Denna artikel är en uppdatering av en DGS-artikel som publicerades för fyra år sedan. Under dessa år har befolkningsförändringarna fortsatt i nästan samma takt som tidigare, se bilden. Den är direkt hämtad från uppgifter från de statistiska centralbyråerna (Sverige, Norge, Finland, Danmark, Tabell EB4). Diagrammet visar att om utvecklingen fortsätter kommer de nordiska ursprungsbefolkningarna att förbli en minoritet under detta århundrade. Detta resultat bekräftas av noggranna demografiska beräkningar (Tarvainen, 2024).

Ett motiv till invandring har varit välviljan att hjälpa flyktingar. På samma sätt hjälpte kristna libaneser muslimska flyktingar under förra seklet. Flyktingarna, deras höga födelsetal och importen av makar ledde till att det kristna Libanon blev ett land med muslimsk majoritet. Samma öde är att vänta för de nordiska länderna. I Sverige, till exempel, är den nuvarande trenden att det år 2120 kommer att finnas lika många muslimer som infödda svenskar (Tarvainen, 2024).

De nordiska politikerna har inte varit medvetna om de demografiska förändringar som orsakats av invandringen och skillnaderna i kultur, kompetens och livsstil mellan olika grupper.

I takt med att invandringsrelaterade problem blir alltmer synliga har den svenska regeringen beslutat att ge ekonomiskt stöd till personer med invandrarbakgrund som flyttar från Sverige, till exempel till sitt hemland. Undersökningar visar dock att en sådan frivillig återvandring inte är tillräcklig för att lösa den demografiska katastrof som visas på bilden. Därför är tvingande befolkningsöverföringar tillbaka till hemländerna nödvändiga för att säkerställa att de nordiska ursprungsbefolkningarna förblir i klar majoritet och för att bevara de nordiska kulturerna.

De nordiska länderna har rätt att korrigera misstagen av en välvillig invandringspolitik. Men eftersom de nordiska länderna är skyldiga till sina invandringsmisstag, har de ett ansvar för att ge fullt stöd till dem som börjar ett nytt liv i sitt ursprungsland. Det genomsnittliga beloppet för dessa bidrag är förvisso mycket högre än det bidrag för frivilligt återvändande som den svenska regeringen föreslår. Det nödvändiga biståndet beskrivs i grova drag i DGS-artikeln. De erforderliga befolkningsöverföringarna diskuteras i den artikel från DGS som det hänvisas till i inledningen. Dess huvudpunkter och några ytterligare kommentarer sammanfattas nedan.

Med hänsyn till skillnaderna mellan kulturer och etniska grupper, som framgår av många aktuella och historiska fakta, bör följande två huvudprinciper tas som utgångspunkt:

(1) Den muslimska befolkningsökningen måste stoppas eftersom islam och den västerländska civilisationen är i grunden oförenliga och konkurrerande kulturer.

(2) Ökningen av befolkningen med utomeuropeiskt ursprung måste hejdas, eftersom det finns betydande skillnader mellan europeiska och utomeuropeiska befolkningar i allmänhet.

Om vi utgår från dessa två premisser får vi följande nödvändiga invandringspolitik. De åtgärder som krävs saknar motstycke, men det gör också den demografiska utvecklingen som har påbörjats.

1. De nordiska länderna måste säga upp de internationella flyktingkonventionerna. Flyktingkonventionerna bygger på FN:s flyktingkonvention från 1951, då flyktinginvandringen hade en helt annan karaktär än den nuvarande invandringen. En fördragsslutande stat kan säga upp konventionen med ett års uppsägningstid enligt artikel 44.2. De nordiska länderna kan också begära en undantagsbestämmelse (opt-out) från EU:s invandringsregler, vilket Nederländerna nyligen har gjort.

2. Stoppa importen av makar och andra familjemedlemmar till muslimer och icke-västerlänningar. Utträdet ur FN:s flyktingkonvention från 1951 räcker inte för att stoppa den demografiska utvecklingen eftersom personer med utländskt ursprung ofta söker efter makar utomlands.

