Det verkar som vi västerlänningar skall skämmas för den erövring av världen som våra förfäder genomförde de senaste 500 åren. Den kolonisering av resten av världen skedde förvisso inte utan våld, tvång och exploatering av de områden som européerna lade under sig. Men det var ingenting som Europa var ensamt om. Genom hela historien av olika imperier vuxit för att senare gå under mot ett nytt uppstickande imperium.

Precis som att det i helvetet finns olika grader och så är det med kolonialmakterna också. De sämsta och mest brutala var belgarna, följt av portugiserna, spanjorerna, holländarna och fransmännen. De minst dåliga var engelsmännen. Det som Belgien, främst den giriga och grymma kung Leopold och senare belgiska regeringen, gjorde när de lämnade Kongo var beklämmande. Engelsmännen, å andra sidan, hade utbildat massor av indier och när denna stora subkontinent blev fri 1947 fanns det en välutbildad byråkrati som kunde ta över.

Vad jag vill säga är att de skadliga effekterna av Europas alla erövringar inte skilde sig nämnvärt från de tidigare erövrarnas härjningar. Tvärtom kan man faktisk hävda. Européerna anlade hamnar, byggde järnvägar och vägar, inrättade skolor och sjukhus, skapade administrationer och fastställde gränser, förvisso ofta helt okänsligt. Vidare infördes moderna metoder som ångmaskinen, belysning, radio, vaccinationer, industrier och allt annat som hör det moderna samhället till.

Man kan titta på Afrika, denna väldiga kontinent med ca 50 stater. Afrika är så stort att både Ryssland, USA, Kina och fler länder ryms i den. Tyvärr består Afrika dock av så kallade ”failed states”. Trots att kontinenten är oerhört rikt begåvad – med alla sorts råvaror som olja, gas, jordbruksmark, mineraler och farbara floder att färdas på och utnyttja för elproduktion – är i princip alla stater fortfarande fattiga, odemokratiska och med enorma klasskillnader. Efter att alla afrikanska stater blev självständiga under 1960-talet och framåt är de alla fortfarande fattiga och för det mesta odemokratiska. Och detta trots att vi i väst givit mer än 10 000 miljarder i så kallt u-landsbistånd. Här är vårt svenska SIDA del av problemet.

Det finns en kvinna, Dambisa Moyo, som studerat på både Harvard i USA, doktorerat på Oxford i England, varit konsult för Världsbanken och jobbat på Goldman Sachs i New York. Bättre CV finns knappast, dessutom kvinna, svart och från Afrika. Hon har skrivit flera böcker, bland andra ”Dead Aid, Why Aid Is Not Working And How There Is A Better Way For Africa” där hon hävdar att den så kallade u-hjälpen stjälper i stället för hjälper de afrikanska länderna. Hjälpen är INTE hjälpande, den är helt enkelt skadlig. Den är inte del av problemet, den ÄR problemet. Och problemet är korruptionen. Naturligtvis finns det de som hävdar att det är den historiska koloniseringen och slaveriet som är anledningen, men faktum kvarstår att det är korruptionen kopplat med västs naiva så kallad u-hjälp – bestående av bidrag och fördelaktiga lån – som är huvudanledningen. Efter andra världskriget hjälpte USA det krigsdrabbade Europa med den så kallade Marshallhjälpen som bestod av enorma lån. Den gjorde att Europa snabbt kom på fötter igen. MEN den hade två faktorer som den moderna u-hjälpen saknar; den ställde krav och den var tidsbegränsad.

Västvärlden och SIDA ställer också krav som att länderna skall bekämpa korruption, verka för mänskliga rättigheter och införa demokrati. Låter fint? Eller hur? Men dessa krav efterlevs aldrig och trots detta fortsätter bidragen och lånen att strömma till. Nästan alla mottagarländer styrs av despoter. som stjäl enorma belopp som lämnar landet till skatteparadis i väst. Enligt Moyo försvinner mer än 100 miljarder, dvs hälften av den totala hjälpen, årligen ut ur Afrika – till skatteparadis som Schweiz och Cayman Island.

De största bovarna lär ha varit Kenyas och Angolas före detta presidenter som stulit ca 50 miljarder kronor vardera. Och nästan alla afrikanska ledarna har plundrat sina respektive statskassor, och varför skulle de inte göra det? Det har ju fungerat bra och pengar flyter in varje år oberoende av att villkoren inte uppfyllts.

