”Män kan uppträda som svin.” Som svin? Är män djur?

Valeri Solanas, som försökte mörda Andy Warhol och flera andra män, är en storfavorit bland de svenska radikalfeministerna. Irene von Wachenfeldt, tidigare ordförande i ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer), myntade Solanas uttryck i Dokument inifrån 2005. Hon bad senare om ursäkt med orden; ”jag skulle ha sagt att män är värre än djur”. Feministerna har hatat män sedan 70-talet.

Jag tror de flesta skulle koda mig som kvinna, vilket jag inte har något emot. Men det är inte lämpligt om Svenska kyrkan och genusdoktrinen får råda. De som anser vi ”kodar” och könsbestämmer varandra för lätt. Gud förbjude.

Man skrattar. Avfärdar det som trams. Men det är mycket allvarligare än så. Många män säger att de inte vet hur de skall agera i relation till kvinnor. De känner stor förvirring.

En yngre, kvinnlig bekant letade efter kärleken på en dejtingapp. Hon är snygg, klok och rolig. Många män hade kollat på hennes foto, tydligen läst på hennes utlagda profil, men ingen nappade, vilket hon tyckte var konstigt. Jag frågade henne vad hon hade skrivit om sig själv, och bad henne radera begreppet ”feminist”. Då vågade männen närma sig.

Hela västvärlden genomsyras av detta. Svensk forskning genuscertifieras, förskolorna indoktrinerar barnen om att kön inte finns, att kön är en social konstruktion. Unga mödrar klär sina små söner i rosa kjol, för att göra dem könslösa. Havande kvinnor skall kallas ”havande människor”, för män kan också föda barn. Skyltar på toalettdörrar byts ut till HEN.

En forskare i Sverige ville se om vilda, respektive odlade öringars beteende skiljer sig åt. Vid ansökan avkrävdes ett genusperspektiv. När det lämnades blankt, eftersom det handlade om fisk, var det nära att det inte blev något anslag.

Hela genusforskningen bygger på en radikalfeministisk grund och genusfrågorna dominerar överallt, också inom alla lärosäten. De anser att man utesluter och förvärrar för transpersoner och icke binära, och att det är bakåtsträvande. Därför bör jag inte betrakta mig som kvinna. Människors orimliga krav på rättvisa. Det är dessutom att slå in öppna dörrar i ett av världens mest toleranta länder.

Ett paradoxalt konstaterande, om nu inte kön finns, är att det ena könet betraktas som gott, det andra ont; som ”djur”. Eller ”värre än djur”. Eller i jämställdhetsfrågor. Då existerar kön. Men att vi i dag har en majoritet av kvinnor överallt i det offentliga rummet är en ickefråga för feministerna. Det jag kallar ”kärringstat”.

Och de kvinnor som lever i Sverige under förtryck, utan någon egen röst, hälften värda mot mannen i allt, oftast tvingade till hijab eller heltäckande klädsel för att göras osynliga, vilket alltmer syns i gatubilden, vill feministerna inte höra talas om.

Av respekt för den muslimske mannen och islam; som betyder ”underkastelse”, är inte alla kvinnor lika mycket värda att kämpa för. Man talar i termer av ”frivillighet”, samtidigt som samma personer motsägelsefullt hyllar de kvinnor i Iran, som med risk för sina liv kastar sin hijab. Hijab som betyder det man avser; ”barriär”, och som man här i Sverige inte kan bli ivrig nog att normalisera. Det blir allt svårare att förstå vad feministerna vill.

Sara Mohammad, grundaren av organisationen GAPF; Glöm Aldrig Pela och Fadime, två unga kvinnor som för många år sedan mördades av sina, enligt alla normer, välintegrerade fädrar på grund av ”fel” dejt, och som satte sökarljuset på hederskulturen, hyllade Annie Lööf stort, gav henne Pela- och Fadimearmbandet, blommor och uppmärksamhet, och tackade henne när hon avgick, för allt hon gjort för GAPF:s målgrupp under sin tid som partiledare.

Men vad är det man inte förstått?

Att just Annie Lööf, genom sin politik och sin ideologi om öppna gränser från dessa länder, sitt förakt mot dem som påtalat problemen, som försökt uppmärksamma hederskulturen, men kallats rasister, möjliggjort exakt det GAPF vill förhindra.

Mitt medlemskap i GAPF kommer inte att förnyas.

Feminism är tänkt att främja kvinnors rättigheter. Och det har den gjort, länge. Men mycket återstår i världen. Men när man förkastar begreppet kvinna, känns det som en backlash. För vad är då feminism?

Om feminism skall vara värt namnet, måste feminismen reformeras. Man måste sluta förneka att kön finns. Och man måste sluta hata varenda vit man.

Och när män står på barrikaderna, och av någon anledning kallar sig feminister, trots att feministerna hatar dem, mår jag illa.

Därför känns INTERNATIONELLA KVINNODAGEN, varje år den åttonde mars, som ett stort hån och hyckleri. Den har överlevt sig själv.

Två treåringar sitter och pratar med varandra.

– Är du pojke eller flicka?
– Jag vet inte.
– Vad heter du?
– Måns.
– Aha, då är du en katt.

Det är inte lätt.

Agneta Hedenskog bor i Malmö, har ett stort samhällsintresse och följer gärna med i debatten. Hon är utbildad operationssköterska och har arbetat 28 år i privata näringslivet i läkemedelsindustrin. Hon har skrivit tre böcker.