Jag är lite gammeldags. Jag gillar att ibland få prata med en levande människa i telefon när jag har problem, som idag med en fråga till banken.

Med tanke på allt lidande det innebär att försöka få kontakt med någon på Swedbank så välsignar jag alla digitala tjänster som jag själv utför åt banken, även om de tar betalt av mig för att jag gör det. Men detta problem gick inte att lösa digitalt.

Som alltid när man ringer de flesta företag och myndigheter idag får man höra samma tröttsamma haranger innan man får komma till skott. ”Vi är angelägna om att du…bla, bla… för din säkerhet kan samtalet komma att spelas in… utbildningssyfte… för att vi ska bli bättre… några frågor efter samtalet… bla, bla bla” i fem minuter!

Sedan gör jag mina val efter konstens alla regler. Väljer # för Bank-id. Fel val! Försöker igen, fel val! Trycker # åtta gånger och får åtta gånger höra ”Fel val, försök igen!”

Nu är mina nerver på bristningsgränsen. Jag ringer upp på nytt tre gånger med samma nedslående resultat. Nu har jag förvandlats till Kapten Haddock och vrålar:

– Spela in vad fan ni vill, era jävla idioter! Spela in det här! Satans jävla fucking morons! Jag ska fan kölhala er!

Vid fjärde försöket godkänns plötsligt mina val och jag placeras i en telefonkö som verkar allt annat än stabil:

– Du har plats 191 i kön! Du har plats 194 i kön! Du har plats 190 i kön!

Eftersom kötiden uppges vara 48 minuter så kan jag göra mycket under väntetiden. Som att städa hela lägenheten eller stjälpa i mig ett antal rejäla Gin och Tonic. Pulsen är oroväckande hög!

På den nya rekordtiden 34 minuter får jag tala med den vänliga Ludmila. Hon förstår genast mitt problem, avgiften till Brf Torparen 29 dras inte som den ska. Från Swedbanks sida är allt grönt. ”Jag ser här, förvaltaren ska bara ge oss en signal att beloppet ska dras till Tårpaaren!”.

Tusen tack, Ludmila! Jag är alltid väldigt artig och trevlig när jag pratar med tjänstemän på det här viset. Det är alltid andra än dem som ska kölhalas, rullas i tjära och fjädrar och förvisas ut i Sahariska öknen på sju år.

Nu vet jag att felet ligger hos vår förvaltare. De är dåliga på att sända de rätta signalerna till min bank. Och jag börjar bli trött på alla dessa brev från dem om att ”ditt autogiro verkar inte fungera”. Så nu återstår bara ännu ett samtal till förvaltaren.

Efter att ha uppnått en puls på 140, bara genom att sitta framför datorn och ringa till den helt oskyldiga banken, känner jag mig förvånansvärt vederkvickt, renad och uppiggad! Som efter ett hårt träningspass. Så stort tack för detta, Swedbank!