En raket har hamnat vid ett sjukhus i Gaza och hundratals palestinier har dött. Deras landsmän i Gaza, på Västbanken och annorstädes exploderar i våldsamma protester. Dessa fortsätter också när det blir allt tydligare att det är den egna sidan som avfyrat en misslyckad, förlupen raket.  

Deras beteende är orsakad av och ett tecken på deras vanmäktighet. Deras personliga situation är ofta eländig; fattig, arbetslös med stor försörjningsbörda, många barn.  

För dem är varje tillfälle till våldsamma demonstrationer en lättnad, en möjlighet att med vrede dölja och glömma det egna personliga och folkets politiska vanmakt.  

Vad som faktisk hänt, vad som är sant är av mindre betydelse. Det är gesten, demonstrationen som är viktig. Också ett mer eller mindre tillverkat skäl får duga.  

Vad skall man säga om detta?  

Det är en tragedi för dem själva. Med åtbörder och skrik tillåts de för en stund glömma den egna och befolkningens samlade maktlöshet och elände.  

Samtidigt förevigas deras elände. De och deras ledare tillåts leva i en förljugen tillvaro, utan kontakt med faktiska förhållanden.  

Det kommer att bli allt svårare för dem att acceptera de eftergifter, de kompromisser som skulle kunna möjliggöra en fred, eller i alla fall en frysning av konflikten, till något slags stillestånd.  

Samtidigt leder deras förljugenhet, deras beroende av extremister, som de i Hamas, till att de extrema partierna i Israel lättare kan behålla den politiska makten.  

Och de hejas på av våra inhemska extremister, som – trots att de har tillgång till all information – låtsas tro på de lögner som tröstar dem som är inlåsta i Gaza och på Västbanken.  

Det kan man väl bara le åt? Om man så vill, men döden kommer också hit.  

Och den, förljugenheten, har sina förespråkare inom S och torgförs av dess partiledare: ”Fruktansvärda bilder  från sjukhuset i Gaza. Israel har en rätt att försvara sig men också en skyldighet att skydda civila. Den skyldigheten måste efterlevas. Civila palestinier ska inte straffas för Hamas terroristhandlingar.”