Från Ekot den 13 april: Eskilstuna kommun har, sett till folkmängden, flest skjutningar i gängkriminell miljö i Sverige, med 32 skjutningar förra året. Varav två denna vecka, den ena med dödlig utgång.
Kategoriarkiv: Opinion
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
”Den invandringskritiska högern verkar tro att den är en förtryckt underdog. Kanske var det därför den var ute och skällde när Bengt Westerberg försökte bredda ‘åsiktskorridoren’.”
Så inleder DN en ledartext den 15 april. DN, som påstår sig vara sanningssägaren och ljuset i lögnernas och mörkrets tid, publicerar med andra ord tidernas lögn. Det finns nämligen ingen specifik ”invandringskritisk höger” – och en mycket stor del av de medborgare som är kritiska till invandringspolitiken är just underdogs.
För några år sedan tog min fru och jag för vana att knäppa på Rapport klockan 19.30 för att se nyhetssändningen som vi snabbt döpte om till ”Dagens Mord” för att framhålla programmets karaktär. På ganska kort tid har morden komplementerats med andra slags redogörelser av samma typ. Igår hade en knarkhandlare fritagits vid ett fejkat tandläkarbesök i Södertälje och var nu internationellt efterlyst. Djärvt och vågat och polisen framstod som helt borttappad. Dessutom hade två av varandra oberoende föräldrar tagit livet av sina spädbarn.
Erika Bjerström gör reportage från hela världen för att sprida sina villfarelser om den ”galopperande klimatkrisen”, som hon själv uttrycker det. Syftet verkar främst vara att hon vill överföra sin egen klimatångest till tittarna.
På senare tid har ett tidigare tabubelagt ord dykt upp på bordet i PK-medias utbud: Folkutbyte. Detta efter att TV4:s Kalla Fakta presenterat opublicerat material där Mattias Karlsson i SD påstods stå bakom ett sådant narrativ.
P-pillret fyller vid det här laget ungefär sextio år. Det godkändes i maj 1960 av läkemedelsmyndigheten Food and Drug Administration i USA. Så mycket nytta och glädje som pillret medfört så borde tillfället kanske motivera en klang- och jubelföreställning. Men jag får en allt starkare känsla av att, som det hela utvecklats, så är det framför allt männen som får nyttan och glädjen medan kvinnorna ej sällan utsätts – eller kanske väljer att utsätta sig för – för krångel och ångest.
När vanligt folk oroar sig för samhällsutvecklingen brukar diverse överprivilegierade kändisar slå fast att problemen är, om inte obefintliga så åtminstone lösliga, och att de dessutom bottnar i svenskens påstådda rasism. Allt kan fixas med handhjärtan och tomma ord om solidaritet, men någon solidaritet med de människor som bär upp samhället finns inte. Netflix och pizza och ”Sverige har aldrig varit tryggare”, ni vet.
I allt fler rika länder ökar medelåldern medan barnafödandet minskar drastiskt. I Italien är medelåldern 46 år! Och i Japan larmas det om en befolkningskollaps. Hus står tomma.
Den 9 april skrev Patrik Engellau här på Det Goda Samhället under rubriken ”Världen är underbefolkad”:
“Jag har aldrig träffat någon som bekymrat sig över att det finns för få människor i världen. Det satsas stora summor på att vi tvärtom ska bli färre. Till exempel jobbar FN:s befolkningsfond för att klotet ska bli glesare befolkat.”
Låt mig redan från början be om ursäkt ty här ska presenteras ett litet potpourri av uppfattningar om den eventuellt förestående klimatkatastrofen. Men eftersom jag citerar ur källor som själva verkar vara potpourrier så är mina källangivelser inte så mycket att lita på och därför undviker jag dem. Det gör inget. Jag vore mer intresserad av en bruttolista över någorlunda trovärdiga förhållningssätt till en möjlig katastrof, vilket detta inte är, så att man finge ett slags motsvarighet till den kanon över svensk litteratur som inte heller verkar vara så lätt att åstadkomma.
