Parisöverenskommelsen från 2015 avser begränsning av klimatuppvärmningen på jorden till mindre än 2°C och helst till 1,5°C. Överenskommelsen är legalt bindande från 2016. Som följd antog Sverige 2017 ett klimatpolitiskt ramverk som består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Det långsiktiga målet är att Sverige inte skall ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären från år 2045 för att därefter uppnå negativa utsläpp. (SFS nr: 2017:720).
Lyssna gärna, och noga, på denna intervju med den politiska kommunistiska vilden och kurdkämpen Amineh Kakabaveh som hölls igår i P1 Morgon, på ett mycket förtjänstfullt sätt av Mikael Kulle.
Många ord kan användas för att beskriva det politiska läget i dagens Sverige. Det ligger ändå nära till hands att använda ordet yrvaket. Plötsligt har inte så få gnuggat sig i ögonen för att klarare se och förstå vad som händer. En del berättar också om vad de ser.
Någon gång under historien förvandlades de apmänniskor som befolkade den skandinaviska halvön till ansvarskännande, solidariska, flitiga och allmänt dugliga människor som Geijers Odalbonde, Runebergs Bonden Paavo och Bitte Assarmos farmor. När dessa människor under förrförra århundradet fick lära känna elektriciteten och fossilerna satte de igång en troligen unik ekonomisk utveckling. I varje fall förvandlade sig Sverige på mindre än ett sekel från Europas fattigaste land till ett av världens rikaste.
Annie Lööf hör plötsligt orden ”Det är oansvarigt att väcka misstroende i det här läget! Det är farligt!”.
Likt en Pavlovsk hund reagerar Lööf instinktivt på ordet ”oansvarigt”. Hon sliter motvilligt blicken från sin egen spegelbild för att ta reda på vad det är som händer. Och vädrar genast morgonluft.
Hotet om misstroendeförklaring mot Morgan Johansson har fått statsminister Andersson att se rött. Det är, enligt Andersson, ”farligt på riktigt” att ens överväga att rösta bort Johansson och statsministern hotar nu med regeringskris.
Som jag har skrivit i några tidigare texter försöker jag ibland att förstå mitt känsloläge inför samtiden med hjälp av mina drömmar. Det tillför mig ett personligt och existentiellt perspektiv på den politiska galenskapen, vars konsekvenser vi varje dag tvingas leva med.
Det flertydiga ordet är ”vänster” och då menar jag inte något så banalt som att om två personer vända mot varandra ska peka åt vänster så pekar de åt olika håll. Nej, jag menar vänster som beteckning för en viss politisk riktning. Där menar jag att det råder förvirring eftersom ”vänster” för femtio plus år sedan var något annat än ”vänster” idag och att denna förvirring kan göra det svårare att tolka vårt samhälle.
Har du skrattat åt ett meme på sista tiden? Det borde du inte ha gjort, inte utan att fråga pappa Staten först. Numera har vi nämligen en myndighet som övervakar folkhumorn och informerar om vilken humor och satir som är lämplig att skratta åt och vilken som kan skada.
Rubriken är också mottot för denna blogg. Bloggen har nu funnit i nästan åtta år. På måfå studerade jag några av de mest lästa artiklarna från år 2015 för att med ledning av dagens sjuårsfacit bedöma i vilken mån den skrytsamma ambitionen uppfyllts.
När jag gick på Handelshögskolan i Stockholm hade jag ett besvärande problem. Jag var rätt ambitiös så jag klarade tentorna. Problemet var ett annat, nämligen att jag ofta inte trodde på lärdomarna.
Hur många som Hassan har jag träffat under mina 22 år som socialsekreterare i mitt arbete med socialbidrag i olika utanförskapsområden runt om i Storstockholm med kranskommuner? Jag har faktiskt ingen aning. Jag gissar på ungefär 1 500, genom att räkna antalet dagar i arbete under dessa år och lägga mig lågt i min uppskattning.
