PATRIK ENGELLAU: En kall vinter

Fortsatt användning av sanktioner mot Ryssland kan leda till ännu allvarligare konsekvenser, till och med, utan överdrift, katastrofala konsekvenser på den globala energimarknaden.

Så sa Putin häromdagen.

Frankrikes ekonomi- och finansminister Bruno Le Maire (bilden) har varnat för att Putin sannolikt menar att han kommer att avbryta gasförsörjningen till Europa som ett svar på EU:s sanktioner. Den franska ministern larmade om att detta kan utlösa kaos över hela kontinenten.

Jag är tacksam för att den franske ekonomi- och finansministern påpekade just detta. Inte för att jag inte hade kommit att tänka på hotet på egen hand utan just för att jag gjort det till den grad att jag börjat betrakta mig själv som paranoid varför ministerns ord kommer som en tröstande försäkran att jag inte har blivit tokig (hur det nu kan vara tröstande att få reda på att man har anledning att frukta att få huttra sig igenom vintern).

Det verkar som om de ansvariga myndigheterna i olika europeiska länder börjat planera för energibrist. Under de senaste veckorna tycks tanken ha slagit en del personer i ledande ställning att Putin kanske hade en poäng när han sade att den accelererande inflationen i västländerna ”återigen avslöjar att sanktionerna mot Ryssland visserligen skadar den ryska ekonomin men blir ännu mer förödande för de länder som inför dem”. Den europeiska energiansvariga myndighet som kan lägga ihop ett och ett måste dra slutsatsen att Putin kan ha starka incitament att inte återstarta leveranserna genom gasledningen Nord Stream 1 när de nu pågående servicearbetena ska vara färdiga om någon vecka.

Ett exempel på hur sanktionerna, som Putin sa, kan slå tillbaka mot de sanktionerande länderna är just Nord Stream. Tyskarna skickade turbiner för service hos Siemens i Kanada men på grund av de kanadensiska sanktionerna blev tillbakaleveransen av turbinerna försenad vilket gett Ryssland argument för att uppskjuta eller stoppa återstarten av ledningen.

Den tyska regeringen kan lägga ihop ett och ett och funderar därför på att övergå till ”nivå tre” i sin energikrisplan: ”Om den tyska regeringen övergår till nivå tre i krisplanen kan gasen komma att ransoneras. Redan nu har bostadsbolag, skolor och kommuner frivilligt skurit ner på sin energianvändning, till exempel genom att dra ner på innetemperaturen eller begränsa tillgången till varmvatten”.  

Flera länder har enligt uppgift börjat göra listor över företag som kommer att få prioriterad tillgång till energiförsörjning i händelse av allvarlig brist. Hur svensk energibrist ska kunna hanteras vet jag inte. Energiminister Farmanbar har mig veterligen inte framfört så mycket mer än att han hyser stort hopp om att den havsbaserade vindkraften ska utgöra en betydande energiresurs någon gång i framtiden. Hur han har tänkt sig att jag ska ha det i vinter har han inte avslöjat.

Men jag vet vad han skulle säga, nämligen att Sverige är ett tryggt land och energiförsörjningen i Sverige därför är tryggad då bara någon procent av våra energibehov täcks av rysk gas. Men jag litar varken på honom eller någon av de övriga politiska beslutsfattarna. Om människor fryser ihjäl i sina hem kommer politikerna bara att skylla ifrån sig och fråga varför folk inte följt råden från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att man ska täcka fönstren med filtar, ta på sig en tröja till och resa ett tält i sovrummet. De ihjälfrusna kan då inte replikera något välfunnet och snärtigt om att det var politikerna, inte de själva, som i onödan stängt av ett antal kärnkraftverk.

Patrik Engellau