För bara några år sen handlade nio av tio nyhetsartiklar om ”vaccinet”. Den nya mRNA-tekniken skulle frälsa världen från Covid-19 som utgjorde det största hotet mot mänskligheten, efter klimatkrisen. Många menar att hotet var grovt överdrivet och mRNA-vaccinerna inte fullt så effektiva som påstods. En av dem är läkaren Nils Littorin, som sammanfattar läget så här.
Swahilikulturen består av ett antal städer längs Östafrikas kust, från delar av nuvarande Somalia i norr ner till Zanzibar och vidare en bit söderut.
Kulturen var under hela medeltiden och fram till början av 1900-talet, då det blev lättare att färdas landvägen, en del av det som brukar kallas indiska oceanen-kulturen.
Varje sätt att utöva offentlig makt ställs då och då inför ett för dess fortbestånd avgörande beslut: hur skall maktväxling ske? Vilka partier skall bilda den nya regeringen, hur skall den sittande diktatorn ersättas? Demokratierna har en avgörande fördel framför andra styrelsesätt: varje val av ny makthavare sker rutinmässigt, som ett av alla de val som genomförs i en demokrati.
Sedan nästan femtio år tillbaka har jag tjatat om att den samhällsbeskrivning som gällt sedan demokratins genombrott – det vill säga att den viktigaste konflikten stod mellan å ena sidan kapitalet, å den andra arbetarklassen – inte längre stämmer. I stället, har jag påstått, har den avgörande konflikten i samhället förflyttats så att det nu går mellan å ena sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex, å den andra den nettoskattebetalande medelklassen.
Jag har roat mig med att läsa igenom en del av Özz Nujens Twitterkonto. Det består till största delen av retweetade inlägg av andra Sverigehatare. Som Henrik Arnstad, Ali Esbati, Anne Ramberg, skribenter på Etc med flera inom samma kategori. Men även en del uttryck för Nujens eget stora hat mot Sverige och svenskarna.
Fråga tusen svenskar vad Beowulfkvädet är. Någon enstaka bildad person känner till det och vet vad det handlar om. Ändock handlar verket om Sverige och tillhör världslitteraturen. I England och USA vet skolbarnen vad kvädet är. Det läses i skolan. En förklaring är att J. R. Tolkien skrivit om och översatt Beowulfkvädet som också inspirerat och påverkat hans böcker om ”Sagan om ringen”.
I de nedre tonåren tyckte jag mycket om att rida. Jag gillade hästar och läste allt om djuret. Jag kunde svaret på 10 000-kronorsfrågan om hästar som en tjej på teve missade i finalen. (Programledare Baehrendtz frågade efter namnen på de tre hingstar som räknas som anfäder till det engelska fullblodet. De hette Herod, Eclipse och Matchem.)
Trots alla naturvetenskapliga framsteg är den vetenskapliga friheten under 2020-talet under attack. En attack som också hotar det öppna samhället. Idag är det tillräckligt för att bli cancellerad i tal och skrift och på annat sätt (jag har själv personlig erfarenhet därav) genom att träffa ”fel” personer eller att uttala sig i ”felaktiga media”. Som en av mina kollegor krasst sammanfattade: ”Du får skylla Dig själv”.
I nuvarande västvärlden, som seglar mot framtiden med en trasig kompass, håller deviser som Francis Bacons ”kunskap är makt” på att ersättas med postmodernisternas ”känslor är allt”. Och eftersom de senare sätter likhetstecken mellan känslor och friheter så öppnar de dammarna för allehanda excesser. En av dessa överdrifter är trenden med alla onödiga skönhetsoperationer som, utan några konsekvensanalyser, görs i frihetens namn och för att man känner för det. Men vad är skönhet? Visst har var och en av oss sin egen subjektiva definition av det sköna. Tur är det för oss alla. Med det sagt betyder det inte att det inte finns ett gemensamt hum om vad som är vackert. Emellertid, frågan om det verkligen finns något objektivt vackert har filosoferna försökt besvara i årtusenden.
Alma mater betyder ungefär “hulda moder” eller ”själsmoder” på latin. Uttrycket används som beteckning på den skola eller universitet eller annat läroställe som en elev anser har gett honom det största lyftet under hans karriär som student. Mina tio år i den internationella biståndsbranschen var min alma mater, vida överlägsen de övriga framstående skolor som jag har haft förmånen att bevista.
