Douglas Murrays The Strange Death of Europe (Europas märkliga undergång) är en just nyutkommen bok som för tankarna till Oswald Spenglers Västerlandets undergång (Der Undergang des Abendlandes). Spenglers bok publicerades strax efter första världskrigets slut.

Den semantiska kreativiteten utvecklas ständigt och ses numera som det kanske främsta och mest effektiva medlet i den svenska migrationspolitiken. Inget är viktigare än att låta språket förgylla det som man vill föra fram och samtidigt fulmärka det man ogillar.

Den första bok jag läste på ett annat språk än svenska var ”Tre män i en båt” av Jerome Klapka Jerome. En av de många lustigheterna som förekom var ett samtal om sjukdomar. De tre vännerna fann att de led av alla tänkbara sjukdomar med undantag av “skurgumsknä”. Boken skrevs ju vid en tid då män inte kunde tänkas ägna sig åt hushållsarbete. Inte heller jag reagerade eftersom jag under min uppväxttid aldrig sett en man syssla med någon form av arbete i hemmet. Att en man kunde laga mat, tvätta och städa var något som jag inte ens kunde föreställa mig.

Det är synd om människorna, säger Indras dotter i Strindbergs drömspel. Händelser under senare tid gör att vi kan parafrasera och säga att det är synd om landets miljöpartister. Inget går deras väg längre. Invandringspolitiken, som var så välmenad, blev en katastrof, skolan fortsätter att vara i kaos och inte ens ett återtåg till kärnfrågorna, miljö- och klimat, tycks hjälpa längre. Isen i Arktis finns fortfarande kvar, snötäcket växer på Grönland och Västantarktis vägrar envist att segla ut i södra Ishavet. Det är en bit kvar innan sommaren i Stockholm blir lika varm som 1901 eller 1914.  

Fred Zinnemanns film “From here to Eternity” (svensk titel ”Härifrån till Evigheten”) från 1953 är en av Hollywoods mest kända och belönade filmer. Filmens titel har blivit något av ett bevingat uttryck vilket har visat sig svårt att motstå för dagens reklamfixare som emellertid har givit uttrycket en något annan form. I dagens Sverige är nämligen klimat och miljö numera det allra viktigaste och ett av de finaste och viktigaste orden i sammanhanget är ”hållbart”.

Bruket av rasism i dagens mediala språk har inget med rasism att göra utan har blivit ett skällsord som använts för att trycka till någon vars uppfattning man ogillar. Ann Heberlein har just skrivit ett läsvärt bidrag om det moderna bruket av rasistordet. När min hustru för ett antal år vid ett besök i Sverige med viss bestörtning reagerade då en bekant ville ha in så där 25 miljoner invandrare i landet fick hon med kraft över sig rasistordet som vi då för första gången hörde i sin moderna tappning.

För de mer historiskt intresserade kan det kanske därför vara av intresse att ta del av den påverkan som skolbarnen fick för 100 år sedan i Sverige. Här är ett sådant exempel nämligen den allmänna läroboken i geografi för folkskolan (Mindre Geografi och Kartbok för Folkskolan av Fridtjuv Berg, folkskollärare, fil. Dr.). Försättsbladet anger att det var andra utgåvan med författarens förord från augusti 1914.

Det svenska samhället har utvecklats på ett sådant sätt att Reason (förnuft, logiskt tänkande) och Accountability (ansvarighet, plikt, skyldighet) gradvis har börjat förlora sin innebörd. I stället har en allomfattande, men suddig och vag Godhet och Snällhet ersatt dessa solida begrepp som ett fungerande samhälle måste vila på.

Detta blev för mig alldeles tydligt efter att ha lyssnat på gymnasieminister Anna Ekström i morgonens radio. Frågan gällde rätten att fortsätta gå i gymnasiet även om man var ”papperslös” och inte längre hade rätt att uppehålla sig i landet. Här gällde förvisso vissa regler men dessa var så suddiga att landets gymnasierektorer gjorde sina egna bedömningar efter humanitära skäl och detta uppenbarligen med ministerns goda minne.

