Varje sätt att utöva offentlig makt ställs då och då inför ett för dess fortbestånd avgörande beslut: hur skall maktväxling ske? Vilka partier skall bilda den nya regeringen, hur skall den sittande diktatorn ersättas? Demokratierna har en avgörande fördel framför andra styrelsesätt: varje val av ny makthavare sker rutinmässigt, som ett av alla de val som genomförs i en demokrati. 

Skillnaden mellan auktoritära system och demokratier avslöjades redan när den romerska republiken omvandlades till kejsarvälde, i praktiken en militärdiktatur. Republikens högsta styresmän, konsulerna, valdes varje år, och maktutövningen fortsatte på samma sätt som alla tidigare år (i huvudsak – det fanns särskilda anordningar vid krig). 

När republiken avskaffats visste ingen vem som skulle bli nästa kejsare, vilket mycket tydligt illustreras av Claudius väg till makten. 

Samma svårigheter att skapa samtidig kontinuitet och förändring, att lösa successionsproblemet finns i Ryssland. Vem kommer att efterträda Putin? 

En avgörande skillnad mellan de två auktoritära systemen finns dock: Vid maktväxlingarna försvagades tillfälligt det romerska imperiet, men överlevde. Ofta kollapsar däremot den ryska staten vid en successionskris, de två senaste var vid första världskrigets slut och efter murens fall i Berlin, men så har det varit sedan Ivan den förskräcklige.  

Ryssland uppvisar ett beständigt mönster av kris, sammanbrott och revanschsträvanden, just nu går revanschen ut över Ukraina.    

Denna diktaturernas stora svaghet har avgörande följder för samhällsklimatet och för medborgarnas uppfattning av sina möjligheter. 

När inget vet hur eller av vem landet skall styras försvinner framtiden. Allt blir ett nu. Ingen tror på framtiden – i det egna landet. 

Oligarkerna vågar inte behålla sina pengar i Ryssland. De för dem rutinmässigt ut ur landet. Alla som kan skickar sina söner och döttrar utomlands för utbildning och möjliga karriärer utanför Ryssland. 

Rättssystemet kollapsar. När ingen vet hur framtiden ser ut och vilka som styr och härskar över rättssystemet blir allt som låter sig göras rätt. Mutor får obegränsat inflytande. Viktigare än att följa lagen blir att inte stöta sig med dagens makthavare. De kontrollerar också rättssystemet.  

Det syns också i samhällsklimatet. Varför ta livet på alltför stort allvar? Allt kan tas ifrån dig om du befinner dig på den förlorande sidan vid maktväxlingens ofrånkomliga uppgörelser.  

Samhället kan beskrivas med samma paroll som under det romerska kejsardömet: Bröd och skådespel. Detta gäller de vanliga medborgarna. De rika och mäktiga, oligarkerna, kan utnyttja osäkerheten och rättslösheten för att med än större grymhet och girighet hävda sina intressen. Inte sällan används mord, på samma sätt som i det romerska Kejsardömet. 

Denna inlåsning i nuet och rädsla för den okända framtiden är också en delorsak till den ryska alkoholismen och den mycket korta livslängden för ryska män, bara 59,1 år (Sverige 78,4 år). Vad finns det för anledning att sköta sig om ingen framtid och därmed ingen för bättring av livsvillkoren kan skönjas?  

Så är det i Ryssland. Hur är det hos oss? Tror man – folk i allmänhet – på framtiden? 

Det är säkert bättre här än i Ryssland. Om jämförelsen däremot sker mot det inhemska femtio- och sextiotalet blir utfallet ett annat. Trots atombombshot och kallt krig fanns det fortfarande en påtaglig framtidstro, samma framtidstro som gjort utformandet av folkhemmet enkelt: Den av politikerna då – främst Socialdemokraterna – formulerade framtidsvisionen hade förtroende – naturligt nog. De närmast föregående årtiondena hade inneburit en påtaglig materiell standardhöjning i ett fortfarande lugnt och homogent land. Framgången tillskrev politikerna sig själva – även om säkert de flesta förstod att näringslivet hade gjort det mesta av jobbet. 

Men landet levde i en god cirkel: standarden förbättrades, politikerna stärkte därigenom sitt förtroende och den politiska och sociala situationen förblev lugn och positiv – och gynnsam för näringslivet. 

Så är det inte längre. Politikerna har förlorat mycket av sitt förtroende, därför att de tillåtet en brutalisering av landet. Jag tror inte att näringslivet ännu blivit så skrämt av den oroliga sociala miljön att viktiga beslut påverkas, men den dag är inte långt borta då man kan dra sig för att investera långsiktigt – därför att framtiden också här blir allt svårare att skönja.  

Detta har lett – inte till en amerikanisering – utan en russofiering av kulturen: Ytlig, flamsig kultur får allt större utrymme. Samtidigt är denna kultur till allt övervägande del beroende av offentliga medel. 

Bröd och skådespel.