Oavsett vad muslimer har för uppfattning om mig, vilket de sannolikt inte har, så har jag splittrade känslor inför muslimerna. Jag har visserligen av dåligt samvete för mina fördomar mot folk som hänger avfällingar och regimkritiker i grävskopor och kastar bögar från moskétak späkt mig genom att läsa Koranen, men det har inte hjälpt. Jag blir inte mer positivt stämd av att ta del av muslimernas djupaste sanningar.

(Jo, det finns avsnitt i Koranen, till exempel sura 7, som åskådligt beskriver hur de boende lever i himlen och helvetet. Något motsvarande finns inte i Bibeln. Till exempel visar det sig att de två platserna intressant nog ligger så nära varandra att invånarna på ömse håll kan betrakta vad som pågår på det andra stället och till och med föra samtal: ”En mur skall skilja de båda [grupperna] åt… Och de som hade både insikt och urskillning skall ropa till dem som de igenkänner på deras kännetecken [som förnekare]… Och de vars arvedel är Elden skall ropa till dem som stigit in i paradiset: ’Häll litet vatten över oss eller något av det som Gud har skänkt er!’ De skall svara: ’Bådadera har Gud nekat dem som avvisade tron.’” Denna föreställning om himlens och helvetets geografi återkommer hos kyrkofadern Thomas Aquinas, som 600 år efter Muhammed i sin skrift Summa Theologica förklarar att ”helgonen kommer att njuta desto mer av sin salighet och av Guds nåd när de betraktar de förtappades bestraffningar i helvetet”.)

Jag är misstänksam mot religiösa muslimska män som går i moskén och ber fem gånger om dagen. Likaledes är jag misstänksam mot muslimska kvinnor som inte kan visa sig utan någon av de avbildade huvudbonaderna. Jag inser att min misstänksamhet möjligtvis grundar sig i obefogade fördomar, men jag vet ju inte. Det går påstått välgrundade rykten om att religiöst fanatiska muslimer gör en dygd av att ljuga för otrogna som jag. Det heter taqiyya. Det kan vara sant.

Det kan också vara sant att muslimska kvinnor i avsikt att erövra världen genom ett storskaligt folkutbyte väljer att till skillnad från andra kvinnor få fler i stället för färre barn. Claude bekräftar: Globalt sett har muslimska kvinnor den högsta fertilitetsgraden av alla större religiösa grupper, baserat på Pew Researchs demografiska studier.

Kort sagt litar jag inte ens på mina mest trovärdiga fördomar när det gäller muslimer. Bättre blir det inte när jag träffar landsmän till muslimerna, till exempel kristna assyrier från Irak. Dessa har i allmänhet djupgående erfarenheter av araber eftersom grupperna levt nära varandra före flytten till Sverige. Det som fyller mig med särskild oro är att dessa icke-muslimer nästan mangrant spontant uttrycker sig negativt om muslimer och detta i min närvaro och utan några provokationer.

Hur den potentiella konflikten mellan muslimer och andra befolkningsgrupper i Sverige kommer att utvecklas har vi ingen aning om. Vi kan inte ens bedöma de vitt spridda uppfattningar om olika folks egenskaper som cirkulerar. Inte ens våra fördomar är särskilt stabila.

Detta otillfredsställande tillstånd beror sannolikt på att tal – och i ännu högre grad vetenskapligt strukturerat tal, så kallad forskning, är tabu i vårt land. Vi får inte ens prata om en av de frågor som mest bekymrar svenska folket.

Hur är det då i verkligheten med muslimernas chanser inför framtiden? Jag vet som sagt inte och det gör nog inte du heller. Men denna fråga behöver tas vid hornen. Staten, särskilt Brå som ansvar för en stor del av kunskapsutvecklingen på detta område, bör kasta sin räddhågsenhet att tala högt och tydligt om etnicitet. Finns det något seriöst hopp om verklig integration för folk från MENA-området och Afrikas horn? Så länge vi fortsätter att hymla kommer vi inte att närma oss någon förståelse, än mindre någon lösning.