Trumps tillkännagivande var väntat. Trump är en handlingsmänniska där praktiska resultat och inte minst i första hand för de egna medborgarna betyder mer än politisk och medial uppvisning. Parisöverenskommelsen har inte mycket med vetenskap att göra utan var en ren politiskt överenskommelse. Det troliga resultatet blir sannolikt detsamma som efter Kyotoavtalet för 20 år sedan.  Knappast något land levde då upp till löftena som gavs. I stället accelererade utsläppen.

År 1946 publicerade Torgny Greitz och Lars Gyllensten på Bonniers förlag diktsamlingen Camera Obscura under pseudonymen Jan Wictor.

Författarna berättade att de skrev ihop diktsamlingen på några timmar. Den ene plockade ihop lärda och ovanliga ord – den andra satte in dem i något som liknade en dikt. Så växlade de om. En del ord togs ur specialböcker. Ju konstigare, desto bättre. Manuskriptet sändes till Bonniers, under pseudonym som gav ut samlingen, dock med viss tvekan. Så småningom insåg man att det var ett skämt, dikterna var skrivna på måfå med slump och slarv som inspiratörer.

Från att tidigare varit ett hot mot människan har naturen nu blivit vår vän och skyddsling. När vi öppnar vår smörbytta till frukosten möts vi av orden Naturen är god. Maten vi handlar skall helst vara eko även om det kostar en slant extra och få vet eller orkar ta reda på hur miljövänlig maten faktiskt är. För en del räcker det förstås med föreställningen att den är miljövänlig vilket den dessvärre inte nödvändigtvis är.

Till och med elen skall vara miljövänlig och saluförs lättsinnigt eller cyniskt på detta sätt även om det är omöjligt att bestämma vilken del av elen som har producerats av den goda naturen och inte av kärnkraft och fossilförbränning. Rekordet är när man saluför bröd som gräddats av såväl förnybar som lokalproducerad el!

Efter en utmärkt, god och närande lunch med två glas röd bourgogne somnade jag till i min favoritfåtölj. Plötsligt vaknade jag upp och kände mig ovanligt pigg och utvilad. Det gråtrista, kyliga vädret hade givet med sig. Himlen hade klarnat och luften kändes mild.

Jag reste mig raskt och gjorde mig i ordning för min vanliga promenad över slottsbacken till slottet i Uppsala. Stan verkade på något egendomligt sätt annorlunda. Folktom och tyst. Jag gick med lätta steg och var efter en kvarts promenad uppe vid slottet.

Lennart Bengtsson

Några av mina engelska barnbarn har uttryckt ett spontant intresse för Tyskland och speciellt för det tyska språket. När jag hört mig för så svarar de att de tycker att språket är logiskt och därför tilltalande. Jag förstår dem för mitt intresse i realskola och gymnasium för det tyska språket var detsamma. Jag hade nästan alltid högsta betyg i tyska men ytterst medelmåttigt vitsord i engelskan. Orsaken var säkert densamma. I tyskan upplevde jag struktur och system vilket gjorde inlärningen lättare och kunskapsupplevelsen mer positiv. På samma sätt upplever jag idag en djup intellektuell och estiskt tillfredsställelse när jag läser Thomas Mann på originalspråket.  Bara hans förmåga att i en enda mening beskriva en scen som i inledningskapitlet i Lotte i Weimar är helt fantastiskt och knappast möjligt att översätta.

Den tyska kulturen är en bildningskultur där estetiken har fått särskilt fasta former och knyter an till den antika kulturen. Även mina tyska kollegor som hade matematik och naturvetenskap som huvudämnen läste också latin och en del också grekiska. I dag måste jag erkänna läser man kanske inte alls latin längre i den svenska skolan längre då detta anses för mindre viktigt i vår tid. Men här har jag kanske helt fel. Sverige som tidigare var starkt påverkat av tysk kultur och bildning har gradvis blivit amerikaniserat och skulle numera knappast ha några större svårigheter att bli en extra delstat till USA.

