprungsfolk och arten Slavättling och arten Svart människa. Men innan politikerväldet hade samlat ihop en mängd näring och placerat i ett provrör hade ingen av dessa arter haft någon anledning att mutera för att lättare komma åt näringen (och helst skaffa sig monopol på den så att inga andra potentiella konsumenter kan organisera sig för att komma åt födoämnet). Genom denna transformation förvandlar sig arten från ett antal mer eller mindre snarlika men oorganiserade individer till en identitet, alltså en art som specialiserat sig och organiserat sig för det särskilda ändamålet att komma åt de attraktiva resurserna i politikerväldets provrör. Det är ungefär som när Hitler stampade fram nya regementen av elitsoldater ur marken genom att träna och organisera horder av oslipade och okunniga bondpojkar.

Men varför är det bättre för en vanlig standardbög att förvandla sig till en Identitetsbög med prideflagga och dithörande sociolekt? Finns det så mycket resurser i politikerväldets provrör att det kan gynna alla individer inom alla erkända identiteter? Långt ifrån, skulle jag säga, och det av samma skäl som bara en försvinnande liten del av de ungdomar som börjar spela tennis någonsin hamnar i de Olympiska spelen. Privilegierna räcker bara till ett litet fåtal av identitetsgruppernas ledare. Alla de andra har sannolikt förlorat på processen. Det är exempelvis troligen ett nerköp att omvandla sig till en Identitetsbög som i världens ögon bara har en framträdande egenskap från att tidigare ha varit en framgångsrik, lätt rödhårig advokat som är en rackare på bridge och tennis och dessutom råkar ha en fäbless för sexuella relationer med representanter för det egna könet.

Genom att understryka och särskilt framhålla något särskilt drag hos en grupp människor och låta denna egenhet definiera en särskiljande identitet skapar identitetspolitiken nya och helt onödiga konfliktytor i samhället. När folk stoltserar med sina olikheter blir det lätt bråk. Själv tar jag illa upp när överbefälhavare Micael Bydén sjunger och dansar i Pridetåget. Men så länge politikerväldet fortsätter att fylla på provröret med näring så kommer denna ovärdiga och ofta löjeväckande ruljangs att fortsätta. Statliga mångkulturbidrag till organisationer som ska förädla och fördjupa sin religiösa särart minskar inte konfliktnivån i samhället.

Det hör ytterligare till saken, och förvärrar den, att politikerväldets och det välfärdsindustriella komplexets förkärlek för svaghet och svaga människor gör att de nyskapade identiteterna alltid måste framställa sig som hjälplösa offer för att vara fullt autentiska och värdiga mottagare av statens omtanke. För det mesta går det inte ihop. Man vet inte om Identitetsbögen är en stoltare och självsäkrare företrädare för sin art eller om han är en ömklig, ynklig och mer nedtryckt variant.