I onsdags (20/2) visade Tv ett program om Caesar. Enligt detta skulle han och de andra två – Crassus och Pompejus – i det första triumviratet med sina maktanspråk ha vält republiken över ända. Det är lika träffande som att påstå att Robespierre startade den franska revolutionen därför att han var gramse på sin lokale slottsherre.

Historien berättas på det sätt som är möjligt och passande i Tv, dvs. det som inte kan återges på bild förbigås.

Två djupgående förändringar raserade den romerska republiken: inrättandet av en stående armé och ett så starkt inflöde av slavar, vunna i krigen, att den självägande bonden konkurrerades ut. Detta nämns inte i programmet.

Enligt det i republiken rådande idealet skulle landet försvaras av enkla bönder, som när kriget var över skulle återgå till plogen. Så var det också ända tills Marius tog makten. Han lovade sina soldater del av krigsbytet och en bit jord efter kriget. Han kunde därmed rekrytera egendomslösa. Soldaterna blev trogna honom och inte statens högsta organ, senaten. Hären bestod inte längre av värnpliktiga bönder, utan av värvade trupper som blev beroende av sin härförare och därför honom trogna. Imperiet var så stort att det behövde en stående armé. Republiken Rom blev en militärdiktatur.

Lika stor inverkan på samhället hade det stora inflödet av slavar från besegrade länder. Deras billiga arbetskraft konkurrerade ut bönderna, som tvingades överge sin jord och dra till Rom, där de blev fattiga egendomslösa som levde på gratis livsmedelsransoner från staten. Böndernas jord köptes upp av rika köpmän som kunde göra marken lönsam med hjälp av de billiga slavarna. De ville bli jordägare och få en därmed förenad status.

I detta läge blev Caesar en effektiv populist. När senaten inte ville godta hans förslag som konsul, gick han direkt till folket, förbi senaten och andra statsorgan. I Tv-programmet uttrycks det träffande: Han blev sin tids Trump.

Trump och Caesar är exempel på två motsatta personligheter. Den ene vulgär, obildad – men förvissa verbalt begåvad. Caesar välutbildad, tvåspråkig, tränad i retorik, utsökt stilist. Båda populister. Varför?

Tiderna var och är sådana. Den etablerade politiska ordningen hade och har förverkat sitt förtroende. Detta är den väsentliga förklaringen till populismens plötsliga uppträdande i antikens Rom och i det moderna Väst. Att bara predika mot populismen och populisterna är fåfängt. Det är för lätt och för lönande att bli populist.

Men vad är det då för fel på USA och andra länder i Väst, fel som bereder marken för populisterna?

Det kan diskuteras. Det enda verksamma är ändå att få de lagliga institutionerna att fungera bättre. Men det är svårare, förstås, än att predika mot populisterna.

Och inte kan man åskådliggöra sammanhangen i Tv. Men man kan i stället visa hur en konsul får en tunna skit hälld över sig. Det är bra tv.