Lennart Bengtsson

Att leva bland en grupp människor som har gemensamma värderingar eller uppfattningar, även om dessa skulle vara vetenskapligt absurda som att tro på skapelseberättelsen eller att månens olika faser påverkar sinnelaget, innebär för de flesta människor något positivt. De upplever på ett sådant sätt gemenskapens trygghet och slipper ensamheten. Men gemenskapen har sitt pris då den samtidigt innebär konformism och – åtminstone för en tänkande individ – en konflikt mellan den sekteristiska innevärldens enkla trygghet och den komplexa verkligheten.

Huvudsakligen finner man det sekteristiska tänkandet i utvalda grupper eller klaner men ibland växer de till att omfatta stora grupper och till och med enskilda länder. Ett sådant exempel är den politiskt-marxistiska väckelserörelsen som växte fram under 1960-talet och som i Sverige fick beteckningen 68-rörelsen.

Ett särskilt extremt exempel är den nordkoreanska statskommunismen som trots enorma uppoffringar och lidanden hos folket ännu efter sju decennier behåller sin makt över individerna. Det är viktigt, tror jag, att inse att en dylik ”statsreligion” inte i första hand uppfattas som något negativt av medborgarna, eftersom det delas av nästan alla, och man i detta finner en gemenskap som följer av att man delar samma värderingar. Andra liknande exempel i dag är den extrema islamismen som trots sin fullständiga galenskap ändå förmår attrahera många, främst unga människor.

Lennart Bengtsson

Det senaste islamistiska illdådet mot oskyldiga människor i London visar att européerna blir alltmer skyddslösa även i sina egna länder. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan även Sverige kommer att drabbas, trots att landet gjort alla tänkbara eftergifter mot extrem islamism, inte minst på det lokala planet. Tanken att kärlek skall stävja allt ont har varit rättesnöret, inte minst bland landets kvinnor. Säkert skulle det vara ännu bättre om kvinnorna också kunde klä sig och bete sig på ett sätt som mer skulle tilltala de islamistiska migranterna. Man behöver ju inte gå så långt som att klä sig i chador med det finns ju ingen anledning att promenera omkring halvnaken med fladdrande lockar. Lite hänsyn måste man ju ändå visa mot landets alla nya medborgare som har haft en svår tid bakom sig.

Eftersom kvinnor gärna vill följa modets växlingar så vore kanske det mest effektiva om modehusen snarast kunde komma fram med ett klädesätt som är mindre erotiskt utmanande än dagens och som inte väcker anstöt hos landets migranter. Kanske ett mode som kunde baseras på den svenska allmogens klädsel vid sent 1800-tal? Detta borde ju också kunna tilltala såväl vänstern som den gröna rörelsen. Med gemensamma ansträngningar är jag övertygad att detta skulle ge snabba resultat och också bidraga till en bättre börskurs för HM. Svenskar har ju lätt för att anpassa sig i andra kulturer som vi sett vid det senaste statsbesöket i Iran och det är ju ingenting som hindrar att svenska kvinnor kan bete sig på samma sätt även hemmavid.

Lennart Bengtsson

Under ett besök i Irland för en tid sedan kom jag vid ett besök i X i kontakt med en herr Y som hade kommit över ytterligare ett kapitel av Gullivers resor, den satiriska roman som Jonathan Swift publicerade 1726. Huvudpersonen, Lemuel Gulliver, läkare och sedermera kapten, gjorde ett antal resor över världen där de mest kända är besöken hos Lilliputtarna och hos jättefolket i Brobdingnag. Mindre kända är de senare besöken som vid den flygande ön Laputa eller hos de märkliga struldbruggarna i Luggnagg som levde i evighet ehuru knappast ett angenämt liv.

Här återgivet material från en hittills okänd resa är tills vidare mycket ofullkomligt genom att manuskriptet har blivit kraftigt vattenskadat. Det finns dock möjligheter att läsa en del av det skadade materialet med hjälp av avancerad datateknik. Jag avser därför återkomma vid ett senare tillfälle med en förhoppningsvis komplett text.

