Skönlitteratur kan hjälpa gymnasieelever att bättre förstå verkligheten och varandra. Det menar Karl Ågerup, docent i litteraturvetenskap på Örebro universitet. Problemet är att dagens svenska ungdomar lever i olika världar och saknar förståelse för varandra, vilket vi får veta i P1 Kultur den 5 december.

Ågerup har lett ett projekt där svenska gymnasieelever fått läsa en skönlitterär bok. Lärarna vägledde sedan eleverna i diskussioner efteråt. Att läsa boken visade sig vara ett bra verktyg för att ge eleverna nya perspektiv och ökad förståelse för andra, eftersom ungdomar över hela världen i stort sett har samma grubblerier över tillvaron, enligt Ågerup.

”Det visar sig att boken var ett bra verktyg för att ge eleverna ett nytt perspektiv” slår P1 Kultur fast. De glömmer dock att nämna att titeln på Ågerups forskningsstudie är ”Using Fiction to Teach Secondary Students about the Middle East”.

Ågerup smyger inte med sitt syfte med läsprojektet. Vilket alltså är att öka förståelsen bland svenska gymnasieungdomar för islamistiska terrorister och därigenom minska motsättningar och polarisering och främja ett globalt synsätt. Någon motsvarande förståelse åt andra hållet är det inte tal om.

Boken eleverna fick läsa och diskutera var ”Sirenerna i Bagdad” av Yasmin Khadra. Handling:

”En ung, känslig student från en sömnig småstad i Irak blir vittne till hur hans pappa blir förödmjukad av tanklösa amerikanska soldater under en bröllopsfest. Han blir stum av aggressivitet och ger sig så småningom iväg till Bagdad för att ansluta sig till en terroristcell. Besatt av tanken på att hämnas får han ett självmordsuppdrag. Med ett virus i kroppen ska han bege sig till London för att smitta ner västvärldens befolkning.” (Bokus)

Att svenska elever i allmänhet går omkring och grubblar på om de ska ansluta sig till en terroristcell och ta självmordsuppdrag eller inte har jag lite svårt att tänka mig. Men det förekommer naturligtvis, i enskilda fall. Som de många somaliska ungdomar från Örebro som reste ned till Syrien och anslöt sig till den bestialiska mördarsekten IS.

Agerup verkar på Örebro universitet och är naturligtvis medveten om den stora andelen islamister i stan. Nu har han fått helsvenska gymnasieelever att inse att den känslige muslimske studenten i Irak, som vill bli terrorist och strida mot USA och förgöra hela västvärlden, innerst inne är precis likadan som de.

Jag betraktar hans projekt som en ren påverkansoperation. Elever i gymnasiet är mycket mottagliga för propaganda eftersom deras hjärnor ännu inte är fullt utvecklade. Vilket Ågerup vet och har utnyttjat till fullo. Det är illa nog.

Men det mest upprörande är att P1 Kultur så entusiastiskt rapporterar utan att berätta vad det hela egentligen handlar om. Att förstå en ung irakisk blivande terrorist kallas av P1 att ”förstå verkligheten”.

Statsradion ljuger för lyssnarna, genom att utelämna väsentliga fakta, och säger bara halva sanningen om Ågerups projekt. Det är det allra värsta.