Från att relativisera och försöka tona ned vad som händer. Ulrika By, som brukar skriva hyfsade reportage från ”orten” skriver i Dagens Nyheter:

”Kvinnan, som är i 25-årsåldern, fördes svårt skadad till sjukhus. Strax efter klockan sex meddelande polisen att kvinnan avlidit av sina skador. Det är mycket ovanligt att personer avlider i sprängattentat.”

Mycket ovanligt? Okej, alltid en tröst för familjen och andra nära och kära. Hon dog en mycket ovanlig död. Och polisens presstalesperson håller stilen:

”– Jag har i nuläget ingen information om var i huset hon befann sig när sprängladdningen detonerade, säger Pelle Vamstad, polisens presstalesperson.”

Jaså, det var ju synd. Annars hade han redan nu kunnat konstatera att hon befann sig på fel plats vid fel tillfälle. När hon låg och sov i sitt eget hem. En vän och granne håller sig mer till sanningen:

”– Först vågade vi inte gå ut, men sen gick vi ut efter ett tag. Då hörde jag skrik. Jag förstod att min väns dotter var skadad. Nu är hon död. Det är så fruktansvärt. Han har varit min vän i 30 år och vi flyttade hit till området samtidigt.

– Jag vet inte vad jag ska göra nu. Jag ska försöka på alla sätt att hjälpa familjen. Hon var bara 25, hennes liv skulle precis börja. Men nu hann hon inte börja sitt liv. Hon var världens finaste tjej, säger mannen och hans ögon tåras när han berättar att den unga kvinnan nyligen avslutat sina studier.”

Hon var nybliven lärare, nu sprängd till döds av en kraftig bomb mot grannens hus som totalförstörde den villan och raserade två andra, den unga kvinnan bodde i grannhuset.

Jounalister, polisens presstalesmän och mindre begåvade politiker kommer att fortsätta hävda att oskyldiga som skadas och dör i gängkriget befinner sig på fel plats vid fel tillfälle samt att det är mycket ovanligt att oskyldiga dör i bombdåd riktade mot kriminella. De kommer att göra så ända tills detta har blivit vardagsmat för absolut alla. Den tiden verkar vara här här inom kort.