Uppenbarligen gjorde Lemuel Gulliver – av misstag, märkvärdigt nog – ytterligare en resa efter sitt besök i Japan och då till det säregna landet Egirves. Denna resa företogs inte med båt utan med en varmluftsballong som sedermera fick namnet Mongolfier efter de två bröderna Josef och Etienne Mongolfier som gjorde en ballonguppstigning i närheten Annonay 1783.  Detta var emellertid inte den första flygballongen i världen. Den första tillverkades av Lemuel Gullivers vän Yton O’Hollings redan 1725 i Galway på Irland. När Yton visade sin uppfinning klev Lemuel på prov in i korgen. Strax greps ballongen av en kraftig stormby som snabbt lyfte ballongen och den förvånade passageraren. De fördes med våldsam kraft mot nordost. Efter en lång färd förmådde ballongen inte längre hålla sig flygande utan fastnade i ett jättelikt träd som sannolikt var en ek. Lemuel lyckades ta sig ur ballongkorgen och klättra ned från trädet.

Nedanstående text består av de olika fragment avseende Lemuels observationer som hittills kunnat tolkas.

Lennart Bengtsson

President Trump har det inte lätt dessa dagar. Hans förtroendesiffror har sjunkit till 37 procent. Redan vid presidenttillträdet för två månader sedan var siffrorna låga med 45 procent och sannolikt bland de lägsta siffrorna för en amerikansk president under den tid som gallupinstitutens undersökningar har funnits.

Det är emellertid ingenting mot hans förtroendesiffror i Sverige som för någon vecka sedan låg på 20 procent och för kvinnor med vänstersympatier ännu mindre och sannolikt i intervallet 2-5 procent. Så president Trump får glädja sig åt att han inte är ordförande för vänsterns kvinnoförbund för då skulle han ha det vida värre än han har det i dagens USA. Då skulle det verkligen osa katt för presidenten.

Som en avlägset befintlig observatör är det inte lätt att blicka igenom dagens mediala dimmor där vi i allt större utsträckning är utelämnade åt magiska makters manipulation av våra sinnen. Statsministern har gått ut med en allvarlig varning i god tid inför nästa års val att vi kommer att utsättas för den hemskaste och mest utstuderade propaganda skapad av hotfulla och illvilliga främmande makter som vill driva oss att välja fel parti. Vi kan inte ens förlita oss på vårt eget förnuft och vår egen tankeförmåga i en tid då vi kan komma att dränkas av allehanda alternativa sanningar! Hur skall vi kunna motstå detta. Bevara oss Herren Gud inte minst för dagens alla otillförlitliga nätbloggar!

Lennart Bengtsson

Att storstadsförorterna blir allt oroligare är ingen nyhet för landets medborgare utan endast för landets ministrar. Att allt färre vill besöka Rinkeby och några ställen till är välkänt och inte ens polisen verkar gilla att åka till Rinkeby. Sedan några år tillbaka har emellertid regeringen bestämt att den lokala polisen skall utökas och dessutom få nya lokaler.

Nu några år senare finns den ännu inga nya lokaler och någon byggnation har inte ens påbörjats. Orsaken är inte att politikerna dragit tillbaka beslutet eller saknar pengamedel utan att inga byggnadsföretag vågar sig in i området då det oroar sig för sin personals säkerhet och att de inte kan förhindra stölder och skadeverkningar under byggnadsarbetet!

Lennart Bengtsson

I ett välfungerande öppet samhälle är det få som är rädda för det skrivna ordet. I Sverige har motsatsen icke sällan varit vanligare. När August Strindberg uttryckte sig nedsättande om det oskarianska samhällets värderingar och dess institutioner fick han flytta utomlands för en tid. När man under 50-talet ville se mer ohöljda skildringar av den fria sexualiteten hamnade böckerna på den grå marknaden och var självfallet totalförbjudna på stadsbiblioteken. Gradvis blev mer och mer tillåtet och idag finns inga gränser när det gäller att offentligt skildra det hemskaste våld i ord och bild. Ett exempel är här inte minst den så populära och ekonomiskt framgångsrika svenska kriminalunderhållningen.

Att förbjuda vad det etablerade samhället anser vara olämplig litteratur tog sig kanske sina mest drastiska former i de nazistiska bokbålen där judisk och annan litteratur brändes upp under festliga former som påminde om det svenska valborgsmässofirandet. Inte minst var det unga aktivister, icke sällan studenter, som var i farten.