Bortsett från att pengarna stjäls går de ibland också till helt vansinniga projekt. Jag har sett flera på mina seglingar jorden runt. Ett exempel är i republiken Marshallöarna i norra Stilla Havet med en befolkning på 75 000 personer. Landet, eller ö-staten som består av en massa korallöar i Mikronesien, blev självständigt 1986 från att ha varit ett förvaltarskapsområde under USA. I huvudstaden Majuro byggdes, med bidrag från USA och EU, en enorm regeringsbyggnad i glas och betong. I och med att det var mycket glas krävdes luftkonditionering vilket naturligtvis drar en massa energi. Nåväl, när jag var där under min första världsomsegling 1994 var byggnaden klar och var naturligtvis helt apart i jämförelse till de andra byggnader i den lille söderhavsstaden med 30 000 invånare. När jag besökte staden under min andra världsomsegling 2012 var byggnaden fallfärdig och regeringen använda endast en lite del av byggnaden.

Hur kommer det sig att Väst, FN och SIDA år efter år fortsätter att skyffla stora summor till framför allt Afrika, när korruptionen florerar och frånvaron av mänskliga rättigheter och demokrati lyser helt klart. Ja, det finns faktiskt förklaringar och det stavas byråkrati och självintresse. De som är anställda i bidragsindustrin lever gott på hjälpen; höga löner, fina kontor, trevliga årliga utlandsresor till FN eller u-länderna, som – by the way – numera kallas för Global Syd.

Varför? Jo, så här är det. Det finns faktiskt en press på att bli av med alla anslag man fått. Även om SIDA inte kunnat bli av med alla 50 drygt miljarder vid årets slut är man helt enkelt tvungen att ”slänga iväg” resten av anslaget, normalt till FN:s djupa hål. Annars minskas nästa årsbudget, så är det i ALLA byråkratier.

På SIDA arbetar ca 800 personer, 70 % är kvinnor – av någon anledning – och en fjärdedel av de anställda sitter på ambassader eller i mottagarländerna. Fram till förra året fanns SIDA på Östermalm, på Gärdet, men regeringen funderade på att flytta HQ till Botkyrka. Då blev det ett himla liv på SIDA och i dag sitter de i Sundbyberg.

Världsbanken har 10 000 anställda, Internationella valutafonden 2 500, 5 000 personer arbetar med någon form av u-hjälp inom FN:s alla underorganisationer. Tillkommer sen 25 000 personer som jobbar i olika NGO:s, det vill säga privata och ideella organisationer och alla regeringsorganisationer som svenska SIDA. Totalt i världen arbetar 500 000 personer i det biståndsindustriella komplexet. Alla dessa personer jobbar dygnet runt med att ”hjälpa” u-länderna, främst i Afrika. Hela deras liv och försörjning hänger på dessa bidrag, som mer än ofta inte ger märkbara resultat. Tanken är inte att som med Marshallhjälpen biståndet skall vara tidsbegränsat, då vore ju byråkraternas arbete och tillvaro slut.

FN:s, och även EU:s, diplomater, parlamentariker och anställda har hiskligt bra betalt, generösa förmåner och ofta liten eller ingen skatt. När Sossarna vill belöna någon av sina egna skickas de till någon välbetald tjänst i FN eller dess olika underorganisationer. Ca 340 svenskar jobbar inom FN-systemet och de gör kanske ett gott jobb. Finns det ingen budget för dessa tjänster hos FN fixar man lätt extra bidrag till den organisation det gäller, lätt som en plätt. Vi har ett flagrant fall, Margot Wallström som fick en fin tjänst i New York, på svenska skattebetalarnas bekostnad.

Jag har seglat till Mocambique två gångar och besökt huvudstaden Maputo. I stadens bästa hotell blev vi varse om att en stor FN-konferens på hotellet. I baren kunde vi iakttaga ett hundratal välklädda män och kvinnor som deltog i konferensen som handlade om att utrota världens fattigdom, naturligtvis en behjärtansvärd anledning. Jag tjuvtittade lite i konferenssalongen, där låg högar med ”position-papers” och ”working-papers”. Jag försökte uppskatta kostnaden för en sådan konferens. Flyg – naturligtvis i biz-klass – hotell i detta 5-stjärniga hotell, mat o dryck, limousiner, tolkar och sekreterare, traktamenten och allt förarbete i New York eller Geneve. Ja, några tiotals millioner kanske. Och resultatet? Några förslag till handling och några tusen sidor blev det kanske.

Hela klimatdebatten, om man nu tror på den, går egentligen ut på att FN:s majoritetsmedlemmar försöker tillskansa sig enorma bidrag för att ställa om sina samhällen till mer hållbara och fossilfria samhällen. Om de händelsevis skull få några bidrag till klimatomställning, ser vi säkerligen pengarna snart i olika västliga skatteparadis.

En nationalekonom Peter Bauer hävdar att den så kallade u-hjälpen egentligen är ett sätt att beskatta de fattiga i I-länderna för att ge till de nya rika eliterna i de forna kolonierna. Det har nu inrättats som ett system där bidragen till u-länderna har blivit regel, som en permanent inkomst, som man alltid kan räkna med. Detta innebär få incitament att skapa ett skattesystem, och att planera långsiktigt. Mottagarländerna har helt enkelt blivit bidragsberoende, som en alkoholist eller narkoman.