Just nu trendar hashtaggen #Swedengate på Twitter. Det är en hashtagg under vilken det samlas diverse hat och kritik mot Sverige, framför allt om att svenskar låter barn gå hungriga. Det finns nämligen tillfällen då barn inte blivit bjudna på mat hemma hos kompisarna. Twitter svämmar nu över av inlägg om hur ”jag fick vänta i min kompis rum medan han åt middag med sina föräldrar”, ibland med tillägget ”svenskarna är så jävla fucked up”. Skrivet av svenskar, ska tilläggas. Och även om syftet inte var att utmåla Sverige som det mest rasistiska landet i världen så är det ungefär så det beskrivs nu. Vi – du och jag – ska skämmas, och hör sen!
I klimatfrågan, där jag i likhet med nästan alla andra människor inte har några särskilda kunskaper men dock starka åsikter, kan jag se två möjliga risker, den ena på lång sikt och den andra på kort sikt.
Ifall socialdemokraterna på 1950-talet i skarpa ordalag uppmanat folk att inte skaffa fler barn är de själva kan försörja hade mina föräldrar garanterat ställt sig helt oförstående till detta märkliga påstående.
På den tiden fanns ingen ovillkorlig rätt till god ekonomisk standard, även om man själv inte arbetar och oberoende av hur många barn man skaffar.
Efter att jag skrivit om de asylsökande män som krävt att kvinnliga flyktingar ska klä sig på ett visst sätt har jag fått en rad kommentarer, bland annat på mejl, om hur fel jag har. Att män och kvinnor skulle kunna vara jämställda är en ren fantasi och dessutom närmast skadlig för mänskligheten. De muslimska värderingar, som kräver särskilt förtryck av det kvinnliga könet, är vinnarna eftersom de utgår från könens biologiska skillnader. Kommentarerna har kommit från Lasse, Bosse och Olle – svenska män, vilka jag ofta beskrivit som en förebild.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver kristdemokraterna Ebba Busch och Jakob Forssmed att ”57 procent av biståndstagarna i försörjningsstödet [under 2020 var] arbetsföra” och att ”personer med arbetsförmåga inte bör ha försörjningsstöd”. Det senare är lätt att hålla med om. Men därefter kommer problemen.
Eftersom jag pratar swahili har jag tillgång till ett ganska stort nätverk av folk från Kenya, Tanzania och övriga delar av Östafrika. Häromdagen pratade jag med en vän på Facebook om fenomenet ”klimatångest” i Sverige.
Miljöpartiet har gått in med liv och lust i valrörelsen och har förklarat att de nu tänker ”göra kaos” med alla som tänker stå i vägen för klimaträttvisa.
Vad Miljöpartiets ”klimaträttvisa” går ut på har vi lärt oss vid det här laget. Den handlar om att du och jag ska göra avkall på vår välfärd medan miljöpartisterna själva puttrar omkring i skärgården i miljöfarliga båtar, kör runt i gamla dieselbilar och gärna tar flyget till klimatmöten. Den rättvisan ställer jag mig gärna i vägen för. Så nu undrar jag, vill du göra kaos med mig, Märta Stenevi?
Häromdan kom ett kryptiskt mail från min bank. Alexandra från Kundtjänst meddelade att banken på min begäran ändrat ett mottagarkonto, och ville att jag dagen efter skulle komma till ett bankkontor i Partille för att hämta några papper. Mailet slutade med orden: ”CONFIDENTIALITY NOTICE, This e-mail is confidential and may contain legally privileged information…osv”
Under en utlandsvistelse häromsistens träffade jag en framstående sydeuropeisk journalist med eget teveprogram och allt. Han hade genom åren intervjuat åtskilliga ledande svenska politiker och ställde mig en bekymrad fråga när vi lärt känna varandra lite närmare. ”Är svenska politiker så naiva som det verkar eller driver de med omvärlden?” sa han. Han skrattade och fortsatte: ”Jag önskar jag vore politiker i Sverige. Vem som helst verkar kunna bli det och det ställs inga krav på kunskaper eller prestationer.”
I förra veckan saboterade en grupp klimataktivister, som kallar sig ”The Tyre Extinguishers”, ett stort antal däck för bilägare i Göteborg. De påstår att de gjorde det för att de värnar klimatet (bilen är ond och alla bilägare utom partipolitiker och kändisar med rätt värdegrund är ännu ondare). Det tror jag inte ett dyft på. Jag tror att de gjorde det för att de är bortklemade ligister som utnyttjar klimatfrågan för att få gå ut på stan och sabba.