Lennart Bengtsson

Svenska politiker och myndigheter har det inte lätt dessa dagar. Det är förvisso inte lika illa som för den 18-årige Karl XII när Sverige anfölls av sina grannländer. I motsats till en enväldig kung har landet nu en, som de anser, framgångsrik feministisk regering som tillsammans med sina föregångare har löst problemen med krig genom att resolut lägga ned huvuddelen av såväl det yttre som det inre svenska försvaret. Nu mer än 300 år senare är det inte bara vapen och soldater som räknas utan snarare ett krig med informationsvapen. Detta förs på alla plan med den bärande huvudtanken att allt skall göras för att framställa landet i bästa möjliga dager. Men hur duktig man än är att kriga med ord så räcker det inte.

Lennart Bengtsson

Donald Trump är nu USAs 45te president. Hans invigningstal hade följande huvudpunkter:

1. USA har ett antal problem med fattigdom, arbetslöshet och en bristfällig infrastruktur. Detta skall nu åtgärdas.
2. Etablissemanget har låtit de vanliga människorna komma i andra hand. Detta kan inte längre få fortsätta.
3. Att bekämpa och tillintetgöra den extrema islamismen.
4. Huvuduppgiften är att prioritera USAs egna problem. Andra länder i västvärlden måste ta ett större ekonomiskt ansvar för sin egen såväl som för den globala säkerheten.

Lennart Bengtsson

Ingenting kan jaga upp folkfantasin mer än dramatiska naturupplevelser. Naturfolken fylldes av fasa eller tillbedjan över solförmörkelser och månförmörkelser. Månens olika faser var viktigt att följa och ovanliga positionen av planeterna i solsystemet togs som förebud av antingen godartade eller hemska händelser. I och med den västerländska vetenskapens framsteg med förmågan att förutsäga allehanda astronomiska händelser som en Venuspassage över solen långt i förväg har människorna slutat oroa sig för astronomiska händelser och har så stort förtroende för astronomernas beräkningar att forskarna även skall klara av att förutse och i tid kanske förhindra att större asteroider träffar jorden. Inte ens de svarta hålen skrämmer någon längre.

Lennart Bengtsson

Jag började mitt vetenskapliga arbete i Tyskland under 1990, just efter den tyska återföreningen. I samband därmed intervjuade jag flera forskare från det tidigare DDR för möjlig anställning. Flera av dessa hade en utmärkt utbildning i teoretisk fysik och matematik men saknade i flera fall experimentell erfarenhet och föga erfarenhet från avancerade datorberäkningar. En intressant notering var all den omfattande tid som hade lagts ned på ämnet marxism-leninism. Under intervjun förhörde jag mig om detta och fick undvikande och generade svar. Undervisning i traditionell kommunistisk teori var obligatorisk på alla nivåer och jag fick på detta sätt en inblick i det intellektuella livet i DDR.

Efter gårdagens läsning av den nyutkomna debattboken, ”Haveriet, den humanitära stormaktens fall”, (Realia förlag) öppnades mina ögon för en svensk företeelse med uppenbara likheter med DDRs obligatoriska utbildning i marxism-leninism. Läsarna må förlåta min okunnighet om diverse svenska förhållande som främst beror på ett mångårigt utlandsboende och säkert är det jag kommer att ta upp här redan känt av de flesta.

Lennart Bengtsson

Till skillnad från djuren har människan en enastående förmåga att föreställa sig allt tänkbart vilket är till stor hjälp men också en källa till oro. Skickliga militära strateger eller framgångsrika finansmän tänker säkert igenom ett stort antal möjligheter för att vara beredda på oväntade eller oförutsägbara händelser. De som lyckades klara sig i den senaste finanskrisen 2008 tillhörde säkert den kategori individer som låtit fantasin utmåla ett antal möjliga händelseförlopp. Ett land som är mästare på strategiskt tänkande är Kina som med stor skicklighet manövrerade ut Sovjetunionen och numera också, som det ser ut, effektivt manipulerar USA.