På senare tid har ett tidigare tabubelagt ord dykt upp på bordet i PK-medias utbud: Folkutbyte. Detta efter att TV4:s Kalla Fakta presenterat opublicerat material där Mattias Karlsson i SD påstods stå bakom ett sådant narrativ.

Jimmie Åkesson har sagt att andelen i befolkningen med utländsk bakgrund har fördubblats på 20 år. Etablissemangsmedia tillbakavisade detta som högerextremistiskt tankegods, men anden var ändå ur flaskan. Det onämnbara ordet ”folkutbyte” nämndes i ett sammanhang där det tidigare varit bannlyst.

Men hur ser det ut om vi går till SCB:s statistik vad gäller de senaste 20 årens folkbokföring, en statistik som verket förklarat är kvalitetssäkrad sedan 2002? Då kan vi se att 2002 utgjorde den del av befolkningen som hade utländsk bakgrund 18,3 procent medan de med svensk bakgrund var 81,7 procent. De med invandrarbakgrund var sammanlagt 1,6 miljoner av 8,9 miljoner, varav de utrikesfödda utgjorde en dryg miljon. (De som har en utrikes- respektive en inrikes född förälder har vi delat 50/50 mellan svensk och utländsk bakgrund.)

Spolar vi fram bandet till 2022 har folkbokförda med utländsk bakgrund ökat till 30,7 procent medan svensk bakgrund krympt till 69,3 procent i en befolkning som nu är drygt 10,5 miljoner (se min förra text om demografin här). I reda tal innebär detta att de som har utländsk bakgrund har fördubblat sitt antal från 1,6 till 3,2 miljoner under 20 år. Då ska man veta att till den svenska gruppen räknas den så kallade tredje generationens invandrare. Den särredovisas inte av SCB. Det största ökningen står utrikes födda för med en dryg miljon personer mer.

Vad gäller män med utrikes bakgrund är de från Mellanöstern och Afrika tre till drygt sex gånger oftare representerade som misstänkta för att ha begått brott, jämfört med svenska män. Går vi vidare till gruppen män 15-44 år, ser vi att de som har utländsk bakgrund har ökat från 22 till 38 procent mellan 2002 och 2020. Då var de runt 300 000, nu är de cirka 800 000, en ökning med en halv miljon i antal. De från Mellanöstern är i särklass störst och har ökat mest.

Bryter man ned statistiken till kommunnivå i de 25 största kommunerna, så kan vi i de röda fälten (de som utgör mer än hälften med utländsk bakgrund) se hur kommuner som Botkyrka (73,2 procent), Södertälje (71,4 procent) och Malmö (59,2 procent) ligger i topp. De är också kommuner med stora problem vad gäller ekonomi och kriminalitet. Noterbart är också att i Helsingborg har de med utländsk bakgrund nästan fördubblat sin andel. De befinner sig över 50 procent, vilket också Göteborg kommer att göra vid årets slut.

Intressant i sammanhanget är hur media förbigår denna utveckling med tystnad eller försöker att vinkla till det genom mörkläggning. I ett större DN-reportage för cirka en månad sedan, skrev tidningen att Umeå har fått bukt med gängkriminalitet och skjutningar genom ett föredömligt förebyggande arbete från kommun och polis på plats. Staden har stoppat gängen där andra har misslyckats, löd rubriken. Men DN ville inte nämna att en avgörande förklaring är att Umeå har bland den lägsta andelen unga män med utländsk bakgrund (24,8 procent) i de större kommunerna. Så kan det gå när PK-haspen är på!

Fotnot: Tack till Affes statistikblogg för research och diagram

En fullständig intervju med skribenten finns här