Något hände efter Manchester. Något som bäst tydliggörs genom vad som inte hände. Förvånansvärt få bytte sina profilbilder på Facebook och taggandet #prayfor kom snabbt av sig. Jag har sett få brittiska flaggor på Facebook och ännu färre #prayformanchester. Jämfört med dåden i Nice, Bryssel eller mot Charlie Hebdo var reaktionerna närmast lama.
Har folk slutat att bry sig? Nej. Men sorg har övergått i berättigad vrede. Nu är folk förbannade, och därför kommer andra reaktioner.
Jag undrar om någon ekonom, Karl Marx undantagen, har gjort så mycket skada för mänskligheten som John Maynard Keynes. Karl Marx kommer nog etta med tanke på vad han varit medskyldig till i länder som Sovjetunionen, men Keynes bekläder alldeles säkert andraplatsen för sina vilseledande teorier.
Keynes är det internationella politikerväldets profet. Hans epokgörande – saker kan vara epokgörande fast de är dåliga – verk The General Theory of Employment, Interest and Money publicerades 1936. Demokratin hade slagit igenom i västerlandet bara något eller några decennier tidigare. En ny typ av härskare – politikerna – började just bli varma i kläderna.
I flera inlägg här på Det Goda Samhället har jag uppmärksammat hatet mot shiamuslimer. Detta hat brukar inte nämnas när man pratar om den så kallade islamofobin. Ledande islamiska företrädare i Sverige – de flesta av dem är sunnimuslimer – pratar gärna om islamofobi, men inte lika gärna om denna, låt oss kalla den shiafobi.
Det finns en väckelserörelse inom sunnitisk islam som är särskilt hatisk mot shiamuslimer – salafismen. Denna rörelse vill gå tillbaka till islams källor, Koranen och profeten Muhammeds exempel, och rensa bort allt nytt.
Jag minns den ljuva tiden när samhällsanalysen låg fast, när de politiska orden hade ungefär samma betydelse i olika läger så att man på det hela taget visste vad man talade om (även om man ville olika saker). Högern, borgerligheten, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Dagbladet och Gösta Bohman var i stort sett samma sak. Likaså var vänstern, socialdemokratin, Tage Erlander, Norra Bantorget, arbetarklassen, Folkets Park, ABF och Stockholms-Tidningen ett enhetligt och sammansvetsat intresse.
World Values Survey ”visar att människors uppfattningar spelar en nyckelroll för ekonomisk utveckling, framväxten och blomstrandet av demokratiska institutioner, ökad jämställdhet och i vilken utsträckning samhällen har en effektiv styrelseform”.
Inglehart-Welzels kulturkarta presenterar kulturella variationer i världen. Våra kollektiva uppfattningar, värderingar och normer formar oss som människor, samhällen och nationer. Medan ‘traditionella värderingar’ är kopplade till religion, traditionella familjevärderingar och tillit till auktoriteter, lägger ’sekulärt-rationella värderingar’ mindre vikt vid dessa. ‘Överlevnadsvärderingar’ finns i samhällen med stor oro för ekonomisk och fysisk säkerhet och med låg tillit och tolerans. På den motsatta sidan av axeln finner vi ’självuttryckande värderingar’ med höga toleransnivåer, jämställdhet, miljöskydd, höga nivåer av socialt kapital och en vilja att deltaga i det politiska livet.
Eftersom ingen vet vad populism betyder så kanske jag kan få presentera ett synsätt i syfte att skapa ytterligare förvirring.
Populismen bygger på en tankefigur av följande konstruktion:
1. Företeelse X existerar på ett iögonenfallande sätt.
2. X är dåligt.
3. X är därför orsaken till allt som är dåligt.
Nu ska jag ge några exempel.
Abdellah Taïa (44) är, enligt egen utsago, en marockansk bög som bor sedan 19 år i Paris. På SvD Kultur framförde han att han är ”mycket rädd”:
Rädd för att se Europa sjunka ned i rasism. Rädd för den vite mannen och hans skrämmande brister.
Jag är en vit man. Det är mig och mina skrämmande brister författaren är rädd för. Hur menar han?
