PATRIK ENGELLAU: Rumpnissar

Några figurer som tilltalar mig alldeles särskilt i Astrid Lindgrens sagovärld är rumpnissarna. De fnattar runt, studerar människorna för att upptäcka rim och reson i människornas beteende. De lyckas aldrig begripa något och vänder sig därför bekymrat till varandra och frågar uppgivet ”Voffo gör di på dette viset?” Om jag blev förvisad till Lindgrens värld skulle jag nog trivas bäst hos rumpnissarna eftersom jag är så van att ställa deras fråga att mitt integrationsbehov vore minimalt.

Rumpnissarnas existentiella problem är att människorna på det hela taget inte gillar deras fråga. Rumpnissen blir lätt illa tåld, vänlig, nyfiken och omtänksam som han är. Sajten synonymer.se förklarar till exempel att en rumpnisse är ett ”dumt och småelakt naturväsen”.

Av en artikel i Svenska Dagbladet framgår att organisationen Svenskt Näringsliv gjort en enkät bland några av sina medlemmar och dragit slutsatsen dels att åtskilliga bolag inte kan få fram den el de behöver och därför lägger investeringar på is eller flyttar dem utomlands, dels att svenska bolag tillsammans åker på en extra elnota på mellan tummen och pekfingret 100 miljarder kronor. Det är inte småpotatis. Det motsvarar två BNP-procent eller fyra procent av de svenska företagens förädlingsvärde. (Artikeln använder andra men förenliga jämförelsetal.) Energiomställningen skulle alltså kosta svenska företag dubbelt mot det svenska u-landsbiståndet (som inte bara är dyrt utan också bortkastat, men det är en annan sak).

Även om siffrorna är skakiga bör Svenskt Näringsliv gratuleras till att ha åstadkommit den veterligen första elkostnadsberäkningen av en relativt väldefinierad del av de svenska elförbrukarna. ”Industrin” (vilket nog motsvarar den grupp användare som Svenskt Näringsliv undersökt) står för ungefär en tredjedel av Sveriges elförbrukning. I så fall skulle hela energiomvandlingen kosta 300 miljarder kronor eller sex BNP-procent om året. Här vaknar min inre rumpnisse: Voffo gör de på dette viset? Om verkligheten ligger ens i närheten av dessa siffror är svaret troligen att Sverige styrs av fanatiker.

Strax får rumpnissen skäl att fnatta helt obehärskat. Han läser följande uttalande från ledaren för Svenskt Näringsliv: ”Om vi inte får ordning på det här, då kommer vi inte klara klimatomställningen”.

Inför det hotet, om det är ett hot, undrar en normalt funtad rumpnisse om vi verkligen ska bekymra oss över att klimatomställningen eventuellt får läggas på vänt om den visar sig ekonomiskt ohållbar. Vore inte den rätta reaktionen från Svenskt Näringsliv i stället: ”Om klimatomställningen ska bli så ohyggligt dyr vill vi kanske inte vara med på den”.

PS om de 100 miljarderna. Jag har amatörmässigt och trevande och utan stor framgång under de senaste månaderna försökt hitta uppgifter om produktionskostnaderna per kraftslag (till exempel vindkraft i havet och vattenkraft). Motvilligt har jag tvingats inse att det inte går att ge tydliga svar eftersom ”allt beror på”. Dessutom har jag begripit att det finns två slags kostnader vilket ytterligare försvårar beräkningarna, nämligen produktionskostnader (till exempel vad det kostar att bygga, underhålla och så småningom riva ett vindkraftverk) och systemkostnader (till exempel för att driva olika distributionsnät). Den bästa bedömningen av produktionskostnaderna jag sett är en rapport från Energiforsk. På sidan 29 finns en sammanställning (där det hävdas att landbaserad vindkraft är det billigaste kraftslaget vilket man kan välja att tro på eller inte).

Vill man ha en rättvisande bild av de totala kostnaderna måste man lägga till systemkostnaderna vilket är svårt att göra på något rättvist sätt eftersom ”allt beror på”.

Svenskt Näringslivs undersökning är vad jag förstår unik eftersom den inte utgår från mer eller mindre teoretiska kalkyler utan från vad bolagen som använder elen faktiskt betalar (eller tror att de betalar; det verkar inte så exakt).

Det är som att försöka ta reda på vad en glasspinne kostar. En metod bygger på en abstrakt bedömning med antaganden om ingredienser och deras kostnader, produktionsapparatens utnyttjandegrad, löneläget i branschen etc. En annan är att gå till kiosken och fråga efter priset.

Patrik Engellau