Gästskribent KYÖSTI TARVAINEN: Del 2 – Hur invandringspolitiken måste ändras med utgångspunkt i ett demografiskt perspektiv

OPINION Flyktingarna, i likhet med många andra invandrare, uppför sig faktiskt i enlighet med sina etniska och religiösa intressen. Därför måste nationalstater, för att bevara sin existens, också ta hänsyn till etniska och religiösa aspekter av invandringspolitiken. Följande lista beskriver centrala åtgärder som behövs för att rädda de nordiska nationalstaterna.

1. Flyktinginvandring endast från näraliggande och kulturellt närbesläktade

Ett sådant exempel var de 72 000 finska barn som flyttade till Sverige under andra världskriget. En femtedel blev kvar i Sverige efter kriget. Flyktingar från avlägsnare och annorlunda kulturer, kan effektivare få hjälp i andra länder som företrädesvis ligger i deras närområde. Anledningen till att lämna de internationella fördragen är den allvarliga demografiska situationen. Alla kan förstå detta. De internationella fördragen skapades i en helt annan situation än det nuvarande tillståndet av massinvandring.

2. Stopp för import av makar och annan anhöriginvandring för dem som inte är västerlänningar

I västländerna får ungefär var fjärde individ med utländsk bakgrund makan från utlandet, vanligtvis från samma etniska och religiösa grupp. För muslimer är det typiskt att ungefär varannan muslim får en muslimsk maka från utlandet, vanligtvis från samma klan.

De internationella äktenskapen är en viktig invandringskanal. Av demografiska skäl måste importen av makar förbjudas för icke västerlänningar som bor i de nordiska länderna. Deras familjebildning måste inträffa utomlands, vanligtvis i ett land till vilket makarna har närmare band. Emellertid kan det vara tillåtet för infödda och andra västerlänningar bosatta i Norden att gifta sig med en person som bor utomlands.

När det gäller personer med blandad etnicitet måste parets totala etnicitet beaktas. Vid speciella tillfällen kan undantag göras av humanitära skäl.

Här måste vi göra en etnisk åtskillnad, som inte används i den nuvarande nordiska invandringspolitiken och som behöver mer tid att hantera.

Det är ofta lätt att avgöra om en person är västerlänning eller inte. Om detta är oklart kan ett DNA-test göras. I vissa tvetydiga invandringsfall använder Israel DNA-test för att säkerställa att den som önskar invandra är jude.

Förbudet mot import av utländska makar bör gälla alla icke-västerlänningar som bor i ett nordiskt land, även de som har invandrat för arbete eller studier.

På samma sätt måste import av andra icke-västerländska släktingar än makar till en icke-västerlänning i ett nordiskt land förbjudas av demografiska skäl. Endast tidsbegränsade uppehållstillstånd bör kunna beviljas i speciella fall.

Vissa kan komma att motsätta sig de etniska aspekterna genom att peka på Nazi-Tyskland. Men här har vi två helt olika fall med olika förutsättningar. I Tyskland betraktades den tyska etniciteten eller rasen som överlägsen, den ansågs därför ha rätt att erövra ”underlägsen” nationer för att få mer Lebensraum. I motsats till detta kan vi bara tänka att det finns skillnader mellan olika folk och att folken därför måste ha sina egna länder. Vi vill inte erövra något land, utan vill i stället bara att invandring från helt olika och för oss främmande kulturer inte gör att våra egna befolkningar blir en minoritet. Vilket skulle leda till att våra befolkningar och kulturer förlorar rätten till självstyre.

3. Ett generellt stopp för muslimsk invandring

De två ovanstående punkterna kommer att reducera den muslimska invandringen signifikant. Men ett generellt förbud måste också inrättas för all muslimsk invandring. Undantag skulle till exempel utgöras av diplomater och experter som kunde tillåtas arbeta några år utan att få bli medborgare. Alla kan förstå nödvändigheten av ett sådant stopp, baserat på oförenligheten hos de nordiska och islamiska kulturerna.