Vad vi västvärlden ska, förutom koloniseringen, även skämmas för enligt woke-vänstern är slaveriet. Visst var det en skamlig och grym verksamhet, ca 10 miljoner svarta slavar fraktades under vedervärdiga former i slavskepp över Atlanten till Syd- och Nordamerika där de tvingades att arbeta på bomulls- och sockerplantager. Men européernas slaveri bleknar i jämförelse med arabernas betydligt längre slaveri. Från 600-talet ända till vår tid har arabernas slavräder sträckt sig inte bara söderut i Afrika utan även norrut mot Europa. Otaliga är de slavräder under århundraden som arabiska och turkiska muslimer riktat mot Medelhavets europeiska länder och även ända upp till Island. Flera svenskar kidnappades från fartyg som kapades av muslimska pirater i Medelhavet under 1600- och 1700- och 1800-talen. Det finns beräkningar som visar att 15 – 20 miljoner slavar fångades in av arabiska slavhandlare under mer än 1 000 år. Hör man någonsin talas om att även araberna borde skämmas för sitt slaveri? Nix. Dessutom var det England som gick i spetsen för att avskaffa slaveriet, trots motstånd från den slavägande engelska överklassen. Inga försök, jag upprepar, INGA försök att avskaffa slaveriet har gjorts eller hörts från de arabiska muslimerna och ingen, jag repeterar ingen, kritik mot arabländerna har hörts.

Enligt Moyos forskning så klarar sig de länder som tar emot allt mindre bidrag, bättre än de som tar emot mycket. Lösningen är att utan bidrag blir det mindre korruption, bättre budgetarbete och långsiktig planering. Väst kan hjälpa genom att uppmuntra och förenkla handel, minska tullar och genom privata investeringar och rusta upp landets industri och handel. Afrika behöver hjälp att bygga upp sina institutioner; självständiga domstolar, skydd för äganderätt och betydligt mindre byråkrati. I vissa länder kan det ta upp till ett år att få tillstånd och licenser för att starta upp företag. Privata investeringar är alltid bättre än gåvor utan reella villkor. Man kan nämligen stjäla bidragen varje år utan straff, men man kan bara lura en investerare en gång.

Man kan inte undgå att jämföra Afrika med Asien. Nästan alla länder i Asien har varit kolonier, förutom Thailand, Japan och till viss del Kina. Alla länder i Asien drabbades till och med värre än Afrika under andra världskriget. Trots detta kan man se fantastiska resultat, Sydkorea, Taiwan, Japan och Singapore är blomstrande framgångsrika stater, som genom att anamma kapitalistiska – och marknadsmässiga principer blivit rika. Även Kina har delvis låtit kapitalet tala, med massiva västerländska investeringar, visserligen under stark kontroll av det kommunistiska partiet. I Afrika valde de flesta nya självständiga staterna den socialistiska vägen, det, bortsett från korruptionen, är en delförklaring varför Afrika hamnat på efterkälken.

SIDA bör läggas ner eller i vart fall minskas. SIDA har dessutom haft oskicket att skyffla iväg en stor de av biståndet till underavdelningar, stiftelser och så kallade NGO:s i Sverige, som Forum Syd etc. Dessa vägrar att redovisa vart pengarna gått, vilka administrativa kostnader de har och vilka löner de betalar till sig själva. Den nuvarande regeringen har gudskelov nu börjat ändra på detta oskick och kräver att SIDA administrerar de bidrag de håvar ut, med höga klagomål från vänstern förstås. Hoppas regeringen står på sig.

Med den muslimska massinvandringen håller hela Västeuropa på att förändras och det verkar inte som att utvecklingen går att stoppa, även om diverse högerregeringar försöker slå på en broms. Med fortsatt invandring, legal och illegal, kopplat med demografin, gör att vi inom några generationer kan vi få en befolkning på mellan 40 – 60% muslimer. Anledningen är att europeiska kvinnor föder mellan 1,0 – 1,6 barn per tusende. Invandrarkvinnor däremot, föder mellan 2,2 – 4 per kvinna. Resultatet blir så småningom att pendeln inte går vända och att olika shariakalifat kan komma att uppstå i Västeuropa. Då ligger upplopp och inbördeskrig inte långt bort och den västerländska civilisationen kan gå under precis om den romerska en gång gjorde.

En person, Mike Rowe, har beskrivit invandringens baksidor. Här vill jag dock påpeka att det finns många, kanske en majoritet, av invandrare som försörjer sig, inte begår brott eller ställer krav på specialbehandling för sin religion. ”Vi har skapat en generation med nästan ingen utbildning, utan kunskaper, inga ambitioner, ingen vägledning och inga realistiska förväntningar om vad det innebär att gå till ett jobb”.

Denna text är en förkortad del av mitt sommartal på SwebbTV i somras som går att lyssna på här