Det allra ädlaste, finaste och högsta tillstånd som går att uppnå på denna jord, det är att vara svensk. Enligt vår politiska och journalistiska maktelit.
Därför anser denna maktelit att varje invandrare, oavsett vem eller vad man är eller vad man gör, är en tillgång för landet. Varje outbildad analfabet från Mellanöstern och Afrika som lyckats flytta hit är exakt lika svensk som Nils Dacke, drottning Kristina, Selma Lagerlöf och Alfred Nobel.
Den artificiella intelligensen – räknas till exempel ett flygplan som färdas femtio gånger så fort som en människa springer? räknas en hund som AI med tanke på att den kan minnas tusen gånger fler dofter än en människa? – har levt i fredlig samvaro med den äkta varan i ett halvt sekel utan annat gruff än när människan vid enstaka tillfällen muckat gräl genom att skriva nedlåtande böcker om robotarna i olika science fiction-böcker.
I dessa tider av fejk njevs, desinformation och ifrågasättanden av politiker och myndigheter, är det viktigt att inte blott stanna vid ytan, utan även gräva djupare för att dränera det träsklandskap som utgörs av den så kallade ’svenska kulturen’. Jag syftar osökt på Astrid Lindgren, som vid flera tillfällen ifrågasatte våra högsta, våra förtroendevalda politiker.
I medierna i Kenya och Tanzania förekommer en svensk pojke som har adopterats av massajstammen. Han heter Oscar.
Massajerna lever på båda sidorna om gränsen mellan de två östafrikanska länderna. De utgör en mycket liten del av befolkningen men får mycket uppmärksamhet på grund av sin traditionella livsstil.
Det är inte så att jag gillar trängsel. Hong Kong och Gröna Lund fyller mig med fasa. Och jag är inte den ende som ogillar folksamlingar. Hur Google gör för att formulera synpunkter på allt vet jag inte men till påståendet ”världen är överbefolkad 2023” ger han 54 500 kommentarer medan ”världen är underbefolkad 2023” bara får 790 träffar.
Sverige behöver ett kvalitetssäkrat betygssystem. Det står klart för de flesta. En del reformer upplevs så självklara att det är svårt att förstå varför de inte är genomförda. Patrik Engellau skriver här på Det Goda Samhället om det svenska betygssystemet och behovet av att stöpa om det. Inte minst för att få bukt med betygsinflationen. Jag kan bara hålla med.
Ekot rapporterar att miljösituationen och luften i Bangladeshs huvudstad Dhaka är så dålig att livslängden för invånarna förkortas med åtta år och barnen blir sjuka och dör. Detta är naturligtvis helt förfärligt.
Sverige och Frankrike liknar varandra på många vis. Båda är omkring tusenåriga nationalstater, trots vad vissa historiker tror (se Azar Gat). Båda var tills nyligen kulturellt relativt homogena länder och båda har under sekler haft en stark centralmakt.
Hur mår unga amerikaner? Det ser inte ljust ut när man tittar på siffror från Pentagon som visar att mer än tre fjärdedelar (77 procent) av unga män i USA är odugliga för militär tjänstgöring.
En god vän brukar säga till mig att journalistkåren idag riktar sig till varandra, och andra privilegierade grupper, och inte till vanligt folk. Det påmindes jag om när jag läste denna TT-artikel, där måltidsforskaren Richard Tellström intervjuas. Hans bästa tips för dem som fått en allt tunnare plånbok under senaste månadernas skenande matpriser? Att leta fram löjrom och andra ”bortglömda delikatesser” ur frysen.
Jag har märkt att folk ofta tar mycket illa vid sig om man anklagar dem – om man törs anklaga dem – för vidskepelse. ”Vidskepelse”, står det i Wikipedia, ”är en tankevilla om verklighetens beskaffenhet som inte baserar sig på kunskap eller förnuft”. En värre förolämpning kan man knappast rikta mot någon än att de tror på tomtar och troll. Jo, det skulle i så fall vara tomtar och förklaringar från Davos. Det är till och med värre än det där som en del uppretade afrikaner hotar att göra med din morsa.
DET GODA SAMHÄLLET 