Diskussionerna har gått varma sedan Birgitta Ed visade upp sig med prästkrage i mötet med Emina Erdogan i Turkiet. Vissa hävdar att hennes klädsel var väl vald, och en signal om den svenska jämställdheten, men själv ser jag en helt annan signal i det lilla vita frimärket på hennes skjortkrage.

Birgitta Ed är relativt nybakad präst och hävdar nu att hon alltid bär sin prästkrage och att det inte är något problematiskt med det. Men det stämmer inte riktigt – eller borde i alla fall inte stämma om man ska tro det som svenska kyrkan skriver om klädseln:

”Alla präster kan använda en frimärksskjorta när de är i tjänst.”

Om detta är korrekt betyder det att Birgitta Ed besökte Emina Erdogan som representant för svenska kyrkan och inte i egenskap av statsministerhustru. Svenska kyrkan, som svarat på kritik, menar dock att det inte alls är korrekt, det som står på hemsidan, utan att alla präster får välja själva. (Varför de då skrivit att präster kan använda frimärksskjorta när de är i tjänst förklarar de dock inte.)

Det är alltså möjligt att Birgitta Ed på eget bevåg kommit på att det är en kanonbra idé att bära prästkrage och ett jättestort kors runt halsen på ett statsbesök, men eftersom hon bara varit präst i något halvår så är det mer rimligt att anta att hon hört sig för med någon överordnad och fått klartecken.

Med tanke på svenska kyrkans ställningstagande när det gäller hädelseförbud mot islam har jag mycket svårt att tro att de vill visa upp Eds prästkrage som en signal om den västerländska jämställdheten. Jag ser snarare en signal om att svenska kyrkan – Sveriges största intresseorganisation med 5,5 miljoner medlemmar – inte kommer att bjuda något motstånd mot de förändringar som Turkiet vill införa i Sverige.

Budskapet är kärleksfullt och godmodigt: Här möts två kvinnor, båda Abrahams barn, förenade i sin tro. I mötet mellan Ed och Erdogan finns inga motsättningar mellan kristendom och islam, tvärtom.

Med korset och den tätt omslutande hijaben ges också signaler till muslimer i vårt eget land att religionen spelar en så viktig och självklar roll i det offentliga livet att de inte behöver oroa sig för konsekvenser när de går man ur huse och startar upplopp om någon kritiserar deras religion.

Det är så här svenska kyrkan i åratal velat framställa kristendom och islam. Den förra ärkebiskopen Antje Jackelén kunde inte ens ge ett rakt och rättframt svar på vem som är störst av Jesus och profeten Muhammed, trots att det borde vara den enklaste saken i världen för en kristen präst/biskop att svara på. Vi är alla Guds barn, menar svenska kyrkan, och då spelar det ingen roll att islam förbjuder konversion till kristendomen, och till och med förordar dödsstraff för dem som lämnar.

Att förre s-ministern Annika Strandhäll har reagerat med raseri på Eds frimärke har dock sannolikt en annan orsak. Hon har, såvitt jag märkt, aldrig haft något problem med islam och islamism så jag gissar att hennes kritik helt enkelt bottnar i avundsjuka och vrede över att det var en borgerlig statsminister som fick åka till Turkiet och smöra för paret Erdogan. Hade Magdalena Andersson rest iväg, och tagit med sig Helle Klein i prästkrage, hade Strandhäll förmodligen gråtit av lycka över den fantastiska signalen om svensk feminism.

Foto: Skärmdump Youtube