Hustrun och undertecknad besökte Tyskland i slutet av juli månad. Vi flög till Düsseldorf, hämtades av sonen och hans tyske svärfar och färdades i bil till en mindre ort belägen på ungefär lika avstånd till Düsseldorf och Köln, med bara ett dussin kilometer till gränsen mot Nederländerna. Där tillbringades en vecka i sällskap med sonen, sonhustrun och barnbarnet. Vi alla bodde i det stora huskomplex som varit en bondgård och nu var sonhustruns stora familjs hushåll. Landskapet är öppet och platt, mestadels uppodlat mellan bebyggelse och bostäder. En värmebölja hängde kvar, men växtlighet och gröda visade inga tecken på torka.

Vi turistade i Köln och besökte katedralen, Kölnerdomen. Den var smutsigare än jag mindes från 1980-talet, men renovering och möjligen tvätt pågick i ett hörn. Man har nyligen infört en icke obetydlig entréavgift (och metalldetektorer) där pengarna sades gå till underhållet. Församlingens och Vatikanens stöd räckte tydligen inte.

Den här lilla delen av Tyskland är ännu så länge ett katolskt fäste, men på gator och torg syns ständiga påminnelser om en pågående kulturell/religiös omvandling i form av islams framsteg. Kvinnor i hijab finns mer eller mindre överallt. Samma sak gäller i Düsseldorf, inte minst på flygplatsen. Det var helt annorlunda än i de mindre orterna, exempelvis Wegberg som vi också besökte. De var fortfarande helt tyska, såvitt vi kunde se.

Tysk politik är svår att sätta sig in i. Värdfolket beklagade framgångarna för AfD, Alternativ för Tyskland. De ursäktade sig lite för partiets framgångar och hänvisade till att stödet var störst bland väljare i forna Östtyskland — de väljare som underförstått inte riktigt var lika civiliserade som tyskarna västerut. I opinionsundersökningar och lokalval har AfD fått runt 25 % i väljarstöd i den tyska valmanskåren, att jämföra med den svenska motsvarigheten AfS som hittills inte nått upp till 1 %.

Tysk energipolitik är än mer svårbegriplig. Tidigare förbundskanslern Angela Merkel hade låst fast landet vid ett (som hon sade ”ömsesidigt”) beroende av rysk naturgas. Detta gjordes som en komponent i den gröna omställningen och möjligen även för att hon ville hålla sig väl med kompisen Vladimir Putin. Hennes trixande innebar en nedstängning av alla kärnkraftverk. Samtliga. Idag importerar man el från franska kärnkraftverk och stundtals även någon megawatt från Sverige. Ett sinande flöde av naturgas kommer från andra källor, för vind- och solkraft räcker helt enkelt inte till. Tysk industri lider, och en del verksamhet flyttar ut eller lägger ner.

Under våra färder i omgivningarna ser vi två stora kolkraftverk som numera går för högtryck. Jag säger något uppmuntrande om att koldioxid faktiskt är bra för växtligheten, vilket ingen kommenterar.

När vi ska skjutsas till flygplatsen inför hemresan är temperaturen 34 grader, vilket kanske är i mesta laget. Men ingen klagar; vi sitter i skuggan och tar det lugnt. Hemma igen i Sverige undrar min bror hur vi lidit av dödshettan och extremtorkan. SVT har enligt honom rapporterat om 10 000 döda av klimatkatastrofen i Tyskland.

Jacob Hansen är skribent, flanör och fri forskare inom Life-Style Design (pensionär). Kör gärna motorcykel. Före detta serieentreprenör. Bred akademisk inkompetens, fil. kand. och fil. mag. Två gånger avhoppad doktorand. Bor med lagvigd hustru, mestadels i Stockholm. Har tre vuxna söner och ett barnbarn.

BILD: Köln am Rhein omkring år 1900. Målning av Hubert Sattler (1817–1904).