Numera har det blivit tillåtet – ja, det sker till och med återkommande – att hänvisa till förhållandena i Danmark – inte för att ge en avskräckande bild, utan som något eftersträvansvärt. Ännu för några år sedan användes däremot t. ex. deras invandringspolitik som frånstötande, ja rasistisk. 

Omsvängningen har säkert olika orsaker, varav den främsta är den allmänna omprövning som skett av det politiskt lämpliga och möjliga i Sverige. Men jag tror också att språket har betydelse. De flesta svenskar är rädda för och vänder sig bort från danska – vilket betyder att det varit lätt att förtala den danska politiken för dem som velat skydda den i Sverige förda. Få har haft information direkt och oförvanskat från Danmark.  

Det är alltså viktigt att kunna danska, åtminstone att förstå talad danska, och därmed kunna följa med debatt i radio och tv. 

Det sker lätt och behagligt genom att se Olsenbanden. Det finns fjorton filmer på DVD. Även om handlingen i stort sett är densamma är filmerna så fulla av situationskomik att de hela tiden bjuder på god förnöjelse. Skådespelarna är bättre än i den svenska Jönssonligan, kopierad på Olsenbanden. Den nervige Kjeld Jensens hustru Yvonne är obetalbar. Regin är påhittigare och filmandet bjuder ofta på rent vackra bilder (i alla filmer finns scener med de tre enbart som svarta siluetter, avtecknade mot himlen). 

Nå, nu är det redan för sent. Trots språkbarriären har synen på Danmark och dansk politik redan förändrats. Fast man kan gott se Olsenbanden bara för nöjes skull.  

Den som vill följa vad som sker i Finland, utan att kunna finska, kan t.ex. se på Svenska Yle:s Efter nio. I det avsnitt som återges här berättar utrikesminister Pekka Haavisto om sina erfarenheter. Lyssna gärna från början men åtminstone från 9.00. Han säger bl.a. att parterna i internationella förhandlingar, vari han medverkat som medlare, först blivit riktigt intresserade när han berättat om Finlands krigserfarenheter och sina egna släktingars öde under inbördeskriget. 

Något sådant kan inte en svensk medlare anföra. Det verkar internationellt verksamma svenskar också vara medvetna om. De har i stället, efter vad man berättat, i stället försökt väcka intresse genom att påtala hur framgångsrikt vi löst våra egna problem och hur lyckat vårt samhälle är. Inte heller detta väcker intresse.