PATRIK ENGELLAU: Dumbom och värdegrunderna

Den svenske skalden Johan Henric Kellgren (1751 – 1795; bilden) skrev dikten Dumboms leverne som i några hundra år ingick i den svenska kulturskatten fram till dess att vi insåg att kulturskatter är en sorts förtryck mot alla som inte är kulturellt privilegierade. Dumbom kändes i första hand igen på sin osvikliga förmåga att göra stolliga observationer, till exempel:

På sina resor han förnam,
hur väl försynens nåd reglerat,
som floder över allt placerat
där stora städer stryka fram.

Genom dikten, som antas egentligen ha handlat om poeten Per Enbom, berikade Kellgren svenska språket med ordet dumbom. Nu har Salig Dumbom återuppstått i modern skepnad. Jag träffade honom i förra veckan. Han är allmänt ansedd för en skarp och samhällstillvänd tänkare.

Jag har skaffat mig en mental personlig tränare, en MPT, sa Dumbom, för att komma till rätta med eventuella tendenser till kvarvarande felaktiga synsätt. Själv kallar han sig psykiater, men jag gillar inte den benämningen eftersom psykiatriker var sådana som i Sovjetunionen satte in statens fiender och övriga medborgare med störande politiska åsikter på anstalt. Men jag har ju på intet sätt felaktiga åsikter även om jag kommer på mig själv att hysa gammaldags tankar, till exempel att det bara skulle finnas två kön, så kallade ”män” och så kallade ”kvinnor”, något som man redan vid den ytligaste eftertanke måste förkasta. Det är just för att träna bort sådana gammaldags felaktiga synsätt som jag anlitar en personlig tränare. Behöver man en på gymmet så behövs han väl ännu mer när man formulerar sina tankar! Om man exempelvis varit utomlands några dagar och inte kunnat läsa Dagens Nyheter kan man ju ha missat någon nyupptäckt, betydelsefull mental korrigering eller värdegrund.

Jag var till exempel på bio häromdagen och såg en amerikansk film om andra världskriget. Det framgick att de amerikanska soldaterna hade grava fördomar mot uniformerade nazister och betraktade alla som fiender vilket inte stämmer med någon värdegrund jag läst. Man kan inte dra alla beväpnade nazister som försöker döda en över en kam. Sedan, som lök på laxen, framgick något kanske ännu mer förvånande, nämligen att nazisterna hade motsvarande fördomar mot amerikanerna. Inte så konstigt att det blev krig. Tacka sjutton för att de slogs när de hade så snedvridna uppfattningar om varandra! Det var en god illustration till värdegrundsspecialisternas korrekta uppfattning att fördomar leder till konflikter bland människor.

Apropå Amerika så kom en släkting nyligen tillbaka från besök hos en emigrerad vän som flyttat till Mellanvästern. Vid hemkomsten fällde min släkting ett skamligt yttrande som gjorde mig paff. Han sa att amerikaner är feta. Jag sa att det knappast kunde vara ett korrekt påstående. Detta gjorde honom förnärmad och föranledde honom att börja googla om amerikaners Body Mass Index (BMI). Jag försökte förklara för honom att man enligt de värdegrunder som jag studerat inte kan göra den sortens påståenden. Jag sa att han generaliserade på ett oacceptabelt sätt. Han envisades och sa att påståendet var sant, medan jag förklarade att det var fel. Så där höll vi på tills han blev sur och gick hem.

Min MPT brukar ge mig övningsuppgifter. Senast fick jag öva på påståendet ”Svarta människor är svarta”. Jag insåg genast att det var en luring och ändrade till ”Svarta människor är ofta svarta” för att inte verka så kategorisk och fördomsfull. Men när vi diskuterat en stund insåg jag att hela frågan är stötande och bör undvikas. ”Svart”? Jag insåg hur rätt filosofen Ludwig Wittgenstein hade när han formulerade den filosofiska satsen ”Om det man ej kan tala måste man tiga”. Det såg han klart redan ett sekel innan den första värdegrunden sett dagens ljus och medan Dagens Nyheter bara hade några decennier på nacken.

Jag höll på att fälla något grovt generaliserande och fördomsfullt uttalande om österrikiska filosofers begåvning, men min MPT förklarade att det var fascistvarning på sådant så jag tog tillbaka innan någon större skada hann ske.

Sedan kom vi överens om att vi i en debattartikel i Dagens Nyheter borde föreslå att Wittgenstein utsågs till alla värdegrunders skyddshelgon. När vi sedan började fila på artikeln kom vi till insikt om att det där med helgon var en känslig sak som skulle kunna uppfattas som diskriminerande mot alla religioner som inte fick något eget helgon utsett till skyddshelgon för värdegrunderna. Vi fick lägga ned projektet.

Jag har fått en hemläxa till nästa träningspass med min MPT, nämligen påståendet ”Thailändare är thailändare”. Uppgiften är att diskutera om det finns så många som skulle kunna ta illa upp av utsagan att den borde förbjudas. Det tål att tänka på. Jag menar att ”Thailändare är thailändare” låter ganska likt ”Svenskar är svenskar” och redan där hör man att fan är lös. Tänk själv, det låter ju som om svenskar vore något särskilt och annorlunda än andra människor.  Ordet ”annorlunda” möjliggör tanken ”bättre”, vilket nästan bevisar att hela påståendet är sverigedemokratiskt till sin natur.

Om det skulle visa sig att ”Thailändare är thailändare” är ett olämpligt påstående, vilket jag inte håller för osannolikt, kan det mycket väl vara så att den matematiska tesen ”2 = 2” också är stötande, om inte annat för att det i sig kan uppmuntra till rasistiska formuleringar.  

Patrik Engellau