4. Återvändande av muslimer som invandrat efter 1970

Ett stopp för fortsatt muslimsk invandring är inte tillräckligt eftersom fruktsamheten hos muslimer som bor i de nordiska länderna är för närvarande hög och kommer med största sannolikt att förbli hög även i framtiden. Detta kan förväntas eftersom i europeiska länder som sedan länge har en muslimsk befolkning härstammande från det Ottomanska imperiet, är muslimernas fruktsamhet generellt högre än hos de andra folkgrupperna. (Stonawski, Potancoková and Skirbekk 2015).

Faktum är att muslimernas fruktsamhet är hög över hela världen. Enligt Pew Research Center kommer därför islam att bli den största religionen 2070. En direkt religiös orsak till detta kan ses i islamiska religiösa texter som upprätthåller en traditionellt patriarkal kultur, där många muslimska kvinnor har en uppgift som hemmafru.

Dessutom vet alla imamer att muslimerna i väst kommer att bli en majoritet genom att göra barn. Därför kan många av dem uppmuntra muslimer att få barn. Turkiets president Erdogan har uppmanat turkiska muslimer i Europa att få fem barn för att bygga ett nytt Europa. Sammantaget kommer muslimerna genom höga födelsetal långsamt att bli i majoritet i de nordiska länderna, och detta kommer att inträffa även om invandringen stoppas helt.

Därför är det nödvändigt att ett avtal ingås mellan muslimer och icke-muslimer att muslimer i nordiska länder återvänder till sina, eller sina förfäders hemländer.

Det är en objektiv iakttagelse att islamiska och västerländska kulturer är oförenliga och konkurrerande kulturer. Låt det därför finnas en fredlig konkurrens mellan västerländska och muslimska länder, på samma sätt som det tidigare fanns mellan de kommunistiska länderna och det demokratiska väst. Det skulle vara fel om islam skulle tillåtas vinna i de västerländska demokratierna enbart på grund av den högre fruktsamhet hos de muslimer som bor i väst.

De muslimska tatarer som bor i Finland har inte varit ett problem eftersom deras antal alltid har varit under tusen och de även i övrigt utgör ett speciellt fall. För att de inte ska omfattas av detta förbud kan det finnas en tidsgräns så att ett återvändande av muslimer till deras hemländer skulle gälla dem som har invandrat efter den 1 januari 1970.

Bevara de nordiska kulturerna

Ovanstående fyra punkter är de viktigaste när vi betraktar invandringsfrågan ur en demografisk synvinkel för ett bevarande av de nordiska kulturerna. Dessutom finns det också viktiga frågor relaterade till exempelvis arbetskraftinvandring och invandring för studier som blir kanaler som öppnar möjligheten att invandra. Även inom dessa områden måste nya, noggranna överväganden göras ur en demografisk synvinkel med hänsyn till etniska och religiösa aspekter.

Det har också framförts förslag på, exempelvis, uppmuntran till frivillig återvandring och omvärdering av uppehållstillstånd. Det är viktigt att studera alla dessa typer av planer. Den demografiska situationen är nu på väg till en sådan existentiell katastrof att alla, även starka, åtgärder måste övervägas och tillämpas.

En del människor som inte kunde invandra till ett nordiskt land eller som måste lämna ett nordiskt land på grund av nya bestämmelser kan klaga på att detta är hårt. Då bör han eller hon ta hänsyn till att de nordiska ländernas välfärd baseras på de infödda nordbornas och deras förfäders hårda arbete i en mycket hård miljö. Istället för att klaga bör dessa arbeta hårt för att utveckla sina hemländer.

BILD: Gruvarbetare vid gruvan i Grängesberg, omkring år 1900.

Kyösti Tarvainen har avlagt en diplomingenjörsexamen i teknisk fysik från Helsingfors Tekniska Högskolan och en doktorsexamen i system- och styrteknik i USA. Han har specialiserat sig på matematisk modellering och har undervisat vid Helsingfors Tekniska Högskola och Helsingfors universitet som docent. 2009 märkte han den stora demografiska effekten av invandringen och började forska i ämnet. 

Gästskribent