I del ett av denna artikel (läs den här) granskades idén om att omfördelning skapar välstånd. Genom historiska exempel från Sveriges skatteutveckling och liknelsen om äppelträdet belystes skillnaden mellan löpande inkomster och kapitalvinster, och hur felutformade skatter riskerar att låsa fast produktiva tillgångar. I del två riktas strålkastaren mot den internationella konkurrensen om kapitalet, hur skatteregler i praktiken styr mänskligt beteende och vad som egentligen utgör ett rättvist och långsiktigt hållbart skattesystem.

Kapital konkurrerar internationellt

Det finns dessutom en verklighet som skattepolitiken inte kan bortse från. Kapital är rörligt. Entreprenörer är rörliga. Investerare är rörliga. Länder konkurrerar därför inte längre bara om turister och exportmarknader. De konkurrerar om entreprenörer, innovatörer och det kapital som skapar framtidens företag och arbetstillfällen.

Flera europeiska länder har anpassat sina skattesystem för att attrahera internationellt rörliga personer. Irland har länge haft ett system som i vissa fall innebär att utländska inkomster beskattas först när de förs in i landet.

Italien erbjuder kvalificerade inflyttare möjligheten att betala en fast årlig skatt på stora delar av sina utländska inkomster. Spanien har genom den så kallade Beckham-lagen erbjudit vissa kvalificerade inflyttare förmånligare beskattning än vanliga skattskyldiga. Storbritannien har också infört regler som ger nya inflyttare fyra års skattfrihet för utländska inkomster och kapitalvinster.

Poängen är inte att alla länder ska kopiera varandra. Poängen är att den internationella konkurrensen om kapital och kompetens är verklig. Sverige har redan gjort denna resa.

Under flera decennier kombinerade Sverige mycket höga inkomstskatter med förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt och relativt höga skatter på kapital. Flera framgångsrika entreprenörer valde att lämna landet.

När politiken ändrades och dessa skatter avskaffades blev Sverige återigen mer attraktivt för företagande och investeringar. Resultatet blev inte att välfärdsstaten försvann. Resultatet blev att den finansieras av en ekonomi med större skattebas, fler framgångsrika företag och större förmögenhetsskapande.

Skatteregler kan skapa eller förstöra

Ett vanligt argument mot skattesänkningar för företagare är att de bara gynnar de redan framgångsrika. Men skattepolitik handlar inte bara om dagens fördelning. Den handlar också om morgondagens möjligheter.

Anta att en ny regel införs. Den som startar ett företag och under tio år skapar minst 1 000 nya heltidsjobb får sälja företaget utan kapitalvinstskatt.

Skulle det vara dyrt för staten? Låt oss räkna.

En person utanför arbetsmarknaden som söker jobb kan uppskattningsvis kosta samhället omkring 240 000 kronor per år i olika stöd. Anta att de nya arbetstillfällena finns i den nedersta kvartilen (fjärdedelen) av lönefördelningen och att de anställda tjänar 30 000 kronor i månaden. Det innebär en årslön på 360 000 kronor och ungefär 60 000 kronor i skatt per person.

Varje nyanställd innebär då två ekonomiska effekter för samhället: cirka 240 000 kronor i minskade kostnader och cirka 60 000 kronor i ökade skatteintäkter. Den sammanlagda samhällsvinsten blir omkring 300 000 kronor per anställd. För 1 000 anställda motsvarar det 300 miljoner kronor under ett år. Under tio år handlar det om tre miljarder kronor.

Anta dessutom att varje anställd bidrar med 5 000 kronor till företagets nettovinst. Företaget genererar då fem miljoner kronor i årlig vinst. Med en värdering på 20 gånger vinsten är företaget värt 100 miljoner kronor. Säljaren sparar mindre än 30 miljoner kr i skatt.

Även om staten helt avstår från kapitalvinstskatt vid försäljningen är kostnaden betydligt lägre än den samhällsvinst som skapats genom nya arbetstillfällen.

Detta är ett förenklat exempel. Men det illustrerar en viktig princip: Ibland kan en skattelättnad skapa större intäkter för samhället än en skattehöjning. Frågan är därför inte bara hur mycket staten tar in från en viss person eller transaktion. Frågan är vilket beteende skattesystemet uppmuntrar.

Vad är egentligen rättvisa?

När jag på 1980-talet deltog i en paneldebatt i SVT-programmet Pejling framförde jag (som skattekunnig) ett resonemang som jag fortfarande tycker är relevant. Ett skattesystem kan vara formellt lika för alla men ändå ge olika möjligheter.

Den som har en hög inkomst har ofta möjlighet att utnyttja skatteavdrag och planera sin ekonomi. Den som måste använda hela sin inkomst till grundläggande konsumtion har inte samma möjlighet. Den verkliga ojämlikheten uppstår ofta innan skattesystemet börjar omfördela.

Människor har olika förutsättningar och talanger. Vissa har entreprenörsförmåga. Vissa har akademisk begåvning. Vissa har egenskaper som gör att de kan skapa stora inkomster inom andra områden. Dessa människor är också ofta internationellt rörliga.

Utmaningen för ett samhälle är därför inte att eliminera alla ekonomiska skillnader. Utmaningen är att skapa ett system där mänsklig förmåga omvandlas till investeringar, företag, arbetstillfällen och högre levnadsstandard för fler.

Ingen regering kan omfördela ett välstånd som inte har skapats. Det verkliga testet på en skattepolitik är därför inte om den ser rättvis ut på papperet. Det är om den över tid skapar ett rikare samhälle som har råd att finansiera den välfärd och den omfördelning som medborgarna med rätta förväntar sig.

Harry Margulies är författare och journalist.

BILD: Affisch för filmen Trading Places (1983) med Dan Aykroyd och Eddie Murphy.