Danmarks socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen höll nyligen ett anförande i Folketinget. Efter att ha pekat ut Ryssland som Danmarks stora externa fiende så sa hon:

“Problemet är ju att en stor fiende har börjat växa upp inifrån, och det är utlänningar som kommit till Europa. Det är Hamasanhängare, det är folk som begår terror mot europeiska samhällen, det är folk som inte erkänner våra grundläggande europeiska värden, det är folk som sympatiserar med några av de allra mörkaste krafterna i den här världen. Så Europa är hotat. Problemet är att vi både är hotade utifrån och nu inifrån. Det är på grund av folk med islamisk bakgrund, som inte vill ha det öppna, fria europeiska samhället, dessvärre.”

Detta är förmodligen ingenting som hennes “partikamrat” Magdalena Andersson eller hennes “kollegor” inom V och MP skulle vilja eller våga säga. Andersson har nämligen inte råd att alienera viktiga väljargrupper inom S, V och MP som vill att Västvärlden, inklusive Sverige, ska förlora.

Frankrike, t ex, befinner sig i ett läge där frågan om insécurité blivit en bärande konfliktlinje i politiken. Våldsbrott har ökat stadigt, sexualbrott fortsätter att stiga, liksom narkotikarelaterade brott. Polis, åklagare och domstolar rapporterar en kronisk överbelastning, med längre handläggningstider, fler ärenden per åklagare och en växande känsla av straffrihet.

Det avgörande är dock inte bara nivån på brottsligheten. Med demografisk befolkningstillväxt – där en stor del av ökningen kommer från migration från MENA‑regionen och delar av Afrika – är den delvis importerad. Och den här utvecklingen går inte att förstå utan narkotikamarknaden med alltfler kriminella nätverk som agerar som “affärsaktörer”.

Denna demografiska förändring utgör den huvudsakliga mekanismen för utvecklingen. Många stadskärnor i medelstora städer i Frankrike har genomgått en pauperisering. När medelklassen flyttar till villaförorter lämnas centrum åt de mest utsatta, som i Malmö som idag har en majoritet bestående av invandrare. Resultatet kan bli tomma butikslokaler, minskad kommersiell aktivitet och social fragmentering som skapar ett vakuum där informella ekonomier – droger, svartarbete, småkriminalitet – tar över. Detta ser vi redan tendenser på i t ex Rinkeby och Tensta.

Och det är i detta vakuum som de kriminella nätverken etablerar sig. De rekryterar unga män som saknar förankring i arbetsmarknad och utbildning, erbjuder snabba pengar i en miljö där framtidsutsikterna är begränsade, och använder våld för att säkra kontroll.

Högerpartierna i Frankrike och SD i Sverige gör den självklara kopplingen mellan brottsutvecklingen och migrationen, kräver stopp för vissa typer av invandring, kraftigt utökade utvisningar och en omprövning av hela bosättningsmodellen. Vänstern, å sin sida, betonar socioekonomiska orsaker, varnar för stigmatisering och vill se sociala investeringar och bostadspolitik – men saknar ett trovärdigt svar på den akuta säkerhetsdimensionen.

Frankrike och Sverige – två variationer av samma felsyn. I båda länderna talade många politiker, särskilt men inte enbart på vänsterkanten, om migrationen som ett sätt att rädda pensionerna, stärka arbetskraften och skapa en “superekonomi”. I stället uppstod socioekonomisk koncentration, långvarig arbetslöshet, ökade behov i skolan, en socialtjänst som snabbt nådde bristningsgränsen och en narkotikamarknad som etablerade sig i redan svaga miljöer. Båda länderna underskattade migrationens sociala konsekvenser och överskattade dess ekonomiska potential.

Med en slags tvångsblandning har man koncentrerat socioekonomiskt svaga hushåll till vissa stadsdelar, utan att samtidigt förstärka polis, skola, socialtjänst och rättsväsende i motsvarande grad. Man har låtit narkotikamarknaden expandera in i dessa miljöer, tills de kriminella nätverken blivit en strukturell faktor i det lokala livet.

I den svenska debatten har Tidö-regeringen beskrivit brottsutvecklingen som resultatet av årtionden av dysfunktionell migrations‑ och integrationspolitik. Om vi i Sverige och Västeuropa inte vill inse problemet med islam som infiltrerar våra samhällen med sharia, hederskultur, kvinnoförakt, kriminalitet etc etc riskerar vi att hamna på museum – som teckningen ovan.

Vår västerländska civilisation är under press – både i Sverige och Västeuropa. När du läser detta har vi resultatet på årets val, fortsatt satsning mot kriminalitet och islamisering och minskad invandring eller motsatsen.

Time will tell.