Rumänien i december 1989. En riddare av danska elefantorden, en av världens mest ansedda utmärkelser, Nicolae Ceausescu, står på trappan till sitt ståtliga palats och hör det dittills ohörda och skådar det osedda.
Inte hans folk men tusentals odjur demonstrerar mot folkdemokratin, hans folkstyre! Arbetarklassens son, vår älskade kamrat Nicolae Ceausescu kallas han: Folkets själ inkarnerad, politisk livgivare, godheten själv. Så nu detta svarta hål: Vilka är dessa tusenden som vägrar att förstå framstegen? Ogräs i din trädgård! Du griper till ord som alltid har fungerat. Ler flämtande, armen lyft: Socialism kamrater, är vår framtid, soluppgången i vårt riksvapen. Vi kämpar för evigt solidariskt tillsammans!
Om man anstränger sig lite kan man lära sig en del om den kulturella integrationens vardagsproblematik under en taxiresa från Stockholm till Arlanda. Min förare hette Tomas och var en kristen, normalt arabisktalande man från Bagdad, enligt uppgift utbildad IT-ingenjör. Till min glädje kunde han efter åtta år i Sverige också uttrycka sig något lite på svenska.
Samtalet började inte så bra, för han sa att muslimerna i Bagdad hade krävt honom på en straffavgift om 2 000 amerikanska dollar i månaden för att inte döda honom om han inte antog islam. Jag försökte artigt uttrycka mina tvivel på den angivna månadsavgiften som jag tyckte lät osannolikt hög. Om det kostar en kvarts miljon kronor om året att vara kristen i Bagdad behöver väl muslimerna inte ens lämna offerten utan kan avrätta alla konverteringsovilliga kristna på direkten. Det är kanske just det de faktiskt gör.
Statsvetenskapsprofessorn Bo Rothstein vid Göteborgs och Oxfords universitet påminner mig om den store tänkaren Voltaire eller kanske snarare om filosofen Pangloss i Voltaires bok Candide. Vilka olyckor som än drabbade kunde Pangloss efter visst grubblande komma fram till att vi lever i den bästa av alla världar.
I Dagens Nyheter den 21 maj ger Rothstein prov på vilka funderingar detta sinnelag kan framkalla. Den som liksom jag närde föreställningen att Sverige har allvarliga problem blir upplyst om motsatsen, ty vi lever i den bästa av alla världar.
År 1946 publicerade Torgny Greitz och Lars Gyllensten på Bonniers förlag diktsamlingen Camera Obscura under pseudonymen Jan Wictor.
Författarna berättade att de skrev ihop diktsamlingen på några timmar. Den ene plockade ihop lärda och ovanliga ord – den andra satte in dem i något som liknade en dikt. Så växlade de om. En del ord togs ur specialböcker. Ju konstigare, desto bättre. Manuskriptet sändes till Bonniers, under pseudonym som gav ut samlingen, dock med viss tvekan. Så småningom insåg man att det var ett skämt, dikterna var skrivna på måfå med slump och slarv som inspiratörer.
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda som mp3 ellerer lyssna på Soundcloud. I veckans avsnitt […]
I de nedre tonåren tyckte jag mycket om att rida. Jag gillade hästar och läste allt om djuret. Jag kunde svaret på 10 000-kronorsfrågan om hästar som en tjej på teve missade i finalen. (Programledare Baehrendtz frågade efter namnen på de tre hingstar som räknas som anfäder till det engelska fullblodet. De hette Herod, Eclipse och Matchem.)
En sommar bodde jag på en bondgård där det fanns en ponny som jag fick rida. Han hette Putte och var egensinnig och listig. Han var inte så förtjust i hinderhoppning, så han förberedde sig alltid att göra en plötslig undanmanöver strax före hindret. Gradvis utvecklade jag min misstänksamhet mot skumma rörelser vid anloppet så att jag kunde parera och förmå Putte att genomföra språnget.
Johan Johansson Grijs föddes 1663 i Gävle. Efter att ha pekat ut sin egen mor som häxa i hemstaden, kom han som tolvåring till Stockholm och Katarina församling på Södermalm. Han var en drivande kraft bakom de häxprocesser som skakade huvudstaden och inledde därmed en strålande karriär som så kallad visgosse.
