Har arkeologerna hittat en kvinnlig vikingakrigare i grav BJ581 i Birka som arkeologen Charlotte Hedenstierna-Jonsson hävdar i artikeln “A Female Viking Warrior Confirmed by Genomics” publicerad 2017 i “American Journal of Physical Anthropology”? 

The objective of this study has been to confirm the sex and the affinity of an individual buried in a well-furnished warrior grave (Bj 581) in the Viking Age town of Birka, Sweden. … The identification of a female Viking warrior provides a unique insight into the Viking society, social constructions, and exceptions to the norm in the Viking time-period. The results call for caution against generalizations regarding social orders in past societies. 

En seriös forskare bör utsätta sina hypoteser för kritiska fakta och analys, falsifikationsanalys. Om hypotesen håller för det kan man anta att den har vetenskaplig bäring. I detta fall har man gjort tvärt om, när man konstaterat att skelettet var från en kvinna har man hävdat att hon varit en kvinnlig vikingakrigare.  

Debatten om kvinnliga vikingakrigares existens förs som en konsekvens av att den feministiska genusideologin blivit alltmer dominerande vid akademin. I spåren av den ursprungliga artikeln har ett antal uppsatser vid akademin, främst av kvinnliga arkeologistudenter, anammat tesen och drivit den allt längre. Sök på nätet och läs uppsatserna som ger en inblick i förfallet från vetenskapliga teorier och metoder in i ideologisk feminism och genusteorier. Arkeologerna har öppnat Pandoras ask.  

Denna text handlar om vetenskapligheten i arkeologernas påstående om en ”kvinnlig vikingakrigare” i grav Bf 581 i Birka. DNA bekräftar entydigt att skelettet i graven var kvinna. Graven grävdes ut redan 1878. Skelettet, som då antogs vara efter en man, konstaterades vara mellan 30 och 40 år och begravd med silversmycken, en märklig huvudbonad, en stor mängd vapen svärd, två spjut, pilspetsar, stridsyxa o stridskniv samt två hästar.  

Den aktuella graven har varit känd inom vikingaforskningen i decennier. Det nya är att man konstaterat att skelettet var efter en avliden kvinna. Arkeologer påstår att hon var ”krigare” och en ”högt uppsatt militär ledare”. På vilka grunder?  Man måste vara försiktig med antaganden om individers liv och leverne på basis av föremål och kläder nedlagda i graven. Det kan finnas flera olika förklaringar och den viktiga frågan är vad föremålen speglar och i vilken grad och på vilket sätt de avspeglar den avlidnes sysslor i livet. Visar exempelvis skelettet att den begravda var utbildad för strid och/eller deltagit i strid?  

Skeletten efter riktiga manliga vikingakrigare har skelettförändringar i form av kraftigare muskelfästen och exempelvis kraftigare över- och underarmsben som en konsekvens av hård fysisk träning i många år och ofta traumaskador som tillfogats dem som ett resultat av deras leverne som krigare och deltagande i strid. En vikingatida individ som begravts med vapen bör säkert hänföras till kategorin krigare om och endast om kroppen bär spår av skador och/eller hård fysisk träning. 

Benen i grav Bj 581 beskrivs tvärtom som ”spensliga och gracila”, vilket inte är det man förväntar sig av en vikingakrigare man eller kvinna. Vad kan då föremålen i graven betyda och hur skall de förklaras? 

Vapen i en grav, som de i Bj 581, kan förklaras av en flerfaldig uppsättning faktorer. Vapen typ båge och pilar används också för jakt och en yxa används för allehanda arbeten med trä/träd. Fina dyrbara vapen i stort antal måste i första hand vid den tiden ha uppfattats som viktiga statusföremål. Det är inte oproblematiskt utifrån vetenskapliga överväganden att dra kausala slutsatser från förekomsten av vapen vid ett skelett i en grav till en personlig identitet som ”krigare”. ”The Poverty of Historicism” skulle Karl Raimund Popper utbrista. 

Den korrekta vetenskapliga benämningen är ”vapengrav” och inte ”krigargrav”. Vapengrav med utgångspunkt i de empiriskt belagda fynden av många vapen i grav Bj 581. Att skelettet i graven är efter en avliden kvinna är bekräftat genom undersökning av genomet. Bekräftat att det var en ”kvinnlig vikingakrigare” och en ”högt uppsatt militär ledare” är det däremot inte. Det är uppenbarligen inte heller helt säkert att den ursprungliga graven endast innehöll kvinnoskelettet. Det kan ha funnits ett manligt skelett i graven som idag är förkommet. 

Begravningar var under vikingatid också en föreställning för de efterlevande som med olika slag av imponerande ritualer demonstrerade att de var välbärgade och att den döde var en anhörig till viktiga klaner och ätter. Gravsättningar var långt ifrån standardiserade vid denna tid. Det är också så att gravsättningar inte automatiskt ger något kausalsamband mellan graven och vad den avlidne haft för sig i livet. Förekomst av vapen i graven kan inte betraktas som något slags bevis för att den som begravdes – man, barn eller kvinna var krigare.  

Det finns ett exempel med en pojke på cirka nio år som var begravd med sköld, svärd, häst och annan stridsutrustning. Han var knappast krigare. Däremot möjligen avkomma till en betydande vikingakrigare. Grav Bj 977 i Birka är juat en sådan! Likaså finns en grav i Balnakeill i Skottland där en 12-13 åring begravts med ett 80 cm långt svärd. Pojken själv var 150 cm lång.  Av de tusentals vikingagravar som grävts ut har man bara funnit tre med osteologiskt säkra kvinnoidentifieringar som också innehållit svärd. I Sydostnorge har man grävt ut en grav med skelettet efter en mycket spensligt byggd 150 cm lång ung kvinna som vägt ungefär 40 kilo och gravsatts med ett svärd. Med stor sannolikhet inte en kvinnlig vikingakrigare. 

Citatet inledningsvis är ett illa formulerat påstående (icke formulerat som en vetenskaplig hypotes) om inte till dags dato bevisats. Tesen om en kvinnlig vikingakrigare är inte bevisad bortom rimligt tvivel. Den saknar viktiga empiriska belägg, har inte formulerats som en strikt hypotes och inte utsatts vetenskapligt falsifierande empiri och analys. Det som bevisats är att skelettet härrör från en avliden kvinna. Att hon begravts med vapen är möjligen en svag indikation men inget bevis för att hon var krigare. För det fattas en hel del andra viktiga belägg inte minst skelettförändringar av typ tydligt förväxta muskelfästen på högerarm efter åratal av träning med svärd och de tunga och hårdspända idegransbågarna. Det saknas också uppgifter om traumaskador som är vanliga på begravda krigare efter att de deltagit i strider och sårats. Inget av detta anges. Tesen om en ”kvinnliga vikingakrigare” är en feministisk genus-tes med ett ideologisk-politiskt syfte. Även den äldre historien skall skivas om för att passa in i rådande akademisk och samhällelig ideologi. 

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra banker, företag samt finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com