Douglas Murrays bok ’Kriget mot Väst’ kom ut 2022 i ursprunglig engelsk version, därefter utmärkt översatt till svenska 2023 och utgiven av pigga Nopolar Publishing. Det här betyder, med erfarenhet av vad flitiga författare och alerta förlag kan åstadkomma, att boken författats under 2021 och 2022. Med andra ord efter MeToo med start runt 2017 – 2019 och efter Black Lives Matter-sommaren 2020 – men före Rysslands storangrepp på Ukraina i februari 2022. Och definitivt före 7 oktober 2023 då Hamas med aktivt/passivt stöd av FN/UNRWA attackerade och massakrerade tusentals israeler och andra västerlänningar.

Att placera boken i tiden har viss betydelse menar jag. Bokens underrubrik lyder ’Att bemästra en tid av oförnuft’, vilket kan låta hoppingivande. Jag konstaterar tyvärr att denna glimt av hopp lyser svagare redan under 2024.

Murrays fokus ligger i hög grad på rasrelationer och den galenskap som pyrde men tog ordentlig fart i och med att den multikriminelle och drogpåverkade George Floyd avled efter polisingripande i maj 2020. Utan tvivel hanterades Floyd obegripligt och onödigt hårdhänt av poliserna, det måste sägas. Men de reaktioner som följde saknade också alla rimliga proportioner. Dessa spelade västfientliga krafter väl i händerna, menar Murray. Det som följde var en lång rad upplopp och antivästliga aktioner, bland annat förstördes ett stort antal statyer främst i USA, Kanada och Storbritannien. Statyer resta till minne av och föreställande vita västerländska män drabbades nästan urskillningslöst.

En förevändning var att en del av dem kunde associeras med den transatlantiska slavhandeln under 1600 och 1700-talen, eller med slaveriet i Nordamerika. Men det stannade inte där, vilket Murray betonar. Ganska snart löstes förevändningen om slavhandeln upp och kom mer allmänt att handla om hat mot vita män, därefter hat mot vita människor som kategori. Här åkte det mesta av den västerländska civilisationen med på resan mot skampålen eller soptippen, hur man nu vill se det. Och på den vägen är det. Den som inte visste att trädgårdsskötsel är ett uttryck för vit makt, eller att matematik är det, får nu veta det. Murray ger mängder av exempel som vore komiska om det inte var menat på allvar. Trodde någon att två plus två är fyra? Ånej, var och en har rätt till sin egen sanning, det har minsann själva Whoopi Goldberg slagit fast. Att Orwell i sin tyvärr alltmer profetiska roman ’1984’ skriver om exakt detta, att staten vill få dig att tro att två plus två är fem, tycks förespråkarna av anti-vit matematik ha missat.

Hur som helst anses känslor viktigare än fakta. Känner man obehag inför vit matematik hoppas jag i vart fall att dessa personer inte får beräkna och bygga broar.

Vidare. Njut inte av Bach, Mozart eller någon annan av de förhatliga vita kompositörerna i den västerländska traditionen. Radera förresten det västerländska imperialistiska notationssystemet, noter är förstås ett rasistiskt påfund. Och varför ska Shakespeare ens nämnas för litteraturstudenter? Glöm Pythagoras sats, den heter numera ’The Three Squares Theorem’. Ty Pythagoras var en vit man och anses därmed färdig att raderas ur historien. Filosofin tillsammans med hela traditionen av vetenskap är vit och ska därmed förkastas. De gamla grekerna hade slavar i hushållen så… mer behöver inte sägas.

Det faktum att engelsmännen förbjöd handel med slavar 1807 och därefter bedrev aktiv jakt på slavhandlare på Atlantens vågor under större delen av 1800-talet, betyder inget. Den arabiska slavhandeln från Östafrika pågick ända in på 1950-talet om inte längre, men det saknar relevans för alla som knuffat statyer i sjön i USA, Kanada och Storbritannien. Detta och ännu mycket mer av vår samtids absurditeter påminner Murray oss om. Det är förvisso tänkvärt att se hur den här typen av galenskaper tycks vara värre i det engelska språkområdet. Men vi har förstås de ’folkkära’ Kakan Hermansson och Bilan Osman som tydligt deklarerat sitt hat mot vita män. Alltid en början.

Ofta kommer jag på mig själv med att tänka att saker kommer att normaliseras, inom kort. Pendeln kommer slå tillbaka, förnuftet ska åter få rimligt utrymme vi ska vakna ur mardrömmen och så vidare.

Murrays läsvärda bok fokuserar i huvudsak på det framodlade tillstånd av köns- och rashat som den så kallade vänstern står bakom. Detta hat går alltså i en enda riktning, mot vithet, vita personer och i synnerhet vita heterosexuella män. Att detta hat i hög grad kan sammanfattas som Murray gör, såsom ett krig mot väst, är självfallet korrekt. Och det leder naturligtvis vidare till att vi kan se det som ett krig mot demokrati som statsskick. Kan man påstå att det inte spelat någon roll ifall Hitler vunnit andra världskriget i stället för Churchill, eftersom båda var representanter för ’white supremacy’ – då måste vi skrika i protest. Att jämställa parlamentarisk demokrati med totalitär nazism på det sättet innebär ett totalt avfärdande av allt som vår uppfattning om demokrati står för.

Precis allt, inte sant?

Urban Hagman är skribent, flanör och fri forskare inom Life-Style Design (pensionär). Kör gärna motorcykel. Före detta serieentreprenör. Bred akademisk inkompetens, blev fil kand och fil mag i behagligt tempo. Bor med lagvigd hustru, mestadels i Stockholm. Har tre vuxna söner.