Frågan gäller EU:s första delutbetalning på 9 miljarder euro från Återhämtningsfonden (ÅHF) till Spanien 2021. EU har lånat upp 750 miljarder euro till fonden. Vid EU:s stats- och regeringschefers extramöte i Bryssel 17-21 juli 2020 träffades överenskommelsen om tillskapandet av denna fond och den 24 mars 2021 beslutade riksdagen att Sverige skulle bidra med finansiering av den fonden. Fonden tillkom för att hjälpa EU-länder ur coronapandemins följder. (Jag har tidigare skrivit om tillkomsten med svensk utgångspunkt  Här,  Här och även Här)  

Spaniens regering har nu inte kunnat redogöra för vart pengarna har tagit vägen. Kontrollen över användningen av medlen ligger på medlemsstatens regering enligt gällande regelverk. Men det är EU-kommissionen som utifrån den kontrollen ska granska huruvida staten ifråga uppfyller villkoren. Men istället för att se till att detta görs har kommissionen redan beslutat om en tredje delutbetalning till Spanien 2023. Bristen på kontroll kan leda till att svenska skattebetalare – när återbetalning av EU:s upplåning ska ske från år 2028 får betala för ÅHF-pengar som ”försvunnit” i Spanien. 

De 750 miljarderna lånades upp på kapitalmarknaden (från banker och andra kreditinstitut). Pengarna betalas ut till de flesta av EU-länderna som delutbetalningar under några år. Mottagarländerna, exempelvis Spanien, ges hälften i form av lån och hälften i form av bidrag. Lånen måste landet betala tillbaka men bidragen får landet till skänks av EU. Det är EU-kommissionen som beslutar om delutbetalningarna från ÅHF. Några länder däribland Sverige, är givarländer som skuldsatt sig genom att garantera återbetalning av bidrag som gått till Spanien och andra mottagarländer (för Sveriges del genom riksdagens finansieringsbeslut).  

Sverige är det givarland som ger mest per capita och Spanien är det land som ska få ta emot mest pengar från ÅHF. Det Spanien får i bidrag ska givarländerna – bland andra Sverige – via EU betala till de banker och andra kreditinstitut som lånat ut pengarna. Detta innebär att under åren 2028-2058 kommer skattebetalarna i Sverige, genom ökad beskattning, få bära den tunga börda som vår finansiering av bidragen innebär. Exakt hur mycket pengar det rör sig om för de svenska skattebetalarna är inte möjligt att säga ännu. Det kan röra sig om uppemot 190 miljarder kronor och kanske mer. De 750 miljarderna euro har ju lånats upp av EU i euro-valuta och ska – när återbetalning till banker och andra kreditinstitut sker 2028-2058 – beräknas med utgångspunkt i eurons värde år 2018. Svenska kronan har sedan dess tappat köpkraft mot euron. 

Såväl lånen som bidragen till mottagarländerna är villkorade. EU har utarbetat villkor och samma EU ska kontrollera att villkoren uppfyllts. Trots att Spanien är det land som får mest pengar ur ÅHF är Spanien det enda EU-land som inte återhämtat sin BNP från tiden före pandemin. Spanien leder också arbetslöshetsstatistiken i Europa.  

Spanien borde nu få invänta kommissionens bedömning av om den första delutbetalningen från ÅHF 2021 har använts på ett sådant sätt att villkoren uppfyllts. Ett beslut från kommissionen i fråga om en tredje delutbetalning borde inte kunna ske innan dess. Men EU-kommissionen var snabb att besluta om den tredje delutbetalningen. Beslutet togs i februari på en fredag tre dagar innan budgetkontrollutskottet hunnit resa ned till Madrid. 

Detta EU-parlamentariska budgetkontrollutskott skickades ned för att kontrollera hur den första delutbetalningen till Spanien 2021 hanterats av den spanska regeringen, det vill säga om den hanterats i enlighet med de villkor som Spanien förbundit sig att följa. När utskottet kom till Madrid visste inte Spaniens regering vart pengarna från den första delutbetalningen tagit vägen. Men den spanska regeringen har ansvaret för pengarna och är skyldig att kunna redovisa hur pengarna används.  

Att Spanien följer villkoren och att kontroll av detta sker är viktigt för svenska skattebetalare. Vi ska ju betala tillbaka en del av de pengar som givits till Spanien i form av bidrag.  Försvinner pengarna på annat än det som framgår av villkoren bryts ju förutsättningarna för riksdagens finansiering av ÅHF. Det är givetvis viktigt att EU upprätthåller en god kontroll över hur pengarna använts.  