Den unge herr Grijs förmåga att berätta blodisande berättelser gjorde honom till dåtidens kändis. Gävlepojkens berättelser och förmåga att identifiera häxor ledde så småningom till nio kvinnors död, endast i Katarina församling.
Tjeckiska Republikens förre president Václav Klaus och Jirí Weigl, en medarbetare till Klaus, har skrivit en klargörande liten bok som heter Folkvandring – en kort vägledning till vår tids migrationskris. Boken består av ett kort, lättillgängligt och välargumenterat resonemang som naturligtvis skulle brunråttestämplas av pk-isterna om de ens vågade komma i närheten av skriften. Personligen har jag svårt att se något fascistiskt eller rasistiskt i Klaus och Weigls tankegångar.
Terrorhotnivån i Storbritannien höjs efter att jihadisten Salman Abedi genomförde en självmordsattack mot en konsert i Manchester. Soldater har kommenderats ut på gatorna. ”Militären ska agera under polisen”, säger Theresa May.
Men jag tror att de flesta förstår att militären inte kan hindra fler attacker. De kommer. Massinvandringen från islamiska länder till Europa har gjort jihadterror till en del av vår vardag. Självklart är inte alla muslimer terrorister eller terroranhängare. Men en del av dem är det och när den muslimska befolkningen växer, växer också denna del.
Jag har alltid röstat på Moderaterna och jag anser mig tillhöra partiets kärnväljare. Efter valet gick jag in i partiet för att försöka förstå hur man tänkte efter den famösa ”öppna era hjärtan”-deklarationen. Två intressanta kurser om M:s historia och några möten i min lokala förening följde. Under en visning i Riksdagshuset frågade jag en av M-politikerna vad hon ansåg om det faktum att många M-väljare hade röstat på Sverigedemokraterna. Svaret blev en nonchalant kommentar att ”de inte utgjorde moderaternas kärnväljare”. Svaret, och det faktum att en stor del av diskussionerna under mötena gick ut på att förbli politiskt korrekta och inte ens tala med SD, innebar att jag besviken lämnade partiet.
Om man frågar president Donald Trump vad globalisering betyder skulle han antagligen säga något om att amerikanska jobb flyttar till Kina, något som han inte gillar.
Om man frågar Tjeckiens före detta president Václav Klaus vad globalisering betyder skulle han sannolikt peka på en, enligt honom, av Brysselbyråkratin framkallad folkvandring till Europa av afrikaner och folk från Mellanöstern. (Ta del av hans läsvärda bok Folkvandring, en kort vägledning till vår tids migrationskris eller vänta lite så skriver jag en krönika om den.)
Ramadan är ingen svensk tradition. Det är bara troende muslimer som fastar denna månad. Ingen annan. Har du hört talas om svenskar, alltså icke-muslimer, som fastar i ramadan? Det kan finnas en och annan masochist någonstans. Men svaret är nej, ramadan är inte en svensk tradition. Och varför skulle en masochist som inte tror på Muhammed välja att plåga sig under just denna månad?
Om en tradition ska kallas svensk bör den ju dels vara gammal, ha funnits här länge, och dels vara något som en majoritet av svenskarna håller på med.
Finanspolitiska Rådet är en myndighet som bland annat har till uppgift att framföra synpunkter på regeringens ekonomiska politik, vilket rådet nyligen gjort. Regeringen får en hel del troligen välförtjänt skäll, men jag ska endast uppehålla mig vid en detalj i rådets rapport, nämligen sysselsättningsgraden för utomeuropeiskt födda (UEF). Det är en potatis som ju mer tiden går framstår som – och faktiskt alltmer erkänns vara – allt hetare. Rådet självt sammanfattar så här:
Ju närmare människan kommer ett eftersträvat mål, desto mer outhärdlig och plågsam tycks henne den återstående sträckan.
Ibland känns det så i alla fall. När kvinnorna har (eller i varje fall nästan har) uppnått full jämställdhet med männen så framstår varje kronas löneskillnad till männens förmån som en oursäktlig förolämpning. Företeelser på en nivå som tidigare, innan jämställdhetsivern slagit till med sin fulla kraft, fördragits med jämnmod mobiliserar nu korståg mot de återstående missförhållandena.