Av demografiska skäl måste import av makar förbjudas för muslimer och icke-västerlänningar. Dessa familjebildningar måste ske utomlands, i ett land där makarna vanligtvis har närmare kulturella band. Undantag kan göras i särskilda fall.

3. Ett allmänt stopp för muslimsk invandring. De två ovanstående åtgärderna kommer att minska den muslimska invandringen avsevärt. Dessutom måste ett förbud införas mot all ytterligare muslimsk invandring. De nordiska länderna måste klargöra att de är västländer och inte accepterar islam. Undantag skulle vara till exempel diplomater och experter som arbetar under en begränsad tid utan att bli medborgare.

4. Återvändande av muslimer. Att stoppa ytterligare muslimsk invandring är inte tillräckligt eftersom fertiliteten hos muslimer som bor i de nordiska länderna är hög. Turkiets president Erdoğan har uppmanat europeiska muslimska kvinnor att skaffa fem barn för att skapa ett ”nytt Europa”. Om muslimerna blir kvar i de nordiska länderna kommer muslimska imamer att rikta liknande uppmaningar till sina trosfränder.

5. Återvändande av flyktingar. Begreppet flykting innebär att personen återvänder till sitt ursprungsland när det är möjligt. Men i de flesta fall har flyktingar i de nordiska välfärdsstaterna stannat kvar eftersom de funnit det fördelaktigt.

Därför är det nödvändigt att se över situationen för alla flyktingar och deras ättlingar, även om flyktingen har fått medborgarskap. Om återvändande är möjligt måste det ske − med nödvändigt ekonomiskt stöd, för att starta ett nytt liv i ursprungslandet. Undantag kan göras i särskilda fall.

6. Övriga punkter.

Utländska studenter. Invandring för studier utgör en betydande invandringskanal för icke-européer, och denna kanal missbrukas ofta för ren invandring. Därför bör denna invandring stoppas. Studieplatser bör reserveras för infödda nordbor och andra västerlänningar.

Arbetsrelaterad invandring. En betydande invandringskanal är arbetsrelaterad, och denna kanal missbrukas ofta. Sverige planerar att höja minimilönen för utomeuropeiska arbetsrelaterade invandrare till Sveriges medianlön. Detta kommer att minska den arbetsrelaterade invandringen av utomeuropéer, men det behöver kompletteras med andra åtgärder.

En effektiv policy är Japans gästarbetarsystem. Utländska arbetare får arbeta i 5 år i Japan. Under denna tid får de inte ta med sig släktingar till Japan. Efter 5 år måste de lämna landet. Undantag kan göras i särskilda fall.

De ovan föreslagna åtgärderna känns hårda för dem som måste lämna de nordiska välfärdsländerna − även om de får ekonomiskt stöd för att starta ett nytt liv i sittbakgrundsland Men vi måste sätta in denna fråga i ett historiskt perspektiv.

Invånarna i norr har bott här sedan istiden för cirka 10 000 år sedan. Under de kommande 10 000 åren kan cirka 1 000 miljoner människor som tillhör ursprungsbefolkningen födas i de fyra nordiska länderna. Deras kultur skulle förstöras när de är en minoritet i mångkulturella länder där islam utgör den dominerande kulturen. Alla de åtgärder som föreslås i denna text är nödvändiga för att förhindra detta.

BILD: Svensk familj framför sitt hem. Närke, 1920-talet. Källa: Örebro Stadsarkiv.

Kyösti Tarvainen har avlagt en diplomingenjörsexamen i teknisk fysik från Helsingfors Tekniska Högskolan och en doktorsexamen i system- och styrteknik i USA. Han har specialiserat sig på matematisk modellering och har undervisat vid Helsingfors Tekniska Högskola och Helsingfors universitet som docent. 2009 märkte han den stora demografiska effekten av invandringen och började forska i ämnet.