Nyligen sade Estlands premiärminister Kaja Kallas: ´”I Estland talar vi fortfarande om åren under den svenska kronan som ‘den gamla goda tiden’”, sa hon och tillade efter en konstpaus: Kanske för att jämförelser med den ryska tiden utfaller till er fördel.”´
Det vore fel att hävda att världen skulle fungera bättre om politikerna inte gjorde någonting eller inte fanns. Trots allt finns en del angelägna basfunktioner som inte skulle uppstå av sig själva utan måste administreras av något statsliknande organisationsväsende. Till exempel behövs en statlig vålds- och rättsapparat, det vill säga polis, domstolar och fängelser.
Det kan hända att det civila samhället av egen kraft skulle kunna inrätta system för vattenförsörjning och avlopp i tätorterna men jag tror inte det. Det påstås att folk i Stockholm på sjuttonhundratalet slängde sitt avfall och träck från husfönstren ned på gatorna. Påståendet är kanske en form av förtal mot våra förfäder men någon gång under historien har det inrättats myndigheter för att ansvara för sådana olägenheter.
Vår statstelevision gör alltid min dag. Genom att deras nyhetsredaktioner sänder ut desinformation, politisk propaganda, fulvinklade och halvsanna nyheter så det står härliga till. Helt skamlöst och oförblommerat.
Den här arbetsveckan slutade, i alla fall för min del, med långhelg. Det är mycket trevligt, tycker jag, och särskilt mycket uppskattar jag en riktigt trivsam långfrukost, gärna med lite soft musik till. Gärna jazz – och gärna också jazz på svenska. Sverige kan ståta med en rad framstående och internationellt erkända jazzmusiker, som Lars Gullin, Sten Åke Hasselgård och Arne Domnérus. Men för de flesta av oss är nog uttrycket ”jazz på svenska” synonymt med Jan Johansson och framför allt hans fantastiska platta med samma namn.
På senare tid har jag flörtat lite med ett synsätt som jag egentligen inte gillar, nämligen teorierna om att globalistiska intressen som World Economic Forum, Bilderberggruppen och Bill Gates gradvis kommer sparka undan benen för de ofta demokratiskt tillsatta nationella ledarna i olika länder och att ta kontrollen över vad som händer i världen. Till exempel skrev jag ett fantasiscenario om att Ukraina med västerlandets hjälp skulle vinna kriget över Ryssland men att det snarast skulle ge globalisterna ännu mer Lebensraum:
Det förefaller mig oundvikligt att ett segerrusigt västerland representerat av exempelvis Nato, EU, FN och några av de ledande länderna kommer att förvandla sig till en… oerhörd, internationell förmyndarmakt som med tiden och med åtminstone förment goda avsikter kommer att kväsa de friheter som gjort västerlandet till en sådan succé.
Än en gång viker det demokratiska, sekulära samhället Sverige ner sig för patriarkala strukturer som hör hemma i kulturer som är väsensfrämmande från vår egen. Ukrainska kvinnor på flyktingboendet Galaxen i Olofström har blivit tillsagda att de inte får klä sig hur som helst eftersom det kan provocera män från andra kulturer, rapporterar Sveriges Radio P4 Blekinge.
När jag på sjuttiotalet bodde i Bissau, huvudstad i den före detta portugisiska kolonin Guinea-Bissau i Västafrika – bilden visar presidentpalatset – fick jag för första gången i livet bekanta mig med ett begrepp som nu används i svensk energidebatt, nämligen användarflexibilitet. Till exempel kunde det hända att vattnet plötsligt slutade rinna när man stod i duschen och tvättade håret. Det är mycket retligt eftersom man inte vet om det tar en timme eller två veckor innan vattnet skruvas på igen. Så småningom lärde man sig att tillämpa användarflexibilitet även om begreppet då för tiden var okänt. Det gick till så man hade hinkar med reservvatten i duschen, toaletten och köket.
DET GODA SAMHÄLLET 