Det börjar luta betänkligt nu. Till och med jag, som befunnit mig på det relativt lugna och skyddade soldäcket för oss som reser i andra klass, kan inte längre förneka slagsidan.
De stackars satarna nere i tredje klass har vetat om det hopplösa läget länge nu. Det var de som märkte av symptomen först. Det var inte alltför länge sedan de först rännilarna vatten märktes på golven där nere. Sedan har det gått fort. När de som bodde där nere under vattennivån började bli blöta om sockorna, spred sig oron. Där nere.
Skyldighet 7: Du ska vara pålitlig
Tillit är fundamentet i varje fungerande gemenskap. Om vi inte litar på vår nästa blir snart sagt varje mänskligt projekt fåfängt eller ogörligt. Om vi inte tror att andra bilister håller sig till höger törs vi inte ge oss ut i trafiken. Om vi inte tror att livsmedelsproducenterna månar om hygienen törs vi inte äta maten.
Envar är skyldig att ständigt bevisa sig vara värd att lita på.
Svensken låter allt oftare som en koloni lindgrenska rumpnissar inför de politiska beslut som fattas: ”Voffo gör di på detta viset..?” Media rapporterar dag efter dag om allt större samhällsproblem där inget område längre tycks vara fredat. Och trots att allt fler märker konsekvenserna av en rämnande välfärd i sina egna liv, tycks krismedvetenheten vara icke-existerande hos ansvariga politiker.
Det är alltid svensken som ska vika sig. På det svenska generalkonsulatet i Jerusalem firade man i år nationaldagen den 8 maj i stället för den 6 juni. Varför? För att firandet inte skulle krocka med ramadan. Om du inte tror mig kan du titta här på generalkonsulatets Facebooksida.
Hur tänkte de nu? Det svenska generalkonsulatet är svenskt, inte islamiskt. Man ska fira svenska högtider, inte islamiska, och på deras rätta dagar. Har du hört talas om någon moské i Sverige som flyttat på ramadan eller på någon annan högtid, till exempel fredagens gudstjänst, för att den inte ska krocka med svenska högtider? Nej, det har du inte. För det har aldrig hänt. Varför är det alltid svensken som kompromissa, som ska vika sig?
Skyldighet 5: Du ska i ord och handling påminna andra om deras medborgerliga skyldigheter
I våra förfäders bondbyar rådde stark social kontroll. Människorna kände varandras historia och läggning och utövade kollektiva påtryckningar på den som avvek från rådande sociala normer. Ovanför menigheten fanns prästen och länsman som kom med ytterligare, mer eller mindre hårdhänta, förmaningar när det ansågs behövas. Det hela var ganska tryckande, för att inte säga kvävande, för alla andra än de mest konforma.
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda som mp3 ellerer lyssna på Soundcloud. I veckans avsnitt […]
Tänk om en viktig förklaring till den nuvarande situationen i Europa i allmänhet, och Sverige i synnerhet, går att finna i begreppet ”confirmation bias”?
Något förenklat går ”confirmation bias” (eller på svenska bekräftelsefel) ut på att människan omedvetet väljer att ta till sig sådan information som stärker hennes redan existerande uppfattningar och åsikter. Samtidigt väljer människan omedvetet bort sådan information som riskerar att omkullkasta dem.
Skyldighet 3: Du ska behandla andra som jämlikar
Hur stora än olikheterna må vara mellan medborgarna vad gäller rikedom, begåvning, skönhet och allehanda specialförmågor så har vi i vår kulturkrets bestämt att det finns en värdighet hos alla människor som är typisk för människan och är lika för alla. Tanken kommer nog ursprungligen från den kristna religionen, där Gud antas älska alla människor lika mycket. Ingen människa har större mänsklig värdighet än någon annan.
I Frankrike utförs nu de första turerna i en sedan årtionden utvecklad rituell dans: En ny president möts med entusiasm och glada förväntningar om att han skall infria de löften om förändringar som fört honom till makten.
Med tiden bleknar entusiasmen, i takt med att den ena intressegruppen efter den andra, i parlamentet eller på gatorna, hindrar genomförandet av de utlovade – och nödvändiga – förändringar som skulle kunna öka tillväxten och minska fattigdomen och motsättningarna i den franska vardagen.
DET GODA SAMHÄLLET 