Den marknadsliberala tankesmedjan Timbro hyllar de spanska socialisternas förslag att bevilja över en halv miljon papperslösa asyl. “Låt Spaniens amnesti vara en inspiration”, skriver Fredrik Kopsch på Timbro. Han argumenterar om samma extra-allt-fördelar med invandringen som Centerpartiet brukar göra. Massinvandringen välsignar oss med såväl ekonomiska, moraliska och mänskliga fördelar. Detta är naturligtvis varken sant eller ett sammanhängande argument. I de allra flesta fall måste man göra ett rationellt övervägande av våra moraliska förpliktelser och ekonomiska realiteter. Vi kan inte ha kakan och äta den.

Vi känner igen dessa hyberbola argument från klimatdebatten, där den gröna omställningen skulle göra oss friskare, rikare och mer moraliskt högtstående på en och samma gång. Det är naturligtvis vansinne att ge en halv miljon migranter från Afrika asyl när Europa redan håller på att duka under av ett ständigt inflöde av människor. Det får en att tänka på Bagdad Bob, som förklarade att Irak hade läget under kontroll samtidigt som de amerikanska stridsvagnarna rullade fram i bakgrunden. Vi kan inte lösa Europas, och än mindre världens, alla problem med att miljoner afrikanska män ska jobba i svensk äldreomsorg, eller att en kvarts miljard indier ska bli Foodora-bud.

Att hålla sig med vissa åsikter och värderingar har i decennier varit ett villkor för att få tillträde till samhällets finrum, där det yttersta är att få vara med i Skavlan eller sommarprata på Sverige radio. De här finrummen börjar dock bli mer än lovligt sunkiga. När rätta värderingar är viktigare än kompetens urholkas samhället. Socialisterna vill fördela innan det finns något att fördela. Tjänstemännen ser sig inte längre som folkets tjänare. De har istället agerat som ofelbara översittare som vet bättre än pöbeln vars liv de beslutar över. Att tjänstemannaansvaret är på väg att återföras är mycket välkommet.

Den marknadsliberala högern lierar sig gärna med den socialistiska vänstern då de både eftersträvar monopol. Silicon Valley-gurun Peter Thiel, medgrundare av PayPal och Palantir, har varit befriande ärlig om att han anser monopol vara eftersträvansvärt. Med en sådan premiss är inte steget långt till att företräda socialism.

En annan gemensam nämnare för marknadsliberaler och socialister är social otrygghet som affärsidé. Genom massinvandring och urholkad välfärd skapas en efterfrågan för socialisternas chimära förbättringar, vilket i praktiken brukar bli någon hundring i ökad vab-peng och någon ny kampanj för HBTQIA+. Marknadsliberalerna å sin sida vill ha billig arbetskraft och möjlighet att lönedumpa.

Den snabbt växande socialkonservatismen är ett gemensamt hot mot dessa två politiska ytterligheter. Om socialismen politiserar människan, så förminskar liberalismen människan till en ekonomisk faktor där astronomisk ojämlikhet ses som en naturlag. Socialkonservatismens svar är att människan först och främst är en kulturvarelse som utvecklats genom historiska erfarenheter och historiska gemenskaper.

I en stabil nation minskar behovet av kontroll över medborgarnas liv. Det gör den nya konservativa högern mer frihetlig än liberalismen. Det är tvärtom så att de liberala och socialdemokratiska länderna idag utövar mer medborgarkontroll än de forna kommuniststaterna. Internet och informationssamhället har varit den nya konservativa högerns bästa vän de senaste decennierna. De hårt censurerade statsmedierna har blivit allt mer irrelevanta. Kunskap är idag tillgänglig och människor inser att de ingår i de historiska gemenskaper som eliterna försökt slå sönder med politiska experiment.

Spaniens premiärminister Pedro Sánchez vill uttryckligen krossa den nya konservativa högern genom att bevilja över en halv miljon papperslösa asyl. Invandrarna ska lojalt rösta på honom är planen. Att han på kuppen förgör såväl Spanien som Europa bekommer honom inte. Det är inte han eller eliterna som kommer få betala priset, utan vanliga hårt arbetande människor vars röst han vill tysta en gång för alla. Timbro avslöjar sig när de hyllar Pedro Sánchezs vansinne.

Thomas Karlsson, filosofiedoktor i religionshistoria vid Stockholms Universitet och Fellow Researcher vid Yale University, USA.