Det är ingen hemlighet att en majoritet av invånarna i det som brukar kallas ”utsatta områden” röstar rött. I Järva talas det nu om den så kallade ”Ilyas-effekten” och Vänsterpartiets nya fixstjärna, Ilyas Hassan, hyllas i medierna som en modern folkrörelsehjälte. Men skrapar man minsta lilla på ytan finner man snabbt att det som kallas ”engagemang” i själva verket är ett cyniskt arbete för att ge utländska intressen mer inflytande i Sverige.

Det är ingen hemlighet att Hassan har valt att bedriva stora delar av sin personvalskampanj på somaliska och andra främmande språk. Han och hans parti påstår att det är ”inkluderande”. I själva verket är det raka motsatsen.

När politiker kampanjar i stängda språkliga rum uppstår ett demokratiskt underskott som drabbar den etniskt svenska befolkningen. För vad sägs egentligen på dessa möten? Vilka löften ges utanför de svenskspråkiga mediernas granskande ljus? Genom att aktivt uppmuntra väljare att stanna kvar i sina språkliga enklaver bygger Hassan inte broar – han bygger murar mot svenska folket.

Det gemensamma språket är grundbulten i ett fungerande samhälle. När Vänsterpartiet kastar bort svenskan på röstfiskets altare, kastar de samtidigt bort idén om en sammanhållen nation. De reducerar medborgarna till etnisk och religiös röstboskap.

Men den språkliga segregationen är bara ena sidan av myntet. Den andra är Vänsterpartiets oförmåga – eller ovilja – att hålla rent mot extrema och främmande krafter.

Trots de senaste månadernas avslöjanden om Palestinska riksförbundet – ett nätverk som visat sig vara tätt sammankopplat med det palestinska regeringspartiet Fatah – fortsätter Ilyas Hassan att hålla dörrarna öppna. Det har handlat om stödbrev till dömda mördare och terrorister i israeliska fängelser och konferenser där staten Israel bokstavligen har raderats ut från kartan. Och Hassan har bjudit in förbundets företrädare till riksdagens innersta salar.

Nooshi Dadgostar har i medierna kallat det hela för ”misstag” och talat om brustna rutiner. Det är, för att tala klarspråk, ren bullshit, precis som det mesta som kommer över kommunistledarens läppar.

Att en svensk riksdagskandidat tillåter en utländsk regims förlängda arm att få inflytande över svensk inrikespolitik är häpnadsväckande. Men i Vänsterpartiets postkoloniala tankevärld trumfar den påstådda solidariteten alltid det sunda förnuftet och nationens säkerhet och så har det alltid varit – ända sedan partiet satt i knät på kommunist-diktaturen i Moskva.

Här ser vi nu hur konturerna av framtidens svenska politik formas. För om den här utvecklingen får fortsätta får vi en politik som inte längre handlar om det svenska samhället utan om importerade konflikter, klanstrukturer och religiös identitetspolitik. Allt förmedlat på språk som den etniskt svenska befolkningen inte förstår.

Svenska politiker ska tala svenska till svenska medborgare. Och de ska tjäna det svenska folket – inte utländska intressegrupper. Den så kallade ”Ilyas-effekten” är ingenting annat än en medveten nedmontering av det svenska samhället.

Bild: Skärmdump Youtube