Ibland undrar jag om det finns en speciell lista som måste bockas av för att man ska kunna göra en film eller tv-serie i Sverige. ”Trans – check, hbt – check, otrevlig vit man – check” och så vidare. Man kan i alla fall tro det när man ser Blodsoffer, den nya svenska krimserien på Netflix.

Serien fokuserar på en polismördare som lurar sina offer, det vill säga uniformerade poliser, till en fejkad brottsplats och sedan dödar dem på ett bestialiskt sätt. I centrum står poliskommissarie Thomas Berg och hans kollegor samt – av ganska dunkla skäl – Bergs pappa Alfred, en före detta polis som fått sparken efter att ha betett sig illa mot kvinnliga kollegor.

Det är rätt spännande faktiskt, om man bara lyckas tänka bort de uppenbara pekpinnarna som alltid ska delas ut i varenda svensk film och tv-serie. Som det faktum att den ende polisen med utländsk bakgrund i utredningsgruppen är gift och har barn med en så kallad ”transman” som behållit sina kvinnliga fortplantningsorgan men odlat skäggstubb á la hipster och klär sig som en man. Det blir pinsamt uppenbart att hela deras familjesituation endast finns där för att visa tittarna att trans är fullkomligt naturligt, jättevanligt och att män också kan bli mammor.

Sen har vi den lesbiska polisen vars änka är vad som i kulturetablissemanget brukar benämnas som ”en stark kvinna”. Det betyder dock inte att hon är stark utan bara att hon är allmänt otrevlig och egotrippad och har ett totalsabbat känsloliv. Jag menar, VEM vill ge bort familjens hund efter att partnern blivit mördad? Ingen, utom en totalt känslolös psykopat.

Över till kommissarie Thomas Berg, spelad av Jakob Oftebro, och hans far Alfred, spelad av Peter Andersson. Och ja, Peter Andersson är en fantastisk skådespelare så det är inte det som är problemet här. Det är manus och regi som tvingar honom att spela över i exakt varenda scen för att han ska framstå som just så osympatisk som medelålders och äldre vita män alltid måste te sig när kulturetablissemanget får säga sitt.

Dialogen mellan far och son är fullkomligt skrattretande, man sitter faktiskt och skruvar på sig i de scener där båda två medverkar. Och det är sannerligen inte roligt, särskilt inte när det handlar om en skådespelare som är så mycket mer. Det förvånar mig storligen att flera recensenter faktiskt hyllat just samspelet mellan dem när det är så erbarmligt krystat.

Det var lite smått och gott om Blodsoffer på Netflix. Jag har ännu inte sett hela serien men jag gissar att upplösningen kommer att följa samma mönster som inledningen och att filmskaparna kommer att servera ännu fler moralkakor innan det hela är över. Förmodligen kommer allt att rinna ut i att alltsammans är samhällets fel på ett eller annat sätt för så brukar det oftast vara i svenska krimserier och -filmer. Den som tittar får se!

Bild: Jakob Oftebro och Peter Andersson i nya serien Blodsoffer (Netflix Facebooksida)