Jag har ett ouppklarat förhållande till motsägelser. Å ena sidan är de störande moment som motverkar den eftersträvansvärda harmoni som borde karaktärisera kosmos (i varje fall om du frågar Aristoteles). Men just därför är de också stimulerande utmaningar, lite som suduko av fjortonde ordningen. Det vattnas i munnen vid tanken på att sätta tänderna i sådana motsägelser, ingå närkamp, få värsta banangreppet, bita till så det krasar i fanskapet och känna tillfredsställelsen av att veta att nu, din jävla motsägelse, är du död. Kosmos är återställt. I sådana lägen kan jag uppleva en erkännsam nick från Aristoteles.

Just sådan är relationen mellan sverigedemokraterna och socialdemokraterna. Å ena sidan tycks vi här stå inför en helt olöslig konflikt som ordförande Mao inte hade tvekat att kalla antagonistisk i bemärkelsen ”på liv och död”. Minns före detta partiledare Stefan Löfvens äcklade utläggningar om sverigedemokraternas högerextremism, rasism och fascism (för att lyfta några djupt kända anklagelser ur Löfvens korg). Å andra sidan är de två partierna slående lika på gränsen till fullt utbytbara vilket bevisas av att en troligtvis dominerande andel av de socialdemokratiska partimedlemmar som på senare år slutat rösta socialdemokratiskt i stället valt att gynna sverigedemokraterna.

Här ligger en motsägelse som heter duga och därför väcker min inre benkrossare i syfte att göra Aristoteles nöjd och mig själv, åtminstone tillfälligt, lugnare. Motsägelsen är att ledningen för respektive parti bejakar och eldar på den inbördes fientligheten medan väljarna uppför sig som inför valet mellan Aftonbladet och Expressen.

Hur ska detta sluta? Var är det efterlängtade, fridsamma kosmos?

När jag nu alldeles strax ger dig svaret komplett med fullödig bevisning kommer du inte att tro mig eftersom lösningen, det vill säga ett sådant förhoppningsvis symmetriskt och perfekt anordnat schema som Aristoteles gärna hade gjort till mönster för hela tillvaron, är så främmande för den nu gällande existensens bakgrundssound.

Partierna, är svaret, kommer såklart att gradvis smälta ihop eftersom de egentligen är likadana vilket de hade upptäckt om de hade läst varandras (och kanske sina egna) partiprogram. Men det har de inte. Vem orkar läsa partiprogram när man i stället kan få höra Löfven skrika ”fascistnazistextremistbrunskjortenasse”?

Här kommer några nästan ordagranna fraser ur det ena partiets principprogram. Din uppgift är att gissa vilket partiet är:

Partiet betraktar upprätthållandet av en solidarisk välfärdsmodell som de viktigaste verktygen i byggandet av det goda samhället. Det övergripande målet är att forma en demokratisk, politisk rörelse som slår vakt om det gemensamma som utgjort grunden för framväxten av välfärdsstaten och vårt lands fredliga och demokratiska utveckling. Vi bejakar lag och ordning, samhällsbärande institutioner och bevisat välfungerande naturliga gemenskaper. Vi eftersträvar ett demokratiskt, jämställt och miljövänligt samhälle där alla medborgare skyddas av, och är lika inför, lagen. Ett samhälle där alla medborgare också garanteras en hög grundläggande nivå av ekonomisk och social trygghet. Genom att basera vår politik på ovan nämnda strävanden och genom att kombinera frihet och trygghet, individualism och gemenskap, upprätthåller vi ett folkhem som i så hög grad som möjligt är präglat av trygghet, välstånd, demokrati och en stark inre solidaritet. Detta är den övergripande målsättningen med partiets verksamhet.

Här är några av det andra partiets grundläggande fundamentala principer:

Partiet står för trygghet i en ny tid. Allt för många i vårt land får inte del av det välstånd som den ekonomiska utvecklingen har skapat. Människor tycker inte att de får tillbaka det de förväntar sig av samhället. Det är farligt. Sveriges hela framgångssaga bygger på att vi steg för steg blivit ett lite friare, lite jämlikare och lite rikare samhälle. Men sedan 90-talet har Sverige gått igenom flera ekonomiska kriser och i dess spår: en minskande trygghet och växande klyftor. Därför utvecklar vi den svenska modellen så att vi står starkare inför framtiden. Vi investerar så att du kan utbilda dig om du blir arbetslös, så att skolan du sänder dina barn till ger dem en bra utbildning, så att du kan behålla din trygghet om du blir sjuk och när du blir gammal. Nu rustar vi och bygger ut järnvägar från norr till söder. Nu attackerar vi segregationen och kriminaliteten i våra storstäder. Nu utvecklar vi service och välfärd i hela landet. Nu stärker vi kulturen och civilsamhället. I denna oroliga tid behöver vi en starkare sammanhållning än någonsin förut.

Din uppgift är densamma.

Om socialdemokraterna stramar upp sin utlänningspolitik, vilket de visar tecken på att planera, kan knappt något skilja partierna åt. Lika bra att sparka ut de återstående PK-isterna på ömse håll och sedan bunta ihop den kärna av rejäla gråsossar som återstår.