Det finns alltså tvivel om huruvida Spanien följt villkoren efter den första delutbetalningen. Beslutet om den tredje delutbetalningen till Spanien togs trots detta av Ursula von der Leyens grupp, EU-kommissionen. Parlamentets budgetkontrollutskott har nu genomfört sitt undersökande besök i Madrid och återvänt till Bryssel för att skriva rapporten. Det kan bli knepigt för utskottets ledamöter att framföra kritik mot bristande överenskommelse med villkoren när det gäller första delutbetalningen eftersom EU-kommission redan fattat sitt tredje delutbetalningsbeslut. I så fall blir det inte enbart en kritik mot Spanien utan även en kritik mot EU-kommissionen som beviljat en tredje delutbetalning.  EU-kommissionens och dess ordförande von der Leyens tidiga beslut om den tredje delutbetalningen kan – av budgetkontrollutskottet – uppfattas som en uppmaning att godta den tredje utbetalningen. Budgetkontrollutskottets utlåtande borde ju istället ligga till grund för EU-kommissionens senare beslut i frågan om eventuell tredje delutbetalning. Parlamentets budgetkontrollutskotts undersökande arbete och efterföljande rapport borde ha fått avslutas innan EU-kommissionen tog ställning till beslut avseende den tredje delutbetalningen.  

En anledning till kommissionens beslut att bevilja en tredje delutbetalning – redan innan budgetkontrollutskottet rest iväg till Madrid – kan vara att von der Leyen behöver stöd från regeringschefen i Spanien om hon vill bli omvald som EU-kommissionens ordförande. Nästa val till EU äger rum under 2024. Kommer EU-kommissionens nuvarande ordförande Ursula von der Leyen att bli återvald och blir hon det i så fall på grund av att den nuvarande kommissionen gjort Pedro Sanchez-regeringen i Spanien nöjd genom att bevilja den tredje delutbetalningen utan att Spanien uppfyllt villkoren som skulle vara uppfyllda som resultat av den första delutbetalningen?  

Undfallenheten när det gäller villkoren kan kanske leda till ett smidigare samarbete mellan Spanien och EU-kommissionen under det kommande spanska ordförandeskapet då Spanien efterträder Sverige som ordförandeland. Hade tredje delutbetalningen nekats så kunde kommissionens samarbete med det kommande spanska ordförandeskapet försvåras.  

Men det skäl som förmodligen bäst förklarar EU-kommissionens agerande är att det – om EU-parlamentets budgetkontrollutskott kommer fram till att det finns oegentligheter i användningen av medel som EU utbetalat från ÅHF – kommer att bli juridiskt mycket svårt att ge EU-kommissionen ansvarsfrihet för EU:s budget 2021. Detta skulle vara liktydigt med ett misstroendevotum mot EU:s verkställande organ, EU-kommissionen, och det skulle leda till en politisk kris i Bryssel av okänd omfattning. 

Men kommissionen kan inte göra som den vill utan den ska enligt Fördraget om Europeiska Unionen fullgöra sina uppgifter med fullständig oavhängighet och ledamöterna i kommissionen ska avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter eller utförandet av deras uppgifter. Detta verkar ju kommissionens ledamöter och dess ordförande inte avhålla sig ifrån om de motarbetar budgetkontrollutskottets undersökning och bortser från frågan om villkoren för den första delutbetalningen är uppfyllda.  

Kontrollen har också betydelse som ett värnande om de svenska skattebetalarnas intressen. De svenska skattebetalarna ska (via EU) återbetala en del av Spaniens bidragspengar till dem som lånat ut pengarna. Svenska skattebetalare kan därför ha anledning att vara besvikna på EU om våra skatter hamnat i ”fel fickor”. 

Man bör nog också fundera på vad som händer om villkor åsidosätts och detta medför att EU-länder och EU inte klarar att betala tillbaka lånen inom utsatt tid d.v.s. 2028-2058. Detta kan leda till att banker, andra kreditinstitut och personer bakom dem ställer nya villkor vid omförhandling av låneavtal. Villkoren behöver inte nödvändigtvis handla om räntor. De kan gälla förändringar av politisk natur som kanske blir värre för befolkningen än coviden. Detta understryker ytterligare behovet av kontroll och att EU:s kommission ser till att villkoren uppfylls och att ny delutbetalning inte görs innan det skett.  

Gunilla Edelstam, Docent, Juris doktor.