Författaren, historiefilosofen och ordföranden i Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRS) Leif V Erixell arbetar just nu med en översättning till engelska av sin bok ”Om den Civila freden” för internationell lansering. Det kan därför vara lämpligt att se närmare på den ursprungliga svenska versionen. Den har funnits ute i handeln ett tag men fått märkligt lite uppmärksamhet givet dess kvalitéer. 

Det är en skrift, som förtjänar uppmärksamhet pga sina beskrivningar av viktiga komponenter i ett gott samhälle och deras bakgrund. Det är helt tydligt, att boken är resultatet av en vuxen människas långsamt vunna och mogna synsätt på livet och samhället. Det finns en försiktighet i många formuleringar, men kritiken mot det samhälle, som hindrar människors fria utveckling, är skoningslös och briljant. Där finns också ofta en emotionell komponent, som ökar läsvärdheten och läsarens sympati. Det gäller exempelvis de avslutande sidorna, som kritiserar det samhälle vi försöker tvinga på ungdomar med stora förväntningar gällande livet. Vad erbjuder vi dem egentligen som värdiga livsmål?       

Erixell presenterar på 143 sidor förvånande nog en hel världshistoria som bakgrund för sina reflektioner om ett bättre samhälle. Beskrivningen är dock komplex på flera sätt: språket är ibland poetiskt, och systematiken kan synas oklar, när bestämningar om vilken tid och land det gäller helt enkelt kräver kunskap. Kanske författaren har rätt i att det valda sättet att skriva ökar intresset och skapar flera läsare, men jag är osäker. När man tänker på ungdomen, som gjorts historielös genom att skolan numera ofta inte bryr sig om årtal dvs tidslinjen försvinner, kommer för dem många historiska sammanhang vara helt oklara. Framställningssättet i boken ställer alltså för största utbyte vissa krav på historisk kunskap inkl om antiken hos läsarna. Några senare avsnitt såsom beskrivningen av Nietzsche ställer troligen f ö r höga krav på många läsare. Men ungdomen är nog inte den primära målgruppen utan de någorlunda bildade människorna.   

Författaren återkommer ofta till vissa karakteristiska drag i utvecklingen: mängden av makthavare som så länge försämrat det historiska förloppet och skadat befolkningarna. Historien erbjuder en outsinlig exposé av ett ständigt övervåld, lidande och död, förtryck och lögner. Samhällsutvecklingen är i huvudsak tragisk genom ständig förlust av chanser till förändring trots den utveckling, som samtidigt skett. Men förloppet – och främst i västerlandet – blev dock långsamt bättre, och vi vet nu vilka regler som fungerar och krävs i ett bra samhälle. Bland ljuspunkterna, som Erixell pekar ut, märks naturligen: det antika Grekland och dess revolutionerande syn på människan, Roms civillagstiftning, kristendomen, renässansen, Englands fördrag mellan styrande och styrda, upplysningen, den amerikanska författningen, industrialismen och demokratin. Och följden av denna långa – och ständigt avbrutna – utveckling är att vi nu känner till både de lämpliga målen och metoderna för att säkra ett verkligt gott samhälle för människan.  

Beskrivningen av den kortare och positiva delen av historien, som sedan skapat fria människor och ett utvecklat samhälle, tar upp en del av de konkreta faktorer, som lett dit. Armodet för många på landsbygden drev in dem till tätorternas nystartade industrier, där deras svåra fattigdom sedan av politiska skäl och en ny ideologi – socialismen – skylldes på industrialismen och kapitalismen. Men det var dessa krafter, som lyfte upp människorna från elände till välstånd. Och basen för svenskt välmående – de bolag som blev kärnan i den svenska företagsamheten och den verkliga grunden för välståndsutvecklingen – skapades främst mellan 1860 – 1930-talen dvs innan socialdemokratin tagit ett stadigt grepp om landet.  

Författaren beskriver insiktsfullt demokratins själ såsom ”att vräka utan våld” dvs att regelbundet på grund av folkets val kunna byta regering utan palatskupper, våld eller inbördeskrig. Det är en stor förbättring! Men en ofjättrad demokrati med majoritetsstyre kan agera som en diktatur, och individuella rättigheter måste därför nödvändigtvis preciseras i landets författning. Den etablerade välfärdsstaten, som snabbt stelnade till och undergrävdes av sina egna idéer, blev så småningom sitt eget hinder för utveckling. Många exempel ges där på dess försök att skapa ” ängsliga och mer lättstyrda individer”. Erixell är observant och tar även upp hur den kan hindra unga människors utveckling. Han talar om värdiga livsmål för dem och sökandet efter något ”att ge sitt liv för och i en bättre mening viga det för ” och pekar samtidigt på de hinder det moderna samhället ställer upp för detta. Han nämner även konsekvenserna av vad underlåtenheten att tillåta tillräcklig frihet för unga kan leda till: destruktivt beteende och drogberoende, politisk extremism, våldsläror eller kanske kriminalitet. Men självfallet kan detta gälla även vuxna.  

Erixell tecknar föredömligt också ett friare och bättre borgerligt samhälle, där vad han kallar den Civila Freden kan upprätthållas. Det sker just genom införande av sådana institutioner, som utvecklingen hamrat fram och erfarenheten visat vara gynnsamma.  Där kan människor utan att mycket påverkas av en statsmakt och ”påtvingat förfall” gestalta sina liv och personligen utvecklas skyddade av en strikt upprätthållen lagstiftning. Det samhället bygger på en lämplig utformning av demokratin (starka medborgerliga rättigheter införs) med strängare kontroll av politikernas makt till skydd för de, som är  ointresserade av att styra andra. Maktfördelningen förbättras, och en författningsdomstol bör alltid införas.  

Erixell är kreativ även när det gäller uttryck och skapar sådana själv. Var finner man annars ord som: självherravälde, människoskap, canceruös samt  existentiella ensamheter? Boken väcker med sina få sidor många nya perspektiv och tankar hos läsaren och fastslår – mot en dyster bakgrund – på ett kreativt och nytt sätt de väsentligaste historiska sanningarna om bakgrunden och uppbyggnaden av det Goda Samhället. Den är intellektuellt en alldeles utmärkt prestation, som bör leda till många läsare.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav 2017 ut boken ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.