I Österrike varnar polisen för att en möjlig islamistisk attack kan vara på gång i huvudstaden Wien. Uppgifterna baseras på information från landets säkerhetstjänst och säkerheten har höjts vid flera byggnader, bland annat kyrkor. Det får mig att fundera på hur många islamistiska attacker som planeras här i Sverige just nu, och på hur mycket allmänheten egentligen får veta om vad som händer och sker.

Sverige har en lång historia av att tona ner terrordåd just när det handlar om islamistiska sådana. När mängder med islamister gick man ur huse förra påsken, för att försöka skada oc mörda poliser, valde alla medier – i alla fall alla main stream-medier – att kalla korankravallerna för ”påskupplopp”.

– Ja men det är ju bara för att upploppen skedde just under påsken, brukar PK-marinerade bekanta invända men det tror jag inte ett ögonblick på. Hade det varit kristna fanatiker av båda könen som gått man ur huse, tillsammans med sina barn, hade det sannolikt kallats något i stil med bibelkravaller och hade det varit några av det fåtal nazister som finns i landet hade det givetvis kallats för nazikravaller eller naziupplopp.

Det är bara när det är islamister (och i detta fall även människor som tycks identifiera sig som alldeles vanliga muslimer) som det ska bagatelliseras och tonas ner.

I Sverige har i princip alla terrordåd hittills mötts med ljusmanifestationer och handhjärtan – men inte nödvändigtvis för offrens skull. Det handlar nästan alltid om att värna muslimer, oavsett varifrån terrorn har riktats. Om muslimer själva utsätts (till och med om de utsätts för en fritös som fattar eld) så blir det manifestationer mot islamofobi. Och om terrordåden har muslimska/islamistiska förtecken blir det precis likadant, för då anses muslimerna minst lika utsatta eftersom folk kan bli irriterade på religionen islam och dess intoleranta och våldsamma ideologi. Det är så galet det kan bli.

Det här förhållningssättet till islamistisk terror har gjort Sverige till en tummelplats för religiösa fanatiker som kräver allt fler eftergifter från det svenska samhället och från oss som inte delar deras religiösa och politiska åskådning. Vi ser det inte minst efter Rasmus Paludans bränningar av koranen, med polisens beslut att koranen ska undantas från lagstadgad yttrandefrihet. För rikets säkerhet, heter det, och visst. Men det är ju inte Paludan och hans bokbränning som är det farliga här utan att det bor mängder av människor i vårt land som vägrar anpassa sig till lagar och regler och som faktiskt är beredda att ta till dödligt våld om de upplever sig kränkta.

Därför undrar jag hur mycket vi medborgare egentligen får veta, när det gäller vad som planeras i form av islamistisk terror i vårt land. Jag är helt övertygad om att polis och säkerhetspolis gärna skulle berätta öppet om eventuella kristna terrordåd, eller terrordåd med högerideologiska motiv, men i övrigt? Jag tvivlar tyvärr.

Varje gång det kommer upp till ytan hur intoleranta och våldsamma svenska islamister är hoppas och tror jag att det ska ske en förändring i hur samhället ser på dem. Men hittills har inte mycket hänt. Paradigmskiftet som många av oss väntar på, och som också omfattar synen på våldsamma religiösa ideologier, låter vänta på sig därför att det motarbetas av så många lallande islamistkramare som på fullt allvar tror att det går att införliva en i grunden intolerant ideologi i ett tolerant, sekulärt samhälle.

Hur detta ska sluta vet ingen i nuläget. Men för varje eftergift vi gör för de intoleranta inskränks vår egen frihet, den som våra förfäder kämpat så hårt för, mer och mer.

Bild: Demonstration mot demokrati och för sharia i Maldiverna 2014 (wikimedia commons)